tisdag 21 december 2010

Nu har jag en målsättning med mitt föräldraskap!

Och det är att bli möjligast olika den här gubisen.

 (Bilden kommer från moderaterna.net)

Anders Rosenberg, svensk lokalpolitiker för moderaterna, men numera känd som "Karolinas pappa", curlingförälder supreme. Och ful fisk till på köpet.

Ikväll avgörs SVT:s dokusåppa Ung och bortskämd. Jag är en stor vän av skräp-tv och jag har faktiskt tyckt att serien är underhållande och rent av tankeväckande på sina ställen.

Tio curlingbarn flyttade in i ett hus och skulle klara sig själva. Ett enkelt upplägg, och SVT hade lyckats hitta lagom puckade deltagare som bredde ut sig och inför kamerorna gjorde sig möjligast blåsta. Ingen diskade, ingen bäddade, alla gnällde och var löjliga. Underhållande? Oh ja! Moraliskt? Äh, who cares.

Varje vecka fick ungarnas egna föräldrar se på bildmaterialet och rösta ut den som utvecklats minst, väsnats istället för att skura tuppen eller sminkat sig istället för att dammsuga. Det funkade i början, när det var många föräldrar och många barn. Men när deltagarantalet halverats sket det sig, och det beror nog på gubben ovan. Hans dotter hör definitivt till de mest hjälplösa, ändå är hon nu i final. Daddy dearest måste ha paktat , fuskat eller gjort något annat fuffens, för betydligt duktigare kläppar har tvingats lämna programmet medan lilla Karolina med det långa håret och den såssiaala komppetänsen hänger kvar.

Misslyckat av SVT att inte förutse bristerna i röstningssystemet. Lärde de sig ingenting av Robinson i tiderna? Vi har en pakt, Hildegard, Roxana, Buba och jag.

Hursomhaver, att skämma bort sin unge är en sak. Att fuska för att ge henne framgång är ännu värre. Han gör ju tjejen mera skada än nytta, för om hon nu faktiskt skulle gå och vinna kommer hon att bli en galjonsfigur för misslyckade tv-såpor och tom framgång. Pappa betalar, pappa städar, pappa fuskar, nu drar jag till Rivieran.

Och att inte kunna säga till sitt barn "Nämen du gör ju ingenting! Städa upp efter dig för sjutton! Du kan lacka naglarna efteråt." utan jama på om "Ja, men min tjej medför ju så mycket glädje i huset", hallå! Barn är blobbar med talanger och brister, som förälder måste man hjälpa dem hitta det ena och åtgärda det andra. Att blunda för bristerna är lika illa som att ignorera talangerna.

Jag är riktigt upprymd dock, det är länge sedan jag var engagerad i någon dokusåpa!

Daniel! Daniel! Daniel!

2 kommentarer:

  1. Så är idén liksom att ungarna i huset och föräldrarna i "rådet" allihopa ska vakna till nån sorts ny självinsikt under showens gång? I så fall är det ju faktiskt dömt att misslyckas.

    SvaraRadera
  2. Det tokiga är ju att barnen har gått framåt under seriens gång. Många verkar faktiskt försöka dra sitt strå till stacken. Under tiden har föräldrarna blivit böbigare för varje avsnitt, och det är de som avgör vem som vinner. Nej, SVT tänkte nog inte igenom upplägget riktigt till slut.

    SvaraRadera