onsdag 13 november 2013

Finska - mitt barndomstrauma

Det är nästan lite komiskt, ibland när man lättar på locket och skriver om det man skämts mest för under livet får man sådana mängder medhåll och vänlighet att man blir nästan golvad.

Så känns det här i eftersvallet av denna kolumn.

2 kommentarer:

  1. Bra skrivet! Jag kände igen mig i väldigt mycket av det du skrev.

    SvaraRadera
  2. Vad intressant! Jag hittade hit från Hemsolens blogg, som jag följer bland annat för att jag tycker att det är spännande att höra om svenskan i Finland (jag är nordist själv, från Stockholms universitet). Tycker till exempel att det är hysteriskt kul att ni åker Sverigebåt. Finlandsbåt heter det ju!

    Mina barn älskar för övrigt Finlandsbåt och har lärt sig viktiga ord som mansikka och minttu (smaken på favorittuggummit). Själv irriterar jag mig på att finskspråkiga helsingforsare inte applåderar när jag beställer "kahvi ja maito" utan istället svarar på engelska. En enda tjej på hela djurparken (Högsholmen?) svarade mig på glatt knagglig svenska i somras när jag hasplat ur mig alla smaker på de glasskulor jag ville ha på finska i somras.

    Okej, jag skulle kunna bluddra om detta hela natten. Men det ska jag inte.

    /Annika

    SvaraRadera