torsdag 28 april 2011

När Eva mötte Lill-Babs

Ojojoj. Jag är fortfarande star struck.

Klockan 18 ställde jag mig utanför Kulturhuset. Konserten skulle börja 19 men gatan var full med piffiga finlandssvenska 70+are i vårdräkter, alla var upprörda över att dörren ännu var låst. Seniorcrowden är ute i god tid, tydligen.

När jag väl kommit in och tagit mig backstage mötte jag först Ann-Louise Hansson med tusen papiljotter i håret, sedan Siw Malmkvist med coola lenkkare och till sist Lill-Babs som hälsade mig med frasen "Ahmen snygga örhängen hörru". Sen var det liksom bara att slå på mikrofonen och vips hade jag tjugo minuter hejdlöst material. Har aldrig skrattat så mycket under en intervju.

De var underbara! Så roliga, så coola och så förbaskat snygga. De är ju alla runt 70 år, men är jag hälften så där energisk när jag är 50 är jag nöjd. Inga divafasoner nånstans, de var så himla snälla och trevliga. Jag är alltid nervös när jag ska intervjua människor jag verkligen beundrar, för det är en sådan besvikelse om de är pottiga. Men ingen risk för något sådant med dessa tre.
Jag har världens bästa jobb, fattar ni det?

Ja, det var då främst Lill-Babs jag syftade på när jag skrev om barndomsidol igår. Men de andra två går inte av för hackor heller. Det här var mitt favoritprogram när jag var tio. Napakymppi sög.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar