onsdag 26 januari 2011

Min tambur

Fortsätter att förevisa mitt hus lite i etapper. I dag är det tamburen som gäller. En av mina fixa idéer i arkitektstadiet var att jag ville ha en maffig trappa mitt i huset, en som man ser genast när man kommer in. Jag var nu inne på Twelve Oaks i Borta med vinden ungefär, och tänkte i dimensionerna att Scarlett ska kunna gå uppåt i krinolin samtidigt som båda tvilligarna Tarleton gå neråt i bredd. Riktigt så stor blev de nu inte, men jag tycker den är fin. Vi umgås rätt mycket i trappan faktiskt, det är mysigt att sitta där och läsa, fixa frisyrer och låtsasfiska.

Spegeln nedan har jag köpt på Moko nån gång för länge sedan. Då fanns butiken i den lokal som i dag inrymmer Bulevardens kaffesalog och skulle flytta över gatan till Klaus K-huset. De sålde rubbet till löjliga priser för att slippa bära och jag passade på. Annars är ju nog Moko den mest överprissatta butiken i stan. Bänken fyndade jag på Piironki.
Här är det meningen att vi ska ha ordentliga garderober med skjutdörrar, men dem kommer vi inte att ha råd med på länge ännu. Det fick bli en strykful klädhängare av furu och plast som jag ropade in på huuto och målade vit. En helt bra lösning. Jag börjar egentligen föredra nånting sådant här framom tråkiga Kirena-skåp. Jag är mera för Narniaskrubbar.
Nån sorts mastiga havsblå gardinerna i låtsassiden ska jag skaffa vid tillfälle också. Och mera lull-lull, det ser ju helt för städat ut på bilderna!

3 kommentarer:

  1. Jag såg skymten av trappan här på ett tidigare foto och tänkte redan då att den trappan är något av det snyggaste jag sett!

    SvaraRadera
  2. Vad är det exakt för hus ni har byggt? Är det nyckel i handen eller har ni byggt nåt själva?

    Hälsningar en som också vill bygga i Esbo...

    SvaraRadera
  3. Huset är arkitektritat, men eftersom vi inte hade så krångliga önskemål blev det inte så farligt dyrt (eller dyrt och dyrt, men en ganska liten del av slutsumman). Vi hittade inga pakethus som kändes rätt och har varit supernöjda med layouten på huset, så det var definitivt värt det.

    SvaraRadera