tisdag 22 november 2011

En sak som gör mig lite ledsen

Måste skriva av mig lite gällande en sak som irriterar mig.

Som ni säkert alla har märkt lever vi i en tid där dieterna florerar mera än någonsin. Och det unika för den här dietvågen är att de olika metoderna kan vara varandras direkta motsatser. Det är LCHF/ Atkins/ karppaus i ena hörnet och traditionellt Viktväktande och low-fat i andra hörnet. Det är ganska absurt, och det märker förstås de som inte behöver gå ner i vikt och kan observera det hela från sidan.

Så här är det: jag har en sunkig ämnesomsättning. Jag äter inte speciellt mycket och jag tränar nästan varje dag, men ändå är mitt BMI ständigt över gränsen, därmed är jag överviktig. Vilket i sig inte är så farligt, jag tycker nämligen att jag är ganska snygg. Dessutom är jag stark och frisk och har bra värden etc. Men ni ska veta att det ligger mycket hårt arbete och oändligt många "Nej tack, ingen efterrätt till mig" bakom denna småmulliga kropp. Om jag åt sötsaker och tv-mys-mat i samma utsträckning som de flesta av mina bekanta skulle jag väga 100 kg på nolltid.

Men det är inte detta som irirterar mig, världen är nu bara ett orättvist ställe. Alla kan inte vara genomskitare.

Nä, det som gör mig lite ledsen är attityden gentemot oss som kämpar med vikten. Vi verkar vara ett lämpligt underhållningsmoment i vardagen. "Aijaha, är du en sådan där - fniss fniss - karppaaja?

 Ibland står jag i vårt lilla kök här på jobbet och fixar mellanmål. Jag äter kanske lite ovanligare saker just nu, det är mycket grynost, kvarg och nötter och sånt. Ibland kommer nån kollega in och hojtar "Va e de där? Är du på nån sorts diet???" Om jag skulle stå där med ett kexpaket skulle ingen reagera. Värst av allt är det väl för pulverätarna, de får verkligen vara beredda att argumentera. 

Sen finns alla de som sträcker på sin beniga figur och säger saker i stil med "Det är bara fråga om matematik. Om man förbränner mera än man konsumerar blir man smal". Underförstått: ät mindre och jogga mera, fatzo. Jag håller med i viss mån, jag tror att långsiktig viktminskning fungerar enbart om man tänker på både kosten och motionen. Men det är inte så där enkelt! Om det där var patentlösningen skulle jag väga 45 kilo, bara så ni vet.

Massmedia hakar på och gör gärna inslag om de tokiga karpparna som tömmer butikshyllorna när det dyker upp nya sötningsmedel och superprodukter. Kommentarsfälten svämmar över av muntra kommentarer. Håhå, folk är så tossiga.

Hur skulle det vara om ni skulle hitta på nånting roligare att fnissa över än vår kamp mot kilona? Det är vårt liv, vår hälsa och vårt välmående som står på spel. Är det så förbannat lustigt att vi ibland i desperationen testar också lite konstiga metoder? Det må vara spikmattor, tv-shopprodukter, pulver, smör, alfalfamammabönor, whatever.

Fråga gärna om ni vill veta mera. Men sluta flina.

21 kommentarer:

  1. Halleluja. Fick ju fan en artikel i Vbl på mig att förklara att jag måste gå ner i vikt på grund av min hälsa! Har också samma ämnesomsättningsproblem - äter jag ett Bastogne-kex så uppstår i princip ett Bastogne-kex på min buk.

    Vi krigar vidare!

    SvaraRadera
  2. WORD!!! Jag minskade på kolhydraterna förra våren, magrade från att ha varit nästan överviktig till normalviktig och märkte att min mage mådde mycket bättre av att inte få i sig pasta, ris och potatis. (Visst är det ett hårt slag i magen för en som älskar pasta!). Numera tillåter jag mig en godsak då och då och är inte lika strikt som i våras Äter t.o.m. fullkornspasta ibland. Men jag får ofta höra om mitt kostval, vilket jag inte förstår. Varför angår det andra vad jag äter? Om jag själv mår bättre av det?

    Funderade lite i samma banor som du för några veckor sedan: http://www.muffinaround.com/2011/11/tankar-kring-lchf.html

    SvaraRadera
  3. Alfamammabönor. Fniss. (fniss åt ordet inte juttun, ju. men det fattade du.)

    Är det inte så att man bara helt enkelt inte får eller ska kommentera folks kroppar, och dit hör väl också dieterna. Typ: OJ vad liten du är. OJ vad lång du är. OJ var du är smal, är du säker på att du äter varje dag?

    SvaraRadera
  4. Jag har tre saker att påstå:

    a) Säg inte låg ämnesomsättning, säg istället bra på att ta upp näring från maten :)

    b) Ingen fara, jag tar hand kexen.

    c) Förra veckan visade det sig att endast 6 procent av finländarna "karppar". Varför talar vi då så mycket om det? Jo, för att resten (eller nåjo, inte resten men en stor del) har dåligt samvete och skulle så gärna karppa, gå ner i vikt och blablabla.

    SvaraRadera
  5. Hej, jag är likadan som du, allt jag äter sätter sig nästan genast.. funderar om du någonsin undersökt dig för pcos - om inte gör det, eller googla, du kan få svar på många av dina frågor, handlar egentligen om insulinresistens, du kan må bättre av att äta insulintabletter metformin, fast du inte har diabetes, min viktuppgång slutade tvärt i alla fall när jag åt dom! Men som sagt Googla pco eller pco-s syndrom!! Lycka till!

    SvaraRadera
  6. Måste medge att jag tycker dieter är tossiga. Men skulle aldrig förlöjliga nån enskild mänska för det. Speciellt som jag vet hur olika vi alla är, kämpar själv med ett sockerberoende. Jag tycker förstås det är tossigt att tala om sockerberoende.

    SvaraRadera
  7. väl skrivet. så är det. punkt.

    Roligt att ses dig ien efter lång tid!

    SvaraRadera
  8. Suck, samma grej har jag stört mig på under det gångna året. Valde att lämna bort just alla efterrätter, onödigt socker + chips och sånt, dvs inte någon direkt diet (karppande testade jag på först på sommaren när vi var ensamma på lande med min man utan risk för onödiga kommentarer). Men jeez mängden kommentarer man kan få för att man tackar nej till bulla och kaka. För att inte tala om TRUGANDE av efterrätt. Intressant också att man alltid får godis som souvenirer av personer som mycket väl vet att vi inte äter godis...
    Ett intressant fenomen är även att de som slänger ur sig kommentarerna nästan alltid är betydligt smalare än jag... Oj, så det blev långt.

    SvaraRadera
  9. Väl skrivet Eva! Jag känner så igen fenomenet. Och som Catten skrev, lika störande är det där evinnerliga trugandet av sötsaker. "Taaa nu liiite bara! Inte hänger det på en efterrätt!"
    Jag läste en detox-bok där det stod att det kan vara lättare att INTE berätta åt mänskor vad man håller på med för då upplever man bara ett sånt stark motstånd. Det är ganska galet att det ska vara på det sättet men jag tror tyvärr att det stämmer.

    SvaraRadera
  10. Men alltså överhuvudtaget, varför kommentera andras vikt eller matval? Förstår inte grejen med det. Vill man ge en komplimang räcker det med att säga nåt i stil med "hej snygg klänning!" eller, "vad du ser fräsch ut idag!" tycker jag. Och vill man vara dum borde man bara lära sig knipa käft.

    SvaraRadera
  11. Bra skrivet. Jag har funderat i helt samma banor. Jag började lchf:a vid midsommar och får rätt så ofta försvara mig och mitt dietval. Nästan så man skäms fast det här får mig att må så mycket bättre än som jag åt tidigare!

    SvaraRadera
  12. Bra skrivet! Har samma problem (one minute on your lips, forever on your hips. Fast allt stannar pa magen hos mig :)) + att jag jobbar 10-14h dagar sa har inte direkt tid/energi att motionera reglebundet. Ingen kommenterar om man ater 3 cup-cakes, men nog i fall man inte vill ha nan alls. Buu.

    SvaraRadera
  13. Du har så rätt! Det är också förvånande hur folk lägger sig i och det är också förvånande hur svårt det faktiskt är att banta och förstå sig på sin egen ämnesomsättning. Jag lärde mig hur man går ner i vikt egentligen först efter att jag gått till viktväktarna när jag i några år hade varit missnöjd med mig själv . Jag hade lagt på mig en s.k. ”freshman fifteen” fast nästan i kilon när jag hade börjat på Hanken. Nya studier i kombination med en ”svindlande idrottskarriär” (överdrift) var inte bra. På viktväktarna var det inte heller sen alltid roligt att se hur vissa mänskor lyckades gå ner med en veckotakt på 2kg (karlar t.ex.) och man själv hade 200g resultat. Det tog ett halvt år men sedan hade jag lagt av med 14 kg och tyckte igen att det var roligt att shoppa kläder. Mamma brukar säga att hon och jag har en omsättning som de bästa biffkorna: vi tar åt oss allt. Jag hade också varit rund som barn (idrottande botade den gången) så i och för sig kanske man har en vana för disciplin med ätande som sådana som är slanka till ca 23 års ålder inte har? Anyway, viktväktarna lärde bland annat: man får alltid lämna mat! Man ska inte bry sig om andras åsikter, man får säga nej! På mitt f.d. jobb sade t.ex. en smal 65 årig gubbe ett par gånger åt mig att jag inte skulle lämna (av min sallat) – voj huh huh, han kunde äta kilovis med mat och aldrig gå upp, men det är faktiskt inte alla som kan det.

    SvaraRadera
  14. Skulle ju såklart säga att "idrottskarriären" slutade i samband med studierna.. och allt det här är väldigt personligt.

    SvaraRadera
  15. Har ätit LCHF sedan april, gått ner nästan 12 kg och samtidigt blivit av med livslånga magplågor (en av de saker som jag är mest tacksam för!). Kommer aldrig mer att gå tillbaka till "normalkost" för normalkost passar inte min kropp. Det är egentligen helt galet att man inte ska få kunna säga att man vill leva hälsosamt och vara normalviktig utan att få en massa kommentarer. Vad är det med folk? Är vi så rädda för att bli stämplade som fåfängda, ätstörda kvinnor att vi inte kan vara ärliga med att vi vill och måste ha koll på det vi stoppar i oss? För hälsans skull först och främst men också för att det är kul att känna sig fin. Och min erfarenhet är nog den att det inte bara normalviktiga har åsikter utan också folk modell större. Viktminskning provocerar, det är min erfarenhet. Det är lättare att säga att man är allergisk för socker och mjöl än att säga att man vill gå ner i vikt. Måste annars erkänna att jag själv tjatar ganska mycket om LCHF.:) Är bara så nöjd och vill så gärna berätta för alla hur fantastiskt LCHF är.:) Tack för en bra blogg! Kramar från Kata

    SvaraRadera
  16. Jag förstår precis. Du vill att jag ska köpa lite bulla åt dig!?

    SvaraRadera
  17. Jag håller med dig... Får också höra liknande kommentarer från vissa. Det är tråkigt. Som du skrev, det är vårat liv. Vissa måste tyvärr ständigt kämpa!

    Kram Michaela

    SvaraRadera
  18. Härrägud, hur har jag kunnat missa dethär fenomenala inlägget? (Du uppdaterar för ofta helt enkelt!)
    Men tack för en mycket skarp poäng. Dieter får kommenteras med hur sarkastiska/roade/nedlåtande tonfall som helst, men skulle du klämma i dig tre muffins på raken passarar det i det närmaste obemärkt. Fast det egentligen borde vara precis exakt tvärtom, det hälsosammare alternativet borde ju helt klart vara det naturligare!

    SvaraRadera
  19. Det var en anonym person som skrev om pcos. På Webbdoktorn finns den här artikeln: http://svenska.yle.fi/webbdoktorn/index.php/552_pco_och_pcos__polycystiska_ovarier_och_polycystiskt_ovariesyndrom. Men jag är inte säker på om det berör dem som har fått barn på "naturlig" väg.

    SvaraRadera