Igår när jag steg av tåget fick jag en kram. Det var en kille i 17-årsåldern som slog armen om mig och skojfriskt hojtade "Espoo" (han imiterade tågrösten som rabblar stationer). Roligast var emellertid hans min när han insåg att han stod och halsade en vilt främmande kärring och inte sin jämnåriga flickvän som hamnat på efterkälken.
Beviset för att jag börjar bli gammal är att jag varken kände mig rädd eller antastad. Det var ju uppiggande att plötsligt bli omfamnad av en yngling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar