Igår när jag kom hem, glad och rödvinslullig efter bokklubbträff, upptäckte jag att nånting luktade i hemmet. Jag nosade runt likt en knarkhund i västra hamnen, det var varken man eller barn som stank (fast man hann se lite skyldig ut innan jag oskyldigförklarade honom). Jag luktade på julgranen, soppåsen, skorna i tamburen, kylskåpet... men ingenting. SEN tittade jag uppåt och ropade heureka. Det är misteln som stinker! Där hänger den så romantiskt i rött sidenband och ruttnar. Puss på den saken.
Ska bli riktigt skönt att städa ut julen i dag, måste jag medge. Nog är nog. Men i nästa år igen kommer han vår gamle vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar