Just det, glömde bort att berätta om min spårvagnsfadäs tidigare i dag. Skulle ta mig in från Böle till Kronohagen i ilfart vid 15-tiden.Tyckte ju att 45 minuter skulle räcka för en dylik färd. Men icke. Det kom inga 23:or och inga 7:or. Jag väntade och väntade vid Böle station och blev allt mer irriterad. Till sist kom spårvagnen. Och det var inte vilken spåra som helst utan fucking kulturratikkan.
Kulturspåran är riktigt fin, med stolar på snedden, små bord och coola foton på väggarna. Men när man har superbrådis skulle man nästan hellre ta en vanlig nedpissad standardskuru. I kulturspårvagnen visas dessutom kotfilmer på små tv-skärmar, så medan vi sniglade fram genom Vallgård snurrade en animation med dansande mat nonstop på skärmarna. Mandariner som gör piruetter, en donut som vältrar sig i rödbetssallad, se där, en korv som tar en svängom med en saltgurka och så helt oväntat kolliderar med en bit leverpastej! Filmen var nån sorts konstupprop för att vi slänger bort så mycket mat, men jag blev bara surare och lite illamaående. Dessutom bytte taklamporna i spårvagnen färg hela tiden och framför mig satt en hänförd tant och ropade "Ååååh, vilken energigivande färg! Nämen känn så mycket styrka den ger". Javisst, jag kände också av en rosenrasanderöda kulörens effekt.
Usch vad tråkig och ogin jag är, egentligen tycke jag ju att det är skoj med projekt som dessa. Men inte när man har bråttom. Och det har jag alltid numera. Nåväl, jag lugnade ner mig och slapp illamående lagom till klockan 17 då vi käkade middag på en av mina favoritrestauranger. Benjam's i Tölö. De håller stilen och har gjort det i åtminstone 12 år. Maten är alltid lika smarrig, inredningen är alltid lika ryslig och restaurangen alltid smockfull. Och stora portioner! Härligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar