torsdag 25 augusti 2011

En viktig diskussion

Tack för alla kloka och tankeväckande kommentarer till gårdagens inlägg om bantning och döttrar! Helt tydligt är det här ett ämne som många har i tankarna. Fick igår höra många skräckhistorier om vad skolhälsovårdare och tanklösa föräldrar ställt till med, det räcker med en korkad kommentar för att allt ska gå åt pipan. Det pratas ju mycket om mobbning barnen emellan, men jag börjar misstänka att de vuxna är de som gör mest skada.

Nu skrev ju jag om mammor och döttrar eftersom det är den kombinationen som är aktuell just för mig, men säkert är det här ett en relevant grej också för mammor och söner, pappor och söner, och framför allt pappor och döttrar.

Pappor! Säg aldrig, aldrig nånsin åt era barn att de är för tjocka eller för smala. Inte ens på ett skämtsamt höhöhö-sätt. Knipp näbb eller säg nånting trevligt. J är den första att göra bättring, när S föddes kallade vi henne "Tjockisen" eftersom hon väjde 4,6 kg (ouch) och länge var en ganska stadig bebis. Hon är bara två år men redan nu är det defintivit dags att skippa det smeknamnet. Det är inte okej. J har lovat sluta nu.

Och det här tycker jag är en viktig point: ett barn ska inte sättas på diet. Om ungen är för rund eller för smal är det förändrade levnadsvanor som gäller. Alltså en förändring som gäller resten av livet. Inte Beach 2012 Kidz Edition.

Tyckte att Jenny hade en bra idé, det kan vi ta som hemläxa. Mammor, beröm er själva så att barnen hör det! "Visst är mamma fin i dag?!" Och tro på er själva när ni säger det. Barnen beundrar er i alla fall, lika bra att ni beundrar er själva också.

3 kommentarer:

  1. Att vara fin är väl inget att sträva efter direkt, kan man inte lika gärna säga att "Visst är mamma bra idag". Hela paketet liksom, inte bara det yttre.

    Jag är gillar LadyDahmers tankar kring det här. Här är en läsvärd text.
    http://ladydahmer.se/2011/august/utkast-aug-14-2011.html

    SvaraRadera
  2. evafrantz.blogspot.com25 augusti 2011 21:41

    Du har rätt Oca, "fin" är ett knepigt ord. Jag tänkte mig inte fin-förnäm eller fin-uppklädd utan fin-allmänt postitiv benämning, men det kan lätt missuppfattas. Bäst är det väl att variera sig, "Tusan så mamma är stark, modig, snofsig, påhittig, duktig etc".

    LadyDahmers text var verkligen en fullträff, och påminde mig om en grej jag helt har förträngt. När jag gick på ettan var det en uppgift i matematik(!)boken som gick ut på att alla i klassen skulle vägas. Sen fyllde vi i. "Tyngst i klassen än Jan-Peter 36 kg, lättast Sofia 22 kg". Till vilken nytta???? Djiiz.

    SvaraRadera
  3. Ja min pappa sa någongång då jag var kring 11-12 kanske att jag nog börjar vara lite rund.. Det var väl där det kanske började, skit självförtroende hade jag väl från förr. Men då började min bulimi som jag ännu också får kämpa emot ibland då livet känns tungt.

    SvaraRadera