T ville gärna berätta en saga för mig i dag medan jag låg och slappade på sängen. Why not tyckte jag.
" Det var en gång en liten flicka som hette Lotta. Hon hade en fin blå klänning. En dag ville hon vara i fred. Hon slog sina föräldrar så di blev döda. Sen så tog hon på en röd hatt och gick ut på promenad. Sen var sagan slut."
Oj.
Jag minns att min Artur också hade en sådan period (kanske vid 4-5 års åldern) då sagorna var ganska hemska... Skoj då de skrev ner dem på dagis i ett häfte och den ena efter den andra slutade med att någon dog. Men de funderar mycket de där små. Och då är ju sagor bra, trygga ramar liksom.
SvaraRaderaOj, lite annat än Alfons Åberg det där! :D
SvaraRadera