Hjälp! Jag dalar på bloggtoppen!

Här har jag gjort tidernas komet-trick och stigit från plats 235 till plats 52 på några dagar. Och nu har jag plötsligt fått en otäck röd neråtpil och börjar sjunka igen! Vad gör man då? Borde jag flasha nånting här i bloggen? Synd att ingen är intresserad av att se varken mina a-kupor eller mitt muffinsmellangärde... Men min rumpa är gaska hyfsad, vill ni se en bild på den? Inte det. Okej.

Nu ska jag marra om mat

Nej vet ni vad. Nu måste jag marra en stund. Som jag tidigare har berättat har jag ju testat massvis med dieter under de senaste 15 åren. Jag har läst in mig på alla och intalat mig att detta nog är väldigt klokt. Här har vi svaret på mina frågor, detta är metoden som ska göra mig kry, glad och se till att Body mass indexet är under 25. 

Viktäktare, GI, Atkins, LCHF, Olga Rönnberg och så kom ännu den där jäkla Mats-Eric Nilsson och gjorde livet besvärligt. Nå, den del av livet man tillbringar i matbutiken, i alla fall. Samvete suger.

Ibland har jag dragit till med den här bluffen också "Nej, jag bantar inte, men jag tycker att det är viktigt att äta bra för då mår man ju bättre". Blaa blaa blaa. Jag vill ha platt mage och fast röv, allt annat är lögn och båg. Kolesterol och sånt skiter jag i så länge jag är smal och snygg. There. Said it.

Men kommer ni på en endaste en råvara som alla skulle vara överens om att är bra?

Bananer. Jååå ropar Viktväktarna. GODIS ropar Olga.
Köttfärs. Hurra ropar LCHF. Fisande kossor och växthusgaser mässar de miljömedvetna.
Yogurt.Oh no you don't säger Olga. Mera mera, så länge det är en skäggig gubbe på burken ropar karppaajat.
Bacon. Love it det äter vi varje dag, tjuter LCHF. Kolla innehållsförteckningen och spy, tycker Olga.
Ägg. En superprodukt, nickat GI. K-O-L-E-S-T-E-R-O-L mumlar läkarkåren.
Lightprodukter. Never, säger Mats-Eric Nilsson. Appselut säger Viktväktarna.
Räkor. Jomenvisst säger alla dietister. Förorening!!! säger de miljömedvetna.
Färska bär. Mmmm säger dietisterna (om du lovar att ta vispgrädde till tillägger Atkins). Nu sa vi se varifrån de här jordgubbarna kommer. Jasså Spanien. Justjust. 

Man blir ju knäpp.

Var ute på länk just och skogen var full av pensionärer och småbarnsfamiljer som fjantade runt med korgar och plastpåsar för att samla åt sig svamp. Närproducerat (eller oproducerat, de dyker ju upp utan att någon gör nånting), gratis och hyvens. Svamp måste ju vara den ultimata råvaran eller?

Nope. Svamp är också en bluff. Erkänn att ni gillar svamp för att ni dränker den i salt, smör och grädde.Slemmiga små suckers utan näringsvärde som smakar skog.

Ska sätta mig i en knut och gnaga på en barkbit.

Urk

Gissa vems tur det var att välja på Makuuni :P

Scener ur ett föräldraskap: Med smicker kommer man långt

Jag: Men T! Nu måste du städa ditt rum, det ligger så mycket grejer bakom dörren att den inte går upp!
T: Men mamma, du är så smal att du kommer in i alla fall.
Jag: Vill du ha en ny Barbiedocka?

Min skitkonstiga nya fobi

Det här kommer att låta så underligt att jag riskerar att förlora bloggläsare på kuppen, men måste skriva av mig lite. Jag har fått en så underlig fobi. Jag börjar må illa av tunnhåriga kvinnor. På riktigt! Speciellt unga tunnhåriga kvinnor. Tunnhåriga tanter och tunnhåriga män är det inte alls farligt med.

Häromdagen satt jag på bussen bakom en tjej som hade jättetunt hår (antagligen hade hon också nån hårsjukdom), hennes naturliga färg var ljus men hon hade färgat det med någon brunsvart smörja. Dessutom hade hon fäst håret med ett jättetungt spänne i nacken, hennes rosa hårbotten lyste fram och man såg riktigt hur stråna kämpade för att orka med det där tunga klipset.

Och jag blev faktiskt åksjuk! Riktigt illamående.Och väldigt förvånad och skamsen över min reaktion.

Nu är det ju ingalunda så att jag fördömer eller tittar snett på medsystrar med sparsam hårväxt, herregud jag är ju the tunnhåriest of them all! Men när jag ser en ung kvinna med synligt hårbotten kommer ångesten från 2009 tillbaka. De där veckorna då jag såg mer och mer av mitt eget hårbotten för varje dag som gick och drabbades av panik och hysteri innan jag tvingades face the fact och raka av det lilla som återstod. Alla känslorna bubblar fram igen och jag bli sjösjuk.

Så även om jag hurtigt hävdar (bland annat i Papper.fi) att jag har kommit över det är med alopecian påminns jag ibland om att jag kanske inte är helt okej i alla fall.

Och det är okej att inte vara okej. Det tror jag är viktigt att komma ihåg.

Check!

Helgon check.

Läppstift check.

Lucky socks med troll på check.


Det är fredag, det är NÖJESFREDAG!

Gee, tack själv!

Blev lite konfunderad då det låg ett kuvert från Blodtjänst i postlådan. Eftersom mitt senaste donationsförsök var ett fiasko tänkte jag att det var ett "Hej Eva, tack för att du försökte men du får nog behålla dina patetiska vener för dig själv i fortsättningen".

Men nej, det var en sax! Vet inte riktigt hur de har resonerat här. "Hörni, vad skulle vara en skojig plojgrej att skicka ut till donatorerna? En sax! Blod - sax. Ett tydligt samband! Åtminstone för de klumpiga."

Men tack för saxen, Röda korset! Den är ju fin! Och ingenting säger ju tack som ett eggvapen.

S vill bajsssa

Tack snälla mamma för att du publicerar sådana här filmer. Verkligen. Jättesjysst.

(Egentligen är hon inte alls poo-nödig, hon vill bara att T ska komma tillbaka till datorn och spela det eminenta Bolibompaspelet "Vem var det som bajsade?")

Tidernas chans!

Bakom stadiga glasväggar i Radiohusets tredje våning här i Böle huserar en avdelning som tidigare hette Nya Medier. Nu vet jag inte riktigt vad de heter, eftersom wörldwajdewebb inte är så nytt längre. Men Kind of Nya Medier. Jag tror i alla fall att de finns kvar bakom glasväggen, men det är så mycket positlappar på den att man inte riktigt ser in.

Nu vill de utöka sin skäggiga skara, hence denna annons (roligaste arbetsannonsen jag nånsin läst, klicka genast!)

Sök, sök! Jag kanske är en av kändisarna med välvårdade tänder, vet inte vem de syftade på faktiskt.

Om det där med skägget vållar problem föreslår jag att du tar kontakt med Heidi Lunabba först.

Igår var det tjejkväll

Vi inledde hurtigt med en promenad i Fiskehamnen. Sedan åt vi prinsesstårta. Vi börjar vara gamla, förr drack vi vin till småtimmarna och pratade hjärtasmärta. Och steg strongt upp och gick på föreläsningar nästa dag. Nu ska jag ta fram balalaikan och sjunga Those were the days för medpassagerarna på E-tåget.