Effektiva jobbslagsmål?

Man kan säga lite ett och annat om YLE som arbetsplats, men i alla fall är man rask att fixa fram passlig fortbildning för personalen när dylik behövs. Höstens kurskalender anlände häromdagen och med på listan fanns följande skolningsdagar:

"Miten riitelen rakentavasti I & II"

"Miten johdan ihmisiä, jotka eivät ole alaisiani?"

Dehärandedäran. Jåå.

Godkända komplimanger till barn?

Är det bara jag som börjar ha en en släng av prestationsångest då jag ska försöka berömma barn? Både mina egna och andras.

- Vad fin du är i dina nya kläder.
Ajaj, uteendefixering! Se barnet inte kläderna!

- Vad fina dina kläder är.
FAIL. Se barnet inte kläderna, mäntti!

- Vilken gullig Darth Vader-huppare du har, Pelle lille.
Nåjo. Godkänt.

- Åh vad du är duktig som kissar i pottan!
NEJ! Inte införa duktighetstänket innan ungen ens är torr!

- Vad söt du är, tack för teckningen.
NOOO. Söta flickor, busiga pojkar, erru dum eller?

- Vilken snygg ryggsäck du har!
Prylfixering! Pryfixering! Lämnar dem utanför som inte får så mycket prylar. Se barnet inte ryggsäcken.

Men vad ska man säga då. "Bra" tycks vara godkänt, "beröm för den du är inte det du gör eller hur du ser ut" gillas också. Men hur ska man formulera sig?

Kanske jag bara drar till med ett rungande "FYFAN VA DU E BRAAA!" vare sig kläppen kakkat, sjungit, klätt på sig tyllkjol eller dukat bordet. Det kan väl inte vara fel?

All very confusing.

Dagen efter dagen efter

Så jag har ingening spirituellt att komma med. Kör google-experimentet som bland annat kommentatorn roat sig med.

"Eva är fortfarande en size 0." Lite ljuga pryder tal
"EVA är en aktör som är finansierad av det finska näringslivet". Jo för med licenspengar kommer man inte långt.
"EVA ÄR BÄSTA CHEFEN" Yeah! Måste bara skaffa mig några undesåtar först.
"För Eva är honung ingen bisyssla" Hohoho. Fyndigt. Måste ringa Nyländsk förmiddag och dra den.
"Eva är den senaste mitokondriska urmodern till alla nu levande människor." Nå int nu ändå. Bara till två av dem.
Det var roligt. Om ni är snälla ska jag berätta en "barn och kakka"-anekdot på eftermiddagen. Det vill ni väl?

Dagen efter - riktigt stolt!

Jahapp, så var årets Pargaskräftskiva över. Det var stenkul. Men folkpartisterna bad att jag inte skulle lägga ut bilder. ÖT-iterna fotade flitigt själva och X3M-arna hade fullt upp med att äta gubbröra. Konsulterna rökte cigarr. Hesari somnade först.

I dag mår jag pyton, och det känns ju helt naturligt. Men lite crazy är det ju att man under studietiden snapsade, punchade och ölade in på småtimmarna nästan vartannat veckoslut, och dessutom gaskade upp sig på söndag kväll och skrev essäer. Hur fanken gick det till? Jag tror att jag kommer att behöva flera dagars återhämtning efter kräftisen. I dag har jag legat på soffan med barna hedenhös och tittat på Saltkråkan och käkat tacos. Nu ska vi se om en liten powerwalk är fysiskt möjlig eller om det blir infarkt på stubinen. Jag är ingen spring chicken, märker jag.

Roligast var att vi alla var så stolta för att i orkade vaka till 01.30. Uuuuh.

Älska Kasvihuoneilmiö

På väg på kräftis i Pargas, tjatade till mig en pit stop på Kasvihuoneilmiö. Det är min favoritbutik. Man får leta en stund bland allt tacky, då hittar man skatter. Köpte bara handdukskrokar denna gång men var nog lite sugen på en gjutjärnspergola och en bautakristallkrona...

Karlsson har lösnäsa!

T fick en slant av sin mormor och bestämde sig efter moget övervägande att hon ville köpa Karlsson på taket-filmen. Sagt och gjort, i dag anlände den på posten. Bluray, minsann.

Jag har suttit som förhäxad och tittat. Jag hade också Karlssonfilmen då jag var liten, på en bandad VHS. Det är som om det skulle vara två helt olika filmer med samma ljudband (för jag kan fortfarande replikerna).

Bilden är så skarp! Man ser 70-talstapeterna! Man ser varje söm i de utsvängda byxorna. I en lite pinsam scen ser man till och med Bettans nipples. Men framför allt ser man att Karlssons näsa är fejk! En ganska fin fejknäsa, men när resten av Karlssons ansikte grimaserar är näsan stilla.

Skådespelaren som hade huvudrollen har alltid varit ett mysterium för mig. Är det ett barn eller en ovanligt liten och slät vuxen? Nåh, senast jag grubblade på saken fanns inte wikipedia, men nu hittar man ju svaren på alla frågor bums.

Karlsson spelades av en 10-årig pojke vid namn Mats Wikström! Ja, rösten var förstås en vuxens, men det räknade jag ut redan 1987.

Här är den vuxna Karlsson på öl. Blogosfären är full med nöjda människor som bongat Karlsson på stan och triumferande lägger ut bilder på honom i sina bloggar. Hojhoj.

Redneck woman

I dag slank jag in i Nöjesfredagsstudion med famnen full av skivor och papper, öste ut allt över mixerbordet och dansade en liten fiilishöjande solo linedance till tonerna av Gretchen Wilsons Redneck Woman. Sen märkte jag att Mari Kiviniemi stod i grannstudion och tittade på mig genom glasrutan. Hon såg konfys ut fast hon ju också borde vara en redneck woman.

Mmmwah!

Försökte ta en tjusig bild där mitt pigga rosa läppstift syns men det var svårare än beräknat. Evelina, hur gör man?

Oh well. Glad i dag. Vikten minskar, veckoslutet hägrar och en rolig Nöjesfredag i görningen. Nu ska jag läsa Svensk Damtidning på tåget. Research, förstår ni.

Leka naken i regnet och äta massvis med grädde

 

Vi var på föräldramöte ikväll. Bland annat har vi fått se en blankett med T:s önskemål inför läsåret på dagis.

T:s förslag på lekar är "leka naken i regnet och äta massvis med grädde".

Ute i naturen vill hon gå i affärer för hon älskar affärer. That's my girl. Vi är inte mycket för djur och natur i den här familjen.

Sen är hon ju inte så lite pretto, "älskar konserter, teater och fa på resa". Är detta en kontaktannons eller?

Jag är så stolt att jag håller på att tuppa av. Hon är härlig, min T.

Pinsamma kändis-crushes?

Mina damer (och herrar, om det finns sådana här). Kryp till korset och erkänn: Vilken kändis har ni en crush på fast ni egentligen tycker det är lite pinsamt?

Jag kan börja. Inser att jag har en helt utan förvarning har fått the hots för Danny Saucedo! Herregud! Varför? Very odd. Kanske jag bara har lekt för mycket med T:s Ken-dockor och blivit råddig.

Okej, er tur. Om jag är den enda som erkänner här blir det mycket nologare för mig...