fredag 15 juni 2012

Därför besöker jag aldrig mera Brändö Casino

Den här insändaren har cirkulerat flitigt på facebook den senaste veckan. Jag blir alldeles hulluknäpp av ilska när jag läser studenternas beskrivning av sin undermåliga studentmiddag. Verkligen synd att ett anrikt ställe som Knipan har sjunkit så lågt, men eftersom jag inte är Ekenäsbo vet jag ju inte desto mera om omständigheterna kring det hela.

Däremot minns jag en liknande situation. Det var 1998 och vi Lärkan-tvåor hade dansat gammeldans. Flera månader av klänningsangst, dansövningar, frisyrplanering, penningsparande och allmänt tonårspirr. Först dansade vi för släkt och vänner i skolan, sedan skulle vi äta fint på Brändö casino.

Som man hade väntat! Gammeldansen var ju det närmaste prom man kunde komma, liksom. Och tänk att sitta i en så fin miljö som Brändö Casino med alla klasskamrater, både de trevliga, de nördiga, de vackra, de tafatta och innegänget (som markerade hur roooligt de hade det genom att falsettskratta i fyra timmar). Senare var ju planen att festa, men eftersom de flesta av oss ännu var minderåriga var det verkligen inte frågan om nåt fyllesjöslag vid det här laget ännu.

Jag har ingen aning om vad jag åt den kvällen. Maten var säkert helt okej i jämförelse med studentmenyn på Knipan. Men servicen, herregud. Där satt man och  trodde att man var så vuxen och så fin och så fick man utskällning efter utskällning av servitriserna, som riktigt ansträngde sig för att visa hur asigt de tyckte det var att servera en skock gymnasieelever. De himlade med ögonen, läxade upp oss och slängde ner de upphettade tallikarna framför oss med sån fart att min kompis M som hade kvällens generösaste dekolletage fick ett brännmärke på boobsen.

Att behandla 17-åringar på det här sättet är inte bara ohyfsat, det är också stenkorkat. Om några år kommer dagens 17-åringar att ställa till med firmafester, jubileum, valla omkring på affärsbekanta, ordna storstilade bröllop och vara beredda att punga ut med rejäla slantar på en lyckad restaurangkväll. Vart går man då? Tja, varför inte till det etablissemang som man ofta besökt efter den trevliga studentmiddagen en gång för länge sedan.

Säkerligen har de sura servitriserna på Brändö Casino bytts ut. Kanske de i dag skulle servera mig delikat mat med  breda leenden och lite extra charm på sidan om.

Men det skiter jag i. I en del aveenden är jag långsint som fan. Jag sätter aldrig mera min fot på Brändö Casino.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar