Komplimangen

Jag fixade middag. GI-lasagne. Nyttigt och läckert och ganska arbetsamt. Zucchinin som ska svettas, köttfärs som ska brynas tills bubblor börjar synas osv.

Familjen åt under tystnad. Blev irriterad.
- Smakar det bra?
- Mmm, sa J.
- Jooo, sa T. Men lök är äckligt.
För att understryka denna sprillans nya åsikt pillrade hon upp några stackars små transparenta lökbitar  på tallrikskanten.

- Har den en bismak av fisk? undrade J plötsligt.
Någon sådan hade jag inte märkt Eventuellt kunde sambandet förklars av att han just tömt halva saltkvarnen över sin portion. Det mesta börjar väl smaka ansjovis om man saltar tillräckligt.

Den enda som lät sig väl smaka var S, men hon var vrålhungrig efter att ha vägrat äta de köttbiffar vi serverade till lunch tidigare i dag.

Blev sur och martyrig.
- Tänk om man nån gång skulle få lite beröm! Istället för "uäk lök" eller "smakar fisk"  kunde någon säga "Försbaskat god mat du lagat, gumma!"
T lydigt med munnen full av mat.
- Förbaskad satgumma!

Close enough.