lördag 26 juli 2014

Hangö - sol och alg och böljedans

I går packade ju iväg oss på mini break till Hangö. Mamma fyllde 60 år och det hela var förstås inget impulsbeslut utan bokat typ i mars och topphemligt. 

Väldigt lyckad exkursion! Läcker lunch på Fyra vindars hus, övernattning på mysiga Villa Maija, lite turistande. Enda smolket i bägaren var de vidriga algerna. Ingen simtur i dag.

söndag 20 juli 2014

En mirakelsöndag

Jag har ju gett mig själv den kökspsykologiska diagnosen "kronisk over-achiever", ett syndrom som kan vara lite knepigt så här i semestertider när det är meningen att man ska vila och ladda batterier. Jag blir så otroligt rastlös av att ta igen mig och så dyker jag in i någon skrubb och börjar röja upp och har det varken skönt eller trevligt.

Men i dag blev det en sådan där mirakulös söndag då jag både kopplat av och åstadkommit, i en perfekt balans.

Först planerade jag en hurtig hälsomeny för veckan. Har blivit ack så mycket korv och pizza på sistone.  Hamnade i en butikskö bakom en tjusig kvinna (ja men ni vet, blankt hår, avslappanade med snygga semesterkläder, hållning som en dansös) häromdagen och iakttog avundsjukt det hon radade upp på bandet. Edamamebönor, quinoa, fiskpinnar med fullkornspanering, sockerärter... Jag blängde kritiskt på bbq-såsen och frys-franskisarna i min egen korg och i dag radade jag istället upp så nyttiga grejer själv på bandet att min stackars make såg lite bekymrad ut.

Nåjo, mina hälsoryck brukar vara i någon vecka innan fantasin och lusten tar slut och så åker franskisarna fram igen. Men i dag har vi ätit quinoasallad med babyspenat, avocado, kyckling och pinjefrön och hälsokokosbollar till efterrätt.


Bollarna blev helt otroliga! Dadlar, cashewnötter, mandelmjöl, kokosolja, eko-kakao och kokosflingor. Bara att kleta ihop och rulla i kokosflingor.

Därefter städade jag piggt i några timmar tills J undrade om jag skulle med till gymet. Givetvis skulle wonder woman det. Och när jag någon timme senare hasade hem igen efter ett förfärligt body pump-pass (wonder woman har förivrat sig lite med pulled porken, verkar det som) hade barnet passat på att städa och dammsuga sina rum och stod på verandan och flinade upp sig. Man blir ju bara så rörd.

Men mellan varven har jag också hängt på balkongen med candy crush och Marianne Bernadottes sommarprat. Skarp och finurlig 90-åring.

Och nu tänker jag inte göra nånting mera. Kanske slänga mig på soffan framför Breaking bad. Jojomen.

En mirakelsöndag, med andra ord.


fredag 11 juli 2014

Längtan efter piff

Det är väldigt tillfredsställande att vistas på landet klädd i shorts med målfärgsfläckar och formlösa linnen. Håret har jag haft i en käck burrelitofs mitt på huvudet tills jag såg en vacker femtonåring bära upp samma frisyr kombinerad med amerikansk flagga-bikini och insåg att det var SÅ man skulle se ut. Nu har jag knuten i nacken istället, a la siciliansk änka. Känns lämpligare så.

Men samtidigt som jag njuter av slashas-stilen har jag börjat längta innerligt efter fotraspen, ögonbrynspincetten, lermasken, hårinpackningen och peelingen. Ser riktigt fram emot att få grooma till mig lite. Kanske till och med lacka min stubbiga naglar, fulare än nånsin tack vare allt idogt handdiskande på verandan.

Och kläder! Har börjat fantisera ihop en höstgarderob med enkla svarta basplagg med intressant skärning kombinerat med superhäftiga bruna stövlar och murriga stickade assessoarer. Så att sånt sitter jag tänker på i solskenet. Kära Bullen, är jag normal?

onsdag 9 juli 2014

Livet på The Summer Isles

Här hänger vi med grodan Gun-Britt och musen Mufasa.
S är så myggbiten att hon ser ut som en alien, men bekymrar sig inte så mycket för saken själv.



tisdag 8 juli 2014

Hurtighet är bara dumt

Spring tio varv runt ön, sa mitt samvete. Det blir en bra motionsrunda. För att inte tala om en behövlig motpol till alla chokokex och vittvinglas.

Ja men jag skulle hellre vilja hasa till restaurangen och dricka Hoegaarden och titta på när barnen hoppar trampolin, försökte jag säga.

Men samvetet vann. Det kommer att vara så skönt sen efteråt, tjatade det.

Det är inte skönt alls. Jag är ju helt klibbig. Och damernas bastutur börjar först om en timme.

Dumt.




Alltså det här med PMS

Det här blir ett inlägg som säkert gränsar till "för mycket information, tack så mycket" men ni är varnade.

Jag måste skriva lite om PMS.

Men det har jag. Big-time PMS. Inte just nu förvisso, men förra veckan.

Jag har förstås haft mina månatliga svängar av PMS sedan 1991 då min mens satte igång. Jag var elva år och inte alls beredd, dock hade jag läst Kropp och knopp i Kamratposten så jag hade hyfsad koll på vad det hela gick ut på. Mamma gav mig en binda och så gick vi på bio (Beethoven. Alltså den med hunden. Jag upprepar: jag var elva år)

I tonåren var man ju messed up på så många sätt att PMSen liksom flöt ihop med resten av angstandet, jag minns mera att jag hade faslig mensvärk och att inte ens de halvmeterlånga lila Always-nattbindorna klarade av mitt ymniga flöde under dubbellektioner i högstadiet.

Sedan blev det ju preventivmedel, paus med preventivmedel, barnafödande, amning, nya preventivmedel, paus igen, nytt barn, amning men de senaste fyra åren tycker jag ju själv att allting borde ha rullat på utan större förändringar. Har upptäckt menskopp och P-ring och tycks att själva mensen är en ganska odramatisk företeelse i min vardag.

Men nu har jag börjat ha alldeles sinnessjuk PMS istället. Jag blir verkligen ett monster. Häromdagen vaknade jag och var så rasande på T som ingenting illa gjort att det var alldeles hemskt. Hon flaxade nu bara omkring där hemma och var en knasig åttaåring med väldigt långa armar och ben och ett spralligt sinnelag, men jag bemötte henne som om snattat, pallat äpplen och druckit likör hela natten.

Så hade J glömt en tekopp på vardagsrumsbordet. Min reaktion var i storleksklassen "jag har hört att du spelat bort våra pensionspengar på enarmad bandit och haft umgänge med tvivelaktiga fruntimmer".

Det känns ibland som att jag sitter på en pall vid sidan av det som händer och iakttar PMS-utbrotten utan att kunna styra det som sker. Att den vanliga jag är närvarande men inte nåbar. Kontakt med den normala personen du försöker nå fås ej. Och mest synd är det ju inte om mig, utan om mina nära och kära som utsätts för de här utbrotten.

Lyssnade på ypperliga dokumentären PMS-monstret och insåg att det är vanligt bland kvinnor att lida av PMS-symptom två veckor per månad. Halva livet som troll, halva livet som vanlig människa med andra ord.

Men varför talas det inte mera om PMS? Jo, för att det är så lätt att placera PMS-kvinnorna i ragata-facket.


Redan i högstadiet lärde killarna sig att driva med mens och PMS. "Har du mens eller" var en kulig fråga att ställa en flicka som visade känslor av något slag. "Återkom om tjugo år så får du se" borde jag ha svarat. 

Det här kan ju inte vara något nytt! Varför har man inte för länge sedan utarbetat mediciner som hjälper? Det vanliga verkar vara att man motarbetar PMS med olika P-piller men annars tycks det inte vara ovanligt med anti-depressiva mediciner. Nu har jag dålig koll på antidepressiva, men känns det inte lite som att ta i? Om personen är hur välmående och nöjd som helst resten av månaden, liksom.

En annan strategi är att rekommendera bättre kost och mera motion. Vilket jag i PMS-ruset tolkar som "Du är arg, du är elak och dessutom tjock och ohälsosam". Nåh, kost och motion är ju nyttigt för precis vem som helst att se över, men då det gäller mig personligen lever jag redan så pass nyttigt att det inte finns så mycket att ändra på.

Har snackat PMS med mina vänner som är i samma ålder som jag och konstaterat att flera av oss har liknande erfarenheter: PMSen har accelererat de senaste åren, sedan vi passerade 30-årsstrecket. Ohc vi blir alla lika överrumplade varje månad när det hela sätter igång, för man förtränger ju monstret mellan varven.

Men varför är PMS så tabubelagt?

Varför väller det inte in forskningspengar till detta område, som berör en så stor del av världens befolkning?

Om alla de som petat ihop skojiga skämtbilder om PMS och lagt ut på nätet (bildgoogla "PMS" så får ni se vad jag menar) hade gett en euro till forskningen skulle finansieringen av projektet varit säkrad de närmaste 320 åren.

Nu är ju inte PMS någonting som man dör av. Själv. Men inga garantier för dem i näromgivningen.

Efterlyser mera diskussion och mindre skämt!

fredag 4 juli 2014

Nytt poddavsitt

Usch så dålig jag är på att marknadsföra vår podcast här i bloggen (den där meningen skulle inte ha sagt någon någonting för tjugo år sedan).

Men här är i alla fall avsnitt 26!


onsdag 2 juli 2014

Beskåda mitt mirakel

Detta är min alldeles egna Pashley Poppy! Visst är hon underbar? Jag överväger att ha henne med mig i sängen  i natt. J får ta soffan och sen kan det göras en 4D-dokumentär om oss!
Har inte haft en cykel på över 10 år, och som den envist kollektivåkande Esbokvinna jag är tyckte jag det var dags att unna mig ett par fabulösa wheels.

Dagen var lyckad också i övrigt. Vi träffade en riktig gammal get. 
Det var på Glims. Gratis inträde på onsdagar, visade det sig! S ville som vanligt följa museikartan minutiöst. Vi andra lufsade snällt efter.
Resten av eftermiddagen sorterade vi legobitar. Märkligt meditativ syssla.

Nu panikbakar jag frukostbröd. Proklamerade präktigt tidigare i veckan att vi inte ska köpa bröd nu när jag är ledig, jag ska minsann baka själv. Det var bara det att jag glömde bort att jag är så pass duktig och så stängde matbutiken.

Nåh. Duktig mitt i natten är också duktig.

Det lät lite småfräckt.



tisdag 1 juli 2014

Det finns inga dåliga kläder. Bara dåligt väder.

Let's face it: det är höst. Sommaren var det där lilla malplacerade varma som svepte förbi i medlet av maj. Snart är det dags att damma av adventsstaken. Så är det.

Själv har jag gått in för höstmys med tända ljus, snuttefilt och kvällswhiskey. En utmärkt rutin året om, tycker jag. 

Och eftersom jag och flickorna är ensamma hemma om dagarna passar vi på att tillreda höstmat i form av mustiga soppor, eftersom far i huset inte alls är förtjust i soppa. I dag blev det morotssoppa och morotsrieskor (Orange is the new black, sägs det ju).

Alla måste genast testa marthornas morotsrieskor! Recept här! Nu har jag för mig att rieskor borde vara ganska platta, våra var mera åt scones-hållet. Men himmel vad goda och snabblagade! 

Barn som har tråkigt är ansträngande. Men om man har tur (eller gömmer sig i en skrubb med några podcasts och är knäpptyst tills de glömt bort en) kan de bli kreativa. T och S började leka Rapunzel och Pascal. Speciellt imponerad av Pascals svans! 
Och så knarkar jag sommarprat! Gillade Fredrik Wikingssons gamyl-prat och småruskiga men underhållande konstnären Nathalia Edenmont (hon som dödar djur och gör alla upprörda fast det väl egentligen inte är konstigare att själv nacka en kanin än att låta en maskin i en fabrik göra det). De finlandssvenska sommarpraten har jag inte kommit igång med, för det känns lite som att vara på jobbet att lyssna på dem. Men ser fram emot att plöja igenom rubbet senare i sommar. Många suveräna namn på listan. 

Ja, och så köpte jag nånting svindyrt bara till mig själv i dag! Den dyraste grejen jag någonsin skaffat, tror jag. Nästan så det svajade till när jag såg beloppet på kortläsaren. Hujedamig. Mer om det imorgon. 

måndag 30 juni 2014

Mallorca - åtta favoriter

Nu är vi hemma igen och jag tänkte smälla till med en traditionsenlig reserapport i form av en topplista. Enklast att få mer sina blandade intryck då.

1. Palma

Jag är usel på pool- och strandhäng så det passar mig perfekt att solsemestra i en stad (om hotellet har en pool för man vill ju gärna doppa sig). Palma är en väldigt mysig och vacker stad med mycket gågator, mysiga restauranger och skojiga småbutiker som passar bra när man rör sig med två vilda barn.


På bilden postar vi kort hem i världens maffigaste postlåda. Fram kom de också.

2. Äta glass

Det har dykt upp massvis med glasstillverkare på Mallorca. Riktig, smarrig, gräddig glass i tusen olika smaker, bland annat rödvin (!) och smurf (!!). Så vågade vi inte vi, men min mandelglass var i alla fall superb.



3. Poble Espanyol

Helt vansinnigt ställe. Det var tydligen gamle Franco som tyckte det skulle vara festligt att samla ihop exempel på riktigt fin spansk arkitektur och bygga upp en konstgjord by mitt i en Palma-förort. Här finns bland annat en mini-kopia av Alhambra, målaren El Grecos hem, ett torg från Sevilla etc. Men förvånansvärt få turister, vi fick dalla runt i lugn och ro och T tyckte det kändes som att vara huvudperson i ett dataspel.



4. Drakgrottan

Vi råkade läsa Barna Hedenhös på Mallorca strax före resan. I boken ligger en enorm livsfarlig rocka och gömmer sig i drakgrottan. Så med skräckblandad förtjusning följde vi turistströmmen ner i grottan som är otroligt häftig (om man klarar av att inte irritera ihjäl sig på upphetsade med-turister som tränger sig förbi för att fota varje jävla droppsten). Men rockan var inte hemma.


 5. Jardins de Alfabia

Tydligen ganska okänt ställe, för igen fick vi traska runt för oss själva. En helt magisk plats, en gammal maffig herrgård med tilhörande ägor. Hönor, getter och åsnor vankar omkring på området, rosor blommar och i trädgårdscafét pressar man juice av citroner och apelsiner som växer på området.





6. Bar Abaco

De här bilderna är förbjudna. Man fick absolut inte fotografera på Bar Abaco (fast alla gjorde det i alla fall). Bar Abaco är lite som Fight club, fast med snittblommor och fruktdrinkar. Man måste nästan ha blivit tipsad om platsen för att fatta att den existerar, för ingången är knappt utmärkt alls. Men när man fattat att glänta på den bastanta trädörren hamnar man i en märkvärdig sal fylld med antika möbler, ljusstakar, enorma blomuppsättningar och berg av färska frukter. Förnäma servitörer skrider omkring och serverar superdyra men mycket goda drinkar. Barnen fick färskpressad äppelsaft, det gick alltså hur bra som helst att ta med dem.



7. Coto

Som motvikt till besynnerliga Abaco och alla tapas vi proppat i oss under veckan var det befriande att hamna på Bar Coto. Menyn är en salig röra av spanskt, italienskt, thailändskt etc, vinerna är noggrant urvalda, väggarna chockrosa och Frida Kahlo husgudinna. Min gröna curry var delikat.



8. Restaurang Ca'n Toni

Favoritrestaurangen som inte ser mycket ut för världen. Den ligger inte vackert vid stranden eller de flashiga torgen, utan i en brant backe strax bakom en kyrka. Lite hål-i-väggen-stuk med en väldigt sned liten uteservering. Men eftersom restaurangen låg väldigt nära vårt hotell chansade vi och gick in. Och åt den godsate maten under hela resan! Ca'n Tonis bravur är helstekt spädgris och de tyckte vi ju var lite makabert. Men Crema Catalanan gick inte av för hackor.