torsdag 4 augusti 2016

En bekännelse

Här kommer en hemlighet som jag de facto är lite skamsen över.

Harkling.
Djupt andetag.
Here goes.

Jag är blyg.

Det är du väl visst inte, säger de som känner mig. Du är ju ljudlig och pladdrig och gåpåig, du är väl inte det minsta blyg heller!

Men det är jag visst det. Jag har bara blivit bra på att dölja det. Hen som talar med hög stämma, ser folk i ögonen och har ett fast handslag uppfattas inte som blyg, fast hen är rena rama Knyttet inuti.

 Min blyghet har förvisso blivit bättre med åren, när jag var yngre vågade jag knappt ringa och boka en tandläkartid för jag drog mig så för att tvingas tala i telefon med en främmande person. Antagligen på finska till på köpet. Jag puttade fram kompisar, pojkvänner och föräldrar när någonting skulle beställas eller diskuteras på stan. Jag höll på att svimma av lättnad när jag gav mig in i studielivet och insåg att min gymnasiekompis Marika kommit in på samma linje som jag. För så fungerade det, om jag hade någon att hålla i handen gick det för sig, Annars inte. Hujedamig.

Så är det alltså inte alls i dag, gudskelov. Men fortfarande kan det knyta sig i magen på mig när jag vet att jag ska träffa obekanta människor. Oron är helt irrationell för de flesta människor på planeten är ju bustrevliga. Ett och annat rötägg har jag ju stött på, men inte brukar jag gå och grubbla över dem i efterskott. Vad är jag rädd för egentligen?

Värst av allt är situationer där man förutsätts mingla. Hur hälsa? Handtag, famntag, klapp eller kyss? Vad prata om? Hur avsluta en awkward diskussion och mingla vidare? Det är gräsligt! Det händer sig ofta att jag står framför spegeln, med fixad frisyr och omsorgsfullt målade läppar och tänker "jag törs inte! Jag stannar hemma!"

Men mest våndas jag faktiskt på förhand. När jag väl bitit ihop och gett mig ut i mingelvimlet brukar det gå bra. Det är ju mest fråga om att fatta galoppen med folk. Är du Pokemon-jägare? Vart reser du helst? Har du sett på  Stranger Things? Ja! Gud vad den var bra!

Några veckor före semestern fick jag ett uppdrag på jobbet. Res runt i Svenskfinland och träffa människor, sa de. Intervjua dem, fota dem, filma dem. Få dem att dela med sig av sina berättelser.

Jag tackade ja fast jag var väldigt tveksam. Tjugofem intervjuer med människor jag aldrig mött tidigare. Tjugofem sociala situationer där det inte räcker att cocktailprata lite om Netflix utan faktiskt ska få personen att bli så bekväm att hen delar med sig av någonting som är viktigt för hen.

Tidigare i dag i Pargas

I kväll sitter jag på ett hotellrum i Åbo och försöker få ordning på det material jag tagit in så här långt. Fjorton intervjuer har jag gjort, dem femtonde ska jag göra imorgon (i Dalsbruk).

Och det har varit så fantastiskt kul! Alla dessa människor som har tagit emot mig med glada miner och generositet. Jag har guppat omkring i Mufids båt i Snappertuna, åkt i Jonttes butiksbuss i Lappböle och klappat Cristas kossor i Harsböle. Alla de som jag intervjuat har varit hjärtliga, trevliga och villiga att dela med sig så jag ska få till en bra intervju. Efter varje träff har jag varit på strålande humör, för det är ju så himla kul att träffa människor!

Och kanske blygheten egentligen inte är en svaghet utan en sorts superkraft? Den som är lite nervös kanske lättare får kontakt än den väldigt självsäkra som stegar in utan minsta oro. Det blir så lätt så att man beundrar dem som är säkra, trygga och coola, men alla personlighetstyper har väl sin för- och nackdelar.

Så det är dags att sluta vara skamsen över blygheten och att omfamna den istället.

Hör du det, Eva 13 år? Var blyg du bara, men utmana dig själv. Världen är full av trevliga människor, och du är en av dem.

tisdag 2 augusti 2016

Disciplinens månad

I augusti blir jag alltid ordentlig. Över en natt förvandlas jag till en person som:

- gör plankan varje dag
- använder tandtråd
- inte glömmer att använda ögonkräm
- smörjer in fötterna vid läggdags
- skriver in allt i kalendern med prydliga bokstäver, stort som smått. Dubbelbokningar är för slarvmajor.
- handlar mat i lokala reko-ringen och äter nyttigt och närproducerat. Och ganska gasbildande, men det behöver vi inte ta här.

Ordentligheten brukar hinna nötas bort lagom till skolstarten, men jag antar att det här är någon sorts rit som jag behöver efter sommarens extravaganser.

De senaste kvällarna har jag skrivit lite också. Ett manuskript som jag kom en god bit med för några år sedan, men så kom plötsligt Sommarön farande och krävde att få präntas ner först. Jag var nästan lite blyg när jag öppnade dokumentet och började läsa mina gamla skriverier. Och faktiskt, det kanske kan bli något av det projektet också, men den kommer att behövas mycket arbete.





söndag 31 juli 2016

Nu är min bok här!

Hah, det blev ett ordentligt glapp i både tid och dramaturgi här på bloggen. Senast jag skrev gick jag och var ängslig över korrektur. Och i förrgår hämtade jag en kartong fylld med rykande färska exemplar av Sommarön från förlaget! Den är klar! Den är här! Nu finns det ingen återvändo!

Det är en mäktig känsla att stå där med en bok man skrivit själv i tassen. För den ser ju ut som... en bok liksom. Jag får inte in mig själv i ekvationen riktigt. Har jag mukamas skrivit detta? Den är i alla fall sjuttsingens snygg, och det är skickliga Emma Strömbergs förtjänst.

Med jämna mellanrum tittar jag in på adlibris för att försäkra mig om att den inte försvunnit. Nix, där finns den. Och på Akademen. Och folk står i kö på Helmet, vilken grej!

Det kommer att bli en spännande höst. Recensioner (okej, den ser jag ju inte så mycket fram emot förstås), bokmässor, bokkalas och olika grejsimojs. Allt känns väldigt nytt och ovant, men jag är ju i alla fall medievan sedan tidigare så det ska bli kul!

Och sommaren ja. Semestern susade förbi och imorgon ska jag på jobb. Det är helt okej, jag brukar alltid börja sakna struktur och rutiner i det här skedet. Längtar också efter höstkläder, snygga stövlar, mörkt läppstift osv. Förra sommaren var ju ett riktigt fiasko, men sommaren 2016 har levererat riktigt bra, tycker jag. Jag är redo för höst.

Ja jaa, nu vet jag att många ilsket utropar att vi ju har en hel sommarmånad kvar ännu och att jag kan sticka upp mitt vinröda läppstift i avgasröret. Och det är ju sant. Än är det sommar kvar säger mor.


onsdag 18 maj 2016

Korrektur-skräcken

Har i dag ägnat mig åt att läsa Sommarön, alltså boken jag själv har skrivit och som ska komma ut i september. Manuset har nu ombrutits till en jättebunt med papper som ser ut som sidorna i boken kommer att göra. Det är spännande att se sina skriverier i det formatet! Nu ska jag, min redaktör Myrika och en tredje person gå igenom alltsammans och försöka eliminera de sista stavfelen och konstigheterna.



Men framför allt var detta en lite skärrande upplevelse att slå sig ner med bunten och rödpennan. Skickade in Sommarön förra hösten, den blev antagen ganska raskt och efter det har jag bara gjort några pyttesmå justeringar i texten, rättat slagfel och sådant. Det är ett halvår sedan jag petat i manuset sist, därför var det med en viss nervositet jag började läsa igenom alltsammans en sista gång.

I det här skedet skulle det ju vara förfärligt att inse att boken suger. Att allt borde skrivas om. Att jag kommer att dö av skam den dag någon annan är jag själv och förlagsredaktörerna kommer att kunna läsa den. HUR kunde jag få för mig att jag skulle kunna skriva en frigging roman??? Har jag gjort bort mig nu?

Men till all lycka uteblev den känslan. Sommarön är en riktigt bra bok. Jag kände mig stolt och nöjd när jag läste. En del kommer förstås att såga den, men jag tror att en och annan kommer att tycka den är underhållande och spännande.

Framför allt känns den väldigt färdig. Råkade på några slagfel och klumpigheter i språket, men dem ska vi väl hinna justera.

Väldigt skönt.



tisdag 17 maj 2016

Efter Eurovisionen

De senaste veckorna har jag tillbringat i ett överraskande somrigt Stockholm. Så värst mycket tid tillbringade jag dock inte utomhus eftersom det ju var fråga om en jobbresa. Det vill säga Eurovisionen, som jag refererade tillsammans med Johan Lindroos för sjätte gången.

Kommer inte att få ihop någon sammanhängande rapport, så det får bli en liten kameratömning istället.

 Oho. Här är jag på Euroclub och står och kramas med Serhat som kommer från Turkiet men representerade San Marino med tidernas retro-disco-dänga. Kitchfaktorn var hög, och jag skulle gärna ha sett den i finalen. Men så blev det ju inte.

 Egentid på hotellet. Löveli.

 Här ska jag på mottagning på ambassaden. Fint ska det va.


Det här lite oorganiserade gänget är snudd på alla svenska sångare som har vunnit ESC. Två Herreybröder, Carola i rosa. Måns Z, Loreen och ABBA-Björn. Charlotte Perrelli kunde inte komma.

Här står jag utanför tv-huset och är förlägen. Blev inbjuden som expertgäst till SVT:s finskspåkiga tv-nyheter och har nog aldrig hävt ur mig så köckig finska. Men som finlandssvensk radiojournalist tvingar man dagligen finskspråkiga att uttala sig på svenska fast de är nervösa, så det var riktigt hälsosamt. På vägen ut irrade jag rakt in i inspelningen av Labyrint. Tog några foton för att imponera på barnen men sedan blev jag rädd för att Taurus skulle dyka upp och sprang min väg.

Ajaj. I Stockholm får man god snabblunch. Det här är nån sorts nudel/kycklig/röd curry dröm i Moodgallerian.  För första gången känns det som att jag ätit hyfsat nyttigt under en ESC-resa, fast jag ofta slängt i mig någonting i all hast på vägen från hoteller till Globen.

Och bildebevis på att jag är en hurtig person. Ibland. Ja, jag gjorde alltså mera än stod på ett ben på tuppen, jag joggade runt längs med stränderna.

Tack Stockholm och SVT, det var lyckat från början till slut! Och folk får säga vad de vill, rätt låt vann. När Jamala högg i med den där röstakrobatkonsterna i slutet av sången kunde hon fast ha sjungit om en gammal stövel, jag hade ändå köpt det. Vilken otrolig sångerska!

Den här veckan är jag kompledig, ska dyka ner i korrekturet för Sommarön.


onsdag 27 april 2016

Inte på topp, precis

Hemma från jobbet i dag, mådde skumt på morgonen och tog det säkra för det osäkra. Men nu mår jag redan snäppet bättre och har haft en förhållandevis produktiv sjukdag. Skattedeklarerat, betalat räkningar, svarat på mail bl.a. Inte så dabbigt, egentligen.

Nästa vecka är det dags för mig att krypa in i Eurovisionsbubblan på allvar och inte krypa ut igen före drygt två veckor senare. Ifjol var jag magsjuk när vi var i Wien, det var som ni förstår ingen hit. Hoppas jag slipper dylika onödigheter i år.

Elva dagar i Stockholm är inte heller helt fel. Nu hinner man ju sällan turista så mycket under eurovisionsresorna, men Stockholm kan jag ju så jag kan målmedvetet åka till mina favoritställen när jag har någon timme fritid.

Ser dessutom kolossalt mycket fram emot att ta del av SVT:s arrangemang kring jippot. Eurovisionen i Malmö var otroligt välorganiserad och kul, nu verkar svenskarna vara måna om att överträffa sig själva. Jag går ju på nattklubb en gång om året, och så passar det väl bra att det blir en specialbyggd Euroclub strax nedanför slottet.

Världens bästa tidning Kalle Anka är ju som synes redan på hugget.


onsdag 20 april 2016

Vårtrötthet

Jösses. Våren. För mig är den årstidernas svar på PMS. Jag både äter, sover, tränar och försöker vara allmänt präktig, ändå känns det som att det tidvis skulle behövas domkraft för att mina ögon ska hållas öppna.

Jag sitter nästan och nickar till på jobbet också. Tur att jag delar rum med Julie och Hannah, om det inte var för det underhållande sällskapet skulle det bli ZZZ...

Men ja. Upplever som bäst en sällsam stund av pigghet, så nu bloggar jag lite. Jihuu. Med vad fasen ska jag skriva...

Träning! Det är sådant man kan blogga om! Min målsättning denna vår är att ta mig iväg på yoga två gånger varje vecka och springa tre gånger (två kortare halvtimmesrundor i veckan, en längre på söndag). Inget elitidrottarmål måhända, men tillräckligt för en liten förortsknubbis på väg in i medelåldern.

Och för att sporra mig har jag bestämt att varje vecka som jag följer detta program ska jag få en belöning på måndag. Bra va? Tack vare förra veckans bragder fick jag ett lyxigt Clinique-läppstift i måndags. Samma ton som på den här bilden (fast här var jag då tv-sminkad, sådana där ögon skulle jag inte lyckas smeta på mig själv.) Grape pop heter nyansen.


Nej hörni, nu får det bli en dusch och en whiskey, sedan ska morsan sova.


torsdag 14 april 2016

That's a first

Det här är en spännande vår! Jag har varit med om en hel rad grejer för första gången. Här ett urval.

Jag har:

- uttalat mig klokt i norsk press 

- fått bidrag av Kulturfonden

- fått en snuskigt sms av en tv-tittare som ville ha reda på min BH-storlek (hoppas han hade tänkt köpa några till mig, har lite skral ekonomi just nu. Förutom fondbidraget då, men det var tänkt till andra roligheter)

- citerats av SVT!

- druckit rödbetssprit.

Spännade, som sagt var! Vi får väl se om det fortsätter i samma stil. Jag känner mig både ivrig och neurotisk.

På lördag kan snsukhummern och alla andra se mig och mina boobs på tv igen. Jag är nog någorlunda påklädd, dessvärre. I tredubbla lager spanx, bland annat. YLE Fem kl 21. De Eurovisa.




onsdag 13 april 2016

Debutant (med betoning på tant)

Jag gillar det här med att vara debutant. Jag föreställer mig att en debutant ska ha vit klänning, rosig hy och vara en sisådär 16 jordsnurr. Fast en sådan debutant är ju inte jag, då. Jag debuterar inom bokvärlden. Men jag kan väl få ha vit klänning för det? 

Min bok Sommarön kommer i höst någon gång. Den existerar inte ännu, utan ska strax börja ombrytas och korrekturläsas. Men omslaget är färdigt. Så här kommer boken att se ut.



Tycker omslaget är så nedrans fint, får välbehagsrysningar varje gång jag ser det! Emma Strömberg har gjort det. Gräslök är numera min favoritblomma. 

Jag har poserat för ett författarporträtt också, minsann. Det var svårt, jag proffsfotas ju lite då och då i jobbet, men det är mycket lättare att fyra av Eurovisionsgrinet än att se gåtfull, intelligent och spännande ut. Som en som skriver böcker som man vill läsa. Men Helen Korpak kunde sin sak, instruerade tålmodigt och tydligt och mixtrade på med att få perfekt ljus. Så porträttet blev hur fint som helst.

 
Schildts & Söderströms höstkatalog publicerades i veckan, och nu känns det väldigt på riktigt, det hela. Redan nu vet jag att jag ska närvara vid två bokmässor och ett bokkalas i höst. Har blivit inbjuden till ett radioprogram om deckare (som gäst!)  och fått en förfrågan om att skriva en essä. 

Och jag måste medge: det börjat ju kännas skitnervöst nu! Först nu inser jag att folk på riktigt kommer att kunna läsa mina stackars lilla bok. Okej, det kunde jag ju kanske ha klurat ut redan tidigare men det är först nu det slår mig på allvar. 

Det är lite som när ens barn ska sjunga solo på julfesten och man håller på att kakka ner sig av nervositet och stolthet. Så har jag det mest hela tiden just nu. 

Nåjo. Den som blir nyfiken på Sommarön kan läsa lite mera här. Och den är på riktigt ganska bra. 

torsdag 4 februari 2016

Ny podcast!

Herredumilde, igen har nästan hela veckan skenat förbi utan att jag har bloggat! Och jag har ju actually grejer att berätta.

Har startat en ny blogg tillsammans med Pöll-Johan Lindroos. Den här gången fokuserar vi helt på att snacka Eurovision. Det är galet roligt, och vår ambition är att det inte ska bli allt för nördigt. Man behöver alltså inte vara passionerat intresserad och insatt för att hänga med.


Här hittar man det första avsnittet. Eller på Soundcloud. Strax också på iTunes.