lördag 30 april 2011
Puttenutt-krav
T går ut på gården.
"Mamma jag ska nu plocka blommor till idg. Och när jag ger dem ska du inte säga oj tack för blommorna du ska säga åååh här kommer ju min lilla solflicka".
Jessus. Jag blir ju riktigt nervös här.
"Mamma jag ska nu plocka blommor till idg. Och när jag ger dem ska du inte säga oj tack för blommorna du ska säga åååh här kommer ju min lilla solflicka".
Jessus. Jag blir ju riktigt nervös här.
Fläskupdate
Gick till läkaren igår. Inget fel på sköldkörteln, det var ju skönt. Men vet ni vad han förslog? "För kostdagbok i två veckor och gå till vår kostexpert, det är säkert något småätande som orsakat ökningen".
Fem kilos viktökning på en vecka pga småätande? Hurdant småätande är det? Fem pizzor per kväll?
Tillbaka i ruta ett. Synd att jag inte är Pajkvinnan för ett v-ord skulle sitta här.
Fem kilos viktökning på en vecka pga småätande? Hurdant småätande är det? Fem pizzor per kväll?
Tillbaka i ruta ett. Synd att jag inte är Pajkvinnan för ett v-ord skulle sitta här.
fredag 29 april 2011
torsdag 28 april 2011
När Eva mötte Lill-Babs
Ojojoj. Jag är fortfarande star struck.
Klockan 18 ställde jag mig utanför Kulturhuset. Konserten skulle börja 19 men gatan var full med piffiga finlandssvenska 70+are i vårdräkter, alla var upprörda över att dörren ännu var låst. Seniorcrowden är ute i god tid, tydligen.
När jag väl kommit in och tagit mig backstage mötte jag först Ann-Louise Hansson med tusen papiljotter i håret, sedan Siw Malmkvist med coola lenkkare och till sist Lill-Babs som hälsade mig med frasen "Ahmen snygga örhängen hörru". Sen var det liksom bara att slå på mikrofonen och vips hade jag tjugo minuter hejdlöst material. Har aldrig skrattat så mycket under en intervju.
De var underbara! Så roliga, så coola och så förbaskat snygga. De är ju alla runt 70 år, men är jag hälften så där energisk när jag är 50 är jag nöjd. Inga divafasoner nånstans, de var så himla snälla och trevliga. Jag är alltid nervös när jag ska intervjua människor jag verkligen beundrar, för det är en sådan besvikelse om de är pottiga. Men ingen risk för något sådant med dessa tre.
Jag har världens bästa jobb, fattar ni det?
Ja, det var då främst Lill-Babs jag syftade på när jag skrev om barndomsidol igår. Men de andra två går inte av för hackor heller. Det här var mitt favoritprogram när jag var tio. Napakymppi sög.
Klockan 18 ställde jag mig utanför Kulturhuset. Konserten skulle börja 19 men gatan var full med piffiga finlandssvenska 70+are i vårdräkter, alla var upprörda över att dörren ännu var låst. Seniorcrowden är ute i god tid, tydligen.
När jag väl kommit in och tagit mig backstage mötte jag först Ann-Louise Hansson med tusen papiljotter i håret, sedan Siw Malmkvist med coola lenkkare och till sist Lill-Babs som hälsade mig med frasen "Ahmen snygga örhängen hörru". Sen var det liksom bara att slå på mikrofonen och vips hade jag tjugo minuter hejdlöst material. Har aldrig skrattat så mycket under en intervju.
De var underbara! Så roliga, så coola och så förbaskat snygga. De är ju alla runt 70 år, men är jag hälften så där energisk när jag är 50 är jag nöjd. Inga divafasoner nånstans, de var så himla snälla och trevliga. Jag är alltid nervös när jag ska intervjua människor jag verkligen beundrar, för det är en sådan besvikelse om de är pottiga. Men ingen risk för något sådant med dessa tre.
Ja, det var då främst Lill-Babs jag syftade på när jag skrev om barndomsidol igår. Men de andra två går inte av för hackor heller. Det här var mitt favoritprogram när jag var tio. Napakymppi sög.
onsdag 27 april 2011
När Carrie mötte Samantha
Candace Bushnell har inte slutat skriva om Carrie och gänget, men gått bakåt i tiden. Senaste boken handlar om Carrie som 17-åring, då hon flyttar till 80-talets New York och möter 25-åriga Samantha som strax ska gifta sig och 18-årig superfeministen Miranda. Charlotte är inte med, hon är väl för liten.
Den ska jag läsa! Även om jag måste medge att Sex and the city-boken var mycket tråkigare än serien.
Jag var ju mycket liten på 80-talet, men ändå snappade jag upp drömmen om New York. Alla ville dit. Amerika var det coolaste landet på jorden, tyckte vi. Hamburgare, skyskrapor, Tom Cruise.
Den ska jag läsa! Även om jag måste medge att Sex and the city-boken var mycket tråkigare än serien.
Jag var ju mycket liten på 80-talet, men ändå snappade jag upp drömmen om New York. Alla ville dit. Amerika var det coolaste landet på jorden, tyckte vi. Hamburgare, skyskrapor, Tom Cruise.
Idolträff
God morgon! I dag ska jag träffa en av mina barndomsidoler! Tyckte att det var bäst att ta en omgång med locktången dagen till ära.
tisdag 26 april 2011
Grill-emancipation
Jag tycker ju att J och jag har ett hyfsat jämställt förhållande. Jovars, ibland faller vi väl in i de stereotypa rollerna vad hus och hem beträffar. Bilen leasar han och jag har inte ens körkort så det är klart att han tar hand om allt som har med den att göra. Jag har ungefär fem gånger så mycket kläder som han (och envisas dessutom med att tvätta sådant som inte alls är jätteskitigt) så jag bykar mera. Men allt som har med barn, matlagning och vardagsbestyr att göra delar vi ganska jämnt utan att göra nån större show and dance av saken.
Men grillen! Den har förblivit J:s domän. Vi har haft den i fyra år nu och hittills har jag aldrig ens buffat till glasflaskan. Nog dukat bord, skurit sallad, hämtat öl åt grillmästaren och gjort de sedvanliga uppskattande ljuden när maten är serverad.
I dag skulle vi grilla men J satt med nosen inklämd i laptoppen och vägrade ta itu med maten. "Jag ska bara fixa det här först" mumlade min make, Alfons Åberg. Jag var så hungrig att det sved i tinningarna, så till sist marcherade jag ilsket fram till grilleländet och började pillra lite. No problemo, det var ju bara att öppna gasflaskan och vrida lite på rattarna (grillens, inte mina). Sen i med laxmedaljonger, zucchini och paprika.
"Mamma det ser konstigt ut" gnydde skeptikern T som uppenbarade sig vid min sida. Förrädare.
"Tyst, mamma har hur bra koll som helst, plocka en vitsippa eller någå" fräste jag.
Sen var det ju bara att vänta. Lyfta på locket och kolla läget. Vänta lite till. Vända på alltihopa. Vänta en stund till. Klart.
Det är ju skitenkelt att grilla! Varför har jag inte insett detta tidigare? Hur har denna stenålders "mannen gör upp eld, kvinnan plockar bär"-inställning till grillande kletat sig fast i min annars så emanciperade hjärna?
Nu ska jag rensa golvbrunnen medan J tvättar bilen iklädd bikini.
Men grillen! Den har förblivit J:s domän. Vi har haft den i fyra år nu och hittills har jag aldrig ens buffat till glasflaskan. Nog dukat bord, skurit sallad, hämtat öl åt grillmästaren och gjort de sedvanliga uppskattande ljuden när maten är serverad.
I dag skulle vi grilla men J satt med nosen inklämd i laptoppen och vägrade ta itu med maten. "Jag ska bara fixa det här först" mumlade min make, Alfons Åberg. Jag var så hungrig att det sved i tinningarna, så till sist marcherade jag ilsket fram till grilleländet och började pillra lite. No problemo, det var ju bara att öppna gasflaskan och vrida lite på rattarna (grillens, inte mina). Sen i med laxmedaljonger, zucchini och paprika.
"Mamma det ser konstigt ut" gnydde skeptikern T som uppenbarade sig vid min sida. Förrädare.
"Tyst, mamma har hur bra koll som helst, plocka en vitsippa eller någå" fräste jag.
Sen var det ju bara att vänta. Lyfta på locket och kolla läget. Vänta lite till. Vända på alltihopa. Vänta en stund till. Klart.
Det är ju skitenkelt att grilla! Varför har jag inte insett detta tidigare? Hur har denna stenålders "mannen gör upp eld, kvinnan plockar bär"-inställning till grillande kletat sig fast i min annars så emanciperade hjärna?
Nu ska jag rensa golvbrunnen medan J tvättar bilen iklädd bikini.
Testing testing, one two tree
Tjo. Jag inledde dagen med att vandra in hos hälsovårdaren och nu har de tappat lite blod ur mig. Hon trodde inte alls på min teori om P-ring och viktökning, men nu ska sköldkörtlar och allt möjligt kollas och så ska jag till läkaren på fredag. Det är hemskt att inte ha nån kontroll alls över sin kropp, jag går bara mer och mer upp i vikt fast jag försöker bromsa allt vad det går. Det var samma sak när jag tappade håret, jag hade ju varit snäll med min kalufs, sällan färgat, sällan fönat osv. Men till vilken nytta, av trillade det i alla fall.
Deppigt. Tur att jag har roliga grejer att fokusera på hör på jobbet. På fredag blir det bröllopssändning, så på hemvägen i dag ska jag hamstra skvaller- och damtidningar som skriver om Will&Kate. Research, förstår ni.
Och Eurovisionen närmar sig också. Spännande men lite pirrigt att testa nånting så annorlunda i jobbväg. I dag ska jag och Johan titta på förra årets final och låtsaskommentera den lite grann.
Och titta, här är ju jag och PärädajsOskar.
Deppigt. Tur att jag har roliga grejer att fokusera på hör på jobbet. På fredag blir det bröllopssändning, så på hemvägen i dag ska jag hamstra skvaller- och damtidningar som skriver om Will&Kate. Research, förstår ni.
Och Eurovisionen närmar sig också. Spännande men lite pirrigt att testa nånting så annorlunda i jobbväg. I dag ska jag och Johan titta på förra årets final och låtsaskommentera den lite grann.
Och titta, här är ju jag och PärädajsOskar.
måndag 25 april 2011
Sånt gör vi fat chicks
Lackar tånaglarna knallröda.
Använder scarfar. Samlar på skor. Har örhängen. Nej vänta, det sista gäller i främsta hand oss bald chicks. Jag börjar blanda ihop mina predikament här.
Groteska spiror
De här timmerstockarna till ben försöker jag ta mig runt om i världen på som bäst. Ni kanske inte är så välbekanta med mina spiror, men jag kan tala om att de inte brukar se ut så där. Jag har i vanliga fall ganska smala vader, nästan onödigt smala eftersom resten av mig är ganska robust. Och några gasell-lår har jag nu aldrig haft, men riktigt så där brukar de inte se ut heller.
Jag har gått upp ytterligare ett halvt kilo. Det innebär att jag närmar mig en 6 kilos viktökning på två veckor. Och jag har mätt midjan med måttband, den är oförändrad, vilket innebär att de 5 kilona sitter nån annanstans. Nyper jag mig i benen blir det vita märken som är synliga i flera sekunder. Det tricket lärde en läkare mig då jag var gravid, de vita märkena bevisar att man har vätska i benen.
Modig som jag är ska jag avslöja min vikt. Jag väger nu 75 kilo (och är 166 cm lång, ungefär). För två veckor sedan vägde jag 70. Min målvikt är att ligga mellan 60 och 65, jag var på god väg att nå målet innan P-ringsstrulet satte igång. Nu är jag på väg åt andra hållet.
(Obs, om nu nån 75-kilos kvinna läser detta och blir stött, 75 kilo är absolut ingen grotesk vikt i sig! Men för mig är det 10 kilo för mycket. Jag mår inte bra, helt enkelt)
Är riktigt förbittrad kan jag tala om. Just började jag få självförtroendet på rätt köl efter håravfallet, och nu ska jag drabbas av någon sådan här skit. Jag kom igång med joggandet bra efter vintern, i förra veckan sprang jag hela min 5 kilometers-runda. Förvisso långsamt som kvällsskyn, men i alla fall. Helt okej för att vara jag. Om en månad går Naisten 10 av stapeln, målet var att springa hela rundan då men det ser dåligt ut med det projektet. Häromkvällen fick jag ge upp mitt i rundan eftersom jag fick så ont i knäna. Och det är ju inte så underligt, testa att knyta fast tre sockerpaket vid varje vrist och hurta på som vanligt.
Ska försöka gå till läkaren imorgon för att utreda vad det här kan bero på men jag är skeptisk. Om de drar fram kostcirkeln och börjar hojta om lightprodukter blir jag farlig. Jag vägrar banta. Min livsinställning är att den som äter mångsidigt och kontrollerat (i mitt fall är det GI-ätande som ligger närmast till hands, det mår jag bäst av) och motionerar minst tre gånger i veckan småningom landar på den rätta vikten. Jag har bantat med varierande framgång sedan jag var 12 och vet vad jag talar om. Det får räcka nu. Jag lever redan nu mycket hälsosamt, finns inte mycket att dra in på. Och jag förtjänar inte att fucking gå upp fucking 6 kilo på två fucking veckor.
söndag 24 april 2011
Jag har dille!
Jag har inte haft en veckoslutsmorgontur på evigheter och tycker det är riktigt skoj att sitta här. Men lite farligt, för det är just under de här arbetsturerna jag brukar drabbas av dille. En söndagsmorgon för några år sedan gick jag med i Viktväktarna och köpte en stepper från Hobby hall innan klockan ens var 8. Det har hänt att jag impulsbokat resor också, och handlat väldigt udda julklappar flera månader i förtid. Tidig söndagsmorgon, världen är tyst, internetuppkopplingen är snabb, hjärnan är lullig. Farligt, farligt.
I dag vill jag ha en cykel. En riktig ordentlig mommocykel, växlar behövs inte men en riktig korg framtill ska det vara. Och framför allt ska den vara snygg. Den här är jag lite kär i. Tänk så fint den skulle ta sig ut mot vår gula husfasad. Ja, sen när vi haft råd att rappa och måla huset alltså (se föregående inlägg).
Så där. Så såg vi ut när vi var i Paris. Jag är den i rosa lenkkare. Länge sen. Den blonda varelsen får jag knappats med i september för hon är i Paris som bäst, lucky putain. Men jag ska idka lite utpressning på de andra två...
I dag vill jag ha en cykel. En riktig ordentlig mommocykel, växlar behövs inte men en riktig korg framtill ska det vara. Och framför allt ska den vara snygg. Den här är jag lite kär i. Tänk så fint den skulle ta sig ut mot vår gula husfasad. Ja, sen när vi haft råd att rappa och måla huset alltså (se föregående inlägg).
Mitt andra dille för dagen: jag vill till Paris! Har längtat tillbaka till Paris sedan jag besökte staden i början av milleniet nån gång. J vill inte, och nästan alla mina väninnor flänger av och an till Paris i andra sällskap titt som tätt. Men nån ska jag väl kunna tvinga med på gastronomisk inredningsshoppingresa i september eller så.
lördag 23 april 2011
fredag 22 april 2011
Årets längsta dag
När blev T en sådan där jättestor top model förresten???
torsdag 21 april 2011
onsdag 20 april 2011
Schhh, farbrorn är antingen morgonsur eller sannfinländare
Ända sedan jag var stor som en knappnål har jag varit medveten om att det gäller att vara diskret om man talar svenska på stan. Man vill ju inte vara en typisk högljudd finlandsvensk, för sådana blir folk irriterade på. Det här är så inrotat i mig att jag inte ens reflekterat över om det är rätt eller fel, jag kan inte heller minnas om någon delgav mig denna livsvisdom eller om jag kom fram till den på egen hand. Man vill ju inte ha på käften, ju. Och är man höggljudd och hurri mer eller mindre förtjänar man att få en åthutning.
Mina österbottniska släktingar och vänner har inte lärt sig detta. De pratar jättehögt! Ojoj så jag får vara på min vakt när jag går på stan med dem om kvällarna.
Nu är min dotter T snart 5 år, än så länge pikuliten men bara om några år ska hon börja röra sig på egen hand i världen. Ta bussen till skolan, gå en sväng på Iso Omena med polare. Borde jag lära henne det där med höggljuddheten? Jag har iofs börjat redan nu, sagt att man inte ska sjunga för full hals på bussen (det tyckte hon var dumt för alla säger ju alltid att hon sjunger så fint, klart att hon vill förgylla bussresan för sina medpassagerare med lite skönsång) eller prata jättehögt eftersom de andra kanske vill vila sig lite eller läsa tidningen i fred. Någon språkaspekt lade jag inte in i sammanhanget ännu, för det hör ju till vanligt folkvett att inte gasta och hålla på.
En dag var det i alla fall en karl som röt till åt henne "Suomessa puhutaan suomea!!!". Grattis gubben, modigt. Där fick fyraåringen så hon teg. Utom att hon inte teg. "Vad sa farbrorn?" undrade hon glatt, och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
Nu finns då risken att var femte medpassagerare på bussen är en sådan som blir arg om T pratar svenska. Och det är ju vansinnigt. Men vad ska jag säga till henne? Gör som de flesta svenskspråkiga småglin och slå om till finska för att vara cool? Se till att alltid sätta dig bredvid någon som tydligt är invandrare, för han/hon blir knappast irriterad på dig. Prata på bäst du vill, men ha alltid med dig en taser i ryggsäcken för självförsvar?
Imorse på bussen märkte jag att jag var på min vakt på ett helt annat sätt än tidigare. T ville prompt sätta sig bakom en skäggig gubbe i kamouflagelippis. Han såg arg ut. Så sätter sig då lilla hurri-T bakom honom och början nynna Mamma Mia och pladdra på om påskmaskerader och vitsippor. Och där satt jag och hyschade och ängslades för att surgubben eventuellt var sannfinländare.
Gubben sade ingenting. Han var säkert en snäll men lite morgonsur farbror. Men min värld är sig nog inte riktigt lik längre.
Mina österbottniska släktingar och vänner har inte lärt sig detta. De pratar jättehögt! Ojoj så jag får vara på min vakt när jag går på stan med dem om kvällarna.
Nu är min dotter T snart 5 år, än så länge pikuliten men bara om några år ska hon börja röra sig på egen hand i världen. Ta bussen till skolan, gå en sväng på Iso Omena med polare. Borde jag lära henne det där med höggljuddheten? Jag har iofs börjat redan nu, sagt att man inte ska sjunga för full hals på bussen (det tyckte hon var dumt för alla säger ju alltid att hon sjunger så fint, klart att hon vill förgylla bussresan för sina medpassagerare med lite skönsång) eller prata jättehögt eftersom de andra kanske vill vila sig lite eller läsa tidningen i fred. Någon språkaspekt lade jag inte in i sammanhanget ännu, för det hör ju till vanligt folkvett att inte gasta och hålla på.
En dag var det i alla fall en karl som röt till åt henne "Suomessa puhutaan suomea!!!". Grattis gubben, modigt. Där fick fyraåringen så hon teg. Utom att hon inte teg. "Vad sa farbrorn?" undrade hon glatt, och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
Nu finns då risken att var femte medpassagerare på bussen är en sådan som blir arg om T pratar svenska. Och det är ju vansinnigt. Men vad ska jag säga till henne? Gör som de flesta svenskspråkiga småglin och slå om till finska för att vara cool? Se till att alltid sätta dig bredvid någon som tydligt är invandrare, för han/hon blir knappast irriterad på dig. Prata på bäst du vill, men ha alltid med dig en taser i ryggsäcken för självförsvar?
Imorse på bussen märkte jag att jag var på min vakt på ett helt annat sätt än tidigare. T ville prompt sätta sig bakom en skäggig gubbe i kamouflagelippis. Han såg arg ut. Så sätter sig då lilla hurri-T bakom honom och början nynna Mamma Mia och pladdra på om påskmaskerader och vitsippor. Och där satt jag och hyschade och ängslades för att surgubben eventuellt var sannfinländare.
Gubben sade ingenting. Han var säkert en snäll men lite morgonsur farbror. Men min värld är sig nog inte riktigt lik längre.
tisdag 19 april 2011
måndag 18 april 2011
Bloated
Mina ben är som timmerstockar, det känns som om jag jag med tunga gummistövlar hela tiden. Fingarna är korvar och jag har fått en extra haka. Strumporna lämnar djupa inbuktningar i benen. Ni kan tro att jag känner mig tjusig :( Hoppas förstås på att få en ny P-ring så fort som möjligt, men lite avtänd blir man ju på hormoner överlag när det kan gå så här galet.Jag höll ju på att få dåndimpen när jag steg på vågen i går.
Jag var uppblåst redan på förra veckans fotografering, men helt skojiga blev ju bilderna i alla fall.
Det var en spännande tv-kväll!
Det var lite ruggigt där i ett skede men på slutet segrade de ändå över djävulen!
Ja, vi tittade alltså på Ghost Rider på fyran.
Ja, vi tittade alltså på Ghost Rider på fyran.
lördag 16 april 2011
Vad är bloggar till för egentligen?
Jo, skryt givetvis! Jag har joggat! Det är lördag kväll, alla anda har fullt upp med att äta chips och titta på familjeunderhållning, men jag joggar, jag. Visst är jag makalös? Dessutom gick det bra, första gången denna säsong som det var riktigt skönt. Vädret gjorde ju inte saken sämre.
Fick ni dåligt samvete nu? Nå bra, det var det som var avsikten.
Nu ska jag äta chips och titta på familjeunderhållning,.
Fick ni dåligt samvete nu? Nå bra, det var det som var avsikten.
Nu ska jag äta chips och titta på familjeunderhållning,.
fredag 15 april 2011
Pollyanna-feber på facebook
Trodde först att det var ett fb-virus, men tydligen är det allvar, vilket nästan är värre. POSiTive-IT har snart 20 000 anhängare som lovar förgylla världen med positlappar med små positiva budskap i stil med "Hej sötnos" och "I dag är en bra dag". En liten anonym hälsning till nån främling, bara för att pigga upp varandra. Gulleplutt.
Herregud så jobbigt. Jag hatar postiva människor. Jag ska starta en egen rörelse som heter EVIL INSULT och klistra upp lappar där det står "Jepp, det syns att du gått upp i vikt" och "Du har visst glömt deodoranten i dag klibbreve". Eller som min förtjusande väninna E skulle föreslå "Visst är det så att dina föräldrar är syskon?"
Det ska jag göra. Måste åka till Tiimari och köpa postitlappar först.
Herregud så jobbigt. Jag hatar postiva människor. Jag ska starta en egen rörelse som heter EVIL INSULT och klistra upp lappar där det står "Jepp, det syns att du gått upp i vikt" och "Du har visst glömt deodoranten i dag klibbreve". Eller som min förtjusande väninna E skulle föreslå "Visst är det så att dina föräldrar är syskon?"
Det ska jag göra. Måste åka till Tiimari och köpa postitlappar först.
Hade tänkt skriva nånting putslustigt
Men så läste jag Medelmåttan Malins inlägg och det var så briljant att jag håller tyst och länkar till henne.
torsdag 14 april 2011
onsdag 13 april 2011
Stöpta i samma form
Det här är Amaury Vassili. Han är tenor och representerar Franrike i Eurovisionen i år.
Och det här är Urs Bühler. Han är en Schweizisk tenor och sjunger i Il Divo
Jag ser detta som beviset för att också GudFader har dagar då han inte känner sig det minsta kreativ. "Ääääh fasen, vi kör väl med den där flottig pagefilla - finmejslat ansikte - sångröst-kombon igen, okej? Create."
Photo shoot imorgon
Imorgon ska jag fotograferas tillsammans med två ståtliga karlar: Johan och Tobias. Vi behöver programfoton för Eurovisionen. Men vi har ingen inspiration! Tobias föreslog sömnigt att en kan klä sig i gult, en i svart och en i rött och står vi tätt ihop (eller lägger oss på hög, snarare) och formar liksom Tysklands flagga. Det tyckte vi andra var sällsynt fånigt (dessutom ville ingen vara den gula).
Egentligen vet jag inte varför vi ens bemödar oss, Pöll är ju en hejare på Photoshop. Kan han inte bara klippa in våra trynen typ här?
Egentligen vet jag inte varför vi ens bemödar oss, Pöll är ju en hejare på Photoshop. Kan han inte bara klippa in våra trynen typ här?
tisdag 12 april 2011
Omfamnad av en yngling
Igår när jag steg av tåget fick jag en kram. Det var en kille i 17-årsåldern som slog armen om mig och skojfriskt hojtade "Espoo" (han imiterade tågrösten som rabblar stationer). Roligast var emellertid hans min när han insåg att han stod och halsade en vilt främmande kärring och inte sin jämnåriga flickvän som hamnat på efterkälken.
Beviset för att jag börjar bli gammal är att jag varken kände mig rädd eller antastad. Det var ju uppiggande att plötsligt bli omfamnad av en yngling.
måndag 11 april 2011
Veronicas hångelvideo
Härliga Veronica Maggio släpper småningom sitt nya album Satan i gatan, och på youtube har skivbolaget lagt ut en del videosmakprov. Bland annat denna låt, Mitt hjärta blöder.
Låten är riktigt bra, videon lite speciell. Det är alltså två människor som hånglar, och det är tydligt att det är fråga om en äldre kvinna och en ung kille. Kolla kommentarerna! Folk mår illa och vojar sig. Ursäkta men hur ofta har man inte tvingats se åldrande gubbar slafsa igång med betydligt yngre tjejer i musikvideor? Nåjo, den här videon var nu kanske in närgångnaste laget, men för mig har det nu ingenting med åldern på de hånglande att göra.
Låten är riktigt bra, videon lite speciell. Det är alltså två människor som hånglar, och det är tydligt att det är fråga om en äldre kvinna och en ung kille. Kolla kommentarerna! Folk mår illa och vojar sig. Ursäkta men hur ofta har man inte tvingats se åldrande gubbar slafsa igång med betydligt yngre tjejer i musikvideor? Nåjo, den här videon var nu kanske in närgångnaste laget, men för mig har det nu ingenting med åldern på de hånglande att göra.
Bli slank med reggae
Jo men kolla vilken slimmande effekt The Capital Beat har på mig! Vilken midja, asså!
söndag 10 april 2011
Grattis M&M!
Nu är de gifta. Och grattis jag själv som skaffade en klänning som går att tvätta i 30 grader. Jag smetade ner mig med gurkrelish vid nattmaten. Jag är en classy kvinna, jag.
Ett toppenroligt bröllop. Skulle så gärna lägga ut lite bilder i bloggen men jag hinner inte kolla med alla dem som skymtar på fotona om det är okej, men den här är ju ganska anonym.
Jag trivdes i min illgröna outfit och lyckades till och med knöla ihop en riktigt dekorativ frisyr alldeles själv. Bruden var ljuvare än Saltkråkan-Malin och brudgummen så lycklig att glasögonen immade.
Jag var den sista som lämnade festen och då kom en av servitörerna rusande och undrade om jag inte ville ha med lite bröllopstårta. Det hade blivit över en massa och han tyckte det var synd att slänga den. Det tyckte jag också för tårtan var galet god, så jag tackade ja till en liten bit. Det här hämtade han
En hel jäkla våning. Vi har käkat kaka så vi är lika limegröna som gelatinet. J och jag.
Haha, just det. För några månader sedan himlade bruden sig över att det finns så fula prydnadsgrejer bland det som brudpar inkluderar på sina gåvolistor. Allra rysligats var enligt henne en märkvärdig glasbalja med en anka i, designad av Ernst Billgren för Kosta Boda. 75 000 kronor kostar denna... ja jag vet inte riktigt vad det är. Skål? Akvarium?
Vi i kompisgänget tyckte ju sjävlklart att hon skulle få en sådan i alla fall, fast den gick ju en aning över vår budget. Men inga problem, händiga Hanna fixade en egen. Tadaa!
(den är lite halvfärdig på bilden, den fick fina gröna bolltassar innan den överräcktes till ett ganska förfärrat brudpar)
Ett toppenroligt bröllop. Skulle så gärna lägga ut lite bilder i bloggen men jag hinner inte kolla med alla dem som skymtar på fotona om det är okej, men den här är ju ganska anonym.
Jag var den sista som lämnade festen och då kom en av servitörerna rusande och undrade om jag inte ville ha med lite bröllopstårta. Det hade blivit över en massa och han tyckte det var synd att slänga den. Det tyckte jag också för tårtan var galet god, så jag tackade ja till en liten bit. Det här hämtade han
Haha, just det. För några månader sedan himlade bruden sig över att det finns så fula prydnadsgrejer bland det som brudpar inkluderar på sina gåvolistor. Allra rysligats var enligt henne en märkvärdig glasbalja med en anka i, designad av Ernst Billgren för Kosta Boda. 75 000 kronor kostar denna... ja jag vet inte riktigt vad det är. Skål? Akvarium?
Vi i kompisgänget tyckte ju sjävlklart att hon skulle få en sådan i alla fall, fast den gick ju en aning över vår budget. Men inga problem, händiga Hanna fixade en egen. Tadaa!
fredag 8 april 2011
Hört på rehearsal dinnern
-Visst var det Risto Räppääjä som var på Peppes tillställning?
-Öhöm nä, det var Redrama.
torsdag 7 april 2011
Bröllopsövning
Sitter på bussen på väg mot Drumsö. Bröllopsövning och sedan rehearsal dinner. Fancy schmancy. Men vilket skitväder.
onsdag 6 april 2011
Vår tid - vårt land - min hand
Jahapp, nu är videon till välgörenhetslåten Vår tid - Vårt land färdig.
Vid 0'28 ska ni försöka slita blicken från Geir Rönning och beundra den sällsynt vackra handen och ståtliga näsan i högra kanten. De tillhör yours truly. Nu blir jag berömd!
Vid 0'28 ska ni försöka slita blicken från Geir Rönning och beundra den sällsynt vackra handen och ståtliga näsan i högra kanten. De tillhör yours truly. Nu blir jag berömd!
tisdag 5 april 2011
Leve kungen!
Kungen av Louisiana alltså. Mina favoritfigur i True Blood som bäst.
Tycker det är så jäkla skönt att en gång få se en riktigt genomondskefull bög på tv.
Det kryllar av lite småtassiga frökenaktiga Gay Best Friends, alternativt nonstopraggande promiskuösa partybögar i tv-serierna. Men kungen styr varulvsflocken och har torterat folk till döds åtsminstone sedan Vikingatiden, antagligen några decennier mera än det. Han är inte det minsta sympatisk. bara ryslig och otäck.
Han är bäst!
Det kryllar av lite småtassiga frökenaktiga Gay Best Friends, alternativt nonstopraggande promiskuösa partybögar i tv-serierna. Men kungen styr varulvsflocken och har torterat folk till döds åtsminstone sedan Vikingatiden, antagligen några decennier mera än det. Han är inte det minsta sympatisk. bara ryslig och otäck.
Han är bäst!
Eurovisionsdag
Man måste ju vara snygg när man talar i telefon med snygga människor. Så jag kletade på mina röda Mad Men-läppar innan jag ringde upp Sara Varga.
Till en sådan där nuna skulle det matcha med ett bitchigt sinnelag, men det har Sara inte insett. Hon är vacker men trevlig. Hemskt va? Hör intervjun på fredag.
Jag har väl inte ännu nämnt här i bloggen att jag ska vara eurovisionskommentator i år? Nå, det ska jag alltså. Tillsammans med den här filuren. Vi får tyvärr inte åka till Düsseldorff, men vi skickar dit den här grabben för att mingla och förse oss med skvallerl. Ska bli roligt. Börja pillra på digiboxarna redan nu så att ni får in ljudet med mig och Johan och inte de finska krabaterna.
Satt på ett Eurovisionsmöte imorse och lyssnade intresserat. Jag och Johan fattade kanske en femtedel av det som sades (Håådeelähetys, digibeta, telekonferenssi, D-keskus taltiointi) men försökte se insatta ut. Det är spännande, jag har aldrig ens tänkt på vilket jättemaskineri Eurovisionen är. 43 länder kokar soppa tillsammans, det ska tas kontakt till höger och vänster, direktsändning i tre dagar, generalrepetitioner, jurygrupper, douze points, wånderful shouv. Nå, jag ska nu mest sitta i en koppi och äta chips och säga elaka saker om dem som ger sitt allt på scenen. He hee. Måste ändra texten här till höger, jag är inte alls snäll. Bara skallig och stollig.
Jag har väl inte ännu nämnt här i bloggen att jag ska vara eurovisionskommentator i år? Nå, det ska jag alltså. Tillsammans med den här filuren. Vi får tyvärr inte åka till Düsseldorff, men vi skickar dit den här grabben för att mingla och förse oss med skvallerl. Ska bli roligt. Börja pillra på digiboxarna redan nu så att ni får in ljudet med mig och Johan och inte de finska krabaterna.
Satt på ett Eurovisionsmöte imorse och lyssnade intresserat. Jag och Johan fattade kanske en femtedel av det som sades (Håådeelähetys, digibeta, telekonferenssi, D-keskus taltiointi) men försökte se insatta ut. Det är spännande, jag har aldrig ens tänkt på vilket jättemaskineri Eurovisionen är. 43 länder kokar soppa tillsammans, det ska tas kontakt till höger och vänster, direktsändning i tre dagar, generalrepetitioner, jurygrupper, douze points, wånderful shouv. Nå, jag ska nu mest sitta i en koppi och äta chips och säga elaka saker om dem som ger sitt allt på scenen. He hee. Måste ändra texten här till höger, jag är inte alls snäll. Bara skallig och stollig.
måndag 4 april 2011
Joan Holloway-wannabe
Shit vad svårt. På lördag är det dags för det fabulösa MM-bröllopet. Inte Muntra Musikanter, inte Min Morgon, utan Maria och Magnus som dessutom ska ha lite Mad Men-stuk på det hela. Eftersom jag är brudfrämma ska jag göra mitt yttersta för att vara lite Mad Men jag också. Och då vill man ju se ut som Joan, förstås.
Röven har jag, boobsen får jag nu helt enkelt skippa. Klänningen har jag redan fixat och förevisat, den är bra.
Men resten då.
Igår gjorde jag övningsfrisyr, och det var en jävla tur att jag börajde öva i tid för det blev mera Marilla Cuthbert än Joan Holloway.
Nu gjorde jag ett nytt försök. Lite bättre.
Men resten då.
Igår gjorde jag övningsfrisyr, och det var en jävla tur att jag börajde öva i tid för det blev mera Marilla Cuthbert än Joan Holloway.
"Saatana!"
Så står det på en piggt gul postitlapp på min datorskärm. Det är jag själv som skrivit lappen mitt i stressen runt förra veckans sändning, tydligen för att påminna mig själv om nånting. Men vad menar jag? Är jag arg? Varför det? Jag som nästan aldrig svär.
Fast nu när jag tittar noga på lappen kommer jag fram till att det eventuellt står "Santana!"
Fast nu när jag tittar noga på lappen kommer jag fram till att det eventuellt står "Santana!"
söndag 3 april 2011
Söndag med kultiverade familjen
Jajamen. I dag har vi varit på museum. Det ni. WeeGee. Jag gillar museer. Jag brukar se på grejer i en kvart och tillbringa en halvtimme i shoppen.
Titta vilka skenheliga kläppar! Vi är jätteväluppfostrade, jorå. Vi ska inte alls klättra på Miróskulpturer och promenera rakt in i glasmontrar så det blir snoravtryck på rutan. Nej nej, inte vi.
Date night!
Som sagt var jag och hubbyn på dejt på fredagen. Mycket lyckat. Först massvis med hummus och turkiskt rödvin på Antiokia.
Sedan cherry mojito på Shaker.Är absolut ingen cocktailtjej (vin, öl och whiskey tack) men det var gott.
Sedan Sanctum som 3D. Jag kommer nästan aldrig på väg på bio nuförtiden så dte här var första gången jag gick på 3D-film. Det var rätt kul. Fast filmen var ju ganska crap. Manuset var så förutsägbart att man kunde ha gjort upp en lista på i vilken ordning karaktärerna skulle stryka med. Svarta killen, check. Den äldre kvinnan, check. Fader och son strider. Fader och son förenas. Fader och son pratar ut. Son förstår fader. Våghalsiga killen råkar illa ut. Osv.
Visst är jag besynnerligt lik Katrin Zytomierska på bilden nedan? Hur fasen gick det till?
Sedan cherry mojito på Shaker.Är absolut ingen cocktailtjej (vin, öl och whiskey tack) men det var gott.
