måndag 28 februari 2011
Camel Toe Annie!!!!
Och alla ni som suttit i Övningsredaktionen i gamla Soc&kom och funderat över min teckning föreställande Kameltåflickan lutar sig nu lättat tillbaka och utbrister "Ahaaaa".
Sabrina och bollarna
(Fast lite kved jag ju nog när den där raska gossen dunkade ballarna i trampolinen också)
Gorgeous is as gorgeous does
1. När började du blogga?
I november 2007 på Sissi. Hit flyttade jag jag i slutet av förra året.
2. Vad handlar din blogg om och vad skriver du i den?
Om mitt underliga jobb, min tassiga familj och min minimalistiska frisyr.
3. Vad gör din blogg speciell?
Jag kan inte stava till faksikt. Faktikst. Det går faksitk inte.
4. Vad fick dig att börja blogga?
När nånting skiter sig börjar jag formulera ett roligt inlägg om händelsen i text. När nånting roligt inträffar börjar jag fundera på hur många versaler och utropstecken jag ska använda i rubriken. Jag bara måste blogga annars finns risken att jag förvandlas till en hög med torv.
5. Vad skulle du vilja ändra i din blogg?
Ingenting. Faktsikt.
Jag vill ge utmärkelsen vidare åt följande bloggare: Den mjuklandande Softy och Mo.
Multitasking
Sedan infann jag mig på ett hotell i centrum för att intervjua en europopgudinna. Där satt jag i en timme innan jag efter frenetiskt kringringade kom fram till att intervjun är först imorgon. Jag och gudinnans presskille hade pratat i kors.
Imorgon ska jag vara mera produktiv. Tror ni att jag klarar av att klämma in Pandora, Samantha Fox och ett muffdoktorbesök på en och samma eftermiddag? Nåh, det är i alla fall min avsikt.
söndag 27 februari 2011
Så här roligt är det att ha peruk!
Det gäller bara att ha snygga och heltäckande trosor på sen när man gör de där glädjepiruetterna.
lördag 26 februari 2011
Min favoritmat
Uppdrag: Bullmamma
S tyckte jag var helt mega-lame då jag skojade om att hennes namn ju nästan är "semla". Ha ha ha, gillar du din semla, Semmel-Selma? Jättevitsigt, visst? Hoho, skrock och frust.
Busschaufförer i Esbo
När vi flyttade till Esbo stötte jag på en enorm kulturkrock. I Esbo ska man hälsa på chauffören! Om man missar detta kanske rent av chauffören hälsar själv så ljudligt att man hajar till och rättar sitt misstag. Huomenta huomenta.
Inte nog med det, när man ska av bussen hör det till att man vinkar och ropar Kiitos. Chaffören tittar nämligen på en i den där runda backspegeln och vinkar tillbaka. Jag har hunnit bli så pass Esbofierad att jag av bara farten anammat detta nya beteende också på helsinforsbussar de få gånger jag åker med en sådan. Senast jag var ut och åkte såg chauffören ut att vilja ringa efter Securitas när jag vinkade och höll på.
I torsdags överträffade dock Esbo-chaffisen sig själv. Jag stod och dagdrömde på hållplatsen här i Kitteldalen. Snöhögarna här är så stora att man inte ser bussen förrän den är tio meter ifrån en, och den här gången gick det inte heller att höra bussen eftersom en grävskopa höll på att forsla bort snö på andra sidan gatan. Jag märkte inte Esbo-42:an förrän den redan susat förbi mig, då spratt jag förstås till och började skutta och flaxa. Och bussen, som redan var tjugo meter bor, stannade! Jag kutade efter och steg på, möttes av en glad chaffis som konstaterade att det är helt okej att vara lite yrvaken, men att han sett mig och misstänkt att jag nog ville med.
Det var inte långt ifrån att han fick en kram.
Länge leve Esbochaufförerna!
fredag 25 februari 2011
Kattarsel
Blev en kalabaliksändning i Nöjesfredag i dag. Just som jag pratade Oscarsgala med Silja och Johanna från kulturen fick jag ett sms om att jag skulle få en telefonintervju med Ola Salo om en halvtimme. Bara att vända hela sändningen uppochned och ringa Ola. Gick väl helt okej.
En timme till, sedan pizza och bastu med barnen och deras mommo och mofa. J är ute på vift ikväll, det har han förtjänat. Han har skött hus och barn ensam hela veckan medan jag haft kvällsturer och jox.
Stämningen på jobbet börjar vara tråkig igen, men det ska jag fundera på först på måndag. Kattarselfejs, ni vet. Vill inte vara ett sånt.
Fredagsfin
Dagen till ära premiär för min nya kjol. Och vad kul att båtringninen är tillbaka, den har jag saknat. Jag ser ju nästan lite parisisk ut, oui?
Köpte också nya leggings utan sömmar på Pieces. Hjälp vad de är bekväma! Borde nog köpa några extra par.
Hade en riktig skitdag på jobbet igår. Men i dag ska jag försöka vara glad.
torsdag 24 februari 2011
Dag 4
Goddagens! Så vart det dags för en stass igen. Är så glad för den här kjolen har jag inte kommit i sedan jag helammade S och kunde äta hur mycket som helst och gå ner i vikt. Men i dag gick det plötsligt! Tydligen har min envisa inga-sötsaker-i-veckan-kur haft en verkan.
Sommarelementet är förstås den nude-färgade kråstoppen. Både kjol och topp från Zara men jag har aldrig kommit på att kombinera dem förr.
Ganska snyggt om jag får säga det själv. Klart jag får. Det är ju min blogg.
onsdag 23 februari 2011
Off to the perukmakare
God morgon! Dagens dress: omlottsklänning från Mango, köpt cirka 2006. Trevligt att jag fortfarande ryms i den, bara ärmarna är tajta. Det beror på mina moderskapshaban.
Nu ska jag till perukmakaren och beställa en sommarfrisyr. Det gäller att vara ute i tid, 2-3 månader tar det innan frillan är klar.
Överväger seriöst att go blonde. Hindra mig fort om det låter som en dum idé.
tisdag 22 februari 2011
Vegalyssnarna gnäller värre än Gaddafi
Om nån undrar: Nej, jag har inte hittat på kommentarerna nedan själv. De är helt autentiska.
"Har musikutbudet ändrat i Radio Vega? Ni tycks ha börjat spela såndär rivig rockmusik, som sjungs på UTLÄNDSKA."
Hemska saker. Rock, vilka nymodigheter. Till och med Alice Cooper har ju nåt pesionsåldern, men det struntar vi i. Var är Edward Persson?
"Har radio Vega blivit en ungdomskanal, ni avskräkker oss äldre lyssnare, med den musik som ni börjat spela."
Bu!
"Hej musikmänniskor , jag njuter av musik som spelas som den skall vara , i kvällens tongåva var både Nidälven och lyckliga gatan i en förstörd version som passar för extrem."
Det var iofs uttryckligen de versioner som någon önskat. Tror inte att X3M är så sugna på Nisse Hellbergs rockabillyversion av Lyckliga gatan heller. Och slutligen, gällande Nöjesfredag:
"HAr radion på nu på lördagen och det råkar komma detta usla program. Hörde om att detta nya program skulle börja , men jag iúndrar nog egentligen vem det riktar sej till, tom rena rama melodiradion skulle vara bättre. HAR tidigare kommenterat att era progem åker nerförbacke, enbart några få är bra plus att uppläggen är att spela musik, \"till näst ska vi tala om... men först denna låt.... Varför är i så rädda för rena högklassiga pratprogram? Redaktörerna är sämre än tidigare med en massa fjatigt prat. /.../ . Svar behöver heller inte skickas för det är ändå bara en massa snömos utan innehåll"
Men hur ska du ha det nu då, mera prat eller mindre prat? Högt ärade arga lyssnare, tipsa mig gärna om hur jag gör programmet bättre. Var konstruktiv eller håll käften.
Smartphone
Vi har väldigt fancyga jobbtelefoner här på Rundradion, som ni ser.
Man börjar vara härdad
Man börjar vara ganska härdad när man ser på termometern och konstaterar: Bara minus 16, skönt att det inte är så kallt i dag.
Dagens klädsel, grön sommartopp från Zara som jag senast använde på Mallorca. Frisyrinspirationen kom från gårdagens True blood.
Nu jumpa, sen kvällstur.
måndag 21 februari 2011
Måndagsmyyys
Trägen vinner.
Tack. Nu får ni äta i fred.
Våga vägra vinterkläder!
God morgon! Här är en liten klädutmaning för veckan. Vem är med? Det är gratis! Det är kul!
Vet inte hur det är med er men jag är utled på alla mina varma och praktiska kläder. Så nu tänker jag göra tvärtom och börja använda sommarkläder! Vill ju inte få lunginflammation dock, så det gäller att kombinera klokt. Men varje dag den här veckan ska jag bära minst ett plagg som jag vanligtvis aldrig skulle välja till vardags i minus tjugo graders kyla.
Dagens outfit. En några år gammal partyklänning från Vila. Har använts på några fester men på sistone fått hänga orörd i skrubben. Men inte i dag. Med stuprörsjeans och svart kofta får detta vara min halvsomriga måndagslook.
Imorgon blir det nånting ännu somrigare!
söndag 20 februari 2011
Söndagsarbetarens middag
Jag lade också Just kids på brickan så ni ska fatta att jag är intellektuell och läser kultböcker då jag äter ensam (sanningen är att det inte går att manövrera en pocketbok äta samtidigt, så Patti Smith fick vänta till kaffet)
Nu ska jag bjussa på lite stämningsfulla bilder från en söndagstom Rundradio. 70-talet ringde och ville ha tillbaka sitt laminatgolv.
Boktips: Utsatt av Markus Lutteman
Boken baserar sig på verkliga händelser, fast namn och orter är utbytta. Huvvudperson är Aster, som adopteras från Etiopien till Sverige under adoptionsboomen på 70-talet. I Sverige hamnar hon hos Birgitta och Sven som rakt döper om henne till Ester (close enough) och aktivt försöker försvenska henne och helt radera ut hennes etiopiska bakgrund. Och det är inte enbart deras eget påhitt, då det begav sig rekommenderade man att adopterade barn skulle göras så svenska som möjligt. I dag är det ju precis tvärtom, många adoptivföräldrar försöker sätta sig in i barnets ursprungliga kultur och hålla det kulturella arbet vid liv så gott det går.
Asters biologiska föräldrar då? Nå, Aster blir till efter en våldtäkt så pappan försvinner ur bilden. Och mammans familj skäms över sin gravida dotter och slänger ut henne. Hon tvingas flytta långt bort och försöka försörja sig själv. Och det innebär att hon temporärt placerar Ester på barnhem. Det ska vara tillfälligt, så fort mamman fått ihop pengar ska hon ta hem sin dotter. Men så blir det trassel i byråkratin och hipp som happ har Aster fraktats iväg till Sven och Birgitta i Sverige, blanketter tappas bort och det är omöjligt att reda ut vart hon tagit vägen. Etiopen krigar ju dessutom i olika repriser med både Somalia och Eritrea, vilket gör det helt hopplöst för mamman att spåra Aster.
Esters svenska familj är högreligiösa pingstvänner med två biologiska söner och en stor skara halvkriminella fosterbarn som kommer och går. Ester är bara lite på tio år när fostersönerna börjar utnyttja henne sexuellt, men adoptivförldrarna vägrar se detta. Ester drömmer konstant om sin biologiska mamma, som ska ta henne bort från allt detta som en räddande ängel. Och i kaoset i Etiopien går mamman och drömmer om sin dotter. Det är hjärtskärande, hemskt och otroligt fängslande. Lutteman har gjort diger research, själv intervjuat flera av dem som förekommer i handlingen, plöjt igenom alla undersökningar som gjorts om adoptivbarn sedan 70-talet och väver snyggt in en massa fakta i handlingen.
Det här är alltså en hemsk historia. Men hoppet finns hela tiden där. Aster/Ester är en fighter och när jag nådde slutet av boken satt jag och brölade på E-tåget. Och jag är vanligtvis ganska hårdkokt.
Ett litet monster!
T: Mamma, nu ska du filma mig.
M: Ööööh, vah?
T: Du ska filma mig när jag gör min (andhämtningspaus) HHHEMMMSSSSKASTE GRIMAAAS!!!
M: Okej, men varför det då?
T: För att jag ska skicka den till pojken på Bolibompa.
Mycket riktigt, Bolibompa-Marcus uppmanar barn att skicka in sin värsta grimas. Här är T:s. Ganska ryslig, va?
torsdag 17 februari 2011
Scaryga tunneln
Den här tunneln går under västerleden mellan Stensvik och Nöykis. Jag är livrädd för att det ska dyka upp dementors i bägge ändorna av den så jag brukar springa som ett stoll.
onsdag 16 februari 2011
Nu har jag retat upp en tant igen
tisdag 15 februari 2011
Vuxenpoäääng
Det blir Silja (promenadhytt förstås, så de små kan sitta i fönstret och skratta åt fyllona) över viken, Gröna Lund och övernattning på Scandichotell, sen ner till Vimmerby och Mariannelund (ingen fara om nån råkar fastna med huvet i en soppskål för doktorn finns i Mariannelund), Astrid Lindgrens Värld, sen norrut igen med pit stop på Kolmården inkusive Bamses Värld, några nätter på Scandichotell i Sundsvall och sen över från Umeå till Vasa med RG Line. Och sen lite släktumgänge i Plattlandet och så hem igen.
Intensivt family fun med andra ord. Sen är vi så ruinerade och överstimulerade att vi klarar oss till jul.
Road trip: familjeversionen. Dvs familjerum på pålitliga kedjehotell, köttbullar, bilstolar, rökfritt, allergifritt, glass i våffa, korv i bröd, Pettson och Pannkakstårtan i bilstereon. Herregud vad skoj det ska bli!
I gömman
Nu ska jag äta nudlar och ha Harry Pottermaraton helt för mig själv.
måndag 14 februari 2011
När man är flashig nöjesreporter
Den ena var till Evitskogsrevyn. Tack för den, tyvärr hade jag ingen möjighet att ta mig till Evitskog (fast det är svenskfinlands Nöjesmecka nu iom ParadiseOscars seger i ESC) det aktuella datumen. Men jag uppskattade inbjudan!
Min andra inbjudan var till Missitanssiaiset på Viking Mariella. Då får man alltså åka till Stockholm med den nykrönta Miss Finland och hennes arvsprinsessor. Känner mig inte så lockad att åka ut på böljan den blå med tre grinande modellwannabes och en patrull dregglande nöjesgubbar, så jag avböjer där också. Det lär ska ordnas bastufotografering med misserna, bilderna publiceras i Seiska.
Hmmm. Kanske jag borde åka?
söndag 13 februari 2011
lördag 12 februari 2011
Se Trassel!
Kan dessutom rekommendera den svenska versionen med Molly Sandén och Måns Zelmerlöf. Försöker pricka in de svenska dubbningarna då sådana visas för att hurrifiera Finnkinos statistik en smula.
Disneys hjältar blir bara fjantigare och hjältinnorna coolare. Det finns inte många likheter mellan Snövit och Rapunzel, men vackert så.
fredag 11 februari 2011
6 timmar kvar...
Medan vi väntar får vi underhålla oss med spoofversionerna. Gaga har sjungit en pikuliten stump av nya låten på någon konsert och den har en massa monster världen över samplat och omhuldat. Den här versionen gillade jag.
torsdag 10 februari 2011
Blogosfärens synkroniserade menscykel
Först bloggar vi alla vänligt om randiga sparkdräkter och naturell yougurt i tre veckor, sen är det grymt bitchslappande och bloggkrig i en vecka. För att inte tala om dagarna då inte en enda blogg uppdateras eftersom vi alla är martyr-tysta.
Sen bloggar vi igen om vädret och Solsidan i tre veckor.
onsdag 9 februari 2011
Boltsits skräckkabinett!
Givetvis passade de på att ha party. Här kan ni se vimmelbilder. Tyckte det var roligt och oväntat att Yoko Ono också gick på kalaset. Men den insåg jag att det ju är Ron Moss där i mitten.
tisdag 8 februari 2011
Usch så jag gjorde bort mig i dag
Thomas di Leva är ju en lite flummig typ, mycket kosmos, rymdblommor och sånt. Men om man lyssnar på intervjun är det nog den andra rösten som är flummaren. Herregud, jag vet inte vad som hände. Jag fick totalt hjärnsläpp och kunde inte formulera en enda vettig fråga. "Jaa dedäran ööö, eduuu, ööö, intresserad av teknik, eller liksom jagmenar rymden och FST och Plura å Lill-Babs och öööö". Sådan där svada strömmade ur mig, medan di Leva vänligt och fundersamt stod och väntade på att nånting begripligt skulle dyka upp i nonsensforsen så att han skulle kunna svara också.
Nåjo. Thomas di Leva räddade det hela. Han var välartikulerad och skärpt. Om jag klipper bort mina frågor innan jag sänder intervjun kanske ingen får veta att jag är en idiot.
måndag 7 februari 2011
Coola Nina Lassander
Heja heja!
Groteska bröllopsgåvor
Då vi gifte oss hade gästerna lydigt följt våra önskemål, så vi fick bara sånt vi tyckte var fint. En taklampa, lakan, restaurangpresentkort och annat skoj. Jag hann börja känna mig ordentligt dekandent där jag stod och tyckte det var lite tråkigt att öppna paket efter paket med grejer jag i princip räknat ut att jag skulle få. Hur otacksamt och bortskämt var inte det?
Men då! Helt utan förvarning:
Två avhuggna silverfärgade händer av plast på en fot av fejk-mahogny, med våra namn och vårt bröllopsdatum ingraverade och allt. Vi skrattade så tårarna rann. Den kom så plötsligt.
Givetvis står denna pjäs på paradplats i vårt hem. Ibland när vi vill skoja till det lite ställer vi den på oväntade platser. I kylskåpet eller ovanpå vessalocket till exempel. Och så skrattar vi igen.
Det var vår fulaste och finaste bröllopsgåva. Stort tack till J:s morfar för den.
Hört på tåget, del 1
Brunett: Det kommer nå program om nå ryska kvinnor som är på nätet för att de vill ha amerikanska män.
Blondin: Men hallå, har du sett hur ryska män ser ut? I don't blame them.
Brunett: Mmm.
(paus för efteranke)
Blondin: Fast egentligen är alla ryska kvinnor horor.
Brunett: Mmm.
(paus för ännu mera eftertanke)
Blondin: Och int e estniskorna någå bättre.
Brunett: Nää.
Sen steg damerna av tåget. Båda var klädda i supertighta stuprörsbyxor, små svarta läderjackor och högklackade stövlar. Håren var utslagna och nogsamt tillrufsade på lagom slarvigt sätt och det fanns gott om smink i de tonåriga ansiktena. Det skulle aldrig falla mig in att påstå att de skulle ha sett horiga ut, men onekligen såg de rätt... ryska ut.
söndag 6 februari 2011
Borde man bli bekymrad?
" Det var en gång en liten flicka som hette Lotta. Hon hade en fin blå klänning. En dag ville hon vara i fred. Hon slog sina föräldrar så di blev döda. Sen så tog hon på en röd hatt och gick ut på promenad. Sen var sagan slut."
Oj.
fredag 4 februari 2011
torsdag 3 februari 2011
Alice Cooper förstår mig
Tommy tycker om mig
Jo men visst är det:
Så där ser min peruk ut varje gång jag tvättat den. Men det var irrelevant.
Min småperversa hobby
Jag älskar att virka mormorsrutor, och jag är så bra på det att jag inte ens behöver se på virkningen. Ni får själva fundera på hur mycket whiskey det gick åt för att komma så här långt.
Sen ett problem: jag tycker att mormorsrutor är fula. Så vad fanken ska jag göra med den här rysliga grejen? Vad ska man ens kalla den? Pläd? Får väl pracka den på någondera dottern. Och kräva att den ska följa med henne också sen när hon flyttar hemifrån, annars leker jag sårad. Hähä, det kan ju bli rätt kul.
Jag är sundheten personifierad!
Sen var jag på jumpa och nu har jag ont i reven. Det var det afrikanska dansmomentet som ställde till med nånting. Farligt.
Om en månad är jag i Rom!
Tänk! Om bara lite på en månad ska jag resa på romantisk tumisresa till Rom med Gregory Peck, nej J menar jag. Håller redan nu tummarna för att det inte ska bli vulkanutbrott, flygstrejk, vattkoppor eller vad vi nu kan få för motgångar...
Vi skulle verkligen behöva lite egentid. Vårt umgänge går mest ut på att jag sover och han spelar Batman. När inte jag jobbar och han skottar snö.
Fast vi har börjar duscha ihop! Det är inte så erotiskt som det låter, vi har två duschar bredvid varandra så det går fint att tvätta sig i par och diskutera den stundande dagens prövningar. Man är ju inte direkt intresserad av att do it like they do on the Discovery Channel klockan 06.20 om morgnarna. Men det är trevligt i alla fall.
Tar tillfället i akt att lägga in ett av våra bröllopsfoton. Herredumilde att vi var pupsiga!
Nu du, Salem lelle
Varför ser jag så farlig ut? Salem al Fakir var ju världens goaste intervjuobjekt i sin lilla luva och sticketröja.
onsdag 2 februari 2011
Min telefon närmar sig!
Familjepussel malfunction
Men födelsedagsbarnets familj tyckte tydligen bara att det var lite roligt och T tog det hela med jämnmod. Och jag försökte överkompensera min miss genom att proppa i henne både kex och glass trots att det var vardag, baka en plåt med semlor (hon fick smula jäst och riva morot) och läsa en låååång godnattsaga med skojiga röster. Jag är förresten en fena på skojiga röster, gör olika för alla dvärgarna i Snövit och ett magnifikt häx-skratt för drottningen.
Min kalender börjar se ganska tassig ut. Onsdag int. Salem al Fakir, torsdag int. Tommy Nilsson, fredag live-int. Niklas Strömstedt, måndag int. Alex Schulman (jeeeee!!!!!) osv. Men inte ska man nu får blanda ihop barnens aktiviteter bara för att man har en massa svenska gubbs i kalandern.
Nåjo, ska bli roligt att intervjua och höra på Salem ikväll.
Och så beställde jag en telefon igår kväll också :)
tisdag 1 februari 2011
Visst är det oliiiidligt spännande?
Till saken: Ikväll ska jag beställa en ny telefon. Och jag har fortfarande inte bestämt mig för hurdan. Tack till er som kommenterade här på bloggen, enligt er är iPhonen trots allt överlägsen. Men mina facebookbekanta är inte lika övertygade. Och mina väninnor har också spretiga åsikter. Och till på köpet blandade bloggkommentatorn sig i diskussionen med ett fjärde lockande alternativ.
Hur ska detta sluta?
Jag hörde nånting hemskt på radio imorse
Det som spelades var låten "Niin kaunis on Helsinki nyt", dvs en finsk version av Peter Jöbacks "Stockholm i natt".
Jore Marjanranta heter den skyldiga. Lyssna här men you have been warned.
Anna Lindh har blivit de mördade poliser, Norrmalmstorg har blivit Steissin, Strandvägen har blivit Espa, annars är det översatt ganska rakt av. Men det värsta är att Jore helt saknar Peter Jöbacks inlevelse och sinne för varsamma uttal. Det blir så staccato "Helsinki NYTTT!!!"
Och det allra, allra värsta är att det här kommer att bli en jättehit.
Nää, håll till godo med originalet istället