Villinge, gourmetmat och spökhus

Besökte Villinge i dag. Hann inte med mycket mera än ett besök på trevliga Villa Villingenäs. Delikat mat, inte helt billigt förvisso men miljön gjorde det hela prisvärt i alla fall.

Jag var scout (okej, vargunge) i några år som barn och har ibland undrat vart vi egentligen åkte då vi var på läger och förläggningar. För en åttaåring var det ganska egalt om man var i Nordsjö eller Norra Österbotten, bussresan tog sowieso sjuuukt länge och karkkina var slut före Ring 1 korsades.

Men jag har i alla fall kommit fram till att ett av lägren ordnades på Villinge. Och ett starkt och småruggigt barndomsminne är då vi hela patrullen bröt oss in i ett ödehus en kväll. Vi inkräktade inte egentligen, för huset hade testamenterats till Finland scouter, och så länge vi var försiktiga och inte hade sönder någonting var det ju helt okej att vi smög runt och snokade. Men huuu så kusligt det var, möbler stod kvar, sängar var obäddade och det kändes som om invånarna bara hade gått ut en sväng. Har ofta drömt om huset, speciellt tornrummet...

 Och så när vi åker ut till Villinge ikväll ser jag plötligt huset där uppe på en klippa. Tornet, stenräcket, balkongen där vi klättrade in! Fortafarde lika öde, fanérskivor för fönstren. Kan tala om att det gick flera varv av rysningar genom kroppen på mig när vi passerade...

Höstpepp

Kom an bara hösten! I'm ready for you.

Hannah och Amanda (jag refererar bara till poddmänniskor, det blir så när man är sommar-eremit) tycker att augusti är deras egentliga nyår. Det är då allting börjar om och man låter ett nytt arbetsår dra igång. Och då är det på sin plats att tänka igenom hur man vill ha det, vem ska jag vara på jobbet i höst? Hur ska jag se ut, vad ska jag göra annorlunda än tidigare, vad ska vara mina mål?

Själv känner jag mig snudd på pånyttfödd nu när jag vet att jag inte kommer att arbeta tidiga morgnar. Med ens har jag både familjemorgnar och egentidskvällar till mitt förfogade, det har jag inte haft på länge!

Så om det nu är Hannah&Amanda-nyår kan man ju lika gärna passa på att ge några löften. Det här ska jag göra i höst:

- Ha klänning. Kändes aldrig rätt att hoppa i en klänning kl 04.30 på morgonen, men det kanske det gör om man stiger upp vid 07-snåret.

- Ta hand om min kropp invändigt och utvändigt. Unna mig lite dyrare, helst ekologiska, produkter än det som finns på Siwa. Åtminstone då och då.

- Träna tre gånger i veckan (lite simning, lite löpning och lite promenader duger bra, varvat med lite styrka här hemma).

- Äta mellanmål. Hade för några år sedan bra system med nyttiga mellanmål men kom av mig. Ska ladda upp med bär, nötter och annat finfint på jobbet.

- Bli en mästare på nyttiga gratänger. Jag kommer att komma hem ganska sent på vardagarna och då blir det för jobbigt om J måste fixa middag varje dag. Men gratänger är the shit, om jag typ fixar en sådan på tisdag kväll kan vi äta den onsdag och torsdag, J flänger bara in den i ugnen när jag är på hemväg. De är ändå godare när de stått i kylskåp något dygn.

- Absolut inte ge mig in på nån ny mirakeldiet, speciellt inte 5:2.

- På jobbet är mitt främsta motto att ha kul. Glada redaktörer gör bra radio. Ja, jag ska alltså inte stå och kackla skojfriskt om programmet handlar om folkmord och misshandel, men drajven ska alltid finnas där. Tappar jag den ska jag be kolleger och chefer om hjälp.

- Sända i klackar och läppstift. Det kändes bara fel i morgonradio. Men eftermiddagen är en helt annan sak.

- Ha tända ljus och snittblommor hemma. Varje kväll.

- Gå på dejt med J minst en gång i månaden.

Jaa! Grymt peppad! Blir en kanonhöst, detta!

Läcker bed-buddy

Har testat alla produkter i den senaste Liv-boxen på en gång ikväll. Mina läppar doftar aprikos, mitt ansikte choklad och min kropp äpple.

Undrar vad J tycker om att sova bredvid en strudel.

Syster Duktig fixar och städar

Har en dryg vecka semester kvar ännu, och har bestämt mig för att ägna all tid åt det jag gillar mest: hemmafix. Har en massa mer eller mindre genomtänkta projekt på gång.

För det första har jag pimpat våra rejält skamfilade trädgårdsmöbler. Inspirerades av J:s moster Mona som hade vandrat in i en måleributik med en lavendelkvist, bett dem blanda rätt nyans av lila och sedan gett trädgårdsgungan på Replot en ordentlig makeover. Supersnyggt! Stal idén rakt av.

Det behövs mera belysning i skrivhörnan om kvällarna nu när augustimörkret smyger sig på. Lampfoten till vänster köpte jag på loppis i Pojo för flera år sedan, men eftersom kontakten inte var jordad och lampskärmen var strykful har den drällt i en skrubb. Men min snälla pappa pillrade dit en ny kontakt och med en svart Ikea-skärm blev den hur fin som helst.

Så här har det som jag försökt kalla min syhörna sett ut de senaste åren.

Men nu ser den ut så här istället.

Har ju en massa vaser, kakfat och burkar som jag samlat på mig till J:s förtret. Men nu tog jag dem i användning och försökte organisera ett riktigt pysselskåp. En skattgömma för ovädersdagar, tänkte jag. J får också pyssla om han vill.

Utöver det har jag röjt som en galning i klädskåp och gömmor. En tid köpte jag snygga förvaringslådor i tid och otid och trodde på något sätt att detta var rätt metod för att få ett välorganiserat och prydigt hem. Men det funkade ju inte alls, istället gömde jag undan en massa skrot utom synhåll och hittade aldrig nånting. Så nu har både lådorna och en stor del av innehållet åkt ut.

Syster duktig är mitt mellannamn.

Semesterbildbomb

Har haft lite struligheter med mobilbloggandet och befunnit mig en del på resande fot på sistone, så det har varit väldans tyst här. Men nu så! Åkte upp till Vasa med flickorna i torsdags. Det gick hur bra som helst att åka tåg i detta eminenta sällskap. Iofs hade jag underhållning och snacks för en medelstor dagisgrupp i väskan, men det funkade.

Satsade på looken "blek men skön". Okej, men blek då.

I Vasa hann vi äta charkisar på en balkong och titta på film. Vi såg Hobbit, en storfilm om en liten man på ett stort äventyr på em pytteliten skärm (T:s välsignade portabla dvd-spelare igen. Widescreen och surround-ljud är överskattat).

Dessutom åkte jag och svägerskan Erika på loppisrace i Sundom. Mycket bra saldo för 25 euro: några deckare, vaser, bilder på Amerikakusiner (gamla ateljéfoton knäppta i Colorado), kakfat, emaljkastrull till lekstugan och en handväska. 

Dessutom hamnade vi i Vasabladet. Tänk att inte ens jag som låtsas vara mediemänniska kommer ihåg att dra in magen när en pressfotograf dyker upp. Måste öva lite. 

Det är roligt med garageloppisar, de är lite avslöjande och intima på ett hurtigt sätt. Sådan här är den moderna Sundom-kvinnan, på basis av det som såldes:

- storlek 36-38

- skostorlek 38

- läser Marian Keys och Mari Jungstedt. Men bara en gång, sen vill hon bli av med böckerna (en bokbytarhylla exempelvis där nere vid matbutiken kunde vara en idé!)

- köper Polarn o Pyret-kläder till barnen

- har i något skede vurmat starkt för shabby chic men börjar göra sig av med lite vita attiraljer (jag som är lite sen i svängarna tackar, köper och tar emot)

Dessutom var alla skamlöst fräscha och trevliga, men den observationen gjorde jag mera face-to-face. 

Nu är vi hemma igen och jag har inlett flera vimsiga inrednings- och städprojekt. Men mera om dem i ett annat inlägg. 

Så här skönt hade vi det

Högkopplan from Eva Frantz on Vimeo.

Slöar på ön

Allt väl med oss. Fast husmusen som bor under stugan är förbannad på mig. Står bakom stubben och blänger och hötter med tassen. Bara för att jag råkade tömma pottan på honom imorse. Jag sa faktiskt förlåt.

Strong and skinny is the new skinny

Ni har säkert lagt märke till dem. De "inspirerande" nya bilderna, artiklarna och träningsdirektiven på sociala medier och i damtidningar. Bantning är passé, nu är det styrka som gäller! Tjoho!

Jag var på vippen att köpa konceptet. Muskler är ju skitsnygga! Dessutom bra för hela kroppen att till exempel komplettera de vanliga löprundorna med lite styrketräning. Och på inga sätt omöjligt för en mat- och vinglad plufsmotionär som yours truly att bli lite mera toned. Inte sant?

Sen funderade jag lite till. Och blev purken.

Strong is the new skinny tutas det ur varje strut. Och bilderna ser i 99 % av fallen ut så här.

Ursäkta nu, men försökte ni inte hävda att styrkan på något sätt skulle ersätta smalheten? Varför är modellerna fortfarande supersmala? Skinn och ben har ersatts av skinn, muskler och ben. Strong and skinny is the new skinny skulle väl vara en ärligare slogan.

Eller den här skrämmande bilden som sprids på facebook som nån sorts nytt ideal.

Jag vill helst inte dissa andra människors kroppar här i bloggen men jag hoppas att den här kvinnan är fotoshoppad.

Det som irriterar mig är att det här nya idealet försöker ge skenet av att vara ett hälsosammare och mer skoningsamt alternativ än den gamla smalhetsen. I själva verket är ju styrkeidealet ännu vansinnigare. Man ska alltså både svälta och späka sig, och inte bara svälta som tidigare. Humbug och hyckleri med andra ord.


Hollywoodkvinnorna blir allt muskulösare, de nya idealkropparna tillhör personer som Biggest Loser-Jillian. Gott och väl, stiliga och säkert sunda kvinnor. Men vi vanliga dödliga har sällan möjlighet att tillbringa så mycket tid i gymet som idealkvinnorna gör.


När jag var en nojig tonåring med noll självförtroende räckte det att deppa över att brösten var så små och baken så bred. I dagens värld skulle jag också bekymra mig över slappa överarmar och  rund mage utan en endaste tvättbräderuta.

Jag känner på mig att det nu börjar klia i invändarfingrarna på mången läsare, så jag måste summera mina tankar lite tydligare.

Så här tycker jag:

- Muskler är super! Alla borde styrketräna ens lite grann. Bästa presenten man kan ge den egna kroppen är en stark inramning.
- Smalhets suger. Hets mot naturligt smala suger också.
- Den som äter rimliga mängder rimligt nyttig mat, rör på sig regelbundet och sover gott väger det den ska väga. BMI är fjantigt.
- Jag inser att punkterna ovan kan te sig både naiva och onödigt svartvita. Voj voj.
- Jag är helt säker på att ni som läser är toksnygga från topp till tå.

Högkopplan 2013

Här igen! Living la vida slappa.

Livet på landet

Oj så jag våndades när vi flyttade ut i förorten. I sanning ett i-landsproblem, ett stort nybyggt hus 25 minuter från centrum, bu friggin' huu. Men jag hävdar fortfarande bestämt att jag nog ska bo i stan igen. Kanske när barnen är utflugna och vi klarar oss med mindre yta.

Eller sen inte. Den här sommaren har jag börjat ändra åsikt. Beror kanske på att barnen nu är så pass stora att man kan göra mera grejer med dem, också improviserat.

Det är rätt mysigt att hamna i tidernas hallonsnår bara 200 meter från vår ytterdörr.

Eller att träffa på rådjur på joggingturen. Hade lite en Prins Eugen möter Walt Disney-moment där.

Iofs, så som det byggs i Esbo som bäst kommer den lantliga känslan inte att stå sig tills jag är pensionär. Får väl se var jag hamnar då.