Det är front bottomen som räknas

Hmm. J skickar mig denna bild och föreslår att jag ska blogga om den. Ingen dålig idé. "Camel toe" brukar ligga högt i min sökordsstatisk, då måste jag ju leverera ibland också.  Man måste ju nischa sig. Detta är kameltåbloggen.

Stackars Christina Aguilera. Ingen klädsam pantalong, det där...

Slut på Papper

Det är alltid förargligt att notera att man har slut på papper, den här gången mera än vanligt. Lönsamhet är en bitch.

Mina sympatier och kämpa-vibes till Pappersredaktionen! Det ordnar sig nog, ska ni se! Känns säkert riktigt fisigt i dag.

Vi får trösta oss med att det går bra för Blondinbella.

Höhöhöhö

Tittar på tv-shop. De gör reklam för en hemskt ful men säkert hemskt bekväm behå.

Det roliga är att den heter Comfortisse. Altså Comfort-tiss. Höhöhöhö. Bästa behånamnet ever.

Då gjorde jag bort mig

Höll på att rota fram varmare vantar och mössor till familjen och kom ihåg en lite smågenant incident från några år tillbaka.

Den vintern hade jag köpt en kanonsnygg grovstickad rosa mössa från Zara. Den var stor och rymlig och mycket, mycket ärtig (tyckte jag). Dessutom hade jag fått ett par rosa skinnhandskar i födelsedagspresent, och eftersom jag tenderar slarva bort månget par vantar varje år hade jag gjort en extra mental note för att få behålla de fina handskarna så länge som möjligt.

Så gick jag på litteraturföreläsning i Forsthuset en kall vinterdag. Efter föreläsningen kutade de andra litteraturvetarna iväg med faslig fart. Jag hade några lediga timmar framför mig så jag drog lugnt på mig min fina rosa mössa och min svarta kappa - men var sjutton var handskarna? Jag letade och letade, kröp runt på golvet ett slag, rusade ut i korridoren för att försöka hugga tag i de litteraturvetare som suttit närmast och kanske fått med sig handskarna av misstag, men de hade redan rusat till Porthania eller vart de nu skulle.

Lugn lugn, när hade du dem sist? frågade jag mig själv förståndigt. Kanske vid datorn ute i korridoren (detta var före androidtelefonernas tid, skulle man kolla mailen behövde man en dator)? Nähej, där fanns inga vantar. Bara en fem meter lång humanist med rastafrisyr. Han hade inte sett ett par rosa skinnhandskar.

Kanske jag hade tappat handskarna när jag kom in i Forsthuset? Kanske nån vänlig själ hade hittat dem i aulan och fört dem till vaktmästaren? Jag rusade ner till vaktmästarbåset, knackade hysteriskt på rutan och framförde mitt ärende. Mina handskar! Jag kan inte hitta mina handskar! Vet du var de är? Snällasnälla! Men det visste inte vaktmästaren, som såg ganska skräckslagen ut när jag i min desperation klämde in  hela överkroppen genom den lilla öppningen i glaset.

Uppgivet tassade jag iväg. Passerade en spegel. Tvärbromsade. Backade. Såg mig i spegeln igen. Konstaterade att jag hade väldigt spetsigt huvud. Liksom direkt Cone-head-stuk.

Resten får ni klura ihop på egen hand. Men handskarna har jag kvar.

Rise and shine!

Gumåråååån! En spektakulär ny vecka ligger inför våra fötter!

Satt och var så belåten över höga läsarsiffror under helgen, men så insåg jag att det är flera bluggfissor (jag försökte skriva "Bluffsidor" men det där är ju ett bättre ord) som slussar in låtsasläsare hit till Baksidan. Hmpf. Men hjärtligt välkomna alla läsare av kött och blod, trevligt att ni är här.

Sitter hemma ännu och väntar på att posten i Esboviken ska öppna. Har fått paket och hoppas det är en paljettklänning. På eftermiddagen blir det UMK-pressinfo. Alltså Eurovisionsinfo. Ska bli intressant, är rätt nyfiken på vem som ska vara programledare i vår, Jaana Pelkonen är det åtminstone inte. Ja, och sen har jag kvällstur. Usch.

Törs man hoppas på ett bloggbråk?

Tjohoo! Tycker Alex Schulman har varit ganska snäll på sistone och skrivit en massa galet roliga inlägg där han främst driver med sig själv.

Men nu är han irriterad på Blondinbella. "En väldigt självbelåten liten kvinna" - kaklatch!

Ajajaj, jag gnuggar händerna och inväntar motreaktionen. Fast jag kommer inte in på Bellans blogg just nu. Är jag hemsk som tycker det är underhållande med sådant här? Det är ju trots allt fråga om riktiga människor som kanske blir ledsna på riktigt också? I dunno. Kanske jag är lika ondskefull som blir ivrig när de fajtas? Men speciellt svenska storbloggare uppfattar jag lite som sagofigurer.

Jag har både powernappat och powerwalkat i dag. Nu var det slut på powern. Tror jag ska ta ett bad.

Söndagsslöheten slog till

Det är synd det, för jag borde byka, städa och motionera. Istället sitter jag här och åbäkar mig framför min egen webcam.

Besökte det legandariska barnprylsloppiset i Borgå tidigare i dag. Köpte följande:
- Travalle-vinterhalare till T
- Ylledräkt till T
- Skridskor i storlek 34 (knasigt att T har så stora fötter! Vi får börja köpa skor på damavdelningen snart)
- Vinterhalare till S
- Blommig prinsessklänning till S
- Sommarklänning till T (på växten förstås)
- Morgonrock till S
- glittriga mössor till både T och S
- Två bättre begagnade Bratz-dockor
- en påse ful av dinosaurier

Summa 40 euro. Inte så dabbigt.

Jag kan en vits!

Den här lärde jag mig på facebook igår. Wait for it, wait for it, här kommer den:


Vad sa den finska astronauten när han landade på månen och mötte ett skelett?
- Mitä kuu-luu?

A ha haaa! Den är så bra att jag tror jag ska brodera den i korsstygn och hänga den på köksväggen!

Min filosofi då det gäller bakning

"Det gör ingenting att man är ful bara man är god"

Inga vackra cupcakes här inte. Bara en kladdkaka som har en slående likhet med Sackboy i Little Big Planet.

Lite livat ska man ju ha det

Köpte en flaska bubbel och en tårta i torsdag. Man har ju trots allt bröllopsdag bara en gång om året. Om man inte är Liz Taylor eller Roman Grant. J hade givetvis glömt alltsammans. 

S tittade strängt på honom.

Men vi hade det så mysigt så. 

 

Fick blommor igår istället. Och den som har lust får gärna bli imponerad av att jag har samma vaxduk som UnderbaraClara.

Jag är ju vitsigast i världen

Jag och J sitter vid varsin dator och går igenom vår gemensamma googlekalender. Jag ska flytta en bokklubb och ta bort några andra evenemang så jag sjunger skojfriskt "I like to remove-it-move-it, you like to to remove-it-move-it..."

Det var väl påhittigt? Visst är J tråkig som bara blänger utmattat på mig?

Veckans bästa stund

Då jag sitter på tåget på väg hem från en fyra timmars direktsändning och läser alla veckans inlägg i Maggan Ribbings etikettspalt i ett kör! Då känner jag livet i mig!

Mommopoäng!

Nu börjar man väl vara för gammal för att dela ut vuxenpoäng till sig själv. Dags att ta nästa steg.

Hur många mommopoäng får jag för att jag mailade ArlaIngman och klagade på att Keldasoppburkarnas lock går sönder? Bara det översta papperslagret följer med och då måste man klippa med sax eftersom snibben som ska fungera som handtag lossnat och det inte går att forcera plastlagret med ett knubbigt finger. Tar man i med våld hamnar ju fingret i soppan, usch. Och så bränner man sig när man ska pillra bort resten av locket efter uppvärmning.

Funderade på att dra till med ett "Skärpning Arla Ingman" i slutet av mailet. Men jag höll mig. Det blir minus för det, right? Äsch.

Och ännu mera minus i mommopotten blir det väl för att jag har Redrama i Nöjesfredag i dag. Sådan där hippetihoppmusik, tror jag.

BabyBaggen gör tv-debut

Ojoj. Man måste ju vara imponerad av kändismammorna. Ebba von Sydow som hade bokrelease när Marianne var några dagar gammal  och nu Laila Bagge som är tillbaka i direktsänd tv (svenska idol) fast hon födde barn för en vecka sedan. När mina barn var så små satt jag på en simring och läckte och gnällde. Men inget ont om Ebba och Laila, om de tycker att de vill och orkar ska de väl få tuta och köra! Hoppas bara att det ändå är klart för alla att det är helt okej att inte vara jättepigg och glammig en vecka efter förlossningen.

Men oj så folk bryr sig, det bloggas, kommenteras och grälas gällande Laila Bagges beslut. Och så tycker jag inte att det blir bättre av att Expressen kör med rubriken "Niclas får pappaloge under Idol-sändningen". Läser man själva artikeln framgår det ju att det är Laila som fått en extra stor och mysig loge där hennes man och barn kan chilla medan mor är på tv. I pauserna (och det är paus hela tiden på TV4) kan hon om hon vill kuta ner till logen och intensivgulla med dem. Men varför är det en pappaloge? Satt Karin Jihde i en mammaloge medan Peter Jihde jobbade? Sitter fotbollsfruar på en mammaläktare?

Näej, men klart att duktiga pappor som är duktiga nog att ta hand om sina barn i 15 minuters intervaller ska få en pappaloge. Nobrainer.

Skitdag!

A.k.a vägningsdag. Bara bajs. Arg. Besviken. Kakka-poo.

Big Ass Fashion kickar ass

Det här är en av de mest inspirerande bloggarna jag känner till. Så skönt med en XL-tjej som ser fantastisk ut och vet om det. Som dricker O'boy om kvällarna och inte ber om ursäkt för det. Som läxar upp H&M för att de inte tar in XL-plagg i butik utan hänvisar de större kunderna till nätshopen.

Jag brukar gå in och läsa Louises blogg när jag har mina tjockdagar. Hastigt blir jag påmind om att kroppsvikt och fab-faktor mäts med helt oberoende måttstockar.

Mera sånt!

Shit pomfritt! Vi har ju bröllopsdag i dag

Det hade jag saligen glömt, men om maken läser bloggen får han nu här en subtil vink om att det skulle vara galant att ha med sig en blomsterkvast hem...

Så här såg vi ut för fyra år sen.

Vad ska Amanda säga???

Djiiz. Drömde i natt att jag hade en affär med Alex Schulman. Jag var helt ifrån mig, hur kan vi göra så här mot Amanda och Charlie? Förvisso har jag ju en egen familj som kunde tänkas opponera sig mot dylikt förfarande, men de var inte så väsentliga.

Jättesöta Rammstein!

Kolla omslaget till singeln som släpps i november. Efter de där fat suitarna trodde jag inte de skulle klara av att hitta på något knäppare, men sidusidu.

Har på känn att bilden och musiken inte kommer att vara jättesynkade. Fast man vet inte med de här gossarna.

Tack Pöll för länken.

Ett maskinskrivet brev!

Blev så glad i dag. Jag fick ett maskinskrivet brev! Tror inte att jag någonsin har fått ett maskinskrivet brev i hela mitt liv. Så retro! Så fint!

Jag tänker inte alls skicka ett vykort till den här lyssnaren, jag tänker skicka hela Boothill Stompers-cd:n. Har några extra och Boothillarna blir säkert bara glada för att deras fan på Åland får ett exemplar.

Så nu vet ni hur ni ska bete er om ni vill ha gratis cd-skivor av mig. Knacketiknacketiknack.

Vanligt pannståndet kaffe åt mig, tack

Inser att jag är omgiven av självutnämnda kaffesnobbar. Man ska mala bönorna själv, koka i pressokokare, ha specialimporterade bönor i kylskåpet och hålla på. Man ska fnysa föraktatfullt åt termosarna som ställs fram i Amica och få ett litet slaganfall vid åsynen av en nescaféburk.

Ibland är kaffefantasterna snälla nog att bjuda mig på kaffe. Och här kommer det lite generade erkännandet: jag tycker sällan att det är så speciellt. Helt okej, men Amicas två timmar gamla sörja går nog lika bra.

Men tack för kaffet önskar kaffebarbaren.

Orange

Det här är min middag. Hoppas jag inte blir helt Kissie-färgad av denna kost.

Billy-Dille

Välkomna till inredningsbloggen. Jag har fått en fix idé och jag har mycket svårt att släppa den.

När vi byggde vårt hus var planen att vi skulle ha ett mysigt engelskt arbetsrum med Boknäshyllor. Like so:

Vi kom ganska långt, J har ett blaffigt Boknäs-skrivbord som hela släkten skramlade ihop till när han doktorerade för femtusen år sedan. Vi har läckert roskisgröna väggar, en glasdörr, kristallkrona i taket och marknadens krusidulligaste taklister. Men nu är pengarna slut så några Boknäshyllor blir det nog inte under de närmaste 20 åren.

Men häromdagen såg jag ett gammalt Äntligen hemma-avsnitt där Lulu tillverkade låtsasplatsbyggda hyllor av Billy-hyllor och taklister av gips.Och så började jag fundera.

Grejen är att vi har massvis med överblivna vita halvsnirkliga taklister, Keittiömaailma måste ha beräknat fel då de levererade vårt kök. Och vita Billy-hyllor kostar ju nästan ingenting, vi skulle säkert kunna täcka en hel vägg för 250 euro.

Här har någon gjort lite samma grej:

Vad tror ni om denna idé? Kan bli ganska snyggt, tror jag. J är fundersam men inte helt avog. Jag skulle så gärna vilja förse mina älskade böcker med en värdig hylla, en del ligger i förnedring nedpackade i flyttlådor fortfarande. J tycker inte att bokhylla är nån prioritet, men så äger han också bara Scouthanboken, MAOLs tabeller och ett tiotal Herrman Hedning-album.

Morgonmål och slagsmål

Vi har nu definitivt landat i treårstrots runda 2. Det började igår, S var rasande på mig utan att kunna ange någon orsak, kastade tofflor omkring sig och vägrade borsta tänderna. På något vänster lyckades J ändå natta henne och när hon lugnat ner sig gick jag in och kramade om henne en lång stund och så kändes allt ganska bra igen.

Imorse satte det igång igen. S ville inte öppna en yoghurt utan fyra, och när hon inte fick det började hon kasta skedar omkring sig, slänga sig på golvet och tjuta som ett brandlarm. Vi lirkade med henne en lång stund men till sist var klockan helt enkelt så mycket att vi var tvungna att skicka iväg henne till dagis utan yoghurt (vilket inte är nån katastrof eftersom det serveras fruksot på dagis också). Men det blev alltså tvångspåklädning (som att kränga in en levande bläckfisk i elmukelmu) och istället för den vanliga hejdåkramen fick jag ducka för en snyting.

Det är helt normalt och jag och J är ganska bra på att tampas med trotsiga små damer vid det här laget. Inte höja rösten, inte vela hit och dit, en förälder i taget tar fighten istället för att vi ringar in henne osv. Det går om med tiden och stackars S kan ju inte rå för sina raseriutbrott, men ändå kommer man på helt fel köl med sin dag när den börjar så här. Uäck.

Smask!

Naturell Skyr, halvtinade hallon, mandlar, ekologiskt chai-te, MUMS! Perfekt kvällsmål.

För en gångs skull är förresten vi före svenskarna, Skyr ska lanseras i Sverige först om några veckor. Och ännu värre, den naturella varianten kommer inte ens att säljas!De får nöja sig med de smaksatta sorterna med antingen socker eller aspartam.

Jag tog en powerwalk via matbutiken och införskaffade ett helt lager. Jag gillar Skyr, godare än kvarg och man blir väldigt mätt pga alla proteiner.

Shoppingblogg

Nää, hittade inga hantlar. Vad fisigt, jakten går vidare. Men jag köpte P-ringar, Omega-3-tabletter, smink (det jag använt på sistone börjar vara en större bakteriehärd än en roterande köttbit på en riktigt sunkig kebabsylta), en hemmamössa, leggings till T, farsdagspresent till J, trosor och fingervantar. Hm, här blev uppräkningen lite tassig, jag köpte alltså inte trosor och fingervantar till J. Jag är inte kinky på det sättet.

Sen fick jag för mig att jag skulle köpa en vinterrock också och provade dessa.

 Näe, jag är inte till min fördel med en flådd teddybjörn runt halsen.

Rätt gullig, hejsan 1987.Men klarar mig nog utan denna också.

Men denna tog jag! Det är ingen jacka utan en lång kavaj. Säkert otrendigare än haremsbyxan men praktisk! Jag går ju klädd i klänning fem dagar av sju och det blir ibland lite kallt i Rundradions kala korridorer där mössen kilar omkring och dör. Dessutom hängde kavajen längst in på reastången och kostade inte många pengar. Herregud vilken fåraktig min förresten, försök ignorera den.

Så tyckte jag med ens att jag såg ovanligt trevlig ut och tog en ansiktbild också. Hej hej.

Blev så euforisk över att hitta en hatt som rymdes på mitt Påskö-monument till huvud att jag nästan köpte den, men sen lät jag bli. Nu ångar jag mig lite för den är ju rätt söt. Borde jag sen också?

Yngve och hjulet

Modell: Ni tycker inte att jag borde ha en skjorta på mig?

Fotograf: Näärå, den där hjulgrunkan syns bättre om du är utan.

Modell: Allrighty. Hur ser det ut nu då?

Fotograf: Nja, du måste svanka, Yngve, svanka. Push that stjärt mot the ceiling, va!

Modell: Okej! Nu då? Ser jag manlig, atletisk och respektingivande ut?

Fotograf: Kolossalt, Yngve, work it! Det här blir kanon! Och inte fjolligt alls!

Hört i Nyländsk förmiddag

Berra: "Ojdå, jag visste inte att Freddie Mercury har spelat in den här gamla godingen, The Great Pretender! Det lät ju riktigt bra! Fast han kan ju inte ha gjort det nyligen, han måste ju ha gjort det när han var i livet, så att säga!" 

 Tomas: "Mmm."

Vi atleter har det inte så lätt

Olga tycker att jag är helt för fit för att stå och fjanta mig med 5 kilos hantlar (hon uttryckte det inte precis så, men jag förstår ju att det var det hon menade). Nu borde jag skaffa 7 kilos, och det är ju omöjligt. Prisma slutar vid 5 kilo, Anttila vid 6 kilo, Stadium och Intersport typ vid 4 osv. Därefter är det sådana där läskiga justbara grejer av metall som gäller, och de jag petat på verkar ganska pilipali. Dyra dessutom. Jag vill ha plasthantlar! Jag vill ju inte få en tre kilos järnskiva på tån mitt i passet. J bryr sig inte så mycket om mina tår, men parketten är han väldigt rädd om, så han hejar inte heller på detta alternativ.

Tips? Jag ska göra en räd till Iso Omena i dag men känner mig ganska skeptisk.

Olga själv har hittat ett sådan här snörstump som hon står och viftar med. Ser ut som om hon skulle hoppa hopprep med en anakonda. 

Neulash funkar

Det kanske vi kan vara överens om. Detta är kanske inte de attraktivaste bilder jag kommer att publicera i bloggen, men förhoppningsvis syns resultaten.

 

Då här såg mina ögon ut i maj, återväxten hade kommit igång men i mycket anspråkslös takt.

Och i dag. Lite ojämna men helt okej med mascara! Jag har fått börja vara lite selektiv med var jag kletar smörjan för en del fransar har nästan blivit lite för långa. Händer en del på ögonbrynsfronten också medan pigmenteringarna håller på att blekna bort.

Det är förstås svårt att avgöra vad som beror på återväxt och vad som beror på Neulash, men jag är helt säker på att mirakelpreparatet fått det hela att gå mycket fortare. Tubeln är dyr men dryg, jag har kletat på från samma i över tre månader nu.

Absolut värt ett försök, alltså. Om den egna hårväxten är helt obefintlig är ju risken dock stor att preparatet har noll verkan.

Före och efter

Uppdrag utfört. Nu skulle det ju vara trevligt med ett "Mor lilla mor du är god som ett änglaväsen i sirapssås" men vet ju att sannolikheten för ett " dumma mamma ha gömt Polly Pocket" är större.

Jag firar misslyckandets dag i dag istället

Jag har försökt mobilblogga hemifrån halva förmiddagen. Det går inte. Vi bor i ett svart hål. Min telefon tycker att den eventuellt hittar lite nätverk om jag klättrar upp på en stol vid södra gaveln och sträcker på armen som Frihetsgudinnan. Signalen blir snäppet starkare om jag klär av mig nakupelle och trycker mig mot fönsterrutan.

Har ni nånsin hört om en så pervers mobil?  Tack vet jag laptoppen. Den kräver bara att jag dansar tofsdans i en kvart innan den öppnar Firefox. En riktig hedersknyffel till dator.

Vad var det jag så febrilt skulle blogga om då? Jo att jag är kompledig i dag och ska städa barnens rum. Puh. Skönt att få det sagt.

Och nu visar jag musen också

Yes really. Den här lilla varelsen låg i korridoren när jag begav mig från studion. Han var död, alldeles död.

Anne på Grönkulla kanske tycker att det är ett romantiskt sätt att dö på för en mus, bland nyhetsjournalister och radioprofiler. Jag vet inte om jag håller med.

RIP Mediemusen.

Fruuust! Snopptopp-frisyr

Dagens mest hjärtliga gnägg bjöd Jonna Vanhatalo Birro (hon som är gift med Marcus Birro) på. Här.

Måste rota fram klassfotona från högstadiet när jag kommer hem! Har ett klart minne av att vi hade gott om snopptoppar i klassen! Både manliga och kvinnliga sådana.

Jag hade inte en snopptopp, dock en sådan där fjantig gles pannlugg som såg ut som en uppochnedvänd handdukskrok..

Bloggutmaning: publicera bilder på era fräsigaste 90-talsfrisyrer!

Glada busstanten

Tog bussen till jobbet i dag. Vid Iso Omena satte sig en tant bredvid mig. Hon gillade tydligen att åka buss för hon tittade ivrigt ut genom fönstret och skrattade högt med jämna mellanrum. Speciellt livat var det att passera Drumsö, då riktigt tjöt tanten av munterhet.

Vid Gräsviken steg rätt många av den fullsatta bussen. Då gav tanten mig en skitig "Gud vad vad skönt, äntligen slipper jag dig, weirdo"-blick och bytte plats.

Bara så ni vet...

Jag har för för avsikt att komma på Bloggprisgala utklädd till julgranskula!

Eventuellt blir det coolt. Eventuellt bara groteskt. Eventuellt ser jag ut som en dragversion av Maria Montazami. Eventuellt fegar jag ur och låter ungarna tillverka julpynt av hela härligheten.

Men i alla fall, jag paxar guldpaljetterna nu, alla andra i liknande outfits är copycats! Ha!

(Nån förresten kanske tror att jag försöker se ut som Pajkvinnan förra året, men jag har tyvärr inte cojones nog för de där plastvingarna...)

Nu ska jag visa häcken!

Visst är den fin?

Gräset är snäppet grönare på andra sidan, men man måste ju börja nånstans...

Gaylasagne

Det är gott det. Tog med en pyts till jobbet i dag, mums.

Egentigen heter rätten GI-lasagne men nu har så många missförstått namnet att jag officiellt döper om den.

Receptet? Här. Den blir bara bättre av att frysas ner dessutom.

Ett litet stilleben

Kallar det "lördagstur i sändningsstudion". 

Weirdos

99 % av tiden slåss de så mjöktänderna strittar men när de ser på tv insisterar de att sitta på det här sättet.

De ser på Wallace och Gromit. Väldigt sprittande, tydligen. Kanske vi ska se på Schindler's List härnäst.

Sensationellt avslöjande

Jag har kommit underfund med nånting spektakulärt! Jocke Berg, Tuomas Enbuske och Jerry Lindqvist är en och samma person! Det måste ju vara så!

Blev det sent igår kväll?

Hm. Jag är på jobb men jag är rätt ensam. Var en av de första som åkte hem igår kväll, man börjar nästa misstänka att det blev sent...Vegamusiken partajar som rockstjärnor, vem hade trott det?

Nåmen i dag är en bra dag, för jag har helt fantastiskt fabulösa gäster i Nöjesfredag.Grannfrun och hennes kaveri, brukar jag kalla dem.

Århundradets pysseltips

Trevlig afton på Rodolfo (som är en restaurang i Kronohagen, inte min italienska loverboy). Kvällens höjdpunkt var nog när en kollega berättade om en släkting som tillverkat en simmadrass till barnbarnen - av tomma bag-in-boxar!

Tycker detta är en helt genialisk idé så här i julpysseltider! Man måste iofs dricka rätt mycket lådvin för att få ihop en hel madrass, men vad gör man inte för barnbarnen?

"Moment mal kulugrynet, mommo schka bara dricka lite mera sabernet cauvignon, schnaart ska vi fara till schtranden...hick!"

Dem nominerade jag!

Trrrrrrumvirvel... näe, tydligen avslöjar folk vem de har nominerat och då kan jag ju lika gärna haka på!

Jag tycker att Hanna är en ypperlig bloggnykomling som behöver en uppmuntrande men välriktad spark i aktern så hon ska blogga ännu mera! Jag vet att hon kunde ge de mera etablerade loppisbloggarna en seriös run for the småslants.

Sen råkar jag bli hemskt inspirerad av Softy så hon fick min röst i den kategorin. Hon har tydligen nominerat mig tillbaka, så vi har en egen litenliten klubb för inbördes beundran. Vi dricker vin, knåpar smycken och drunknar i varandras ögon.

Och Medelmåttan Malin är min ledstjärna i största allmänhet. Reser hon till Grekland flyger jag efter. Åker hon till Iso Omena kollar jag busstidtabellen. Tar hon familjen till Högholmen står jag på andra sidan tigerburen och vinkar. Hon borde kanske anmäla mig till polisen. Men först nominerar jag henne för årets blogg.

Det blev nu dessa tre i år. Kunde dock gladeligen ha nominerat en sisådär trettio!

Mina vänner

I dag ska jag ut och äta med mina arbetskamrater för att fira en blivande pensionär. Vi är ett glatt och livat gäng, jag kan ledigt säga att de är mina vänner allihopa. Jag är en lyckost som får jobba i goda vänners lag varje dag (det där blev minsann en liten dikt, ska genast skicka in den till Hemmets Veckotidning).

Det som är lite extra roligt med de här vännerna är att flera av dem är dubbelt så gamla som jag. Jag är yngst med mina 30 jordnsurr, sen blir det väl ett 15 års glapp till den nästyngsta och resten är där mellan 50 och 65.

Det gör ingenting! Fasen vad kul vi har!

Enda felet med dem är att de inte läser bloggar, och därmed missar de ju också denna käcka lilla hyllning. Old people är lite out på det sättet.

Stenkoll

Försöker göra min tillvaro redigare med hjälp av post-itlappar. I alla fall blir tillvaron gulare.

Klubben för inbördes beundran

Jippii, råkurr och grufferier gällande bloggpriset och storbloggarna! Visst är det lite livat när det hettar till?

En benämning som dyker upp då och då när man talar om finlandssvenska bloggar är "klubben för inbördes beundran". Jomenvisst, jag håller med! Det länkas, pushas och beundras ganska friskt bloggarna emellan.

Men jag har inte uppfattat denna klubb som något slutet sällskap. Tvärtom, jag har bloggat på allvar i bara något år och under den tiden kommit i kontakt med massvis av trevliga människor, personer som jag egentligen känner enbart via och på grund av bloggen.

Givetvis är det roligt när någon av "de stora" länkar hit till Baksidan, då kanske de slussar hit någon som tycker det är värt att titta in på nytt. Och jag länkar gärna vidare när jag stöter på nånting jag tycker är intressant, oavsett om det är en stor eller liten bloggare, vän eller främling som skrivit.

Jag tror ju inte att det är någons avsikt att utestänga någon! Beundrarklubben är öppen för alla! Jaaa, nu ska vi kramas (men akta er för att kindpussa mig eller Linn)!!!

Eller så har jag missförstått allting, och detta är sanningen:

Vetni jag hatar inte Justin Biebers julsång

Det skulle vara creddigt och stöddigt att hata den, givetvis. Men jag tycker den är rätt gemytlig, kan gott tänka mig att köpa julklappar medan denna dundrar ut ur butikens högtalare. Bara man försöker ignorera att det är ett barn med självlysande tänder som sjunger.

Nu ska vi bara vänta på alla parodier som heter "Under the Cameltoe". Ni läste det först här!  

Jag ser helt pelle ut

Men det var iofs det som var meningen.

Tongåve-Milla är också bra på att pajasa sig.

Känner mig lite skamlig

J (glädjestrålande): Nu kom jag på vad jag vill ha i julklapp!
Jag (purket): Jaha ja. Men vad bra. Bara det inte är något jävla PS3-spel för den hobbyn vägrar jag understöda.

Moloken tystnad.

Jag (lite skamset): Är det ett spel?
J: Nää. Jooo. Äsch. Int någå.
Jag: Nå men vilket då?
J (med litenliten stämma): Batman Arkham Asylum. 

Frågan lyder: ska jag vara principfast eller snäll? Klart att det är trevligast att ge någon en present han verkligen önskat sig. Men jag får å andra sidan nippor av att det ståtliga och intelligenta karl jag gifte mig med för fyra år sedan tillbringar största delen av sin lediga tid med Batman, Zeus och Kratos och vad de allt heter. Usch. Jag skulle kunna strutta runt i paljettstrings och dansa burlesk tofsdans på trappräcket utan att han märkte något ifall porten till Olympen håller på att öppnas. Nej, jag har inte testat. Tofsdans kräver en del träning.

Nåväl, jag hinner ju fundera på saken.

Familjen Fotogenique

Jomen. I dag har samtliga damer i familjen Frantz proffsfotograferats. Jag poserade för pressbilder för Näsdagen och såg ut ungefär så här (Näsan får ni föreställa er i väntan på de riktiga bilderna).

Döttrarna hade dagisfotografering. Nå T, hurdan såg du ut på fotot?

 Ah, mycket sött! Bra, bra. Hurdan min gjorde du då S?

Just just.

Upprörd!

Tillbringade den senaste timmen hos fotografen iklädd röd klänning och clownnäsa. Ja, det var alltså jag som hade klänning och näsa, fotografen hade jeans och t-skjorta. Fasar lite för att se slutresultatet.

När jag var klar med denna strapats skulle jag försöka hitta en äldre programbild i bildarkivet men råkade på en del upprörande material istället.

Fats det här är inte så farligt. Det är bara Nickby rapporterar under hårigare dagar (fascinerande att du har blivit yngre sen dess! Hur gjorde du det?)

Det här var ju också riktigt näpet. Anne, Petski och Hannah år 2004. Napapaita och brunt hår, stiliga ungdomar.

Här håller två hånskrattande damer på att spola ner en ung Alex Fager i vessabyttan. Han tog sig upp igen och blev kanalchef, så där har vi veckans solskenshistoria.

Och den här bilden känns nog på alla plan lite väl privat.

YLE FEM?

Här är man borta en ynka dag och allt möjligt intressant hinner hända. Till exempel har man beslutat att YLE FST5 ska byta namn till YLE FEM.

Namnet FST känns väl fel nu när SVT är inne på samma kanal och tråmas. Så man vill ha något nytt som fungerar för hela paketet. Så långt är jag med.

Men YLE FEM? När jag ser FEM skrivet med versaler börjar jag tänka på multivitaminer för kvinnor i klimakteriet.

Dessutom tror jag att alla ändå kommer att fortsätta prata om FST.

Vad tycker ni?

Har så tråkigt att jag baa dööör

Ont i halsen. Inget jobb. Ingen träning. Ingen städning. Inget "det är ju synd om mig som är sjuk"-godis (Olga ser mig). Är inte ens sugen på whiskey, så jag måste vara mycket, mycket sjuk.

Det enda jag faktiskt kunde tänka mig är rödvinsglögg. Men vi har ingen och J bara skrockar hånfullt när jag försöker antyda att han skulle vara en gullegosing om han åkte till Alko. Och nu stänger de ju så jag får vara utan glögg och gullegosing.

Ååh så tragiskt. Tror jag ska sätta mig i trappan, blicka ut i fjärran och spela lite på T:s leksaksmunspel för optimal martyreffekt.

Två år med alopecia

Tvåårsdagen närmar sig, insåg jag just. Så här har mitt utseende förändrats under dessa drygt 700 dagar. (Det är inte helt lätt för mig att titta på de här bilderna men säkert väldigt hälsosamt på något plan).

19 oktober 2009. Nyss hemkommen från mitt sista riktiga frissabesök.

Luciadagen 2009. Uh-oh.

15 december 2009. Återtar kontrollen och rakar bort det sista medan jag packar ner Berghällshemmet.

12 januari 2010. Jätteskallig Tölöfru. Oklart vad S har fått syn på.

20 april 2010. Pigmenteringar och olika konstfiberperuker gör livet lite roligare.

20 september 2010. Ah, svindyr peruk av äkta hår. Men såå mycket behagligare!

 1 juni 2011. Min blonda period! Why ever not???

21 juni 2011. Men hallå där! Det växer ju!

17 oktober 2011. In the army now.

Vi får väl se.