God mat

Igår var jag på gravöl med Sissiredaktionen. Programmet slutar ju vid årsskiftet så vi som varit involverade åt middag på restaurang Aito och försökte vara glada fast det ju var rätt sorgligt.. Maten var god, men jag är en ovan bloggare och glömde alldeles att fota min portion! Inga problem dock, jag kan ju måla den i paint. Det här är min laxpastrami. Mums filibabba.

Portionerna var dock inte så värst stora så det blev en nattsmörgås när jag kom hem.

Vad är förresten grejen med er som jublar över små restaurangportioner? Ååh, det var gott men alldeles för mycket, hävdar en del och klappar sig dramatiskt på den platta lilla magen som tydligen blivit så full, så full av två bitar sparris och en skiva parmaskinka. Vad är problemet? Man kan väl i all sin dar bara sluta äta när man blir mätt? Hur kan en matportion vara för stor? Mystiska männsikor.