Nu får jag nog säga som Holly Golightly: Quel night!
T har sovit oroligt på sistone, häromnatten insåg jag vid femtiden att det låg en snarkande och sparkande fyraåring bredvid mig i sängen. Men ingen fara, jag var så trött att jag sov vidare fast jag blev knäad i korsryggen då och då.
I natt, strax efter klockan 03, stod hon vid min säng igen. Som en liten myling i dinosauriepyjamas, ungefär. Mylingen var törstig, så jag gav henne ett glas vatten, förde henne tillbaka till sitt rum, täcket på, nati nati.
Sen lade jag mig igen. Efter några minuter hörde jag suspekta ljud från bottenvåningen. Jag lufsade ner och konstaterade att T:s säng var tom. Däremot - oh no - lyste det i dörrspringorna från S:s rum, och jag hörde muntert pladder. Myckert riktigt, där satt två pigga och glada små damer i full färd med att bygga briobana. "Titta mamma, vi byggäää" jublade S. Jag tittade på klockan Den var 03.27.
T hade gjort en felbedömning och trott att det var morgon. På veckosluten händer det ofta att hon väcker S och så leker de lite på tumanhand tills de får tråkigt eller börjar slåss, då väcker de oss också. Men det här brukar ju då ske efter sju någon gång och inte mitt i natten.
S skrek som ett brandlarm när jag tvingade henne till sängs igen och T var lika butter. Och sen tog det ju ett bra tag innan vi somnade om igen. Därav är jag ganska spränd i dag.
Nu ska vi lära T klockan. Hon vill ha ett gökur men det får hon inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar