tisdag 31 maj 2011
Hej och välkomna till Evas lustgård
Följ med på en rundvandring i min trädgård. Oj så erotiskt det där lät. Det är det inte. Men häng med i alla fall.
Visst gör det ont när knoppar brister. Men det skiter jag i, slå ut nu för fan, syrenjävlar.
Smultron på gång! Groovy. Jag trodde J hade spritt ut grus över alla smultronplantor, men de ha klarat sig.
Godmorgon rhodo. Feel free att slå ut, ingen tittar.
Här har vi en käck narciss som rymt från nån annans tomt och tänker växa just precis här och inte låta sig intimideras av lupinerna i bakgrunden.
Sen har vi en del riktigt snygga stenar liggande på hög. Kan man göra nåt häftigt av de här, tro? Typ stenparti? Mur? Lekstuga a la Sten och Flisa?
Sen försöker vi glömma bort att 70% av tomten ser ut about så här. Suck.
Imorgon blir jag blondin
Mina nya frisyr han anlänt från fjärran land, ska gå och klippa till den imorgon. Och nån gång där i februari kände jag mig kaxig och experimentsugen så jag beställde ett blont hår! Nu är jag inte alls säker på om detta var en bra idé. Vi valde nog färg och ton i samråd med frissan och hon tyckte det lät bra, men ändå. Öh. Jag har varit en brunhårig soffpotatis i trettio år. Nu är jag en joggande blondin! Bloggande jondin.
Ska i alla fall bli lyxigt med nytt hår. Förra årets börjar vara lite tilltufsat.
Ska i alla fall bli lyxigt med nytt hår. Förra årets börjar vara lite tilltufsat.
måndag 30 maj 2011
Vad är den där Eva Hannus för en filur egentligen?
Utöver hemmamamma extraordinaire då, det har väl alla fattat vid det här laget. .
En ganska otäck världsbild tycks hon ju ha i alla fall, enligt henne tycks samtliga dagisbarn gråta hysteriskt och matvägra för att de har så ledsamt efter sin mamma. Uttryckligen mamma då, pappa är det inte så noga med.
Jag kanske har ballat bort mig från första början, jag, för min barn vinkar glatt hejdå varje morgon och är lika glada när vi återförenas på eftermiddagen. Kanske de är lättade över att slippa sin tortyrmamma? Eller så har vi bara hittat den modell som funkar bäst för just oss.
Jag har testat livet som hemmamamma i två repriser och jag fick nog bara acceptera att jag sög på det. Visst var det ju mysigt ett tag, att cocoona där hemma utan desto mera tidtabell än ett och annat rådgivningsbesök. Jag gick hurtiga vagnapromenader, drack kaffe med andra mammor, puréade, babymasserade, sjöng, bakade sandkakor och var mysig. Efter ett år nästan hjulade jag tillbaka till jobbet, lycklig för att få ägna mig åt sådant jag är bra på igen.
Jag älskade dagis när jag var liten och jag inledde min dagiskarriär som 10 månaders limpa. Därmed borde jag väl enligt den Hannuska filosofin ha vuxit upp med totalt frånvarande föräldrar. Men sidu, det gjorde jag inte. Jag hade en utomordentligt lycklig barndom. Vi umgicks en massa, mamma, pappa och jag. Det gör vi i denna dag för den delen, ringer min mamma dagligen och blir lite småstrirrig om det går allt för många dygn utan att vi setts. Så dit rök teorin om att jag skulle ha blivit så trasig av mina föräldrars förfarande i barndomen att jag nu för skadan vidare på nästa generation.
Som extra bonus har jag ju sedan en make som är den bästa pappan i världen. Han är precis lika kapabel att trösta, laga mat, tvätta kakkarumpor och läsa godnattsaga (nej förresten, det är jag bättre på, jag gör funny voices) som jag. Det innebär att det inte går nån som helst nöd på barnen om jag tvingas jobba kvällsskift eller resa bort då och då. Vi tar igen sådant genom att tömma kalendern fullständigt närhelst det behövs och bara ägna oss åt varandra.
Till alla dem som är hemmamammor och gillar det: hurra för er! Toppen att ni har kommit fram till det system som funkar bäst i er familj! Och att ni har ekonomiska och praktiska förutsättningar att få detta att fungera. Lika högt hurrar jag för hemmapappor, jee! Och ni som jobbar och har barnen på dagis och tycker att det fungerar, tjohej för er också.
Också du Eva Hannus, grattis! Toppen att du är nöjd med ditt förfarande. Men var snäll och sluta kalla oss som resonerar på annat sätt för frånvarande barnatorterare. Det är inte snällt. Och mamma ska vara snäll, det är viktigast av allt.
En ganska otäck världsbild tycks hon ju ha i alla fall, enligt henne tycks samtliga dagisbarn gråta hysteriskt och matvägra för att de har så ledsamt efter sin mamma. Uttryckligen mamma då, pappa är det inte så noga med.
Jag kanske har ballat bort mig från första början, jag, för min barn vinkar glatt hejdå varje morgon och är lika glada när vi återförenas på eftermiddagen. Kanske de är lättade över att slippa sin tortyrmamma? Eller så har vi bara hittat den modell som funkar bäst för just oss.
Jag har testat livet som hemmamamma i två repriser och jag fick nog bara acceptera att jag sög på det. Visst var det ju mysigt ett tag, att cocoona där hemma utan desto mera tidtabell än ett och annat rådgivningsbesök. Jag gick hurtiga vagnapromenader, drack kaffe med andra mammor, puréade, babymasserade, sjöng, bakade sandkakor och var mysig. Efter ett år nästan hjulade jag tillbaka till jobbet, lycklig för att få ägna mig åt sådant jag är bra på igen.
Jag älskade dagis när jag var liten och jag inledde min dagiskarriär som 10 månaders limpa. Därmed borde jag väl enligt den Hannuska filosofin ha vuxit upp med totalt frånvarande föräldrar. Men sidu, det gjorde jag inte. Jag hade en utomordentligt lycklig barndom. Vi umgicks en massa, mamma, pappa och jag. Det gör vi i denna dag för den delen, ringer min mamma dagligen och blir lite småstrirrig om det går allt för många dygn utan att vi setts. Så dit rök teorin om att jag skulle ha blivit så trasig av mina föräldrars förfarande i barndomen att jag nu för skadan vidare på nästa generation.
Som extra bonus har jag ju sedan en make som är den bästa pappan i världen. Han är precis lika kapabel att trösta, laga mat, tvätta kakkarumpor och läsa godnattsaga (nej förresten, det är jag bättre på, jag gör funny voices) som jag. Det innebär att det inte går nån som helst nöd på barnen om jag tvingas jobba kvällsskift eller resa bort då och då. Vi tar igen sådant genom att tömma kalendern fullständigt närhelst det behövs och bara ägna oss åt varandra.
Till alla dem som är hemmamammor och gillar det: hurra för er! Toppen att ni har kommit fram till det system som funkar bäst i er familj! Och att ni har ekonomiska och praktiska förutsättningar att få detta att fungera. Lika högt hurrar jag för hemmapappor, jee! Och ni som jobbar och har barnen på dagis och tycker att det fungerar, tjohej för er också.
Också du Eva Hannus, grattis! Toppen att du är nöjd med ditt förfarande. Men var snäll och sluta kalla oss som resonerar på annat sätt för frånvarande barnatorterare. Det är inte snällt. Och mamma ska vara snäll, det är viktigast av allt.
Sigrid who?
Min bokklubb ska läsa Spill av Sigrid Combüchen. Nu när jag är sjuk och ledig skulle jag ju kunna passa på att börja läsa boken, men jag hinner inte. Nej, jag har fullt upp med att göra mig lustig över författarens namn
Hur tog Sigrid sig hit?
Sigrid Com med busshen.
Var är Sigrid?
Sigrid BaCom buschken.
Hur kom Sigrid?
Sigrid com i byschan.
Så här har jag hållit på hela eftermiddagen. Någå roligt ska man ju ha.
Hur tog Sigrid sig hit?
Sigrid Com med busshen.
Var är Sigrid?
Sigrid BaCom buschken.
Hur kom Sigrid?
Sigrid com i byschan.
Så här har jag hållit på hela eftermiddagen. Någå roligt ska man ju ha.
Eländig och springsugen
Blää. Stort misstag att gå på jobb igår. Allt annat gick bra men de långa väderrapporterna sket sig. Jag kände mig ganska pigg igår och trodde att det skulle gå att kraxa sig igenom alla kuststationer, men nähepp. Mina innerliga ursäkter till alla lyssnare som på riktigt behövde den information jag nu hostade bort.
Inte för att jag var den enda såskoppen på Radio Vega igår, i Aktuelltstudion råkade telegramredaktören fälla en stor väggklocka på nyhetsuppläsararen. Ni kan höra incidenten vid 6'30. Hon är dock proffsig och finner sig snabbt.
I dag är jag hemma, sur och tvär.Och motionssugen! Har inte sprungit en meter sedan Damtian eftersom jag började hosta genast efteråt. Vilket antiklimax! Nu försöker jag kompensera detta genom att läsa på om andra lopp. Har alltid uppfattat marathon som snudd på självplågeri, men när jag nu börjar sätta mig in i saken verkar det ju hemskt intressant..
Men kanske man ska testa en halva först. Tror ni att jag hinner arbeta upp mig till 20 km till september och jag springer på som ett skitigt streck hela sommaren? Esbo Strand(halv)marathon funderar jag alltså på.
Försöka duger. Bara det här jävla hostandet och snorandet skulle sluta. Blääää.
Inte för att jag var den enda såskoppen på Radio Vega igår, i Aktuelltstudion råkade telegramredaktören fälla en stor väggklocka på nyhetsuppläsararen. Ni kan höra incidenten vid 6'30. Hon är dock proffsig och finner sig snabbt.
I dag är jag hemma, sur och tvär.Och motionssugen! Har inte sprungit en meter sedan Damtian eftersom jag började hosta genast efteråt. Vilket antiklimax! Nu försöker jag kompensera detta genom att läsa på om andra lopp. Har alltid uppfattat marathon som snudd på självplågeri, men när jag nu börjar sätta mig in i saken verkar det ju hemskt intressant..
Men kanske man ska testa en halva först. Tror ni att jag hinner arbeta upp mig till 20 km till september och jag springer på som ett skitigt streck hela sommaren? Esbo Strand(halv)marathon funderar jag alltså på.
Försöka duger. Bara det här jävla hostandet och snorandet skulle sluta. Blääää.
söndag 29 maj 2011
Doktor Torres och Bree
En sak som kan irritera mig alldeles ofantligt mycket är när tv-serier snurrar på så länge att inte ens de som gör dem kommer ihåg vad som hänt. Två prima exemplar visas som bäst: Desperate Housewives och Grey's Anatomy. Båda borde ha lagts ner för flera säsonger sen. Varfär jag ännu tittar? Not a clue, jag är väl ett vanedjur.
I DH har Bree som bäst issues med sin son Andrew. Han håller på att bli alkoholist precis som sin mor, och häromveckan röt han till och förklarade att han dricker eftersom han är så traumatiserad av att hans mamma inte hade förtroende för honom då han ställde upp i elevkårsvalet i skolan. Stackars pöjk. Jag skulle ju annars ha trott att det var mera traumatiskt att samma mamma slängde ut honom hemifrån så han fick försörja sig som gayprostituerad i säsong 3, men det nämnde de inte.
Och i GA gifte nyligen den coola doktor Torres sig med sin Arizona. Det var ju fint. Tyvärr kunde mamma Torres inte acceptera det här med lesbiska äktenskap så det blev lite krakel. Men till all lycka kom pappa Torres (även känd som hotellchef i Pretty Woman) ångande för att ta en svängom med sin little girl på dansgolvet efter vigseln, för det hade han sett fram emot i hela sitt liv. Awww. I brådrasket glömde iofs alla att bruden redan gift sig en gång tidigare, med doktor O'Malley i Las Vegas i säsong två. Ingen hann vare sig protestera eller dansa den gången, men det har de tydligen repat sig efter.
Jag förstår ju att man ibland tar in nya manusförfattare som inte har läst igenom alla tidigare säsonger med lupp, men reagerar inte skådespelarna på sådana här flöntigheter? När nu jag som uttråkad tv-tittare gör det.
Nää, jag ska sluta titta på båda serierna nu.
I DH har Bree som bäst issues med sin son Andrew. Han håller på att bli alkoholist precis som sin mor, och häromveckan röt han till och förklarade att han dricker eftersom han är så traumatiserad av att hans mamma inte hade förtroende för honom då han ställde upp i elevkårsvalet i skolan. Stackars pöjk. Jag skulle ju annars ha trott att det var mera traumatiskt att samma mamma slängde ut honom hemifrån så han fick försörja sig som gayprostituerad i säsong 3, men det nämnde de inte.
Och i GA gifte nyligen den coola doktor Torres sig med sin Arizona. Det var ju fint. Tyvärr kunde mamma Torres inte acceptera det här med lesbiska äktenskap så det blev lite krakel. Men till all lycka kom pappa Torres (även känd som hotellchef i Pretty Woman) ångande för att ta en svängom med sin little girl på dansgolvet efter vigseln, för det hade han sett fram emot i hela sitt liv. Awww. I brådrasket glömde iofs alla att bruden redan gift sig en gång tidigare, med doktor O'Malley i Las Vegas i säsong två. Ingen hann vare sig protestera eller dansa den gången, men det har de tydligen repat sig efter.
Jag förstår ju att man ibland tar in nya manusförfattare som inte har läst igenom alla tidigare säsonger med lupp, men reagerar inte skådespelarna på sådana här flöntigheter? När nu jag som uttråkad tv-tittare gör det.
Nää, jag ska sluta titta på båda serierna nu.
Inlägg 300 handlar om smurfar
Det här är Det är baksidan som räknas 300e inlägg. Skål på den saken. Här ska ni få se nånting väldigt mystiskt.
Från vänster: en X3M-producent, en ÖT-nattchef, en HBL-utrikare som reser runt till ruggiga ställen och skriver fängslande reportage. Och sen jag då. I garnperuk. Tror jag är nån sorts heavy-Smurfina.
Året var 1999. Det var ju bra att tre av fyra smurfar blev nånting vettigt.
Året var 1999. Det var ju bra att tre av fyra smurfar blev nånting vettigt.
lördag 28 maj 2011
Tänk om barnen sku få bestämma
T kommer ångande:
- Mamma mamma, tänk om barnen sku få bestämma! Å så sku di säga "Alla vuxna ska duscha nu!" Och sen "Alla vuxna ska tvätta tänderna nu". Och "Alla vuxna ska ha både händerna i romppan NU!"
- Mamma mamma, tänk om barnen sku få bestämma! Å så sku di säga "Alla vuxna ska duscha nu!" Och sen "Alla vuxna ska tvätta tänderna nu". Och "Alla vuxna ska ha både händerna i romppan NU!"
Pysslingsreva!
Jag har odlat perenner, jo det har jag! Karpaterklocka och pysslingsreva. Eller pysslingnäva var det kanske.
Jag vet nada om trädgårdsskötsel men eftersom jag är lycklig ägarinna till 2400 kvadratmeter grusplan kanske det börjar vara dags att lära sig. Vi är på god väg. J:s födisorkidé har överlevt i två månader redan! Och min butiksbasilika blommar glatt i köksfönstret. Det är till att ha gröna fingrar, sini.
Men om ni ser mig strutta runt i trädgården i en dylik outfit har ni mitt tillstånd att avfyra hagelbössan.
Jag vet nada om trädgårdsskötsel men eftersom jag är lycklig ägarinna till 2400 kvadratmeter grusplan kanske det börjar vara dags att lära sig. Vi är på god väg. J:s födisorkidé har överlevt i två månader redan! Och min butiksbasilika blommar glatt i köksfönstret. Det är till att ha gröna fingrar, sini.
Men om ni ser mig strutta runt i trädgården i en dylik outfit har ni mitt tillstånd att avfyra hagelbössan.
torsdag 26 maj 2011
Om jag hade något hår skulle det bli grått nu
Vet inte riktigt vad jag har ställt till med. Eller jo, det vet jag ju visst. Det var Eurovisionen som råddade till allt. I flera veckor funkade inte mina vanliga jobbrutiner alls och under den intensivaste veckan satt jag ju i glasskiosken mitt i natten och såg knappt röken av mina kolleger. Ibland ringde folk och frågade om jag kunde ställa upp här och ta en arbetstur där. Visst visst, sa jag vimsigt utan att kolla i kalendern, det gå säkert fint. Lita på mig!
Fem veckor kvar till semestern. Fyra jobbveckoslut som jag inte kommer att hinna kompa ut, så det blir jobbputkin på uppemot 12 dagar här och där. Fyra Nöjesfredagar. En sommarserie som jag pitchade i vintras när jag hade tråkigt och inte ens har hunnit börja med ännu. Åtta avsnitt ska det bli. När jag ska göra dem är oklart.
Jag har bokat in fem resor på två månader, roligt men kanske aningen överambitiöst eftersom jag är mera Ma Ingalls än Paris Hilton. Glömt bort T:s födelsedag som ju innebär att vi borde ordna kalas för både släktingar och dagiskompisar. Och nu är jag flunsig. Går inte att vara sjuk nu, för kollegerna börjar droppa iväg på semester och det innebär att det inte finns vikarier om vi som ska jobba sackar ihop.
Lyckat Eva, mycket lyckat.
Är en katastrofal organisatör, usel mamma och allmänt enfaldig människa. Men i övrigt är ju allt hunkydory.
Fem veckor kvar till semestern. Fyra jobbveckoslut som jag inte kommer att hinna kompa ut, så det blir jobbputkin på uppemot 12 dagar här och där. Fyra Nöjesfredagar. En sommarserie som jag pitchade i vintras när jag hade tråkigt och inte ens har hunnit börja med ännu. Åtta avsnitt ska det bli. När jag ska göra dem är oklart.
Jag har bokat in fem resor på två månader, roligt men kanske aningen överambitiöst eftersom jag är mera Ma Ingalls än Paris Hilton. Glömt bort T:s födelsedag som ju innebär att vi borde ordna kalas för både släktingar och dagiskompisar. Och nu är jag flunsig. Går inte att vara sjuk nu, för kollegerna börjar droppa iväg på semester och det innebär att det inte finns vikarier om vi som ska jobba sackar ihop.
Lyckat Eva, mycket lyckat.
Är en katastrofal organisatör, usel mamma och allmänt enfaldig människa. Men i övrigt är ju allt hunkydory.
Mirakelpreparatet Neulash
Jag är lite sugen på att testa Neulash, som påstås ge en ögonfransar som en kossa på bara några veckor. Kändisar som Amanda Schulman har fått megafransar tack vare preparatet.
Jag hade ju inga fransar alls ännu för några månader sedan, men nu är det pikulite action där runt ögonen. Fransarna är mycket glesa och ljusa, men i alla fall verkar det vara lite sprutt i hårsäckarna ännu.
Neulash är svindyrt, typ 90 euro för en liten flaska som räcker i några månader. Men om det funkar så är det ju nog värt det. Pigmentering är minsann inte gratis det heller...
Men den här bilden på Neulash-webbsidan avskräker ju nog mig snarare än lockar. Hujedamig, sådana där harakrankor vill jag ju inte ha! En tredjedel av detta skulle räcka mer än väl för mig.
Jag hade ju inga fransar alls ännu för några månader sedan, men nu är det pikulite action där runt ögonen. Fransarna är mycket glesa och ljusa, men i alla fall verkar det vara lite sprutt i hårsäckarna ännu.
Neulash är svindyrt, typ 90 euro för en liten flaska som räcker i några månader. Men om det funkar så är det ju nog värt det. Pigmentering är minsann inte gratis det heller...
Men den här bilden på Neulash-webbsidan avskräker ju nog mig snarare än lockar. Hujedamig, sådana där harakrankor vill jag ju inte ha! En tredjedel av detta skulle räcka mer än väl för mig.
I dunno. Kanske det kunde vara värt ett försök?
Det här gjorde jag i Tallinn
onsdag 25 maj 2011
Usel mamma?
Är man en usel mamma om man nu inser att man bokat in sig på bloggkryssning på äldsta dotterns 5-årsdag?
Men om man försöker överkompensera det riktigt ordentligt istället? Typ med lekstugor, konfettikanoner och levande elefanter? Och Justin Bieber, tror ni han uppträder på privata födiskalas? Det gör han säkert...
Men om man försöker överkompensera det riktigt ordentligt istället? Typ med lekstugor, konfettikanoner och levande elefanter? Och Justin Bieber, tror ni han uppträder på privata födiskalas? Det gör han säkert...
tisdag 24 maj 2011
söndag 22 maj 2011
Tjohoo!
Det gick ju hur bra som helst, det där! Jag joggade hela rundan och det tog mig 1 timme 7 minuter (inklusive ganska mycket trängsel och en trafikspärr). Mycket nöjd med mig själv, det här skulle jag aldrig ha trott för ett år sedan.
Mor och far stod och hejade på. Jag torde vara den första i den Ekremska klanen som deltar i ett motionsjippo frivilligt.
Ska göra det här nästa år också. Men då ska jag nog vara bland de där som klarar rundan på mindre än en timme.
Ska göra det här nästa år också. Men då ska jag nog vara bland de där som klarar rundan på mindre än en timme.
lördag 21 maj 2011
Ohoj där!
Har inte riktigt kommit mig för att bli engagerad i den finlandssvenska blogg-gemenskapen ännu. Har ju bloggat i flera år, men kommit igång med det på allvar först i slutet av förra året. Inga bloggalor eller bloggfester för mig ännu, och det beror inte på ovilja utan dålig organisationsförmåga. Men nu har jag anmält mig till The Bloggkryssning som Papper och Silja Line och vem det allt var ordnar i juni. Ska bli intressant! Tror inte att jag känner någon annan som ska med än Mjuklandnings-Softy (ryktet säger förresten att hon är en fena på det där med Sverigekryssningar så jag har skyhöga förväntningar).
Vem annan ska med? Jag vill vara väl förberedd så jag kan konversera kunnigt med er om bloggiga företeelser. Inte är ni väl alla hemskt unga och trendiga för då vågar jag inte komma ut ur hytten...
Hmm. Det där var ett försök att se ut som en klämmig salt sjömanstjej, men det blev ju nog mera Benny Hill...
Vem annan ska med? Jag vill vara väl förberedd så jag kan konversera kunnigt med er om bloggiga företeelser. Inte är ni väl alla hemskt unga och trendiga för då vågar jag inte komma ut ur hytten...
Spring för livet!
Ojoj, imorgon är det Naisten Kymppi! Tänk att det här året har gått så snabbt!
Jag började ju jogga förra sommaren i mycket små portioner till en början. Klarade av att springa i en minut i början, och det var nog nippa nappa det också. Mitt första mål var att jogga fem kilometer före den första snön och det fixade jag! 5 km, 33 minuter utan pauser, lufsade jag i oktober nån gång! Sen blev det ganska glest mellan länkarna under vintern, men när jag väl kom ut igen satte jag som mål att klara av att jogga hela Naisten Kymppi i maj. Och det borde nog gå också, för häromveckan överlevde jag en tio kilometers länk i Ladusvedsskogarna. Jag är ganska förbluffad över att jag avancerat så fort! Jag är ingen sportig typ alls, men man bli ju beroende när framstegen är så där påtagliga.
I princip har jag ju nått mitt mål på förhand, alltså att kuta 10 kilometer, men det ska bli roligt att se hur det går imorgon i alla fall. Det påstås dock vara omöjligt att jogga hela rundan pga trängseln, men försöka duger. Klarar jag det på 1 h 10 minuter är jag apnöjd. 1 h 15 minuter är okej. Tar det längre än så blir jag lite purken.
Och går det bra är det väl bara att börja fundera på halvamaraton... Men kanske jag ska försöka genomlida mjukisvarianten först.
Jag började ju jogga förra sommaren i mycket små portioner till en början. Klarade av att springa i en minut i början, och det var nog nippa nappa det också. Mitt första mål var att jogga fem kilometer före den första snön och det fixade jag! 5 km, 33 minuter utan pauser, lufsade jag i oktober nån gång! Sen blev det ganska glest mellan länkarna under vintern, men när jag väl kom ut igen satte jag som mål att klara av att jogga hela Naisten Kymppi i maj. Och det borde nog gå också, för häromveckan överlevde jag en tio kilometers länk i Ladusvedsskogarna. Jag är ganska förbluffad över att jag avancerat så fort! Jag är ingen sportig typ alls, men man bli ju beroende när framstegen är så där påtagliga.
I princip har jag ju nått mitt mål på förhand, alltså att kuta 10 kilometer, men det ska bli roligt att se hur det går imorgon i alla fall. Det påstås dock vara omöjligt att jogga hela rundan pga trängseln, men försöka duger. Klarar jag det på 1 h 10 minuter är jag apnöjd. 1 h 15 minuter är okej. Tar det längre än så blir jag lite purken.
Och går det bra är det väl bara att börja fundera på halvamaraton... Men kanske jag ska försöka genomlida mjukisvarianten först.
fredag 20 maj 2011
Arnold Junior
Tänk så lustiger den här gamla filmaffischen blidde helt plötsligt.
Hushållerskan? Aber nein, så här gick det ju till. Emma Thompson var med på ett hörn.
Fredagsfyllan
Drabbade mig förschräckligt fort denhärgången. Bastu. Famijebastu. Akta akta, bränna sig farligt. Trip åt barnen. Jag vill ha den gröna. Näää-ä JAG vill ha den gröna. U hu huuu dumma. Sitt still. Inte slå. Seså. Duktiga flickor. Nu korka bastuöl. Pscchht, pyyys. Klunk. Mums. Vill duscha nu mamma. NU! För varmt i dumma bastun. Jojo. Ölen blir alldeles varm nu, äsch. Tvätta noga. Torka torka. Bepanthen och muminspray. Häva ljummen öl. Burp.
Barnen sover. Mamma bloggar och är full av 1 dl Karhu. Patetischkt. Men ganska skönt. Och tänk så billigt det blir, mor och far är het blasé för att vi delat en liten ölburk.
Nu ska vi krypa upp i soffan och somna mitt i Mad Men.
PS. Det här är Elin Blom. Hon är coolast i världen och kommer att bli grymt berömd och då ska jag imponera på T och S med denna bild. Ha!
Barnen sover. Mamma bloggar och är full av 1 dl Karhu. Patetischkt. Men ganska skönt. Och tänk så billigt det blir, mor och far är het blasé för att vi delat en liten ölburk.
Nu ska vi krypa upp i soffan och somna mitt i Mad Men.
PS. Det här är Elin Blom. Hon är coolast i världen och kommer att bli grymt berömd och då ska jag imponera på T och S med denna bild. Ha!
torsdag 19 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Ny tågkompis
Igår åkte jag tåg med en charmant herre som varken duschat eller bytt kläder sedan Kekkonen-eran tog slut. Hon krånglade sig in i kupén med en massa plastkassar och man kände aromen av honom en god stund innan man såg honom. Givetvis slog han sig ner mittemot mig och började rota i plastkassarna. Jag förväntade mig förstås att han skulle dra fram en flaska, men nejdå, istället halade han fram en skitig gummibandsstump. Så såg han pillemariskt på mig, stretchade ut gummibandet och knäppte på det två gånger. Spjoing spjoing.
Sen skrattade vi gott båda två.
Han steg av i Grankulla. Det var också lite oväntat.
Sen skrattade vi gott båda två.
Han steg av i Grankulla. Det var också lite oväntat.
tisdag 17 maj 2011
We suck.
I 30 år har jag varit stolt över att vara finländare. Varje julafton har jag fått gåshud när gänget i Åbo klämmer i med nationalsången strax efter att julfreden kungjorts. Jag har tyckt att det är pampigt med vajande blåvita fanor på flaggdagar och varit nöjd med att den finska flaggan har fått förbli en högtidlig symbol (som man inte får använda som korsett a la Spice Girls-Geri och Union Jack, till exempel).
Jag har alltid respekterat dem som upplevde kriget, min mormor som kutade till skolan med ett lakan på huvudet, hennes syster som förlorade fästmannen vid fronten och levde ensam de återstående 60 åren av sitt liv. Shit, vilka uppoffringar det här folket har gjort!
Jag blev rasande när Berlusconi dissade finländsk matlagning i tiderna (fast han ju nog egentligen hade en point). Jag har jublat för Häkkinen, Lejon och Lordi. Jag har alltid troget köpt en Nokia fast de bara hållit tills garantitiden just gått ut. Jean Sibelius, Tove Jansson, Martti Ahtisaari, fyfan vad vi är bra! Jag har kanske inte själv känt igen mig i bilden av den stereotypa finnen som är saktmodig, lugn och pålitlig, men tyckt att bilden är ganska gemytlig. För att inte tala om det finska språket, det vackraste språket i världen! Vilka konsonanter, vilken melodi, vilka härliga ord man kan konstuera vid behov (syftar varken på jytky eller ilmaveivi, men nog är ju till exempel kännykkä ganska fint)! I tiderna var jag till och med stolt över att finländare kan dricka de flesta nationaliteter under bordet, fast det har jag kanske lagt av med nu på äldre och mera ansvarsfulla (läs: tråkigare) dar.
Nu orkar jag inte vara stolt längre. Det här landet suger. Vi är djur som super, bränner grannars flaggor, tycker det är naturligt att på spåran skälla ut och skrämma upp kläppar som ser utländska ut. Vi är förbannat nöjda med oss själva och markerar vår förträfflighet genom att klistra in symboler på våra facebookbilder. Pilutta dig jag är persu! Nejnej, pilutta tillbaka, jag är sidu finlandssvensk. Pärtar det? Braaa. För det går inte att bygga upp sitt eget självförtroende utan att bräda till nån annan.
Till och med vår vackra flagga fungerar som markör för vem som är inne och vem som är ute. Det här landet är för oss. Stick. Vad sa du? Är du född här? Stick i alla fall. Slår de ihjäl dig om du åker till ditt hemland? Talk to the hand. Me ollaan saaaankareiiita...
Jag får inte gåshud när nationalsången spelas längre. Jag mår pyton. Och jag mår pyton över att jag mår pyton. Mitt Finland finns inte mera.
Jag har alltid respekterat dem som upplevde kriget, min mormor som kutade till skolan med ett lakan på huvudet, hennes syster som förlorade fästmannen vid fronten och levde ensam de återstående 60 åren av sitt liv. Shit, vilka uppoffringar det här folket har gjort!
Jag blev rasande när Berlusconi dissade finländsk matlagning i tiderna (fast han ju nog egentligen hade en point). Jag har jublat för Häkkinen, Lejon och Lordi. Jag har alltid troget köpt en Nokia fast de bara hållit tills garantitiden just gått ut. Jean Sibelius, Tove Jansson, Martti Ahtisaari, fyfan vad vi är bra! Jag har kanske inte själv känt igen mig i bilden av den stereotypa finnen som är saktmodig, lugn och pålitlig, men tyckt att bilden är ganska gemytlig. För att inte tala om det finska språket, det vackraste språket i världen! Vilka konsonanter, vilken melodi, vilka härliga ord man kan konstuera vid behov (syftar varken på jytky eller ilmaveivi, men nog är ju till exempel kännykkä ganska fint)! I tiderna var jag till och med stolt över att finländare kan dricka de flesta nationaliteter under bordet, fast det har jag kanske lagt av med nu på äldre och mera ansvarsfulla (läs: tråkigare) dar.
Nu orkar jag inte vara stolt längre. Det här landet suger. Vi är djur som super, bränner grannars flaggor, tycker det är naturligt att på spåran skälla ut och skrämma upp kläppar som ser utländska ut. Vi är förbannat nöjda med oss själva och markerar vår förträfflighet genom att klistra in symboler på våra facebookbilder. Pilutta dig jag är persu! Nejnej, pilutta tillbaka, jag är sidu finlandssvensk. Pärtar det? Braaa. För det går inte att bygga upp sitt eget självförtroende utan att bräda till nån annan.
Till och med vår vackra flagga fungerar som markör för vem som är inne och vem som är ute. Det här landet är för oss. Stick. Vad sa du? Är du född här? Stick i alla fall. Slår de ihjäl dig om du åker till ditt hemland? Talk to the hand. Me ollaan saaaankareiiita...
Jag får inte gåshud när nationalsången spelas längre. Jag mår pyton. Och jag mår pyton över att jag mår pyton. Mitt Finland finns inte mera.
måndag 16 maj 2011
Folkfest my ass
En hög aspackade tandlösa alfahannar samlar 70 000 brölande och flaggviftande kroppar i ett moln av konfetti, spyor och glåpord. Party party. Hjältar, jorå. Världen blir mycket bättre av att man slirar runt på ett halt underlag och jagar snusburk i några veckor.
Överväger att flytta ut på en holme och bli eunuck. Nä väntas, eremit heter det.
Överväger att flytta ut på en holme och bli eunuck. Nä väntas, eremit heter det.
Nu ska jag försvara Stereo Mike!
Vi dissade den grekiska rapperen Stereo Mike så mycket vi bara hann förra veckan, men nu ska jag ta tillbaka lite av kritiken. När killen rappar på grekiska låter det ju ganska bra. Inte för att jag fattar vad han rappar om, men det låter ju helt hyfsat. Föreställer mig att han är lik finurlig i sina texter som Petter eller nån sån.
Men fattar fortfarande inte varför de tvingade honom att rappa på engelska i ultrarapid i ESC. Yo yo bara.
I was bwooorn so betraaayed
Men fattar fortfarande inte varför de tvingade honom att rappa på engelska i ultrarapid i ESC. Yo yo bara.
I was bwooorn so betraaayed
söndag 15 maj 2011
Hoppsan
Noterar att bloggen bloggar för sig själv medan jag sover. Skickade iväg bilderna ovan före sändning igår men trodde att de försvunnit ut i cyberspace eftersom de inte dök upp på nån timme.
Trött som en trasa är jag, men det var en helt löjligt rolig arbetsvecka. Återstår att se om man nånsin får göra något motsvarande igen.
Resultatet, ja. Jag är inte det minsta förvånad. Men superstolt över Paradise Oscar som modigt klev ut i Eurovisionsglittret med en trall som han petat ihop alldeles själv. Tänk att han var trea i första semifinalen, det är ju häftigt som bara den.
Och grattis till Sverige, tävlingens egentliga vinnare. Den Azerbajdzjanska inputen i vinnarbidraget var två karaokevinnare som sjöng falskt, resten hade snickrats ihop av svedupellar. Och en bronsplats åt Eric Saade gläder mig. Pilutta dem som dissade honom sönder och samman strax före tävlingen.
Och skönt att Blue inte vann, de sjöng så falskt på genrepen att jag satt med hakan i ankelhöjd.
lördag 14 maj 2011
Got my lipstick on here I come dududum
Jag har bestämt mig för att Irland vinner ikväll. Det är jag som bestämmer, visste ni det?
Här är min tio i topp-tippning. Baserad på inget särskilt.
1. Irland
2. Frankrike
3. Italien
4. Estland
5. Tyskland
6. Ungern
7. Bosnien-Herzegovina
8. Finland
9. Moldavien
10. Ryssland
torsdag 12 maj 2011
onsdag 11 maj 2011
ParadiseOnsdag
God morgon! Jag vaknade just. Man kunde ju nästan tro att jag har varit ute och svirat men det har jag inte alls, åkte raka vägen hem efter sändningen och lade mig. Men när humorn varit på sådan här nivå sedan klockan 15 motsvarar det nog en dubbel vappfylla.
Enihöö, fasen var härligt att Axel gick vidare! Jag skrek som en stucken gris, hoppas folks tv-apparater höll.
tisdag 10 maj 2011
Svenskfinlands officiella fläskberg
Charming! Jag är på bild i alla möjliga tidningar. Jag har fem hakor och kameran har lagt till tjugo kilo. Just den bilden tyckte Yles bildtjänst och marknadsföringsavdelning att vi skulle visa upp.
Så här tillbringade jag kvällen.
Genrepet var väldigt klåpigt! De började nästan tio minuter för sent, de satte igång fel postkort, telepromptern slocknade, programledarna tappade bort sig och började bjäbba på tyska osv. Men Paradise Oskar sjöng som en liten kerub.
Den ena kvinnliga programledaren hade så kort kjol att man såg hela hennes green room när hon satt ner. Där har ni något att se fram emot.
Ikväll gäller det! Men nu ska jag jogga lite, man sporras ju när man visar upp sin vallrosslekamen i dagstidningen...
Så här tillbringade jag kvällen.
Den ena kvinnliga programledaren hade så kort kjol att man såg hela hennes green room när hon satt ner. Där har ni något att se fram emot.
Ikväll gäller det! Men nu ska jag jogga lite, man sporras ju när man visar upp sin vallrosslekamen i dagstidningen...
måndag 9 maj 2011
söndag 8 maj 2011
Jag är inte en bloggare som är någon
Nå äsch. Det har tydligen varit pastellig bloggfest, alla som är någon var bjudna. Jag var inte bjuden för jag är inte någon. Nu kunde jag ju rycka på axlarna, säga "oh well, som jag skulle bry mig, jag har bättre saker för mig" men det skulle ju vara lögn. Jag tvättade fönster i huckle hela dagen, det är inte att ha något bättre för sig. Och goodie bags! Jag har aldrig fått en goodie bag, för en duktig objektiv journalist tar aldrig emot sådant. Men en bloggare som är någon kan ta emot hur många bags som helst. Jag vill också bli bjuden på pastellig bloggfest, buhuhuuuu. Ska byta namn, hädanefter är detta Martyrbloggen.
Men hey, jag fick en massa fint imorse istället. T hade planterat nån sorts blomma till mig, ska bli intressant att se om det är en fikus eller en köttätande växt. S hade gjort ett kort och av J fick jag en morgonrock i storlek XL. Den satt satt som gjuten. Ouch.
En del blir lyckades till och med på mug shots!
Men hey, jag fick en massa fint imorse istället. T hade planterat nån sorts blomma till mig, ska bli intressant att se om det är en fikus eller en köttätande växt. S hade gjort ett kort och av J fick jag en morgonrock i storlek XL. Den satt satt som gjuten. Ouch.
lördag 7 maj 2011
Skurgummans lördag
Det kändes ju som en briljant idé att bygga ett stort hus. Mindre briljant var det att bygga ett hus med 26 fönster. Vi har knappt kunnat se grannskapet genom våra superskitiga fönsterrutor så i dag satte jag tappert igång med projekt fönstertvätt.
Efter sex timmars slit har vi inte ens kommit halvvägs. J är dessutom jättenoga, det får inte vara några ränder alls och det är ju för fan omöjligt!
Nåjo, i ett skede tog vi i alla fall glass- och jordgubbspaus. Den behövdes.
Sådant här står jag och ylar lyckligt över nuförtiden. Det växer pärlhyacinter i trädgården! Hur har de hamnat där? Och hur kommer det sig att jag kan identifiera dem som pärlhyacinter? Yikes!
Efter sex timmars slit har vi inte ens kommit halvvägs. J är dessutom jättenoga, det får inte vara några ränder alls och det är ju för fan omöjligt!
Nåjo, i ett skede tog vi i alla fall glass- och jordgubbspaus. Den behövdes.
T förevigade sin mor, skurgumman.
S gör inte fotominen på beställning.
Inte J heller.
Atkins tillåter jordgubbar om man lovar äta ordentligt med vispgrädde till. Nå okeeej.
fredag 6 maj 2011
Vårfrisyr
I vår har jag satsat på en frisyr jag kallar "marmorerad skalp". Det växer små mörka tofsar lite på måfå på mitt huvu. Inte speciellt tjusigt, när man är helskallig kan man ju låtsas att det är ett medvetet val. Men ingen klok människa väljer en sådan här tofsfundering. Det ser lite ut som om en blind person med handen i gips rakat mitt huvud.
Oh well, förra året hade jag inte ett ensa hårstrå nånstans, nu gör håret anspråkslös comeback här och där. Det är ju trevligt.
Jag klarade av arbetsdagen fast jag var lite dåsig. På måndag börjar ESC-rumban. Blir en intensiv vecka, men herreminjösses vad skoj det ska bli!
Jag klarade av arbetsdagen fast jag var lite dåsig. På måndag börjar ESC-rumban. Blir en intensiv vecka, men herreminjösses vad skoj det ska bli!
torsdag 5 maj 2011
Typiskt mej
När jag är sjuk en dag blir jag så jäkla rastlös framåt kvällen att jag börjar med något husligt projekt. I dag fick det bli tambur-uppröjning. Bort med vinterkläderna, fram med vårjackorna, ordning och reda i skohavet.
De trevliga vita skohyllorna fyndade min man i dag i en exklusiv liten inredningsaffär här i närheten, som säljer inredningsprylar i ljus och lantlig stil.
(Okej, han var på Jysk)
Före:
Efter:
(Okej, han var på Jysk)
Det finns många sätt att spara
Men jag är tveksam till att Hello Kitty-tuppapper för nästan 2 euro rullen är ett.
Sådana bloggar läser inte jag
Jag blev sjuk, suprajs suprajs. Sitter nu hemma och äter mörk choklad och läser bloggar och hör på när blivande grannarna spränger (ytterligare ett husbygge i Esbo, tänka sig).
Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.
Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!
Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.
Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.
Men om bloggar alltså. Bloggar kan gärna handla om vad som helst, jag läser det mesta när jag har tråkigt. Men det jag inte klarar av är bloggare som hittar på egna skrivregler. Som att centrera all text. Alltid. Jag klarar högst av ett gratulationskort med sådan text, absolut inte hela blogginlägg. Tyckte ju att superhustrun Marica verkade vara en putslustig ragata men en sådan där blogg kan jag bara inte läsa.
Sen finns de de som tycker det är lite coolt att skippa alla stora bokstäver, också i början av namn och nya meningar. Jag är språkvetare, sådant svider i mina ögon som ickekanintestat schampo.Precis som att skriva allt med versaler. HERREGUD MAN FÅR JU HJÄRTSVIKT BARA AV EN MENING!!!!
Sen finns ju fenomenen som Kissie till exempel. Jag tror att hon har ett visst hum om skrivregler, men att hon kakkar ur sig inläggen i sån faslig fart att det blir lite hipp som happ med stavningen. Och det fungerar tydligen ändå. Inte på mig kanske, men jag tillhör inte målgruppen.
Näe hörni. Rätt ska vara rätt. Slarvfel och stavfel gör jag minsann själv mig skyldig till hela tiden så sådana tänker jag inte basunera om. Men vill man ha mig som läsare kan man börja med att önska denna i morsdagspresent.
onsdag 4 maj 2011
Jag får väl göra en Kaj Kunnas
Nå just så. Om det är typ en vecka på hela året då jag inte skulle få vara sjuk är det ju nästa vecka. Tre Eurvisionssändningar, tre generalrepetitioner, femtielva expertintervjuer (de tror att jag är expert, mwahaaa) och superlånga arbetsdagar.
Igår skulle jag vara jättemegahurtig och länka i 10 kilometer. Det gjorde jag också, med lite gå-pauser. Jag var pålpälsad som Sampo Lappelill och kände mig smäcker som en gravid elefanthona på barettmarch, men jag kämpade på. Och i dag har jag ont i halsen. Fy fasen också.
Lång arbetsdag i dag också, ska försöka få en intervju med Elin Ruth Sigvardsson, och så skulle jag faktiskt vilja gå på konserten också. Men känner mig så slapp just nu att jag kanske borde åka hem istället.
Äsch äsch äsch. Nästa steg brukar vara att jag tappar rösten, då det kan bli lite hest ESC-kommenterande i år. Men så brukar det gå för Kaj Kunnas också, och han är pop i alla fall.
Igår skulle jag vara jättemegahurtig och länka i 10 kilometer. Det gjorde jag också, med lite gå-pauser. Jag var pålpälsad som Sampo Lappelill och kände mig smäcker som en gravid elefanthona på barettmarch, men jag kämpade på. Och i dag har jag ont i halsen. Fy fasen också.
Lång arbetsdag i dag också, ska försöka få en intervju med Elin Ruth Sigvardsson, och så skulle jag faktiskt vilja gå på konserten också. Men känner mig så slapp just nu att jag kanske borde åka hem istället.
Äsch äsch äsch. Nästa steg brukar vara att jag tappar rösten, då det kan bli lite hest ESC-kommenterande i år. Men så brukar det gå för Kaj Kunnas också, och han är pop i alla fall.
tisdag 3 maj 2011
Onanina och naziskämt
Puuuh. Ni ska veta att det är hårt jobb att kommentera Eurovisionen. Vi övar och övar, Johan och jag. Vi tajmar, kollar, testar på nytt, reviderar, skriver om och dubbelkollar. Så har vi hållit på i flera dagar nu. Emellanåt brister det och så blir det skrattsjuka istället. Som när jag lyckades presentera Serbiens sångerska som "Onanina". Det är farligt att sluddra, Nina heter hon. Pausnumret "Cold steel" kommer jag inte heller att våga presentera i sändning eftersom vi kallat det "Buns of steel" hela dagen.
Sedan går ju tävlingen av stapeln i Tyskland i år vilket för in tankarna på helt opassande och super-politiskt-inkorrekta naziskämt när man är trött. Dem ska jag inte ens delge er för de är så förskräckliga. Usch.
Vem tror jag vinner då? Nåh, jag tippar på den franska tenoren. Det finns gott om tanter ute i Europa som gillar Il Divo-stuket. Min personliga favorit är Norge, hon är för gullig.
Hemskast av alla är nog Ryssland. Klarar av både Portugals protestsång och Vitrysslands underliga forsterländska folkdansdiscodänga bättre än denna sliskiga falsksjungande gosse.
Sedan går ju tävlingen av stapeln i Tyskland i år vilket för in tankarna på helt opassande och super-politiskt-inkorrekta naziskämt när man är trött. Dem ska jag inte ens delge er för de är så förskräckliga. Usch.
Vem tror jag vinner då? Nåh, jag tippar på den franska tenoren. Det finns gott om tanter ute i Europa som gillar Il Divo-stuket. Min personliga favorit är Norge, hon är för gullig.
Hemskast av alla är nog Ryssland. Klarar av både Portugals protestsång och Vitrysslands underliga forsterländska folkdansdiscodänga bättre än denna sliskiga falsksjungande gosse.
måndag 2 maj 2011
Lilla O och Molly
Jag har inte kontakt med så hemskt många av mina barndomskompisar, men de här två träffar jag så gott som dagligen. De bor i en glasmonter i aulan till redaktionshuset, där jag jobbar.
Fast jessus så annoying avsnitten är med vuxna ögon. Hur pallade mina föräldrar?
söndag 1 maj 2011
7 km!
Bara 20 km till så får Maratonmamman veja undan i joggingspåret.
Men 7 km är otroligt mycket för att vara jag! Jag har aldrig tidigare klarat av att springa så långt utan gå-pauser. Det tog min 48 minuter så något fartvidunder är jag inte, men fasligt stolt. Kan väl dra slutsatsen att jag i dag, 1 maj 2011, har bättre kondition än nånsin tidigare i mitt 30-åriga liv. Hurra för mig!!!
Varifrån kom denna energi? Mjöden? Skumpan? Mascarponeosten?
Men 7 km är otroligt mycket för att vara jag! Jag har aldrig tidigare klarat av att springa så långt utan gå-pauser. Det tog min 48 minuter så något fartvidunder är jag inte, men fasligt stolt. Kan väl dra slutsatsen att jag i dag, 1 maj 2011, har bättre kondition än nånsin tidigare i mitt 30-åriga liv. Hurra för mig!!!
Varifrån kom denna energi? Mjöden? Skumpan? Mascarponeosten?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)