Ja just det. För några veckor proklamerade jag ju att vi skulle köra lite LCHF här hemma. Det gör vi också, fast det har nu blivit en del fullkornspasta och annat mittimellanfusk för min del. Men jag har inte ätit sötsaker just alls de senaste veckorna (förutom när G:zon plockade fram en enorm hög med hemgjorda marchmallows på senaste bokklubb! Att nån ens kommer på tanken att fixa egna marchmallows! Klart man måste testa)
Som väntat väger jag exakt det samma som när jag proppade i mig julgodis i veckorna fyra. Jag går bara inte ner i vikt, så ingen idé att ens försöka. Men i måendet märks det ju nog. Jämnare blodsocker, jag blir varken vrålhungrig eller proppmätt. Eventuellt är byxorna lösare också, men jag använder bara billiga H&M-brallor som tänjer ut till dubbelt omfång bara man sitter på en stol, så det är lite svårt att avgöra. Har också tagit mig till gymmet två gånger i veckan, och för en heltidsarbetande tvåbarnsmamma långt ute i förorten är det en bedrift.
Mycket stolt över mig själv. Jag är ett sant föredöme. Sund och kry. Och om några månader är jag säkert slank också.
(Okej okej. Här kommer sanningen: Ska på 30-årskontroll till arbetshälsovården nästa vecka och är säker på att få höra att jag är överviktig, snudd på diabetiker och allmänt degig. Och det vill jag ju inte. Hence jumpa och sockerstopp...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar