Ojoj. Sen jag inledde livet med morgonturer skulle jag kunna sova klockan runt på veckosluten. Till all lycka börjar familjen hoppa på mig där vid 9-tiden så jag snarkar inte bort hela dagen.
I dag masade jag iväg mig på brunch på Drumsö i ypperligt damsällskap. Jag och mitt tjejgäng har hängt ihop sedan vi började studera ihop hösten 1999, och alltid emellanåt slås jag av tanken "okej, varifrån kommer alla dessa barn??? Kan vi inte bara lämna dem här och gå ut och dricka tjeckiskt öl och lärvilautan tills vi gråter?"
I dag hade vi två riktigt nykläckta personer med på brunchen, några tvåårigar, en fyraåring och en entusiastisk mops. Komiskt också att kalabaliken antagligen skulle ha besvärat mig för sex år sedan. Nu märker jag inte ens av att det brottas, leks, byggs och kakkas på golvet, jag bara smuttar på mitt skumvin och njuter av vetskapen att mina egna barn är hemma och att jag inte behöver ingripa alls, haha.
På vägen till D-Island lyssnade jag på Alex Schulmans och Sigge Eklunds nya podcast. Den var okej. Vissa bra poänger, och en rejäl dos egotripperi, ungefär vad jag väntat mig. När den tog slut övergick jag till en gammal Filip&Fredrik där de yrade nånting om Magic Johnson i Borås. Plötsligt hör jag hur jag skrattgrymtar till riktigt jävligt högt, rakt i örat på en prydlig Drumsödam som stod framför mig på busshållplatsen. Hon såg fullständigt perplex ut.
Amanda & Hannah återstår, men de är exklusivt för motionsrundor. Man får inte slösa bort dem på bussresor och sånt.
Jag vill också göra en podcast, förresten. Måste fundera på saken...
Jag kände samma med Alex och Sigge. Lite för mycket internt fniss för att jag skulle ha blivit WOW.
SvaraRadera