På H&M:s sida hittar jag en kategori som jag inte lagt märkte till förr, inte på barnavdelningen i alla fall. Generous Fit heter den. Jag klickar.
Det här är sortimentet H&M erbjuder flickor med så kallade generösa kroppar. Alltså knubbiga flickor. Jag tar mig friheten att vara lite mer plump med begreppen här eftersom jag var en sådan flicka själv. Tjock. Mullig. Trind. Fet.
Den som är bekant med butikskedjans barnsortiment i övrigt ser ju nog kontrasten. Var är färgerna? Mönstren? Det roliga? Vad är det man försöker säga med de här plaggen, att de knubbiga barnen ska klä sig för att smälta in i väggen?
Barn i västvärlden blir allt fetare, och det är givetvis ett problem som vi bör ta itu med å det snaraste. Men att läxa upp de ungar som redan är knubbiga är inte rätt sätt enligt mig. Lär dem istället att älska och vara stolta över sig själva och sina kroppar. När barnen väl gör det är det en helt annan sak att börja diskutera kost och motion.
När jag var tolv var jag trind och glad. Att köpa kläder var en pärs, för jag rymdes inte i någonting på OneWay eller de några andra barnklädbutiker som fanns på den tiden (H&M, Lindex etc kom till Finland först några år senare). Jag fick helt enkelt gå till damavdelningen. Och det var ju lite pinsamt.
Jag välkomnar alltså att kedjor som H&M erbjuder kläder också för de barn som inte kan slingra in i de stuprörsjeans och tighta toppar som omvärlden anser att barn av i dag ska bära. Men att enbart erbjuda kläder i murriga färger, undangömda i webbutikens skamvrå är inte heller rätt.
H&M själva försöker förklara att Generous fit ingalunda är ett sortiment för tjocka barn, utan helt enkelt en kategori kläder med lite vidare passform och möjlighet att till exempel justera midjemåttet på byxor. Det köper jag inte. I så fall skulle ju de flesta plagg i storlek 50 - 116 vara Genrerous fit. Och borde inte alla kläder för växande barn vara generöst tilltagna och möjliga att justera? Varför utgår man ifrån att de barn som kommer upp i typ storlek 128 som genom ett trollslag blir långa och smala?
De stora kedjorna har ett enormt sortiment för barn, så varför inte inkludera variationen i basutbudet? En spinkig flicka och en knubbig flicka kommer knappast att kunna köpa samma topp i vuxen ålder heller. Låt alla pröva sig fram och hitta plaggen som passar på samma villkor.
På damavdelningen heter motsvarande utbud alltid någonting prutthurtigt som XLNT och Generous. Ofta klämmer man in just de exellenta klädstängerna under en rulltrappa eller i en knut bortom underkläderna. Skamvråtänket slår igenom också i affärerna. (Här ska dock till exempel Gina Tricot och brittiska M&S ha en eloge, för att de erbjuder så gott som hela sortimentet också i större storlekar och har plaggen i butik och inte bara på nätet.)
När man nu äntligen tack vare Lady Dahmer och andra träffsäkra debattörer börjar få upp ögonen för fat shaming borde de som säljer kläder för barn vara de första att ta sitt ansvar.
