söndag 7 augusti 2011
Färdig!
lördag 6 augusti 2011
Relevanta frågor
Jag har i flera veckor tänkt diskutera de hemska händelserna i Norge med T, 5 år. Dagisungar får ju nys om allt möjligt och jag vill att hon ska få höra om sådana här saker hemifrån först, så vi kan gå igenom dem med egna ord liksom.
I dag blev det äntligen en sådan stund då det kändes naturligt att berätta om pojken som blev så konstig i huvet att han sprängde en bomb nära hotellet vi bodde på för några månader sedan och sen åkte till en ö och sköt på en massa stora flickor och pojkar så att de dog. Och att deras mammor, pappor, syskon och vänner nog blev jätteledsna. Och att pojken är i fängelse och inte kan göra illa längre. Och att sådant här händer, men väldigt, väldigt sällan.
T lyssnade och begrundade, ställde lite följdfrågor och verkade inse allvaret i det hela utan att bli uppskrämd för egen del. Mycket bra, det var just det jag ville uppnå: att förklara för henne att hemska saker händer i världen utan att göra henne paranoid.
När jag läst godnattsaga och stoppat om henne hojtade hon efter mig:
"Mamma! Jag vill fråga två saker!"
Jag ilade tillbaka, redo att tackla min älskades dotters begynnande Weltschmerz med all min erfarenhet och livsvisdom.
"Ett! Hade den där tokiga pojken ätit nånting konstigt som fick honom att skjuta? Två! När börjar min balettskola?"
I dag blev det äntligen en sådan stund då det kändes naturligt att berätta om pojken som blev så konstig i huvet att han sprängde en bomb nära hotellet vi bodde på för några månader sedan och sen åkte till en ö och sköt på en massa stora flickor och pojkar så att de dog. Och att deras mammor, pappor, syskon och vänner nog blev jätteledsna. Och att pojken är i fängelse och inte kan göra illa längre. Och att sådant här händer, men väldigt, väldigt sällan.
T lyssnade och begrundade, ställde lite följdfrågor och verkade inse allvaret i det hela utan att bli uppskrämd för egen del. Mycket bra, det var just det jag ville uppnå: att förklara för henne att hemska saker händer i världen utan att göra henne paranoid.
När jag läst godnattsaga och stoppat om henne hojtade hon efter mig:
"Mamma! Jag vill fråga två saker!"
Jag ilade tillbaka, redo att tackla min älskades dotters begynnande Weltschmerz med all min erfarenhet och livsvisdom.
"Ett! Hade den där tokiga pojken ätit nånting konstigt som fick honom att skjuta? Två! När börjar min balettskola?"
fredag 5 augusti 2011
Flön
Anitha gav upp
Jahapp, där gick gränsen för Anitha Schulman. Hon slutar blogga.
Det är så oändligt ledsamt, men jag förstår henne mer än väl. Hon har fått helt sanslösa kommentarer.Allt hon gör är fult, hon är ful, hennes bebis är ful, hon är korkad etc.
Fy farao för alla ynkryggar som inte hittar på något annat sätt att kompensera sin litenhet än att jävlas med en vilt främmande människa som haft modet att bjussa lite på sig själv.
Det är så oändligt ledsamt, men jag förstår henne mer än väl. Hon har fått helt sanslösa kommentarer.Allt hon gör är fult, hon är ful, hennes bebis är ful, hon är korkad etc.
Fy farao för alla ynkryggar som inte hittar på något annat sätt att kompensera sin litenhet än att jävlas med en vilt främmande människa som haft modet att bjussa lite på sig själv.
Värdelösa helgon
Edit. Jag kollade in min egen blogg och undrade varför i helskotta det var en bild på ett bröst i den. Insåg inte imorse att bilden på mitt knä kanske var lite diffus...
Helgon
torsdag 4 augusti 2011
Så länge satan kan gå
Så har jag skrivit på en memolapp till mig själv. Jag måste börja skriva tydligare. Jag tror det har med midsommarens Tongåva att göra, men vad vet jag?
Nu vet jag inte om det är så många medelålders kvinnor inne och läser här, men jag skryter i alla fall. För en stund sedan ringde telefonen och en djuuup röst sa "Men hej Eva, det här är Christer Sjögren". Och det var actually Christer Sjögren och inte Anders Helenius eller nån annan lustigkurre. Ååh vad trevlig han var.
Hans röst är så behaglig att den i alla tider har fått publiken att förlåta en massa. Sådana här outfits, till exempel.
Nu vet jag inte om det är så många medelålders kvinnor inne och läser här, men jag skryter i alla fall. För en stund sedan ringde telefonen och en djuuup röst sa "Men hej Eva, det här är Christer Sjögren". Och det var actually Christer Sjögren och inte Anders Helenius eller nån annan lustigkurre. Ååh vad trevlig han var.
Hans röst är så behaglig att den i alla tider har fått publiken att förlåta en massa. Sådana här outfits, till exempel.
onsdag 3 augusti 2011
Potter med mamma
Jeee! I dag ska jag äntligen gå och se på den åttonde och sista Potterfilmen. Det gör jag med mamma, för vi har en cirkel att sluta.
I november 2001 råkade vi befinna oss i London (mamma hade hakat på en jobbresa som pappa var på och om någon åker till London hakar jag på vare sig de vill det eller ej), och när vi passerade Leicester Square kolliderade vi med ett kravallstaket. Det skulle nämligen vara världspremiär för den allra första Potterfilmen om en timme ungefär. Både mamma och jag hade med förtjusning läst de Potterböcker som utkommit vid det laget, och eftersom vi inte hade nämnvärd kisibrått eller andra predikament stannade vi vid kravallstaketet för att se vad som skulle hända.
Och där stod vi i tre-fyra timmar omgivna at tjutande brittiska tonåringar medan alla möjliga filmstjärnor och kändisar knallade förbi. Daniel Radcliffe var pytteliten och helt ifrån sig av nervositet. Cher, Beckhams (de hade väl bara ett barn på den tiden), Ant & Dec, och hela brittiska skådisgräddan utom Alan Rickman (till mammas förtret) kom traskande. Det var helt overkligt.
Tycker fortfarande att de första Potterfilmerna är bäst, de är magiska och mysiga på ett helt annat sätt än de senare. Men jag ser fram emot kvällen!
I november 2001 råkade vi befinna oss i London (mamma hade hakat på en jobbresa som pappa var på och om någon åker till London hakar jag på vare sig de vill det eller ej), och när vi passerade Leicester Square kolliderade vi med ett kravallstaket. Det skulle nämligen vara världspremiär för den allra första Potterfilmen om en timme ungefär. Både mamma och jag hade med förtjusning läst de Potterböcker som utkommit vid det laget, och eftersom vi inte hade nämnvärd kisibrått eller andra predikament stannade vi vid kravallstaketet för att se vad som skulle hända.
Och där stod vi i tre-fyra timmar omgivna at tjutande brittiska tonåringar medan alla möjliga filmstjärnor och kändisar knallade förbi. Daniel Radcliffe var pytteliten och helt ifrån sig av nervositet. Cher, Beckhams (de hade väl bara ett barn på den tiden), Ant & Dec, och hela brittiska skådisgräddan utom Alan Rickman (till mammas förtret) kom traskande. Det var helt overkligt.
Tycker fortfarande att de första Potterfilmerna är bäst, de är magiska och mysiga på ett helt annat sätt än de senare. Men jag ser fram emot kvällen!
tisdag 2 augusti 2011
Take those!
Hoppsan! I dag bildgooglade jag nånting helt annat men fick fram detta
(Who am I kidding, förstås googlade jag "boyband nineties naked". Det gör jag varje tisdag)
Det måste ju vara livat för gossarna i Take That att sådana här bilder finns på nätet för evigt, nu när de är vuxna och seriösa och till och med Robbie dalat så fort att gruppen återförenats
Men vad var liksom storyn bakom den här bilden? Kanske Jason ba "Jag har en jättehyvä idé för ett photo shoot" och då sa Mark "Men tänk om det är för gay?" och se va Robbie helt "Näää, ingen tycker ju att Red Hot Chili Peppers är gay heller" och Gary och Howard ba "Jååå, det gör vi!"
Klick.
Nå men pojkar pojkar, inte ska ni skämmas. Det var ju festligt ju! Seså, upp med hakan.
Det måste ju vara livat för gossarna i Take That att sådana här bilder finns på nätet för evigt, nu när de är vuxna och seriösa och till och med Robbie dalat så fort att gruppen återförenats
Men vad var liksom storyn bakom den här bilden? Kanske Jason ba "Jag har en jättehyvä idé för ett photo shoot" och då sa Mark "Men tänk om det är för gay?" och se va Robbie helt "Näää, ingen tycker ju att Red Hot Chili Peppers är gay heller" och Gary och Howard ba "Jååå, det gör vi!"
Klick.
Nå men pojkar pojkar, inte ska ni skämmas. Det var ju festligt ju! Seså, upp med hakan.
måndag 1 augusti 2011
Working girl
Återvände till jobbet i dag och var så passiv att jag är riktigt arg på mig själv. Men min ena deadline är på torsdag och den andra på fredag så fat chance att jag skulle komma igång redan på måndagen. Usch, varför kan inte jag vara en sådan som passar på att fixa undan lite stuff när jag har en lugnare vecka? Alltid vänta till sista minuten. Stryk skulle jag ha. Klatch. Aj.
Väldigt mycket dagismjuklandande på gång i grannbloggarna! Lycka till allesammans, det är nerviga grejer men bra brukar det ju gå. Vi mjuklandar inte alls, våra små var först på plats imorse och de sista att åka hem på eftermiddagen. Men de var helnöjda med att vara tillbaka på dagis.
Kollegerna på Vega mjuklandar lite dock. Vi satte ner en ansenlig del av arbetsdagen på att hitta på snuskiga parodinamn på våra radioprogram. Vad sägs om Nudistfredag och Snoppsnille, Pittmen och Boob-la-di, Du sköna säng och S(am)laget efter 12? Åååh vad skojsigt vi hade det! (Och där slutade femton bloggläsare betala tv-licens, snyggt jobbat Eva)
Väldigt mycket dagismjuklandande på gång i grannbloggarna! Lycka till allesammans, det är nerviga grejer men bra brukar det ju gå. Vi mjuklandar inte alls, våra små var först på plats imorse och de sista att åka hem på eftermiddagen. Men de var helnöjda med att vara tillbaka på dagis.
Kollegerna på Vega mjuklandar lite dock. Vi satte ner en ansenlig del av arbetsdagen på att hitta på snuskiga parodinamn på våra radioprogram. Vad sägs om Nudistfredag och Snoppsnille, Pittmen och Boob-la-di, Du sköna säng och S(am)laget efter 12? Åååh vad skojsigt vi hade det! (Och där slutade femton bloggläsare betala tv-licens, snyggt jobbat Eva)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)