måndag 21 maj 2012

Söta barn i söta kläder

Ojoj, så det började puttra i Anitha Schulmans blogg häromveckan när hon lade ut en lång räcka med bilder på dottern Penny i olika moderiktiga outfits. En av dem som reagerade negativt (och som står för sina åsikter med eget namn och därmed förtjänar att citeras) var Lady Dahmer:

"Jättesött Anitha, men har du funderat på hur det kan komma att påverka Penny att konstant bli bemött efter sitt yttre? Jag gissar att hon får en väldans massa komplimanger för sitt utseende redan och kläder som dessa brukar ju uppmuntra fler sådana. Vad för slags självbild får små barn när vi vuxna kommenterar deras utseenden? Vad lär de sig?"'

Min erfarenhet är följande: passa på att leka docka med era kläppar medan de är små och inte protesterar. Jag klädde också upp flickorna i bedårande Monsoon-klänningar när de var riktigt små, men inte blev de speciellt utseendefixerade för det. Nej, vips hade de blivit trotsiga treåringar som ansåg att det mest urtvättade och noppiga bör bäras på fest och volangklänningar är lämpliga i Mulleskogen.
 
Numera kompromissar vi. Jag och J har bestämmanderätten då det gäller årstidsmässig lämplighet. Jag får alltså säga nej till strandklänningar i december och vid behov kräva mera tröjor och dylikt. Men kombinationerna har jag ingenting att göra med. Och därmed brukar det bli ganska grant. Som imorse.


Och jag tänker inte sluta att säga att andras bebisar är söta, både pojkar och flickor. Vad ska man då säga? "Kära väninna, din son är en välartad individ med dekorativt symmetriska anletsdrag och lagom rödbrusig hudton, men det är mot mina principer att beskriva honom i potentiellt förödande ordalag".

 Kan inte tro att det skadar en ettåring att ordet söt nämns då och då. En äldre unge kan man gärna berömma med andra ord, oj så du sjunger vackert, skuttar högt, cyklar stadigt, ritar häftigt etc.Jag tycker att beröm är viktigt, men den måste också vara spontan. Och det blir det inte om man får tunghäfta av rädsla för att dra till med ett av de förbjudna orden.

Sen vet jag att många är allergiska för ordet "fin" också. Problemet är bara att T håller på att dö av pinsamhet varje gång jag försöker variera lite med "cool" eller "tuff".


"Gaaaah mammaaaaa, säg int tuff å cool! Ingen säger så."

Så därmed slinker det ut ett och annat "Nämen eeeh, vad fin du är!" när S kommer stegande ut ur sitt rum iklädd dinosauruströja, barbapapatights, Snövitsockor, knallrosa fejk-crocs och grön keps, stolt som en tupp över att ha klätt på sig riktigt själv.

7 kommentarer:

  1. Jag använder ordet fin väldigt många gånger om dagen. Då jag pratar med och om den lille. Fin för att jag tycker att det innehåller det jag vill uttrycka, yttre attribut eller något av de drag han har.

    Den lille har, till motsats från det jag "planerade" ofantligt många tröjor med både Cars- och Bob the Builder-tryck. Inte för att jag tycker att de är snygga, men för att han tycker att de är fina. Och sen kan jag skylla hur mycket som helst på att jag inte köpt en enda av tröjorna, men jag låter honom mer än gärna bära kläder som gör honom på gott humör. Hur pojkiga de än må uppfattas.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet Eva! Du är så klok :)

    SvaraRadera
  3. Tack för att du tar upp ämnet! Och skrämmande hur de som kommenterade Amandas inlägg kritiskt snabbt stämplas som troll och genushetsande galningar och så urartar alltihop. Jag tycker de har en poäng eller två.
    Suckar lite inombords när jag hör dagispersonalen kommentera kläder och spännen på gulliga flickor. HUr är det med dem som aldrig har volanger och krusidull, får de också höra att de är fina och söta?

    Jag försöker numera vara lite sparsam med värderande ord i stil med fin, söt, tuff, häftig, oj så snabbt/högt/duktigt till mitt och andras barn. Det går att bekräfta på andra sätt också utöver berömmet, även om man då får tänka till lite extra. Bra tips hittade jag i boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två. Jag lånar gärna ut den!

    SvaraRadera
  4. Underbart Eva! Fint och söt är jättebra enligt mitt tycke och säger genusmedvetenheten vad som hellst så tycker jag också man skall uttrycka sig spontant. Barn kan aldrig få för mycket beröm! Låt de söta och fina orden blomstar ;)

    -Titi-

    SvaraRadera
  5. Då är jag en som läst genuspedagogik! Bra att vara medveten men man måste också kunna leva och vara naturligt den som man är. Barnen tar mera skada av sättet hur man håller emot en komplimang (om man gör det) än självaste komplimangen eller ordet man använder. Pojkar är lika söta och fina som flickor och man kan vara söt och fin både utanpå och innantill.

    -Titi-

    SvaraRadera
  6. Dina ungar sopar banan med Anithas när det gäller finhet. Och det beror på att de kan klä sig själv. Ungen Penny var det ju inget fel på, men att lägga upp behagsjuka babydollbilder på nätet är knäppt. Sorry. Köper inte budskapet.

    SvaraRadera