Minns ni kiltarna?

När jag var i samma ålder som T är nu hade jag kilt när jag gick på fest. Det var inte mitt beslut, alla tjejer hade kilt. Gärna med polotröja. Sen var man fin. Och obekvämt och jävligt var det. Kilten stacks och jag var rädd för den där enorma läskiga säkerhetnålen.

Vem kom på det barnmodet? Först gör vi dem galna av ylleklåda, sen ger vi dem en jättenål så de kan punktera ögonen på varandra, jooo...

Hittar ingen bild på mig i kilt just nu så det får duga med mitt dagisfoto från 1984. Velourklänning från Valintatalo i Tölö. Notera min lättade min. Ingen kilt, wohoo.

Jag är Don, han är Betty

Imorgon ska jag bjuda ut min lilla make på dejt. Det har han förtjänat, förstår ni. De senaste månaderna har han skjutsat, vabbat, lagat mat, nattat och sett efter barn och hem medan jag haft massvis med kvällsturer och sprungit på konserter och bokklubbar. Och han har inte ens martyrat, det skulle jag definitivt ha gjort om rollerna var ombytta. Jag är Don Draper, han är Betty.

Eftersom det ska vara Bettys kväll imorgon ska vi se något eländigt undervattensäventyr i 3D för sånt tycker Betty om. Don ville hellre se The King's Speech, men Don anpassar sig. Och så ska vi äta nånting riktigt slafsigt och smaskigt på Antiokia.

Ska bli skoj!

Jag tog en liten tupplur

Det var skönt. Och vacker blev jag på kuppen.

Jag borde säkert göra nånting

Men what's the point? Om en kvart ser det likadant ut igen.

Rastlösa mamman

Herregud. Hur klarar folk av att vara hemmamammor? Här sitter jag med en duktig fyraåring som klarar sig själv i stort, men jag håller på att bli prillig. Hon vill pyssla, pyssla, pyssla nonstop. Och det får hon förstås , men hon vill att jag också ska pyssla. Och fan anamma vad det är tråkigt. Tejpa fjädrar på ett papper, wohoo. Jag har ingen fantasi alls.

Smyger jag undan till datorn svansar hon efter och vill titta på youtube. Knäpper jag på radio vill hon lyssna på Arne Alligator. Dessutom blir T extremt rastlös och klåfingrig av att hänga här hemma, hon inledde dagen med att hälla en massa parmesanost i sin morgonyogurt och sen vägra äta den. I vanliga fall brukar T kunna underhålla sig själv mellan varven, men nu är hon radikalt understimulerad. Och hon är ju en sjukling och jag borde passa på att tanka kvalitetstid, men jag längtar bara till jobbet. Baaad mommy.


Vi har bakat en plåt chokomuffins, reparerat femtio trasiga hårspännen med limpistol, putsat alla barskivor med cd-savett, bykat, diskat, läst Svensk Damtidning och klockan är inte ens 11. Vad ska vi göra resten av dagen??? Vi håller oss inne för konvalescenten har lite hosta och jag vill inte att hon kraxar upp såren i halsen. Imorgon måste vi någ åka nånstans för att få tiden att gå.


Kanske jag borde fara på lite Megazone på kvällen?

Tidsfördriv efter tonsillektomi

Tillverka påskdekorationer.

Lacka naglar för första gången.

När lillsyrran kommer från dagis: insistera att gå omkring med strumpbyxorna på huvet resten av kvällen.

Jag vabbar

Dvs är hemma med sjukt barn. Fast barnet är inte speciellt sjukt, tvärtom skuttade hon upp ur sängen imorse och förkunnade att det var dags att påskpynta. Gärna för mig, vi är kanske ute i tidigaste laget men det är det väl inget fel på. Så nu har vi pysslat och pyntat hela förmiddagen sjungandes Gläns över sjö och strand eftersom vi inte hittade på nån påsksång. Tiputanssi? Munamies? Händels Messias?

T ska alltså vara hemma från dagis en hel vecka efter tonsilloperationen. Jag är så glad att hon verkar repa sig efter operationen så bra. Fast hon har väldigt funky andedräkt. Och så insisterar hon att ha bandana på huvet dygnet runt. För mycket Pronaxen?

Fluffer girl

Hehe, välkomna snusk-googlare. Här sätter vi rubriker som inger falska förhoppningar.

Nee, jag skulle bara berätta att det växer fluff på mitt huvud. Fläckvis fluff, en mycket klädsam vårfrisyr. Träffade en stilig 6 veckor gammal karl i lördags och han hade likadan frisyr som jag.

Men inte så dumt alltså. Jag har ju varit kal som ett bowlingklot i ett år nu, och nu gör håret comeback lite här och där. Min ena nedre fransrad har nästan helt vuxit tillbaka! Blir lite clockwork orange igen. För några andra ögonfransar har jag inte,

Jag går ju inte och inbillar mig att allt mitt hår ska växa tillbaka hokus pokus, men det är ju trevligt att det händer nånting. Speciellt ivrig är jag gällande ögonfransarna, kan de inte snällasnälla växa tillbaka? Jag ser inte inte ett smack i vårsolen, och när pollensäsongen kommer igång kommer jag att vara ett konstant lipande missfoster.

Tonsilleri tonsillera

Allt väl. T är hur kry som helst, verkar inte ens ha speciellt ont efter sin tonsilloperation. I dag har hon hängt här hemma med sin far, sin zsu zsu pet och en enorm hink indianpärlor medan jag har sänt Nöjesfredag.

Gårdagens operation gick alltså mycket smidigt, men sövningen tyckte jag var hemsk. Dessutom hade jag just sett klippet i Softys blogg där Jamie Oliver gasar ihjäl kycklingar :) Usel tajming. Jag höll ihop medan T andades in de olika gaserna tills hon tuppade av men det gjorde inte alla mammor som dök upp i heräämö efter oss, där sprutade tårarna. Hujedamig. Man vet ju liksom att det inte är nånting farligt alls, men samtidigt finns tanken "tänk om hon inte vaknar igen???" där nånstans hela tiden. HUR klarar föräldrar med sjuka barn av detta? När ungarna sövs ner för komplicerade ingrepp och oviss utgång. Jag blir blubbig av bara tanken. Världens största eloge till alla dem!

T var ganska komisk när hon kvicknade till och var helt drogad. "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?" sluddrade hon, lade sig ner en stund med huvet inborrat i dynan och baken upp i vädret, satte sig upp igen och sa "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?", bökade vidare, trasslade in sig i droppsladden och sa "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?" osv. J var ett stort stöd, han stod tre meter bort och slog sig för knäna och skrattade så hela Hagalund darrade.

Sådärja

Nu ska mamma köpa zsu zsu pets för hela lönen av lättnad.

Tappra miner

Published with Blogger-droid v1.6.7

Hallå det är hos Radiodoktorn

Hej. Jag sitter i Radiodoktorns telefonsluss. Det är en ganska lugn kväll, så jag hinner blogga här vid sidan om. Ibland ringer folk så flitigt att man talar i telefon nonstop i 90 minuter. Och ibland tror jag att tanterna hittar på nån krämpa bara för att de vill tala med Otto Lindberg cause he's so darn cute.

Var på ett lite annorlunda jippo i dag. Folktinget har hittat på att spela in en finlandssvensk motsvarighet till We are the world. Så hela finlandssvenska popgräddan var på plats: Paradise Oskar, Nina Lassander, Fredrik Furu, Redrama osv. Jag kutade runt och intervjuade tankspritt folk till höger och vänster. Det var ganska roligt. Men att få ihop det till ett fungerande radioinslag kan bli lite petigt.

Noterade dock att den finlandssvenska popgräddan är väldigt kort. Jag är nu ingen amazonkvinna precis men fick stå med mikrofonen i bekväm armbågshöjd hela tiden. Geir var längst.

Hujedamig. Imorgon ska T opereras. En massa tonsiller ska bort. Jag vet att det är ett pyttelitet rutiningrepp men jag är nervös i alla fall. De ska söva ner och skära i min baby, wääää...

Sagan om P-ringen

Den sagan verkar vara all. Så säger de i alla fall på apoteken. P-ringarna slut i hela Finland. Inte en endaste finns kvar nånstans. Kommer nya nästa månad, tror de. Och jag borde ha tagit en i bruk i söndags.

Är ganska irriterad på detta. Jag började just få en vettig menscykel igen efter S:s födelse, och nu trillar jag av cykeln eftersom det inte finns ringar (det där var ingen platt metafor utan sanningen) och får hipp-som-happmens igen. Vem har klåpat i beställningen? Var det nån farmaceut som försov sig och glömde beställa? Vem ska jag ringa när jag vill ryta mitt mest indignerade "Skärpning!".

Så nu går jag omkring här och hur fertil som helst. You have been warned.

Den enes bröd, den andres ("jag ska vara slank till sommaren"-tankars) död

Vilken krånglig rubrik. Kunde ha nöjt mig med "Inlägg nummer 200" för det här är min tvåhundrade inlägg. Men nä. Jag vill blogga om bröd nu, förstår ni.

Man får inte bra bröd i matbutikerna. Bara äckliga puikulor och vimpulor och konstiga grejer som är mjuka ännu en vecka senare. När vi bodde vid Tölö torg förra våren upptäckte jag dock Kakkukeisari och blev bröd-addict. Deras GI-bröd och fröform smakar som bröd ska smaka, blir hårda efter några dagar, innehåller riktiga saker... och tog ofta slut samma kväll som jag köpt dem eftersom vi inte kunde hålla oss till morgonmålet.

Kakkukeisari har en butik på posha adresser vid Tölö Torg, i Kronohagen och Ulrikasborg, inte så behändigt för en Esbobo. MEN! Nu har de öppnat butik i Kampen! Så nu kan jag hamstra bröd medan jag väntar på bussen. Hurraaaa! Jag är så lycklig!

Nu kom jag på en bättre inläggsrubrik. "Brödtext". Men det är så dags att vara vitsig nu.

S kan klä på pyjamasen själv

Och stajlig blir hon.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Mammor som skjuter på små barn med laser!

Ursäkta tystnaden här i bloggen, jag var ansvarig för att ordna en möhippa i lördags och kände med kollrig och paranoid och vågade inte skriva nånting av rädsla att avslöja det hela.

Men möhippan var lyckad och DaBride2B verkade helnöjd. En av dagens höjdpunkter var Megazone! Jag är nu allmänt taget lite efter med sådana här grejer, jag har aldrig testat Megazone och visste inte ens riktigt vad det skulle gå ut på. Men nu vet jag. Man kutar runt i en mörk labyrint, Rammstein dundrar på i högtalarna och så ska man skjuta på varandra med laserstrålar.

Polttargänget, huvudsakeligen bestående av småbarnsmammor, marcherade hurtigt in i Salmisaaren liikuntakeskus - och insåg att lagen vi skulle tävla mot bestod av segervisst grinande 10-12-åriga killar. Det var nästan så vi gav up på fläcken. Men till sist begav vi oss modigt in i labyrinten och började skjuta på de små liven.

Är du en frustrerad förälder? Trött på gnäll och gny, kan jag få en sån och sån, när är vi framme, vafför deh, jag vill int, dumma mamma etc. Svaret är MEGAZONE!!!! Det var ju helt suveränt, om än inte helt etiskt, att jaga småglinen med laserpistol. Jag brölade högt av förtjusning varje gång jag träffade en. Har inte känt mig så avreagerad på länge. Glinen kämpade duktigt, men förgäves. 30+arna vann!!! Jaaa!!! Knoll&Tott&C:o blängde lite på oss men övergick sedan till att hälla i sig cocis och chips.

Efteråt skämdes vi nog lite för att vi njutit så ofantligt av att skjuta små barn med laser. Det känske inte är en helt politiskt korrekt hobby...

Gubb-odör

Jag tycks ha en helt speciell dragningskraft. Den märks när jag åker buss. Det händer nästan alltid att det sätter sig en gubbe som luktar gubbe framför mig. Det här har hänt sedan jag var tretton och började ta bussen till högstadiet.

Det jobbiga här är att jag har verkligt svårt för gubb-lukten. Jag blir lite sjösjuk av den. Undrar om någon känner igen aromen jag talar om. Det är alltså fråga om ganska prydliga gubbar, absolut inga fyllon eller så. Men kanske inte heller gubbar som polerar sig med Axe vare morgon. De luktar ganska starkt, lite syrligt, lite svett, lite varmt, kanske lite mysk eller nånting annat läskigt. Och detta innebär en helt specifik gubblukt som jag ofta brukar tvingas andaas in när jag åker buss.

Inga av de gubbar jag är släkt med eller arbetar med luktar så här, så jag kan tyvärr inte fråga "Hur bär du dig åt för att få en sådan där odör?". Och bussgubbarna täcka man ju inte fråga.

Vad gör gubbarna för att börja lukta gubbe? För den här lukten har jag aldrig märkt hos kvinnor eller hos män under 60. Men det finns massvis med gubbar som luktar just precis så här.

Visst är det besynnerligt?

Åh nej - hurra

Märkte nånting förfärligt/härligt. Monsoon har börjar deliver saker från sin webbshop till Finland! Det gjorde de inte för ett halvår sedan. Jag älskar deras grejer, har ju lust att gifta om mig bara för att få ha den här på mig.

Och så har jag ju redan skaffat klänning till bröllopet där jag ska vara främma om några veckor. Men jag hinner ännu ändra mig. Tänk om någondera av de här skulle vara bättre...

Ojojoj.

Jag har en liten teori som jag är så förtjust uti

(Nu har jag lyssnat för mycket på Kaffekvarnen igen)

Men here goes. I vanliga fall försöker jag äta ganska hälsosamt. Det är bulgur, quinoa, ekologiskt, kolhydratsnålt, hemlagat, linser, grönsaker osv till den grad att Anna Skipper gör high five med Mats-Eric Nilsson efter att de tagit en titt i min köpkärra.

Men ibland blir jag löjligt sugen på nånting riktigt, riktigt ohälsosamt. Snt som knappt har något näringsvärde alls. Typ chips, med riktigt mycket sour cream eller barbequekrydda. Det här händer så pass sällan att jag de facto brukar proppa i mig en påse chips när suget slår till. Det inträffar kanske två gånger per år. Och i dag blev jag sugen på lösgodis! Jag tycker inte ens om lösgodis, bara socker och E-ämnen och slisk. Men när man är godissugen, PMS-ig och på väg på kvällstur, då är det helt enkelt så att man tar ett varv via Candy King. Sådesså.

Min teori: När suget inträffar är det lika bra att unna sig det man är sugen på. Just då behöver din kropp lite transfetter eller konserveringsmedel. Det behövs lite ohälsosamheter för att det hälsomsamma ska komma till sin rätt. Villkoret här är ju då att suget inte kommer allt för ofta, men om det nu gäller en gång i månaden eller så är det lika bra att go for it. Så kan man polera bulgur-glorian resten av året.

Samma sak med Big Mac-meals. Varje gång jag varit sjuk och inte haft matlust på några dagar är en Big Mac det första jag kan tänka mig att äta då jag börjar krya på mig. Och Coca Cola tills jag dregglat ut all tandemalj. Mmmm. Då återvänder krafterna.

Den där melodifestivalen...

Jag vet inte. Jag är inte speciellt upphetsad inför kvällens final, men på arbetets vägnar ska jag ju titta i alla fall. Är på jobb dock, så tittandet blir lite halvkoncentrerat.

Måste man nu välja någon att heja på tror jag att jag tar den här. Men den där coola rödhåriga bruttan borde få mera utrymme.

Kultiverad 4-åring

Jag: Sen när du blir lite äldre ska du också få komma med till Rom. Vi  kan gå och shoppa, du och jag!
T: Men jag vill sen också gå på museum.

Typiskt

Det är så jäkla typiskt. När jag kommer hem från jobbet är jag död. Zombiemamman slumrar till framför Bolibompa, hasar tankspritt runt och sluddrar sig igenom Mamma Mu får ett sår (som S kallar Mamma Mu Fåret Shaun). Vålnadshustrun försöker hänga med i Detroitserien klockan 21, dreglar lite attraktivt på makens axel under reklampauserna ochkränger på sig pyjamasen bakfram.

Men sen! När klockan närmar sig 23 och en ansvarsfull yrkeasarbetande tvåbarnsmor borde gå och lägga sig för att hinna med de åtta viktiga sömntimmarna, då säger det PLINNNG och så blir jag pigg som blondinen i Möllers-reklamnen (hon som började steppa okontrollerat när hon ätit fiskleveroljakapslar).

Nu är jag inte trött alls! Nu vill jag vara vaken och facebooka! Kanske baka en plåt semlor, boka några semesterresor och spela Guitar hero. 

Men nu ska jag gå och sova. Vitsit så dumt. 

Skrytbilder

Här står jag framför nån ruin eller någå. Ingenting speciellt med den.

Nu är vi inne i ruinen tillsammans med 2000 japaner och 7000 amerikaner. Owmygaaawd.

Det är lite svårt att hitta frivilliga gladiatorer och matyrer nuförtiden, men det har italienarna löst genom att tvinga Spiderman och Nalle Puh att slåss mot varandra.

Min katakombutforskaroutfit. Man vet ju aldrig, mitt i allt kommer Harrison Ford emot där i tunneln, då gäller det att vara chic.

Kön till Peterskyrkan ringlade sig runt hela frigging Peterspatsen. Vi ställde oss nu snällt i den och var inne på tjugo minuter. Tur att solen sken.

Vi börjar vara ganska duktiga på att ta foton med utsträckt arm. Jag ska bara försöka sluta se skeptisk ut på alla bilder.

Har ätit så mycket italiensk ost att jag kommer att vara trög i magen till allhelgona.

Ack ja. Rom. Vår. Sol. Bungabunga. Nappar inte alls att vara hemma igen. Det var en härlig resa. Vemodig suck.

Arrivederci!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Jag packar

Eller försöker i alla fall. Imorgon reser jag och J på romantisk tumisresa till Rom, om allt vill sig väl. Svärmor anlände just, hon ska barnvakta.

Fast det är tråkigt att packa, bäst vi tjuvstartar med lite Chianti istället för att komma i form.

Sedät jaksaa heilua

Det var dom som sa det, inte jag.

Grymt bra spelning. Den som har biljetter till imorgon har nånting att se fram emot.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Sparkle-Ark

Det är mera sällan som jag är ute och flänger i glitterblus en torsdag men är Ola i stan så är han. Mommokommentar: hoppas det inte blir så sent, det är ju arbetsdag imorgon...

Published with Blogger-droid v1.6.7

Damn you bulle!!!

De senaste veckorna har jag varit mycket duktig. Jag är mest käkat soppa och sallad till lunch och helt undvikit sötsaker i veckrona Det har fungerat finfint, på veckoslutet har jag sen unnat mig grejer och dessa treats har varit ännu godare än vanligt eftersom jag ansett mig förtjäna dem. Jag har renat av tappat några kilo i vikt, trevligt!

Igår hade vi möte med redationen och nya producenten mutade oss med fastlagsbullar. Nåjo tänkte jag, en bulle ska jag äta. Nåh, bulljäveln har fått mig att gå upp 1,5 kilo över en natt som betsraffning! 1,5 kilo!!! En fastlagsbulle kan omöjligt väga mera än några hundra gram i sig, men tydligen har min ämnesomsättning tyckt "Oh no she didn't" och på magisk kemisk ondskefull väg blåst upp kalorierna och lagt ett skammens fettlager runt det som just började påminna om en midja.

The horror the horror. I dag blir det bara spenatsoppa och svart kaffe.

Pannlugg

Så här blev det. Lite risigt nu eftersom jag promenerade till jobbet, men bara jag får fixa lite med frillan torde den bli helt ok.

Published with Blogger-droid v1.6.7

Samantha Fox, min bosom friend

Hälsningar från min nya polare Sam. Jag pratade i telefon med henne i tjugo minuter och hon var glad och god. Dock verkade hon anta att jag var lite imbecill, alternativt väldigt dålig på engelska för hon talade låååångsamt och tyyydligt. Jag är de facto ganska bra på engelska, läser engelska böcker i samma takt som svenska och hänger med i handlingen när textningen till Law and Order tiltar. Men att börja snarvla engelska så där helt plötsligt en tisdag i februari, då blir det lite Noriko-stuk på det hela.

Sen var jag på årlig check up hos muffdoktorn. Ska nu inte bli allt för detaljerad gällande den saken, men skönt att få den ändan besiktigad också. Nu är både allmänhälsan, tänderna och kärlekstunneln inspekterade och jag fick tummen upp. Men upp i vad säger jag inte. A ha haaa. Förlåt, det där var lite snuskigt. Skyller på att jag är väldigt trött.

Imorgon ska jag till frissan! Jojomen! Det finns några enstaka frissor här i stan som vågar sätta saxen i en peruk, och eftersom min frilla årgång 2010 börjar se ganska sliten och ledsam ut tänkte jag testa om en ny klippning skulle ge den några månaders livstid  till. Pannlugg och page i haklängd, typ. Får väl se vad det blir.

Nu ska jag äta kolhydrater och titta på oscarsgala!

Ty detta har jag ärligen förtjänat

Det här har jag inte råd med, men efter en galen arbetsdag med flera intervjuer, papaprov och en massa spring är jag värd nånting gott och en skojig blaska. Så det så.

Coolt!

Kul att Karin Lindroos loppisbok är omnämnd i Family Living.

Pandora var jättetrevlig

Och galet snygg dessutom. Nu tillbaka till Böle för telefonintervju med fröken Fox. Vilken knasig arbetsdag.