lördag 17 september 2011

Nu ska jag marra om mat

Nej vet ni vad. Nu måste jag marra en stund. Som jag tidigare har berättat har jag ju testat massvis med dieter under de senaste 15 åren. Jag har läst in mig på alla och intalat mig att detta nog är väldigt klokt. Här har vi svaret på mina frågor, detta är metoden som ska göra mig kry, glad och se till att Body mass indexet är under 25. 

Viktäktare, GI, Atkins, LCHF, Olga Rönnberg och så kom ännu den där jäkla Mats-Eric Nilsson och gjorde livet besvärligt. Nå, den del av livet man tillbringar i matbutiken, i alla fall. Samvete suger.

Ibland har jag dragit till med den här bluffen också "Nej, jag bantar inte, men jag tycker att det är viktigt att äta bra för då mår man ju bättre". Blaa blaa blaa. Jag vill ha platt mage och fast röv, allt annat är lögn och båg. Kolesterol och sånt skiter jag i så länge jag är smal och snygg. There. Said it.

Men kommer ni på en endaste en råvara som alla skulle vara överens om att är bra?

Bananer. Jååå ropar Viktväktarna. GODIS ropar Olga.
Köttfärs. Hurra ropar LCHF. Fisande kossor och växthusgaser mässar de miljömedvetna.
Yogurt.Oh no you don't säger Olga. Mera mera, så länge det är en skäggig gubbe på burken ropar karppaajat.
Bacon. Love it det äter vi varje dag, tjuter LCHF. Kolla innehållsförteckningen och spy, tycker Olga.
Ägg. En superprodukt, nickat GI. K-O-L-E-S-T-E-R-O-L mumlar läkarkåren.
Lightprodukter. Never, säger Mats-Eric Nilsson. Appselut säger Viktväktarna.
Räkor. Jomenvisst säger alla dietister. Förorening!!! säger de miljömedvetna.
Färska bär. Mmmm säger dietisterna (om du lovar att ta vispgrädde till tillägger Atkins). Nu sa vi se varifrån de här jordgubbarna kommer. Jasså Spanien. Justjust. 

Man blir ju knäpp.

Var ute på länk just och skogen var full av pensionärer och småbarnsfamiljer som fjantade runt med korgar och plastpåsar för att samla åt sig svamp. Närproducerat (eller oproducerat, de dyker ju upp utan att någon gör nånting), gratis och hyvens. Svamp måste ju vara den ultimata råvaran eller?

Nope. Svamp är också en bluff. Erkänn att ni gillar svamp för att ni dränker den i salt, smör och grädde.Slemmiga små suckers utan näringsvärde som smakar skog.

Ska sätta mig i en knut och gnaga på en barkbit.

3 kommentarer:

  1. Erkänner villigt att halva glädjen med svamp är att få dränka dem i smör och smetana.

    Annars har jag aldrig vågat gå på nån riktig diet. Chansen att jag sku orka med det är lika med noll. Komma noll noll. Tycker det brukar räcka med förnuftigt ätande (nej till chips och glass, mycket grönsaker i kylskåpet, regelbundna måltider) för att gå ner i vikt.

    SvaraRadera
  2. Bäst att sluta äta, liksom.

    Glädjen med svamp för mig är väl att jag äntligen hittade ordentligt med trattkantareller i dag. Men näringsvärde, tja, nu när de torkat i ugnen i ett par timmar så finns det inte mycket kvar av dem. Kanske de i bästa fall kan fungera som krydda.

    SvaraRadera
  3. Tja. Det var ju ingen liten sak, detdär - halva internet upptas ju av samma problematik. Själv tänker jag ungefär såhär: man ska äta av allt man tycker är gott, men inte frossa i något. Life's too short to drink bad wine, och detsamma gäller mat. Vi mår inte bra av att äta i mängd, vi måste se bättre efter vad det är vi stoppar i oss.

    En annan sak är att om vi bara sitter på våra rumpor får vi inte platt mage och fast rumpa, vad vi än äter. Maten gör inte våra magar platta, det gör träningen. Och träningen är lättare (och roligare) att reglera i alla möjliga riktningar än maten: vi kan träna hårdare eller lättare, kortare eller längre pass, en gång i veckan eller en gång om dagen, styrka eller uthållighet...

    Det känns ju korkat att komma dragandes med dehär självklarheterna, men jag tror på riktigt inte på trollformler: det handlar om energikonsumtion och -intag. För dem som tvivlar brukar jag säga: Michael Phelps. http://blogs.wsj.com/health/2008/08/13/the-michael-phelps-diet-dont-try-it-at-home/

    SvaraRadera