Malmö, dag 3

Det blev en intressant kväll igår. Vi tog tåget till Köpenhamn och gick på en konsert som Armeniens delegation ordnade. Det var trevligt, men Dorians (bandet som representerar Armenien) sysslar tydligen till vardags med låååånga rocklåtar med evinnerliga gitarrsolon. De var skickliga men lite enformigt blev det.

Sen åkte vi tillbaka över Öresundsbron med buss mitt i natten. Alla var helt slut, till och med Team Dingdong var tysta. Armeniens, Georgiens och Lettlands delegationer slumrade också sött och det hela kändes ganska absurt. I yran blev det dessutom så att jag och Frida (Lindholm, hon med podcastarnas podcast) satt med Kristas brudklänning i famnen. Den frasade hemtrevligt.

I dag åkte vi ut till arenan och tittade på repetitionerna. Azerbajdzjan placerar sig skyhögt i år igen, tro mig. Låten är lite tradig, men scenshowen fantastisk.

Som journalist blir man mutad i varje sväng. Delegationerna lägger praliner och skivor i ens postfack. Seriös och public service som jag är borde jag ju undvika mutor, men ibland kanske man kan vara lite svag...

KAISTA? Vem är det?

 

När vi kom tillbaka till hotellet på eftermiddagen blev det stopp. Polisen höll på att spärra av gatan där vårt hotell ligger. Man hade hittat en mystisl väska och ville inte utmana ödet, så fullt pådrag med bomb-units, avspärrning och Bruce Willis. Vi har vakter i korridorena hela tiden och det uppges bero på att Israels delegation vill vara på helspänn hela tiden.

 Det hela var ju spännande, så vi filmade och fotade och ringde upp nyhetskollegerna i hemlandet och rapporterade tills batterierna i våra telefoner tog slut. Då slank vi in på en frisersalong och fick låna locktångs-stickkontakterna. Vi gav frisörkan en ask mut-choklad som tack för hjälpen. 

Men det blev ju i alla fall både artiklar och videomaterial för TV-nytt från vår lilla temporära nyhetsbyrå bland permanentångorna.  Inte illa pissat, om man nu får säga det själv.

Sen var faran över och vi fick gå in på hotellet. Ena sekunden är det bombhot och sura miner, i nästa sekund står Bonnie Tyler och sjunger It's a heartache med Klapa-killarna från Kroatien.

Eurovisionen är mysko.