Den skeptiska ungdomen

T: Men mamma, kan du på riktit ha såndäna skor?

Jag: Jojo, sidu mamma var dragqueen i ett tidigare liv.

Idylliska bilder av väluppfostrade barn som pysslar prydligt

Sekunden efter att jag stängt kameran fortsatte de att dingla i kristallkronan med trosorna på huvudet och en cigarr i mungipan. Som vanligt.

Läpp som läpp

Den här hittade jag i goodiebaggen. Trodde det var läppfett. Och det var det ju.

Vicken fest asså

Salongsberusad, belåten och på väg hem från ratatafesten. Som vanligt himla kul att snarvla stolligheter med trevliga människor! Kvällen genantaste ögonblick torde vara när jag skulle hälsa på Peppe på dansgolvet. Hon initierade nån creddig gangstahälsning medan jag satsade på en gammalmodig kram, med påföljden att jag nästan tilldelade mig själv en rak höger.

Sen kändes det inte jätteangeläget att vaka över sin drink (knockoutdroppar, you know) på just detta partaj. Det fanns typ sju män och sjuttisju kvinns i salen.

Ja, om nån undrar vilken cool hipstertrall som fick det trendiga finlandssvenska bloggfolket på fötter kan jag ju avslöja: Haddaway med What is love.

Festen pågår ju för fullt ännu, men morgonjobbaren kände att det var dags att dra sig tillbaka. Najtnajt.

I'll be rich for Christmas...

Fick så hög skatteåterbäring att jag förutsätter att finansministern personligen levererar den i form av jättecheck a la gameshow.

Grattis Ratata 2 år!

Vi tjuvstartade firandet i morse när Karin hälsade på i sändningen (hör intervjun här). Ikväll blir det partaj!

Hurra, jag är en babe-magnet!

Igår satt jag på tåget, djupt försjunken i ett avancerat resonemang gällande i vilket skede hönsägg egentligen befruktas (kom inte fram till nånting). Då märkte jag att en vacker kvinna som satt snett mittemot log mot mig. Eftersom jag är en hyvens typ log jag artigt tillbaka, och fick i gengäls ett direkt flirtigt smajl!

My goodness! Det har aldrig hänt förr. Förvisso har jag heller aldrig haft så platta skor och kort hår som i vår. Ser kanske lite androgynt intressant ut. Men inte hade jag ju räknat med att bli en babemagnet på kuppen,

Mycket nöjd.

Vi tömde inte hela lagret

Bara nästan. Några cupcakes och nån enstaka macaroon lämnade vi också kvar.

Getostsallad och blingbling

Mums för Kuukuu. Nu ska jag och mamma tömma Evelinas smyckelager på Sandels.

En skallig powerkvinna

Det här är Toni Warne. Hon deltar i Storbritanniens The Voice och drabbades av alopecia när hon var 21. Då försvann självförtroendet så ambitionen att bli sångerska hamnade på hyllan. Men nu jäklar.

 Alopecia är en nedrig sjukdom och jag blir så glad varje gång någon skallig skönhet finner modet att kliva ut i rampljuset.

En madwoman och en mansion

Kommentatorn hälsade på hemma hos mig.

Min kamp och Knausgårds

Sex veckors träningsförbud kommer jag att få efter operationen. Hur i friden ska jag klara av det? Någon atlet har jag väl aldrig varit, men jag börjar klättra på väggarna om jag inte får röra på mig ens lite. Snön smälter i skogen och jag sitter på min frodiga ändalykt och våndas.

Nåväl, får väl försöka nära mitt inre istället och läsa alla de där böckerna som alla andra har läst redan för flera år sedan (dvs som Peppe och Softy har läst och alla andra låtsas ha läst). Knausgård, Kepler och de andra skojarna. Första Game of Thrones-boken slank också med i beställningen. Adlibris är och förblir ett livsfarligt ställe.

Pizzahemligheter

Det roligaste med att köpa och sälja stuff på huuto.net är att man kommer i kontakt med en massa människor som man annars aldrig skulle möta. Vi sålde bort några lådor med överblivet badrumskakel till en trevlig farbror i dag. Jag hjälpte honom att bära ut kaklen till bilen och fick två burkar belgiskt öl som extra betalning.

Gubben berättade att han tidigare arbetat som ingrediensdistributör till diverse olika s.k. turkpizzerior (ursäkta, vet att benämningen inte är helt politiskt korrekt) och att ett av få etablissemang han själv skulle vilja understöda är Tähtipizza i Ladusved. Där satsade pizzamakarna på ordentliga råvaror och var noga med hygien.

Skräckexemplet var någon helt annan pizzaföretagare som brukade komma till partihandeln, gömma påsar med pizzastrimlor under något skåp och nästa gång kräva att få köpa just de påsarna till nedsatt pris eftersom datumet var så pass dåligt.

Uuusch.

Pilotdag

Nej, inte sådana här piloter. Tyvärr.

Vi hade pilotsändningar för nya programmet Morgonöppet. Dvs jag och Kati satt och flamsade i 2,5 timmar, sedan lyssnade vi igenom flamset tillsammans med producenten, som hade analytiskt veckad panna.

Det var rätt kul. Imorgon fortsätter vi. Och sen ska vi småningom köra igång på allvar med ny signaturmelodi och hela faderullan. 101,1 är frekvensen för er i huvudstadsregionen.

I njur och skur

Här en bättre bild på dagens uppköp.

Väskan var nu kanske lite onödig, men nog måste man ju få en snygg väska när det blir vår. Det står i stadgarna. Eva-stadgarna.

Fick förresten kallelse till operation i dag. Den 17 april ska min njure fixas till. Lite nervöst är det förstås, fast det inte är något stort ingrepp. Framför allt ska det bli sköt att få en normal mage igen till sommaren. Har haft konstant resmage i snart fyra månader.

De här tror jag att jag ska få som tröst sen när allt är överstökat. Älskar Vagabonds enkla och tidlösa pumps, de sitter perfekt på mina hobbittfötter. Skulle vilja ha samtliga färger, men allra helst de gröna...

Glutta in i min shoppingkasse

Det var inte riktigt meningen att det skulle gå så här, men jag försöker leva enligt devisen "slå till genast om det är nånting du både gillar och behöver, men bara då". Fram med kreditkortet.

Påsköverdos

Tror vi överträffade oss själva igen.

Askungen och Törnrosa

Först poserade de så här näpet. Nu "svärdar" de på varandra och skriker haijaaa!

Omoraliska mamman på nya upptåg

He hee heee. Vet ni vad jag nu har hittat på? Jo, jag har fått ungarna att tro att dammsugning är det roligaste som finns och att man måste förtjäna att få dammsuga. För en stund sedan kom T uppspringande för trappan, andfådd, rosig och helt utom sig av iver "Mamma mamma, jag har plockat undan alla leksakerna, får jag snääääälla dammsuga i mitt rum???"

Jag dolde mitt ormleende bakom en mask av nåd och tålamod, gjorde en inspektionsrunda i hennes förvånansvärt välstädade rum och konstaterade "Ja visst ska du få det min älskling, nu har har du varit riktigt duktig".

Nu dammsuger hon för fullt och verkar tycka att det är helt lysande. Hoppas min bluff håller länge ännu

Hursa? Diskutabla uppfostringsmetoder, sa ni? Pöh, ni är bara avundsjuka. 

It's a vräpp!

Puuuh. Nu är alla fyra avsnitt av De Eurovisa i burken. Det var lite väl mastigt att banda fyra program på två dar, speciellt när man aldrig gjort tv förr. Men vi hade hiskeligt roligt, Pöll, Tobias och jag. Fast jag ser ut att ha magknip på den här bilden.

I varje avsnitt har vi en kändisgäst, närmare bestämt Axel "Paradise Oskar" Ehnström, Krista Siegfrids, Ronya och Tommy Nordlund. De var alla svinbra på att tycka till om Eurovisionslåtar, jag blev tidvis så slö att jag tvingades gömma mig bakom min nummerskylt. 

(Bilden lånade jag av Krista)

 Förresten ska ni ESC-vänner kolla in Hanna Othmans blogg  Eurovisionsyra om ni vill hänga med i de som händer. Där är hon som är nästnormalast på bilden nedan.

Vad vi kom fram till för klokt? Det får ni veta i mitten av april.

En lätt makeup

Så kallade sminkösen detta. Fem före Dana International tyckte jag. Men more is more på tv.

Fast det gäller inte Pöll som är naturligt underskön.

Gissa vems dojor

Kändisgästen i vårt andra ESC-program lämnade sin skor i studion. Vem tror ni det är?

Toffelhjältinnor

Our mother went to Istanbul and all we got were these lousy slippers.

Video skrämmer the radio star

Huh, tillbaka i vardagen igen. Imorgon ska vi spela in tre tv-program där vi kommenterar årets eurovisionsvideor.

I dag gick vi till yles stora garderob där vår stylist fixat fram kläder till oss. Jag fick en storblommig Big is beautiful-blus och nån sorts batikfärgad mammaklänning. Så jag tackade för hjälpen men bestämde mig för att köra med mina egna kläder. (Hallå, inte är jag ju nån vinthund precis, men ser jag verkligen ut att vara i evig grossess?) Men jag förlät stylisten när hon släppte in mig i smyckerummet. Där trivdes jag en god stund.

Tobias och Pöll provsatt våra studiosoffor under tiden.

Moskéer och hamam

Fin dag igen. Blå moskén, stora basaren (hello lady, I like your hair, let me show you magic carpet) och ett äkta turkiskt bad. Tror tanten skrubbade bort 5 kg. Bra det, jag har inte direkt varit återhållsam gällande baklavan.

Det hängde en Eva-klänning i en butik

Nu ligger den i min väska. 45 lire kostade den, alltså ca 20 euro. Att sånt.

Mezeparty

Solnedgång och bönerop

Det glada hallå-kollektivet tar igen sig lite inför middagen, som ska intas på lokala meze-räkälän. I dag hat vi varit i Asien också. Älskar den här staden!

Jag är en accessoar-hoarder

Shoppingsaldot så här långt.

Raki-bakis

Har just vaknat (ganska motvilligt) i Mr Englands säng. Påpekas bör att Mr England inte sov i sängen i natt, han är bortrest.

Livad kväll igår. Men nu är jag ganska ofräsch. Ett hamam kunde väl vara något...

Hej från Istanböle!

Här är soligt och fabulöst!

Tycker vi bojkottar "facerape", okej?

Hörni, det här är nånting jag och Kati på jobbet har diskuterat ett antal gånger."Facerape" är ju bara ett asäckligt ord. Är det nödvändigt att benämna nånting som i de flesta fall handlar om ganska harmlösa spratt med ett så allvarligt begrepp som våldtäkt?

Jag är ju inte den som rynkar på näsan åt under bältet-humor och snuskiga skämt, men här drar till och med jag gränsen. Lite som Claes Elfsberg och Hitlervideon. Facerape är varken ett fyndigt, roligt eller ens speciellt träffande namn på företeelsen. Om det nu inte råkar vara fråga om att man verkligen förnedrar någon riktigt grovt genom att bryta sig in på dens facebookkonto, men även då kan vi väl kalla det gammal hederlig ärekränkning istället för ansiktsvåldtäkt.

Låtom oss hitta på ett bättre namn på fenomenet! Facetafs? Fejsbus? Allt är för fanken bättre är facerape.

Thorsten, c'est Moi

 

Var och klippte mig igår hos WTC Barbers. Det gick i flygande fläng, ägarparet (antar jag) stred så att till och med hårtorkarna överröstades och jag och killen som klippte mig fick vråla som babianer för att kunna chit chatta. Var nöjd med klippningen, dock inte med att han smetade nån superduper-gel i min kalufs på slutet. Kändes som om något hällt erikeeper på min skalp. Dessutom var jag förvillande lik Thorsten Flinck.

Men nu har jag tvättat håret och stylat med Osis (tack för tipset) och känner mig riktigt nöjd. Och har aldrig haft så lite hårattiraljer med mig på en resa. Så här måste det ju kännas att vara karl.

Nåja, småningom dags att ta sig mot flygplatsen. Ska ha minst tre baklavas om dagen, har jag bestämt.

Tjuvstart

Vi firar fredag i dag för jag är ledig imorgon. J hänger med av bara farten.

Baksidans bästa packningstips

Jag har en väl beprövad metod att packa. Så här går det till: 

1. I mitt huvud målar jag upp en bild av hur tjusig jag ska vara när jag väl är framme. Inte sällan dyker helt orealistiska visioner av Audrey Hepburn eller Gwyneth Paltrow upp i min hjärna. Pepitarutiga capribyxor, krispiga vita skjortor, små triangulära scarves och annat fjoll.

2. Jag kommer på några nyckelplagg som är helt nödvändiga för att looken ska bli till.

3. Jag ger mig ut på stan på jakt efter nyckelplagg.

4. Jag hittar dem inte.

5. Jag inser att det är dags att tänka om och grabbar febrilt tag i några helt andra plagg, som tröst liksom.

6. I kassakön inser jag det idiotiska i att bränna hela resebudgeten på plagg jag egentligen inte vill ha redan dagen före planet lyfter,

7. Jag inser att jag håller på att försena mig till dagis, släpper allt och springer till bussen.

8. Jag rafsar argt runt i min sunkiga garderob och hittar ingenting passligt alls.

9. Jag packar ner de vanliga svarta tunikorna i väskan.

10. Bon voyage.

Till frissan

Jag trodde ju inte att jag någonsin skulle ha orsak att besöka en vanlig frissa igen, men imorgon tror jag faktiskt det ska ske! Mitt hår växer nu med sån fart att det nästan börjar vara lite hockeyfrillavarning i nacken och min hipsterfaktor räcker inte riktigt till för dylik look.

Och om det blir misslyckat kan jag ju gå med slöja i Istanbul. Väcker knappast nån uppmärksamhet.

Det går automatiskt till tvåan om ettan är upptagen

Förklarade jag just kunnigt för kollegan Kati. Och syftade förstås på vår telefonsluss här i studion. Vad trodde ni?

Om jag nån gång blir singel igen...

... ska jag försöka komma ihåg de här användbara tipsen från 1938. Fast det där med att dricka för mycket gäller inte mig. Jag blir alltid clever, aldrig silly. Men jag ska komma ihåg att inte dra i min korsett.

Jag är en sån jetsetter, jag

Hör nu bara på detta: "Istanbul fredag - tisdag, sedan inspelning av tv-show resten av veckan". Ohmigod. Jag är såå Paris Hilton. Okej, Amanda Schulman. Nåmen Vappu Pimiä ens? Nähe.

Ser supermycket fram emot vår resa till I-bul. Men på resan ska Eva 30+, Milla 40+, Henrik 50+ och Bengt 60+. Janne 60+ är vår värd. Men det roliga med mina ex-kolleger är att jag sällan ens tänker på att åldersskillnaden är så pass stor. Vi är helt olika personligheter annars också, så åldern har känts helt irrelevant. Jag vill turista, Henrik vill shoppa skivor för Café Continental och Milla vill köpa en trenchcoat eftersom hon ska vara på tv på valborgsmässoafton. Bengt vet jag inte vad han vill, men bara han får lite meze och en drink är han säkert glad och nöjd.

Och när jag kommer hem ska vi banda fyra Eurovisionsprogram, som kommer att sändas lite senare i vår. Ska bli galet roligt det också. Vi har celebra gäster dessutom, men jag ska inte avslöja några namn ännu.

Hoppas mitt hår inte trillar av före nästa vecka, för nu börjar det vara ganska snyggt. Jag har inte ännu heller klippt mig, det växer ut i nånting som nästan ser ut som en frisyr. Hur coolt som helst!

Imorse träffade jag Kasper Strömman!

Det var hemskt angenämt! Givetvis ville jag ha en bild på oss och eftersom Kasper är dubbelt så lång som jag satt han sig mer eller mindre på knä medan jag stod på tå. Men visst är vi näpna i våra randiga blusar? Som två funktionärer på båtmässan.

Burlesk modellera

T blev inspirerad av Helena Paparizous burleskinfluerade version av Popular i lördags och tillverkade raskt en liten burleskgubbe av modellera.

Om Thorsten och Danny bytte garnityr

Hmm... Snäppet bättre men fortfarande scary.

Ojoj, stackars Danny. Kids, don't use snus.

Därför skrämmer Kony-filmen mig

Jag är lite sent ute men nu har jag äntligen hunnit se igenom Kony-filmen som alla talar om. I sådana här sammanhang motsvarar 24 timmars dröjsmål ungefär att testa på sushi för första gången år 2012.

Jag vet inte jag. Det är en rasande skickligt gjord film. Man tager ett viktigt budskap, paketerar det i sirap, klämmer in ett vackert blont barn som säger kloka saker samt några tusen amerikanska ungdomar i likadana t-skjortor, samtliga snygga nog för att platsa i en Clerasilreklam.

Mitt i soppan finns ju en fin tanke. Barnsoldater hör utan tvekan till de vidrigaste fenomenen på planeten. Ett problem som inte kan få för mycket uppmärksamhet. Det är behjärtansvärt att någon för en så här intensiv kampanj för att sätta stopp för det hela.

Men människor som är mera insatta än jag har hittat massvis med fel bland faktauppgifterna i filmen.Jag tvivlar inte alls på att Kony är ett monster, men går det verkligen att stoppa honom genom att köpa några coola armband och markera att man hänger med i detta de vackra människornas goodwill-projekt? Finns det inte organisationer som kontinuerligt kämpat mot de här problemen utan att vara lika bra på att göra filmer. Och som inte har lika bra hy som Kony 2012-ynglingarna?

Filmen genomslagskraft har nått helt spektakulära proportioner, i skrivande stund närmar tittningarna sig 53 miljoner. Och det gör mig skraj. Innan jag sett filmen och tänkt efter lite tyckte jag att det var häftigt. Vad fint att någonting hemskt får all denna uppmärkamhet. Att en hel värld blir medveten om grymheter som pågår. Så ofta i historien har folkmord fått försiggå helt ostört utan att vi i vår bubbla vetat ett skvatt.

Propagandamaskineriet på de sociala medierna är svindlande. På gott och ont.

Och jag kan inte låta bli att tänka: Vad skulle gamle Adolf har åstadkommit om han haft ett twitterkonto, en webcam och några drivna och stiliga unga män som kunde knåpa ihop gripande youtubefilmer?

Tsinn tsinn mimmit

(Nån annan som inte lyckats förtränga MiljonääriJussi ännu?)

 Nån salut ska det ju vara när det är kvinnodag och allt. Jag tycker att jag förtjänar en kvinnodagswhiskey. Som ni ser på bilden är den här kvinnans plats köket just nu, men det beror på att kvinnan byggt så många bokhyllor i arbetsrummet att skrivbordet inte rymdes in längre. Sånt händer.

Bom bom, Ryssland!

Jag har inte riktigt hunnit börja engagera mig i årets Eurovision igen, men nu blev jag inspirerad tack vare de  ljuviga babushkorna som tog segern i de ryska uttagningarna igår. Det här är helt absurt och fullständigt bedårande. Bombom bara.

Och extra glad blir jag för att kanonmommona besegrade detta äckliga, slemmiga, genomkalkylerade gäspbidrag. Hade inte klarat av Dima Bilan en gång till. t.A.T.u-Julia gör inte saken hemskt mycket bättre. Yök.  Ryssland, you have chosen wisely. Som graalsnubben sa till Indiana Jones.

Gemensamma kylskåp - you gotta love em

Nej det är inte min sallad. Inte min lapp heller. Men jag håller med lappskrivaren.

Ni missade väl inte Kuukausiliite?

Ni får ursäkta denna pseudointellektuella inledning, men det är få saker som gör mig så ivrig som en riktigt välgjord radiodokumentär eller ett riktigt välskrivet reportage. Därför uppmanar jag alla som redan hunnit slänga månadens Kuukausiliite att göra som jag och fiska upp den ur pappersinsamlingen (hemma hos oss brukar den åka ut av bara farten eftersom jag inte hinner läsa den genast då den kommer).

Läs Anu Nousiainens reportage om det osynliga barnet! En somalisk liten tjej som ensam kom till Finland som tvååring, och hur hon sedan trissades runt i ett system med många välmenande människor och ännu flera vikarierande socialarbetare. Och i dag vet man inte var hon är. Ingen ville henne direkt illa, men ooops så bara försvann hon.

Jag grät som en fontän när jag läste artikeln i dag.  Jag är något av ett blötdjur just nu, men det var en gripande story.

Istanböle

Ajajaj, om en dryg vecka flyger jag och the last of the Vegahallåas iväg till Istanbul. Vår före detta chef, superhallåan Janne Granberg har en pensionärs-pad där och vi ska bo hos honom.

Jag vet ingenting om Istanbul! Det finns typ en blå moské, hemskt mycket folk och hemskt lite rödvin. Right? Vad får man inte missa i Istanböle (som vi så skojfriskt kallar staden)?

Tråkigt nog verkar I-bul och H-ki vara de svalaste städerna i Europa just nu. Typish.

Ett bra inlägg om LCHF!

Råkade jag på via svenska bloggkommentatorerna. Läs här! Jag nickade instämmande genom hela texten.

Olämplig och ohyllad

I dag träffade jag LCMDF och då slog det mig att jag hemskt gärna skulle vara 21, klä i vilket läppstift som helst, skapa innovativ fiilispop, bo i Berlin, vara cool och hyllad. Men det är ju svårt att fixa så där i en handvändning.

Så jag får väl nöja mig med att vara 31, ständigt fega bort läppstiftet, skapa morgonradio som folk rådissar ("en redaktör totalt olämplig för radio" var dagens omdöme), bo i Esbo, vara ocool och  väldigt, väldigt sömnig.

Blir nog bra ändå.

Zombiemorgon

Oj jessus. Jag sov i två timmar i natt. Jag lade mig vid tio och låg sedan där och tvinnade och grubblade på livets allvar, ynklades och panikerade. I ett skede fick jag dessutom en så märklig elohiiri att jag var på vippen att stiga upp och ringa en exorcist. Vid tvåtiden somnade jag äntligen och kvart över fyra ringde veckarklockan. Score.

Men på något märkvärdigt sätt lyckades jag ro i land morgonprogrammet ändå, inga tekniska tabbar i alla fall. Att jag sen inte kom på en smartare inledningsreplik när Kulturfondens nya direktör var gäst i programet än "Tjenare Leif, hur går det på nya jobbet?", det får jag väl liksom leva med.

Håll tummarna för att det går bättre i natt. Behöver min skönhetssömn. Har sett ut som Iron Maiden-Eddie i dag. Gamla tanter har slagit mig med handväskan och små barn rusat undan hysteriskt skrikande.

Nu ska jag krypa in i min sarkofag.

Det här har jag gjort i dag (förutom halkat)

 Hängt en i snöhög med bland annat dessa coola brudar.

Varit en sväng på loppis. Det blidde en kappa, en klänning och ett par skor. Alla verkade så gott som oanvända. 28 effro. Mycket bra. 

Nu sitter jag och huttrar och hoppas att det inte är influensan som slutligen fick mig i alla fall.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

När jag i dag raskt vandrade genom Gamlas på väg på eftermiddagskaffe hos min mor gjorde jag en intressant liten akrobatkonst. Jag har för mig att tricket till en början påminde lite om de dansande sotarna i Mary Poppins, ni vet när de skuttar högt upp i luften, slår i ihop klackarna i sidled och sen landar på fötterna igen. Jag bestämde mig för att sätta lite egen prägel på koreografin och landade på höften istället. Som extra bonus drämde jag armbågen i marken med eftertryck.

Nu är både höft och armbåge smakfullt ryssblå.

Vi är på party

Papporna spelar band hero. Barnen är tveksamma.