Varför har det aldrig gjorts en svensk version av Oz?

Javisst ja. Det var ju så att man försökte men det blev Pluras kök istället.

Min chef är helt nuts

Radio Vegas programchef Käbä ska byta jobb och i dag var henne sista arbetsdag på kanalen. Vi som jobbat med henne stängde in oss i hennes arbetsrum och när hon kom tillbaka från ett möte ropade vi SUPRAAAIS precis som i amerikanska filmer. Hon var förberedd, dock, och hade med en massa godis till oss som avskedsgåva. Jag äter ju inte godis, men jag fick en påse cashewnötter. Det tyckte jag var snällt och observant! Tänk så lätt det skulle vara om alla Olga-angängare hade så omtänksamma förmän.

Mmmm...

Okej, medges att de inte ser så aptitliga ut. Men torkade bondbönor är ett ganska behändigt mellanmål när man inte hinner med ngt annat. Mycket proteiner, jag blir mätt av en handfull

Jag älskar sådana här lyssnare!

"Ert program med musikkommentarer är helt värdelöst - som mycket annat i Nöjesfredag. Det är patetiskt med era "expertkommentarer". Var och en väljer sin musik själv!"

Puss och kram!

Porr igen

Hemma från The Bookparty. Hejsan vad roligt det var! Snarvlade gamla radiominnen med Finsalongen (hon har en thing för Radiodoktor Lindberg), skakade tass med Evis, Harald och Sagolandet, hängde förgäves som en osalig ande runt bloggkommentatorerna (linslus, moi?) och hann växla några ord med Medelmåttan Malin, Bokbabbel, Emzie , Fager Dam och mången annan. (Nu bryter jag mot bloggetiketten och orkar inte pillra in länkar till alla dessa, den som undrar vad detta är för folk får ty sig till syster Google)

Festföremålet själv hann knappast någon prata med eftersom hon skrev autografer med en fart som hade gjort Justin Bieber förlägen.

När jag trippade iväg från kalaset sa jag belåtet till Tobson "Åååh, nu ska jag åka hem och slänga mig i soffan och titta på Borgen!". Han såg smått perplex ut eftersom han hade hört "och titta på porr igen". Lite väl mycket information liksom. Sånt händer.

Ivrig inför bloggkryssningen

Ja ja, jag vet att det är ganska länge tills den. Men jag har inga andra resor inbokade så jag ivrar i alla fall. Ska bli så kul! Lyckades lura med Mitt i allt-Hanna också.

Malin tycks också köra en repris, ska bli grymt roligt att ses igen och gladeligen förtränga både Olga och Cambridge i a la carte-restaurangen. Och Snigeln Harald och Housewife som jag inte träffat men av nån outrgrundlig anledning vet en del om i alla fall. Och flera andra som jag är nyfiken på! Alla meeee, det var galet roligt senast. Och då var vi ju nog ett ganska udda gäng, tror inte att någon kände flera än nån enstaka. Så alla blyga ska också komma! Jååå!

Operation: Olga

Har inte rapporterat nånting gällande mitt PT Online-projekt. Det ska jag göra nu.

Det går riktigt bra! Än så länge har varken vågen eller måttbandet varit så imponerade av mina framsteg, men nånting händer absolut. Redan nu känner jag mig fastare och piggare. Antagligen mest inbillning, men what the heck.

I två veckor skrev jag ner en detaljerad kostdagbok precis varje dag. Nu tyckte Olga att jag verkar ha fattat galoppen med kosten så jag behöver inte rapportera längre. 

Vad äter jag då? Hela kostupplägget får jag förstås inte basunera ut eftersom Olga ska ha en inkomst också, men det mesta kan man luska fram om man läsa hennes blogg. Kortfattat:

- gröt med linfrön, kokosolja och blåbär samt ett kokt ägg till frukost.
- nån sorts kött eller annan proteinkälla och långsamma kolhydrater till lunch. Har klarat mig ganska bra genom att plocka åt mig lämpliga grejer i Amicas lunchbuffet eller var jag nu råkat luncha.
- möjligast lite kolhydrater till middag
- mellanmål förmiddag och eftermiddag, det går år rätt mycket bär, nötter, grynost och kvarg...
- sötsaker enbart på veckoslutet
- planen var att jag skulle dricka vin enbart på veckoslutet också och det sket sig lite igår. Men jå. Så där i princip. 

Den här veckan fick jag mitt första träningsprogram också och igår testade jag det första gången. Det var ganska tungt. Jag är ju inte helt otränad, men ack ack ack nu kom jag nog åt muskelgrupper som fått vara i fred i flera år...

Nu har jag gjort dagens plankor. Plankor ska man göra varje dag. Alltså sådana här hääärliga grejer:

Men så där allmänt kan jag ju säga att det är ganska roligt. När man minst väntar det kommer dessutom befallningar från Olga per mail. "Var är proteinerna?" eller "Du får en öl i helgen! Det är värt att vänta".

Nu ska jag kraschlanda i tv-soffan framför gårdagens Downton Abbey och lacka naglarna i en intressant färg. Ska ju på hippt bokparty imorgon, bevars, då måste man ju ens ha intressanta naglar. Eller?

Små galenskaper är gratis

I något vimsigt skede lovade jag T ätt vi skulle äta spaghetti framför teven ikväll. Har man lovat så har man. J är på jobbgalej, han skulle nog tycka att det är för kladdigt och omständigt. Men vi har det så trivsamt så.(S brås på mig då det gäller fotominer, så där brukar jag alltid se ut om jag mot förmodan fastnar på film när jag minglar)

Min stylist och jag

Har shoppat upp hela barnbidraget och hälften av min lön. T köpte skor, jag klänningen på bilden. Sen glass och capucchino. Sådana här dagar gör susen!

Edit: Haha på första bilden ser man att jag är en lat klänningsprovare som inte ens orkar dra av mig brallorna hela vägen...

I dag hänger jag med den här bönan

Vi har redan hunnit med rådgivning, nu åker vi till stan och shoppar och lunchar med mommo.

Sana hey sana ho superstaar!

Det är bäst att jag tömmer hemmet på familjemedlemmar innan jag börjar städa. Jag brukar nämligen sjunga musikalmelodier medan jag fejar på. Jag tycker jag har förfärligt tjusig sångröst, speciellt om jag är i badrummet där det ekar eller om jag dammsuger samtidigt för då tar jag i lite mera för att överrösta dammsugaren. Helt okej med ett egnahemshus också, då vi bodde i höghus fick säkert de stackars grannarna ta del av min medley.

Det här är min repertoar i dag:

Hosanna från Jesus Christ Superstar (speciellt bra om man moppar, det blir liksom rätt rytm)
The music of the night från Fantomen på Operan (låter riktigt förfärlig i min tolkning, men jag blir ändå så rörd)
Good morning starshine från Hair! (går ganska bra)
Oh what a circus från Evita (som alltid övergår i Don't cry for me Argentina. Fast då måste jag stanna upp i städningen och leka att jag står på en balkong. Alternativt kan jag ju gå ut på vår balkong, men det skulle vara att överdriva lite tycker jag)

Gröt och Huippumallit

Aaah, jag är kompledig  dag och tog lite sovmorgon, följt av morgongröt framför teven. Finska Top Model är en av de enda inhemska tv-produktionerna jag följer med, tycker det är kul. Bättre än amerikanska rent av, tycker dramatiken där känns så fejkad. Men Nigel Barkers hår fascinerade ju mig häromeckan! Vem har han skalperat?

Nu ska jag städa lite och sen ta itu med ett träningsprogram som jag fått av Olga. Ska bli intressant, men först måste jag hitta en vägg. Det är typiskt. i har byggt ett bautastort hus men ingenstans finns en passlig vägg om man behöver en när man tränar! Det är tapeter och tavlor och möbler i vägen överallt. Klantigt! Får eventuellt gymnastisera i badrummet.

Tusen tack för synpunkterna i gårdagstråden! Det är som i Vem vill bli miljonär nu har publiken röstat och alternativen halverats. Borde kanske ringa min kaveri Paradise Oskar och fråga vad han tänkte ha på sig, han ska vara med i samma program. Han är säkert kolossalt söt i blå tyll.

Klänningsfråga

Gaah. Ska vara med i direktsänd tv om några veckor.Jag kommer ingalunda att vara någon nyckelperson i programmet, men nog synlig då och då. Var redan på vippen att rusa ut och skaffa nya kläder, men rotade sedan runt i garderoben och hittade fyra potentiella kandidater.

Programmet är på sätt och vis ett barnprogram, så jag behöver definitivt inte vara sexig. Gärna färggrann och snygg, men ändå lite så där "jag är musikproffs"-kredibel.

Alternativ nummer ett:

 Trevlig färg och fint tyg, men tycker jag ser ut som en gravid statist ur Mad Men. Klänningen gör mig nog större än jag är.

 Vilket bevisas av alternativ nummer två. Som har fin skärning men är alldeles för mörk. Kunde piggas upp med ett färggrant bälte och matchande accessoarer. Det syns inte på bilden men klänningen är lite glittrig och inte helsvart. Aningen trång dock, men jag har två veckor på mig och en OnlinePT till mitt förfogande...

Alternativ tre, en gammal bekant. Har något av en fake nipple-effekt (sömmarna på boobsen putar på ett tassigt sätt) vilket kan bli lite olämpligt i ett familjeprogram. Dessutom passade färgen mig bättre när jag hade mörkt hår.

 Alternativ fyra, galen vintagetyllkreation. Ganska knasig. Känner mig lite som ett uppklätt barn i den, och i det här fallet kunde det ju vara helt rätt.

Gud vad svårt. Snälla, hjälp mig. Jag sticker ut på powerwalk nu ifall ni bestämmer er för nummer två.

Som om jag var chef eller nåt

Har suttit på fyra möten i dag. Är snurrig och to do-listan blev hokuspokus tre gånger längre. Men imorgon tänker jag vara ledig, sådesså.

The pedalhink of love

 

J är minsann romantisk när han vill. I dag fick jag denna tjusiga token of love: en vit pedalhink. Hittills  har jag bara haft ett gult plastämbare som roskis i "mitt" badrum. Nu kan jag ägna honom en kärleksfull tanke varje gång jag putsat örat med tops eller baddat mina trasiga nagelband med aceton. Awww.

Värsta bruden!

"Jag är en brud nu" sa T Frantz när hon satte pefletten* på huvudet.

*tyglapp som man sitter på i bastun

En sanslöst vacker kvinna!

Ja, och Sara Varga också. Haha, jag är rolig, jag.

Jag är för övrigt inte bara sanslöst vacker och rolig, utan också Svenskfinlands proffsigaste radiojournalist. Försökte igår fixa en intervju med nämnda Sara trots att bandspelaren låg på hotellrummet. Till all lycka befann vi oss i lilla Vasa där allt ligger på 5 minuters avstånd om man kan springa i klackar. Dessutom visade det sig att Sara bodde på samma hotell så jag fick min intervju i alla fall.

PS. Sara Varga är den första människan jag sett som klarar av att vara snygg i en onepiece. Bara en sån grej!

Jagar kändisar

Ser jag inte beslutsam och målmedveten ut? Kändisarna kanske hellre vill mingla med andra kändisar och dricka kaffe, men först ska de intervjuas. Basta.

Bra taktik att dricka coca cola igår dock. Två öl var precis vad jag klarade av efter monsterarbetsdagen, om jag hade druckit mer hade jag somnat på Royal nightclubs kroppsvätskedränkta soffa. Tror jag kör samma taktik ikväll.

Paljetter i Vasa

Nu har jag jobbat som en häst hela dagen, intervjuat Redrama bl.a. Måste vara världens trevligaste rappare. Nu ska jag ut och slå runt lite med några gubbar från Radio X3M.

Busy woman, bussig kvinna

Hej hallå och hälsningar från Vasa. Har installerat mig i ett hörn på YLE Vasas redaktion, om en stund kommer Fredrik Furu och sen ska vi försöka få ihop nån sorts sändning. Jag är lite allmänt confused i dag, det var dessutom väckning klockan 4.40 så mitt IQ just nu borde vara på samma nivå som Kissies höftmått.

Igår träffade jag Irina Björklund (när jag nu är i namedroppartagen). Hon var rysligt trevlig men ganska jetlaggad. Ikväll ska jag intervjua Redrama och gå på så många konserter en sådan här tilltufsad liten mamma orkar med.

Mycket mingel ska det också bli. Mingel är lite scary. Bäst att vara lite onykter.

Skärpning, redaktör Frantz!

Jag har galet mycket att göra i dag men sitter bara här och lallar och fnittrar. Förkastligt! Imorgon blir det sändning från Vasa och Musik&Talang-seminarium. Ska bli roligt. Olga säger att jag får dricka öl på lördag. En öl. Hahahahaha. Ute med en massa musikjournalister, dricka en öl på 48 timmar. A ha ha ha haaaaa. Humor är skojigt.

Låtsaskompisen

S 2,5 år har en låtsaskompis! I dag när vi kom hem från dagis och just hade lyckats kränga av oss alla blöta och gyttjiga kläder tassade S in i sitt rum och sa förtroligt "Du kan få komma med och leka i mitt rum". Detta var varken riktat till mig eller T. Efter en stund gick S och låtsaskompisen in i rummet och stängde om sig och jag hörde S prata på en lång stund "Vi kan laga mat! Vill du laga mat? Här gör man deh. Kom kom."

Nu försöker jag bestämma mig för om detta är ett normalt steg i den kreativa utvecklingen eller skitläskigt a la The Others. Kanske jag borde ta min fotogenlampa och gå ner och kolla...

Koljonen blev på hälft

Gruff. Johanna Koljonen föreläser på YLE som bäst. Det var superintressant men jag fick kuta iväg mitt i för att hinna till dagis före de stänger. Sånt pärtar.

Det här är mitt bänd

Nä det är det inte alls, det är Britta Perssons band men jag var så mycket färggrannare än alla andra att man kan förledas att tro att jag är solisten. Trallalla, SKT nästa. Ser ni att Thing från Addams Family också ville vara med på bild, där i mitten? Fotografen heter Puva.

Britta var härlig, den som vill höra en intervju med henne ska passa på denna fredag. När hon sjunger låter hon så här.

Bland annat är Britta ganska irriterad på könsindelningen på man delar ut musikpris. Vaddå bästa manliga och kvinnliga artist? Finns det inte vettigare sätt att kategorisera artisterna? Good point tycker jag! Speciellt i Sverige där det täcka könet  (Robyn, Veronica Maggio, September) sopar mattan med de manliga artisterna just nu.

Det här paret går mig på nerverna

Sällan har man skådat en sämre personkemi än den mellan programledarparet i Nelonens nya show Aatami&Eeva. Han ska vara den crazyga och roliga, hon den vackra och svala. Oj, så originellt. Men redan i tv-trailern är stämningen lite ängslig. Han lägger band på sig och kollar om det är okej att han är så här jättesuperknasig. Hon försöker dölja sin förvirring genom att grina värre än Inno-Marko åt allting han gör. Hur gick castingen till här? Det går inte att slänga ihop två programledare som är duktiga var och en för sig och tro att det automatiskt ska fungera. Personkemi uppstår mycket sällan ut tomma intet, antingen synkar det genast eller så krävs en hel del hårt arbete. Och ibland kommer det helt enkelt aldrig att fungera.

Hörnor hurtig!

Så skrev jag just lite käckt i ett sms till en finskspråkig skivbolagskontakt. Ja, jag skulle ju skriva "Hieno juttu" men autospell gjorde det hela lite klämmigare. Och ganska hurrigt.

Fear is a factor for me

Hu! Igår strax efter klockan 20 bestämde jag mig för att trotsa höstrusket och mörkret och drog på mig joggingdojorna och kutade iväg. Min vanliga rutt är ju en skogsväg (Ladusveds motionsslinga) men den är uppbelyst hela vägen och det brukar krylla av andra joggare och hundrastare så jag har aldrig känt mig ängslig.

Men igår var det superkusligt! Jag såg inte en levande själ på hela rundan, tydligen var jag denna enda som var prillig/hurtig nog att jogga en dylik kväll. Och värst av allt, när jag var möjligast långt borta hemifrån slocknade vägbelysningen och där stod jag i kolmörker! Har sett helt tillräckligt med brittiska deckare för att veta hur det brukar gå för den ensamma joggerskan då. Uh-oh. Några hundra meter bort lyste lamporna så jag fick försiktigt tassa dit och akta mig för björnar, diken och våldtäktsmän. Sedan sprang jag hem igen med sådan fart att jag antagligen klarat midnattsloppet på en kvar. Tänk er sekvensen i Snövit när hon rusar genom skogen och alla rötter ser ut som krokodiler.

Men jag kom hem till dvärgarnas stuga välbehållen och skärrad. Måst hitta en mysigare rutt, gärna genom uppbelysta bostadsområden där man kan spionera på invånarna och slipper vara rädd för björnar och yxmördare.

Ser också fram emot tiden då barnen är så gamla att de kan vara hemma ensamma någon timme, då kan jag ta med min bodyguard på rundan. Han kan brotta ner björnarna medan jag jagar bort våldsmännen.

En humörsvängare

Det regnar. Det är måndag. Du ska forsla hem vilda och blöta barn med buss. Du får inte käka nånting sött förrän på lördag. Du har 20 euro på kontot. Vad gör du? Du går en sväng via Bijoux Brigitte förstås.

"Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan"

Inte smart att sitta och stresstugga i sig en halv påse Jenkki. Fast kanske det är den rätta metoden om man vill bli size 0?

Näe, nu ska jag koppla av med lite Pop-Sixten

Gör det ni också. En klassiker är en klassiker.

Kändis-diss

Hurra! Det har varit Emmygala! Då kan jag inleda arbetsveckan med en balja grönt te och people.com.

Men hörni, hur tänker de där kändisarna? Kolla här, här är Chiefens fru från Grey's Anatomy. Stilig och parant dam, klädsam färg på klänning, fin drapering... men urringningen?! Tänk så elegant detta hade varit om övredelen var skuren så att hänget var i gömman?

Seal försökte rädda situationen genom att visa sina pattar också.

Amy Poehler är förvisso komiker men det här känns lite ledsamt. Som om hon ställde sig för nära när MTV filmade Pimp my ride.

Och Kelly Osbourne. Voj voj. Det är förstås bra att hon blivit av med babyfläsket, men kanske det skulle räcka nu? Jag blir riktigt beklämd av dne här bilden, för jag tyckte det var så skönt när Kelly slog igenom som stolt knubbig punktjej. Överhuvudtaget läskigt många size 0 på röda mattan. Obehagligt.

Jag minns tiden när folk var upprörda över att Gwyneth Paltrow var så smal. Hon är väl ungefär lika tung snu som då men i bildkavalkaderna känns hon som en av de normalviktiga. Nice napapaita förresten. Är den från den där ena butiken i Itäkeskus? Bredvid Alko?

Till och med Joanie börjar bli tunnare! Snälla sluta! Det behövs någon i Hollywood som väger mera är 60 kg utan att vara medlem i familjen Klump. Dessutom tycker jag det är lite ledsamt att Christina aldrig får en galaklänning med tillräckligt bystmått. Det är ju fab att vara boob-a-licious, men gud så obekvämt det måste vara att ha behagen uppklämda mot bröstkorgen till hakhöjd.

Bilderna snodde jag härifrån.

Jesus självbelåtna BFFs

Under de senaste dagarna har det dykt upp plakat längs med vägarna i mina hemknutar. De ser ganska cheap ut och länge trodde jag att det var fråga om nån hyperreligiös halleluja-tv-kanal eller dylikt som gjorde reklam för sig. Men nej, Mahdollisuus muutokseen är en kampanj som huvudsakligen stöds av frikyrkoförsamlingar men också några av de "vanliga" huvudstadsförsmlingarna är med. (Däribland Petrus församling där min egen mor sitter med i församlingsrådet, och jag måste nu tydligt inflika att hon röstade mot denna kampanj från början så slipper hon inflika det själv...)

Argast blir jag på den här figuren.

På stora plakat förkunnar han att han har mördat och hållit på men nu fått förlåtelse. Han syftar på Gud Fader, och det är ju hunkydory. Det angår det ju inte mig, om han har avtjänat sitt straff och funnit Herren på vägen är det ju bra för honom. Men hur känns det för de anhöriga till hans offer när halva Esbo är dekorerat med hans nuna? Har alla de anhöriga också förlåtit honom? Eller är det så att det inte spelar någon roll? Så praktiskt, beställ en dvd och få syndernas förlåtelse på köpet, erbjudandet gäller om du ringer NU!

Nu råkar jag både vara troende och höra till kyrkan, så om den här urlöjliga "in your face"-kampanjen retar gallfeber på mig måste den väl få icke-troede och sådana som tror på nånting annat att bli ännu surare.  I bästa fall ignorerar väl folk Late, Anne Pohtamo, Jukka Tolonen och alla andra självbelåtna "Jag är så bra för jag är polare med Herren"-plyten längs gatorna. Men tror de verkligen att någon ska ta åt sig av det här skitet, beställa deras "stoorin" på dvd och i bokform? Det är säkert några som gör det. Vilsna och ensamma människor har ju alltid dragits till gemenskapen i sekter och dylikt. Men är det här nånting som till exempel Espoonlahden ev.luth-seurakunta understöder? Tydligen, eftersom de finns med på listan över arrangörer. Dvs den församling jag skulle tillhöra om jag inte råkade vara svenskspråkig.

Den här formen av kristen propaganda är det slibbigaste jag vet. Hoppas Cirkus Fiorentino klistrar pellejönsplakat över hela Mahdollisuus Muutokseen-kampanjen. 

Och musmarkören letar sig nog väääldigt nära länken eroakirkosta just nu...

Nä tyvärr, Monica Ålgars

I bästa fall återvänder förvisso lyckan. Men håret växer inte ut på alla. Ville bara ha det sagt. Men grattis till lyckan och luddet!

Säsongens sista blombuketter

 

Den här damen inledde dagen med en skräll. Vi låg ännu och sov då hon tänkte att hon skulle komma åt klistermärkena (som S får som belöning nör hon poopar i pottan) som låg ovanpå det högsta badrumsskåpet. Så hon staplade en plastpall ovanpå vessabyttan och klättrade upp. Resultatet: fläskläpp och skrubbsår på hakan. Men gudskelov inget värre. Jessus den där stunden när man yrvaken står där med en blödande och gallskrikande unge och försöker komma fram till om hon är allvarligt skadad eller inte...

 

S är glad för att hon har fått ärva T:s coola fejskinnjacka från Lindex pojkavdelning. Utan tvekan det barnplagg vi har fått mest komplimanger för. Dessutom tyckte hon det var trevligt att få glass till frukost. Gav flickoena varsin Ville Vallaton (glass alltså, inte drink) för att T:s fläskläpp inte skulle bli allt för Angelina Jolie-esque. 

 

Ja och jag vill också posera med blombukett och sötaste smilet. Osminkad och ofräsch. Men jag måste poängtera att jag inte har rört mig utanför huset osminkad på två år eftersom mitt ansikte ser så naket ut utan ens lite konturer. Nu har jag dock så pass mycket fransar och bryn att det känns okej. Alltid något att glädjas över! Är också lite fascinerad av mina skrattrynkor på kinderna. Dem hade jag inte för fem år sedan, då var jag slät och äppelkindad som en Disneyprinsessa. Äääh det är bara tjusigt med lite patina...

Säsongens sista klöver och prästkragar står nu nå köksbordet. Lovely.

Season of the Witch-recension med spoilers

Igår hyrde vi Season of the Witch. Och hör och häpna, den var inte så eländig som jag först befarade. Allt med Nicholas Cage har ju varit ganska vedervärdigt sen The Rock, så mina förväntningar var sisådär noll. Men den var helt okej. Speciellt efter några glas riesling.

Cage är den biffiga korstågsriddaren Behmen som drabbas av moralkrabbis när han förväntas banka ihjäl kvinnor och barn och smiter hem till Europa igen. Med sig har han polaren Felson, båda har helt för vita tänder för att kännas som riktiga medeltida riddare men nevermind.

I Europa är det pest och alla om drabbats ser ut som Elefantmannen. Speciellt Christopher Lee, en döende kardinal som tvingar våra desertörvänner att ta med en misstänkt häxa till ett avlägset kloster. I klostret finns nämligen det allra sista exemplaret av en bok med mumbojumboformler som kan förinta häxans krafter.

Häxan är ju då suprajs suprajs en riktig babe. Det blir road trip för häxan i sin bur, Behmen, Felson, en präst, en riddare till, en ung wannabe-riddare och en skurk som är opålitlig men den enda som känner till vägen. Off they go. Genom en regnigt Eurooopa.

Sen är är det vargar som anfaller (glufs, murr, gaaaaaaah, slims, tjoff, we cannot do anything for him anomymore, gaaaaah!!!, nafs, nafs), broar som rasar just när våra hjältar tagit sig över och sen då förstås grande finale när döda pestmunkar blir zombier och jagar Cage och gänget. Kvalitetsfilm!

Nåja. Det som störde mig allra mest var ju hur det löste sig med häxan. I början är hon oskuldsfull, söt och tråkig. Under resans gång börjar man fundera om hon kanske är en häxa i alla fall, hon gör ondskefulla miner, åbäkar sig i buren och är allmänt ruggig. På något sätt skulle jag ha önskat att filmens enda kvinna hade visat sig vara hin håle själv på slutet. Att det skulle ha visat sig att jepp, jag är den som startar pesten i hela Europa mwuuuhaahaaa, jag är eeevil.

Men sini nä. Det stackars flickebarnet är ju besatt av en manlig demon. Och så fort Nicholas Cage har klånkat demonen blir hon en vanlig flicka igen. Naken förstås. Sidu på satan. Oooh tack mina hjältar jag heter Anna och jag är en snäll flicka. Har nån en särk att låna? Jasså inte det, nåmen då är jag väl näck då, no biggie.

Det blev lite som en dålig uppföljare till Rosens namn (Ron Perlman är ju dessutom med i bägge filmerna). Men jåå. Gillar man medeltid och övernaturligheter kan man gott se denna film. Jag tilldelar den två baksidor av fem möjliga.

Bästa inlägget på länge

Läs detta! Det börjar vara ett tag sen jag ställde till med nånting i den där stilen men ajajajajaj.... I can relate. Jag har alltid lidit mycket mera av morkkis än av krabbis. Att ha fysisk baksmälla är ju bara hälsosamt, kroppen reagerar på allt dumt man ställt till med och man får betala sin läxa genom att må pyton i ett dygn. Morkkisen däremot, herregud...

Hjälp! Jag dalar på bloggtoppen!

Här har jag gjort tidernas komet-trick och stigit från plats 235 till plats 52 på några dagar. Och nu har jag plötsligt fått en otäck röd neråtpil och börjar sjunka igen! Vad gör man då? Borde jag flasha nånting här i bloggen? Synd att ingen är intresserad av att se varken mina a-kupor eller mitt muffinsmellangärde... Men min rumpa är gaska hyfsad, vill ni se en bild på den? Inte det. Okej.

Nu ska jag marra om mat

Nej vet ni vad. Nu måste jag marra en stund. Som jag tidigare har berättat har jag ju testat massvis med dieter under de senaste 15 åren. Jag har läst in mig på alla och intalat mig att detta nog är väldigt klokt. Här har vi svaret på mina frågor, detta är metoden som ska göra mig kry, glad och se till att Body mass indexet är under 25. 

Viktäktare, GI, Atkins, LCHF, Olga Rönnberg och så kom ännu den där jäkla Mats-Eric Nilsson och gjorde livet besvärligt. Nå, den del av livet man tillbringar i matbutiken, i alla fall. Samvete suger.

Ibland har jag dragit till med den här bluffen också "Nej, jag bantar inte, men jag tycker att det är viktigt att äta bra för då mår man ju bättre". Blaa blaa blaa. Jag vill ha platt mage och fast röv, allt annat är lögn och båg. Kolesterol och sånt skiter jag i så länge jag är smal och snygg. There. Said it.

Men kommer ni på en endaste en råvara som alla skulle vara överens om att är bra?

Bananer. Jååå ropar Viktväktarna. GODIS ropar Olga.
Köttfärs. Hurra ropar LCHF. Fisande kossor och växthusgaser mässar de miljömedvetna.
Yogurt.Oh no you don't säger Olga. Mera mera, så länge det är en skäggig gubbe på burken ropar karppaajat.
Bacon. Love it det äter vi varje dag, tjuter LCHF. Kolla innehållsförteckningen och spy, tycker Olga.
Ägg. En superprodukt, nickat GI. K-O-L-E-S-T-E-R-O-L mumlar läkarkåren.
Lightprodukter. Never, säger Mats-Eric Nilsson. Appselut säger Viktväktarna.
Räkor. Jomenvisst säger alla dietister. Förorening!!! säger de miljömedvetna.
Färska bär. Mmmm säger dietisterna (om du lovar att ta vispgrädde till tillägger Atkins). Nu sa vi se varifrån de här jordgubbarna kommer. Jasså Spanien. Justjust. 

Man blir ju knäpp.

Var ute på länk just och skogen var full av pensionärer och småbarnsfamiljer som fjantade runt med korgar och plastpåsar för att samla åt sig svamp. Närproducerat (eller oproducerat, de dyker ju upp utan att någon gör nånting), gratis och hyvens. Svamp måste ju vara den ultimata råvaran eller?

Nope. Svamp är också en bluff. Erkänn att ni gillar svamp för att ni dränker den i salt, smör och grädde.Slemmiga små suckers utan näringsvärde som smakar skog.

Ska sätta mig i en knut och gnaga på en barkbit.

Urk

Gissa vems tur det var att välja på Makuuni :P

Scener ur ett föräldraskap: Med smicker kommer man långt

Jag: Men T! Nu måste du städa ditt rum, det ligger så mycket grejer bakom dörren att den inte går upp!
T: Men mamma, du är så smal att du kommer in i alla fall.
Jag: Vill du ha en ny Barbiedocka?

Min skitkonstiga nya fobi

Det här kommer att låta så underligt att jag riskerar att förlora bloggläsare på kuppen, men måste skriva av mig lite. Jag har fått en så underlig fobi. Jag börjar må illa av tunnhåriga kvinnor. På riktigt! Speciellt unga tunnhåriga kvinnor. Tunnhåriga tanter och tunnhåriga män är det inte alls farligt med.

Häromdagen satt jag på bussen bakom en tjej som hade jättetunt hår (antagligen hade hon också nån hårsjukdom), hennes naturliga färg var ljus men hon hade färgat det med någon brunsvart smörja. Dessutom hade hon fäst håret med ett jättetungt spänne i nacken, hennes rosa hårbotten lyste fram och man såg riktigt hur stråna kämpade för att orka med det där tunga klipset.

Och jag blev faktiskt åksjuk! Riktigt illamående.Och väldigt förvånad och skamsen över min reaktion.

Nu är det ju ingalunda så att jag fördömer eller tittar snett på medsystrar med sparsam hårväxt, herregud jag är ju the tunnhåriest of them all! Men när jag ser en ung kvinna med synligt hårbotten kommer ångesten från 2009 tillbaka. De där veckorna då jag såg mer och mer av mitt eget hårbotten för varje dag som gick och drabbades av panik och hysteri innan jag tvingades face the fact och raka av det lilla som återstod. Alla känslorna bubblar fram igen och jag bli sjösjuk.

Så även om jag hurtigt hävdar (bland annat i Papper.fi) att jag har kommit över det är med alopecian påminns jag ibland om att jag kanske inte är helt okej i alla fall.

Och det är okej att inte vara okej. Det tror jag är viktigt att komma ihåg.

Check!

Helgon check.

Läppstift check.

Lucky socks med troll på check.


Det är fredag, det är NÖJESFREDAG!

Gee, tack själv!

Blev lite konfunderad då det låg ett kuvert från Blodtjänst i postlådan. Eftersom mitt senaste donationsförsök var ett fiasko tänkte jag att det var ett "Hej Eva, tack för att du försökte men du får nog behålla dina patetiska vener för dig själv i fortsättningen".

Men nej, det var en sax! Vet inte riktigt hur de har resonerat här. "Hörni, vad skulle vara en skojig plojgrej att skicka ut till donatorerna? En sax! Blod - sax. Ett tydligt samband! Åtminstone för de klumpiga."

Men tack för saxen, Röda korset! Den är ju fin! Och ingenting säger ju tack som ett eggvapen.

S vill bajsssa

Tack snälla mamma för att du publicerar sådana här filmer. Verkligen. Jättesjysst.

(Egentligen är hon inte alls poo-nödig, hon vill bara att T ska komma tillbaka till datorn och spela det eminenta Bolibompaspelet "Vem var det som bajsade?")

Tidernas chans!

Bakom stadiga glasväggar i Radiohusets tredje våning här i Böle huserar en avdelning som tidigare hette Nya Medier. Nu vet jag inte riktigt vad de heter, eftersom wörldwajdewebb inte är så nytt längre. Men Kind of Nya Medier. Jag tror i alla fall att de finns kvar bakom glasväggen, men det är så mycket positlappar på den att man inte riktigt ser in.

Nu vill de utöka sin skäggiga skara, hence denna annons (roligaste arbetsannonsen jag nånsin läst, klicka genast!)

Sök, sök! Jag kanske är en av kändisarna med välvårdade tänder, vet inte vem de syftade på faktiskt.

Om det där med skägget vållar problem föreslår jag att du tar kontakt med Heidi Lunabba först.

Igår var det tjejkväll

Vi inledde hurtigt med en promenad i Fiskehamnen. Sedan åt vi prinsesstårta. Vi börjar vara gamla, förr drack vi vin till småtimmarna och pratade hjärtasmärta. Och steg strongt upp och gick på föreläsningar nästa dag. Nu ska jag ta fram balalaikan och sjunga Those were the days för medpassagerarna på E-tåget.

Fläskkorrespondens

Iiik. Nu har jag skickat in nakubilder, stategiska mått och matdagbok till Olga. Känns lite som när man skickat in en arbetsansökan. 

Kulturtimmens nya promobilder...

... påminde mig om nånting men det dröjde en stund innan jag kom på vad.

Obalans

Jag har glömt vigselringen hemma i dag. Känns märkligt, som om jag skulle vara lite i obalans. Det där lät som om jag skulle försöka hävda att jag har nån bautadiamant på fingret i vanliga fall och det är inte sant.

Men ändå. Lite nakupelle.

Vilken deppig tanke

Läste en kolumn i Metro i går, där journalisten Janne Metso (förhoppningsvis) lite sarkastiskt uppmanade ungdomen att sluta plugga och börja spela ishockey istället för det är där pengarna finns. Och de som inte är sportiga ska istället satsa all energi på att spela data- och telefonspel eftersom den finska spelidustrin är framtiden.

"Nya spelare föds i samma takt som tidningläsare dör" skriver han.

Så deppigt. Det är ju sant.

Jag inser allt mer att jag börjar vara en dinosaurus som tycker att musik är mysigast på cd, att böcker ska vara av papper och dofta lite lim och damm och att det bästa sättet att titta på tv-serier är att se fram emot nästa avsnitt i en vecka snarare än att köpa rubbet på dvd-box och se allt på en gång.

Jag förstår mig inte på Angry Birds. Dötråkigt. Fåglar som flyger och grisar som grymtar. Spelade ett motsvarade spel i DOS på 90-talet där två gorillor stod på varsin skyskrapa och kastade bananer på varandra. I'm so over it.

Däremot är jag som journalist lycklig över att telefonen inte längre är vårt främsta arbetsredskap, för jag har alltid haft telefonskräck. Mycket skönare att googla, facebooksnoka och maila.

Men att pappertidningar skulle försvinna helt, tror ni det? Porrtidningar också? Kanske man borde ta patent på ett porr-pad? Fast det har nån säkert gjort redan.

Här går gränsen för min hurtighet!

Jag hade faktiskt tänkt jogga ikväll. Men nej, non, no, njet. Här går gränsen. Det regnar ju hårt att man risker att sköljas ner i en avloppsbrunn och stritta ut i fågelpölen i Finno. Plupp bara.

Kanske jag skulle ge min högra biceps lite special treatment genom att dricka en stor whiskey istället... Hmmm...

Oooh, bekräftelse!

Jag registrerade mig på bloggtoppen i dag och noterar att jag är den 235e mest lästa bloggen av 300 sammanlagt. Vaude! Bäva, Perez Hilton!

Men de blev ganska sansade när de blev stora

Ibland kör jag fast här på jobbet och behöver lite andlig stimulans. Då går jag in i databasen med gamla promobilder för YLE-produktioner och letar efter skatter.

Behold, dagens fynd från 1996.

Känner ni igen dem? Han blev vetenskapsredaktör och Twitter-fenomen. Hon läser morgonnyheter i FST5. Tippar på att ingendera gillar att denna bild ser dagens ljus... hee hee heeeee

Två barn räcker, tack

Igår klarade jag av nånting hujsigt. Jag transporterade tre barn från dagis till balettskola med buss. T och hennes kompis A skulle dansa och S hängde förstås med. Så jag hade då två femåringar som direkt satte av i varsin riktning  då vi kom ut från dagiset och en tvååring som lyckligt satte kurs mot en härlig gyttjepöl. Men det gick fint, alla överlevde och vi kom i tid. T:s danskompis A är en lydig och hyvens liten herreman så han gjorde inte manövern nämnvärt besvärligare

Men herregud, jag klarar nätt och jämnt av två ungar på allmänna färdmedel, tre i undantagsfall. Hur i friden gör ni som har flera än så? Respect. Påminn mig om detta om jag börjar blinka med ögonen och prata med mwuutipuuti-röst och uppvisa andra symptom på babyfeber. Två är mer än tillräckligt.

Lyssna till mitt ihåliga skratt

Hahahahaha. Mitt patetiska försök att hålla mig torr under ett spingligt Lindex-paraply var bara skrattretade. Så låtom oss skratta. Hahahahaha. Haha. Ha. Hm.

Nu sitter jag på jobbet med blöta brallor. Mitt rum är på sjunde våningen, dvs högst upp (the penthouse, it's the best) och när det ösregnar hör man riktigt hur det porlar på taket. Lite som att sitta under en gigantisk pissoar. Vilken fin tanke, eller vad säger du Nickby? (hon har rummet intill nuförtiden)

I dag ska jag planera sändning, göra backup på en massa ljudfiler (gääsp) och ringa upp Ulrik Munther. Han är söt. Skulle fungera utmärkt som svärson. Kanske jag kan arrangera nånting när jag ändå har honom på tråden. Tänk så mycket bök och stök jag besparar min döttrar om jag trolovar bort dem i god tid.

Fast det är ju en intressant tanke. Vem månne jag skulle vara gift med i dag om mina föräldrar fått arrangera det hela på förhand? Hade jag själv fått välja när jag var fem år hade jag tatt antingen Birk Borkason eller Abbe Nilsson.

Effektiva veckoslutet

Åh vilket fint veckoslut det var! Vi hade absolut ingenting inbokat, vilket resulterade i att vi gjorde löjligt mycket av blotta farten.

Få se nu, med dinkelmjöl blir pannkakan ju nästan...nyttig!

Detta har jag gjort i helgen:

- storhandlat
- lärt T  att cykla! Utan stödhjul, utan flåsande förälder fastklistrad vid pakethållaren!
- promenerat lite runt på naturstigen i Finno. En massa fågelskådare var också ute och de blev måttligt förtjusta när vi kom klampande. Tsårrge bara.
- lagat dinkelpannkaka! Barnen märkte ingen skillnad. Yeah!
- sytt gardiner till lekstugan
- egenhändigt städat hela huset. Ja okej, S skurade faktiskt tamburgolvet. Moppskaftet är tre gånger så långt som hon men det gick bra i alla fall.
- käkat J:s delikata chili con carne. Paarp.
- intervalltränat i skogen, dvs gick raskt 1 minut och sprang som en skenande elefant i 30 sekunder. Skrämde slag på ett antal inget ont annade hundar och hundägare där jag kom ångande. Men skönt var det.
- för första gången klarat av 3 stycken 1 minuts plankor utan att dratta ner på jumpamattan eller gå itu! Invincible!
- tagit ett långt skumbad och gett mig själv fattigmansmanikyr

Hemmet skiner och blänker, magmusklerna ömmar, kylskåpet bågnar. Ajajaj hörni.

Mina fina

Lördagen i bilder

Barnkanalen, pyjamas, storasyrrans bak som kudde.

 Säsongens sista utomhus-lunch?

Mor står på toa och glädjer sig över sin hårväxt. Lite till så får Rapunzel flytta in i garderoben för ett tag.

Och så lite matporr. Jätteräkor i olivolja med vitlök och chili.

 

Parmalindad lax med salvia och parmesan.

Äppelpaj. Gottigott.

En riktig toppenlördag. Nu ska vi titta på The Fighter och lapa lite mera vin.