onsdag 12 oktober 2011

Videotanten på Storkboet

Jo, jag håller också på att läsa Livet och barnet, men jag tar det sakta och njuter av bara några kapitel per kväll (alla andra har ju läst ut den innan spårvagnen kom fram, verkar det som). Lite extra rolig är den eftersom vi tydligen har gått på både samma rådgivning och kanske rent av fött i samma förlossningsal, Peppe och jag.

Igår föddes Vidar (i min läsning alltså, i verkligheten har han ju hunnit bli coverboy i Hbl) och jag hade så roligt åt Storkboet-skildringen att jag sprang efter J och envisasdes med att läsa högt.

Alltså den där förberedelsekursen! Herregud. It all came back to me.

Den första sessionen var faktiskt helt okej år 2006 då vi gick den, man fick snoka runt i förlossningssalen och testa lustgas och annat skoj. Men den andra gången skulle man då se den där filmen som Peppe också skriver om.

Barnmorskan som ledde den här delen av kursen var aningen äldre, med tjocka brillor och håret fäst med en en hederlig tygdonits. Filmen var en videokassett. På med teven, in med kassetten, here we go. Där satt vi, tjockmammorna och "jag smet tidigare från jobbet för detta, saatana"-papporna.

Ojdå. Filmen var visst i slutet. Då måste man spola.

- Voi sentään, voi sentään. suckade barnmorskan bekymrat. Sen hittade hon rewindknappen och tryckte lättat på den. Men utan att stänga av bilden först.

Tjoff, där åkte en moderkaka in i ett underliv. Schwung, där åkte bebisen efter. Kvinna ligger på brits och våndas medan grönklädda människor moonwalkar omring i rummet i racerfart.

- Eeeh, det brukar gå fortare att spola tillbaka om man trycker  på stop först, föreslog en mamma försiktigt.
- Ihanko totta! utbrast barnmorskan imponerat.

Under återstoden av graviditeten skämtade jag och J om videotanten. Allt skulle nog gå bra under förlossningen bara det inte var videotanten som skötte det hela, kluckade vi nervöst. Rätt mycket av dagens förlossningar är ju kopplat till datorer, det hade jag hört. Och då kanske man inte ville att nån som inte vet hur en video fungerar skulle vara den som vakade över vår lilla ofödings hjärtfrekvens och sånt.

Ingen fara, det var ingen videotant som förlöste mig utan en ung, snäll och svenskspråkig (vilken lyx!) barnmorska som var allmänt ljuvlig. Men när T väl kommit till världen tog den unga barnmorskans arbetspass slut.

Vem tror ni skrider in i förlossningsalen - med två sådana där fotstöd som finns på gynekologstolar i högsta hugg- om inte VIDEOTANTEN.

Jag tror jag skrek högre då än jag gjort under krystningsskedet. Den otrevliga läkare (en dubbelgångare till Anna Wintour) som höll på att reparera Aunt Mary's Garden såg strängt upp på mig.

Men videotanten var faktsikt en fena på att montera gynstolar. Och jag var så kollrig på grund av bebisen som låg på min mage och blängde att jag klarade av att ta det hela med ro. Så slutet gott allting gott.

21 kommentarer:

  1. Jag har upplevt "Anna Wintour"!!!!! Hon var så jävlig att jag brast ut i gråt, och hon lämnade mig liggande på britsen med benen i gynställningen, ultraljudsgel på magen och filifjonkan exponerad för vem som nu råkade komma in genom dörren. Hette visst något i stil med Pocuviene i efternamn? Talar vi om samma vidriga kvinna?

    SvaraRadera
  2. Haha! Videotanten kom och hjälpte mig att amma en natt när Nora inte riktigt hittade greppet. Det var hon också väldigt kompetent att göra. I love Storkboet, men förberedelsekursen och -videon var en traumatisk upplevelse!

    SvaraRadera
  3. Huuu, mycket möjligt att det är samma kärring! Fy så elak hon var, grälade hela tiden på mig för att jag inte slappnade av tillräckligt. Ja ba "Nå sorry, jag har just klämt ut en honungsmelon genom fjöselimanget och nu sitter du där och ser ondskefull ut och ska brodera mig i arslet".

    SvaraRadera
  4. Men alltså trafiken i och runt ens underliv när man sa föda barn går ju att jämföra med den i Shinyukudistriktet i Tokyo. Herregud så ens vagina plötsligt blev världsvan.

    SvaraRadera
  5. Fjöselimanget, hahahahahahahahahahahahahahahah.

    SvaraRadera
  6. hahaha, i love detta inlägg.

    SvaraRadera
  7. Hahaha detta var verkligen en av de mera underhållande förlossningsberättelserna jag har läst. Tack tack.

    SvaraRadera
  8. Herregud så d här var underhållande :D precis vad jag behövde för att orka resten av dagen på jobbet!

    SvaraRadera
  9. Eva, ditt språk är helt bäst, vilka beskrivningar!

    SvaraRadera
  10. Hahahaha, you made my evening at work. Tack.

    SvaraRadera
  11. Haha! Och jag gillar ju inte ens barn! Tack till Peppe för länken och tack till dig för den underhållande beskrivningen!

    SvaraRadera
  12. Muahhhhaaaahhaa! Vilket suveränt inlägg, och kommentarerna också.

    Alltså vad är de riktigt för ena sadister, dedtdär schacket som ska tråckla efteråt??? Jag sku kunna berätta en till grej (inte om Anna Wintour, men hennes motsvarighet på Kvinnis), men den storyn är inte menad för barnaöron eller bloggögon.

    AnnavW

    SvaraRadera
  13. Det finns nog trevliga broderare också! Hälsn. en trevlig en.

    SvaraRadera
  14. Underbart! Ja, inte det som hände, men ditt sätt att skriva om det! Och vilka fantastiska namn på det kvinnliga underredet som dök upp i kommentarerna - filifjonkan, fjöselimanget.

    Jag kan bidra med att berätta att min bästa upplevelse av att bli ihoptråcklad (när jag fött mitt andra av sammanlagt fyra barn), var när en manlig barnmorska gav mig dubbelsidig bäckenbottenbedövning med motiveringen "så du kan slappna av medan jag broderar".

    SvaraRadera
  15. Jag fick suga lustgas för brinnande livet med ungen på magen senast då de sku sy. DET var bra service!
    Men ja, Helt underbart inlägg! :D Tydligen var det lite bra då att jag valde lämna min plats på storkboet oanvänd och bara födde helt vanligt i nedrevåningen nu senast. ;)

    SvaraRadera
  16. He he he. Nån borde skriva avhandling om "förlossningsrelaterat språkbruk".
    Gillar också Annika här ovanför, "så du kan slappna av medan jag broderar" - muahahaha.

    SvaraRadera
  17. "Tjoff, där åkte en moderkaka in i ett underliv. Schwung, där åkte bebisen efter. Kvinna ligger på brits och våndas medan grönklädda människor moonwalkar omring i rummet i racerfart."

    Det var verkligen nära att jag squirtade kaffet ut ur näsan när jag läste det här. Tack för ett hysteriskt roligt inlägg!

    SvaraRadera
  18. Åh härrägud ett sånt underbart inlägg!
    Och en sån icke-underbar tant!
    Tack och lov gav hon inte några igenkänningsvibbar, det gjorde däremot broderandet.

    Efter att sonen kommit ut var två läkare i tur och ordning och kikade in i alla håligheter innan de konstaterade att det "räckte" med att broderas där som barnet kommit ut, ingen större operation behövdes.
    Inte? Så synd, efter det grävandet hade jag redan lust att be om narkos!
    Sen kom sambon och fick hålla den nyfödde medan jag fick inhalera lustgas bäst jag ville, halleluja!

    SvaraRadera
  19. Av detta inspirerades jag till en serie:
    http://basse.ratata.fi/post/310476/

    SvaraRadera
  20. Oj nej, nu känns det ju inte särskilt uppmuntrande att gå på Storkboets förberedelse nästa veckas onsdag... Har du/ni något positivt att säga om den? Tycker mina bekanta verkat nöjda. Men den här Wintour-damen vill jag då klart inte behöva uppleva...

    SvaraRadera
  21. Shinyukudistriktet är också en ganska bra benämning på det kvinnliga könet...

    Ulrika: Keep upp the good (needle)work!

    Basse: Vilken ära!

    Sanna: Äääh, kursen var nog helt okej bara man inte hade allt för höga förväntningar. Jag tyckte det var kul att se rummen och förlossningssalarna och alla yra nyblivna föräldrar som tassade omkring. Pirrigt och ganska mysigt.

    Har haft furstligt roligt åt alla kommentarer här, tack för dem.

    SvaraRadera