Nä men ååååh vad tröstlös tillvaron känns just nu. Ingenting är egentligen fel, alla är friska och krya, hemmet är städat, barnen glada och strax ska J steka våfflor. Men jag sitter bara och surar, jag.
Kanske är det tröttheten som börjar hinna i kapp mig. Att varva väldigt tidiga Morgonöppet-morgnar med väldigt sena eurovisionskvällar är inte så nyttigt.
Kanske håller vintersjukan på att ta mig. Alla mina kolleger har kroknat i tur och ordning och jag har ångat på utan att våga känna efter hur jag mår.
Kanske är det bara det att solen tycks ha abdikerat den också. Eller var håller den hus?
Förra vintern svor jag att det skulle sparas semesterdagar och pengar för en vecka i solen ungefär exakt nu. Hur kunde jag glömma det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar