måndag 19 oktober 2015

Iris + Carl = Kärlek

Har drabbats av dunderflunsa och tillbringar därför dagen i soffan. Men kom i alla fall äntligen för mig att se den omtalade dokumentären om fashionistan Iris Apfel på Netflix. Vilken kvinna! Vilka accessoarer! Och vilket äktenskap!

Har nu en ny idealbild för ett förhållande. Jag ser gärna framför mig hur en 100-årig Jonas sitter med käck skärmmössa med nitar och beundrande tittar på medan jag, 97 bast, flaxar omkring och funderar på om jag ska ha sexton eller sjutton halsband på cocktailpartyt.


Dokumentären handlar förstås - som sig bör - om Iris Apfel i första hand, hennes magiska sinne för styling, hennes orädda approach till stil och kavata frammarsch i en modeindustri där designers numera är mera intresserade av att synas än att sy. Fast hon är 93 år gammal i dokumentären låter hennes röst som en 35-årings och det verkar inte vara fel på vare sig syn eller hörsel hos damen heller (jag blir sjukt irriterad på människor som passerar i dokumentärer och pratar HÖGT och TYDLIGT som om hon skulle vara ETT BARN).

Och Carl finns ständigt där i kulisserna. Också han betydligt kvickare och vassare än man skulle förvänta sig av en 99-åring.

Jag får känslan av att det måste ha varit så oändligt mycket lättare för Iris Apfel att bli den hon blev när hon ständigt hade en trogen beundrare vid sin sida. En som inte satte stopp för hennes idéer, som tyckte hon var toksnygg i sina jättebrillor och crazy-outfits, som njöt av att se på medan hon arbetade för att hon var så begåvad. Som verkade trivas med att bo i en lägenhet smockfull av allt från coutureplagg till tibetanska ceremoni-kåpor. Som belåtet lät sig rullas runt i rullstol i vintagebutiker och på loppisar för att gumman skulle få utöka sin kollektion. Mellan varven dricker paret te och klappar kärvänligt om varandra. Det är det mest romantiska jag sett på tv någonsin. Genuin beundran och kärlek mellan två ganska excentriska personer.

Paret gifte sig 1947, vid en tid då ingen hade höjt ett ögonbryn om Carl Apfel hade krävt att få vara den som styrde och ställde. Men istället såg han att det var hustrun som hade talangen och framåtandan och ställde sig bakom henne. Som finansiär, kollega, resesällskap och bästis.

Tänk om man i alla förhållanden kunde turas om att vara Iris och Carl, oavsett kön. Att ge varandra det förtreoendet och den tilliten. Jag litar på din instinkt i det här, jag är med dig, nu kör vi!

Tydligen gick Carl Apfel bort för några månader sedan, nästan 101 år gammal, men in i det sista nyförälskad i sin originella och genialiska hustru.

Efter ett 67 år långt äktenskap. Smaka på den. Och se dokumentären!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar