Schluddriga mamman

Måndagskollrig mamma på dagis:

- God natt då S, gullet. Nej vad säger jag, hejdå menar jag förstås...

T strängt:

- Nä men mamma, har du druckit vin???

Inte sen i förrgår men thanks for asking. Framför dagispersonalen. Med tordönsstämma.

Santa, baby...

Här kommer igen ett supermaterialistiskt inlägg. Min födelsedag och julen nalkas, så här kommer en önskelista för att hjälpa alla mina beundrare (=min man och min mor) på traven.

- Sopskyffel och borste från Granit. Så snygga att de gärna kan stå framme hela tiden. Hittar tyvärr ingen bild.

- Cocktailattiraljer, drinkglas, shaker etc. En drinkvagn skulle jag inte opponera mig mot heller men jag har redan en eldkorg och för många soffkuddar så snart börjar jag vara oroväckande lik Amanda Schulman.

- Mörkläggande Werna-gardiner från Ikea. Två paket. Gärna med matchande tassles från Hemtex. (Och nu är jag plötsigt Maria Montazami)

- Snygga läderhandskar. Svarta. H&M duger bra.

- En burk magnetmålfärg. Vill fixa en mood board i tvättstugan.

- En rosa KitchenAid-mixer. Årets a ha haaaaa-önskemål eftersom de kostar multum. Men hey, det är min lista. (och där förvandlades jag till Leila Lindholm)

Aijo, jå.

- snälla barn.
- fred på jorden.

Fab fredag!

Det här är det optimala tillståndet för mig:

Fredag.

To do-listan på jobbet avbockad.

Varit på gym. Självgod.

Flera nya poddar i telefonen.

Fick lön i veckan, så unnade mig en bukett liljor, en lite lyxigare vinflaska och ett dyrt frukostbröd till imorgon.

Nu hem och äta fajitas och bada bastu.

Oooh, fem liv i Candy Crush...

Rynkor, yay!

Inser till min glädje att jag börjar få kråksparkar kring ögonen! Så snyggt! T får vänta på sina ett tag ännu.

Vegapriset

Jahaja. Nu har man fått pröva på att prisutdelnings-hostess också. Jag omges av idel snälla människor så alla har bara sagt vänliga saker om min prestation. Eftersom hela galejet finns på band skulle jag kunna bedöma saken själv också, men jag törs inte. Gjort är gjort. Alla överlevde.

Men roligt var det! Och fin var jag! Nu vet jag varför alla på Strömsö är så snygga. Det är för att de sminkas av Camilla Back.

Damn. Tänk om man skulle se ut så här varje dag!

Redrama vann i kategorin "Årets manliga artist" men kunde inte komma. Så jag spexade till det lite med priset. De andra vinnarna har ni här.

Så kom jag hem på söndag morgon och hann umgås lite med den här kanintandade filuren och hennes kameraskygga lillasyster. Vi enades om att "blåklimp" är den finaste blomman.

Vimsiga veckan

Igår lyckades jag och J komma oss iväg på en liten dejt. Sushi och ganska många skvättar vin på Mikä Viini. Och nu sitter jag på flygplatsen och väntar på Vasaflyget. I övermorgon är Vegapriset. Nervöst. Hoppas jag inte lämnade mina kanonsnygga skor hemma...

Strategi för att tackla höstmörkret

Stearinljus

Whiskey

Camilla Läckberg

Shitloads med assessoarer.

Septemberslö

Vi har rymt ut till Högkopplan över veckoslutet. Sitter bra med en riktigt slapp weekend, nästa vecka är det Vegapriset i Vasa och då kommer jag att vara borta i flera dagar.

Den här ön är om möjligt ännu mer magisk i höstskrud. Nu ska jag läsa Family Living och käka kex.

När ska man hinna med en goobeh?

Läser Hannahs inlägg om ringen i fickan-rötäggen och börjar fundera.

Den här sommaren har vi plöjt igenom hela Sopranos på dvd, J och jag. I Sopranos är det i det närmaste obligatoriskt för alla gangstergubbs att ha en s.k. goomah, alltså älskarinna. Och denna goomah har också en del rättigheter, nån sorts umgängesrätt, annars blir hon sur och måste mutas med dyra grejer. Ofta är älskarinnor betydligt stingsligare än fruarna, som glatt tassar omkring hemma i Armani Couture, lapar Valpolicella och kokar rigatoni.

Tänk om det skulle vara obligatoriskt för mig också att ha en älskare. Eller en goobeh kanske man kunde kalla det. När i friden skulle jag fixa det?

Mest dödtid har jag just nu när jag befinner mig i kollektivtrafiken, men det kunde ju vara lite störande för de andra passagerarna om jag och min goobeh tog en omgång där mellan Finno och Kägeludden.

Jag kanske skulle kunna stiga upp lite tidigare några morgnar i veckan och ägna mig åt älskaren då? Hmm. Måste medge att det inte lockar riktigt.

Hur skulle det vara där mellan S:s simskola och T:s konstklubb, där har jag ju tjugo minuter? Eller om vi snabbar oss när vi storhandlar på S-market, då kanske jag skulle hinna före föräldramötet?

Jag är iofs ganska bra på att multitaska också, så om älskaren var bastant byggd och tog ansvaret för att ingen halkar kanske jag kunde hänga tvätt samtidigt. Då skulle vi iofs vara tvungna att hålla till här hemma, men J är så uppslukad av Assassins Creed 3 just nu att han knappast skulle störas. Barnen distraheras lättare, men om man låser tvättstugedörren och spelar Sean Banan riktigt högt får de inga traumor.

Sen skulle älskaren säkert kräva presenter också. Jag kanske kunde rafsa med mig nånting på Tiger då och då. Nej inte Tiger of Sweden utan krääsä-Tiger. Ligger nära min busshållplats. Vem blir inte glad över en pennvässare och en färggrann plåtburk?

Jag vet inte jag, blir kanske detta lite för besvärligt?

Seven going on seventeen

Intressant Familjeliv denna vecka! Det handlade om någonting jag har funderat mycket på, nämigen flickor och utseende. 

Häromveckan kom sjuåriga T hem och förkunnade att hon vill ha en smalare mage. Hon och de andra flickorna hade stått i duschen efter jumpan och diskuterat att man blir smalare om man jumpar. Denna hemlighet hade någons mamma avslöjat. Jag blev förstås superupprörd men försökte dölja det. Jag har varit ganska noga med det här att inte dissa mig själv och min kropp inför flickorna och nästan kategoriskt undvikit benämningen "tjock" eller "smal" och nu kändes det som om allt detta varit förgäves. Men i alla fall bjöd den här incidenten på en bra öppning för ett samtal om det här med utseende.


Så vi pratade länge om att jag jumpar för att bli starkare, friskare och få bättre flås snarare än att bli smal. Och så försökte jag förklara att den som äter ordentligt och försöker röra på sig varje dag och äter godis och chips bara på veckoslut och kalas kommer att vara exakt det storlek den ska vara. Och att det inte på något sätt är bättre att vara smal än tjock eller mittemellan, alla är lika värda ändå. Det är inte meningen att vi alla ska vara samma storlek. 

Men det här var förstås bara början. T har också försökt tigga till sig en bh. Jo, för de sålde rosa Hello Kitty-behåar på Lindex i ett skede, de var precis lagom i omkrets för T:s lilla bröstkorg. Man kan ju inte helst klandra henne för att vilja ha en, där hängde de rakt framför oss och var så uppenbart ämnade att tilltala en liten kund som T. Här sa jag bestämt nej. Men tydligen har flera flickor i T:s klass bh-likanade toppar under tröjorna. Varför, frågar man ju sig.

T gillar att gå i butiker och prova kläder. Och det gör ju jag också, så det har lite blivit vår grej att åka och shoppa på tumanhand. Men jag funderar förstås en hel del över det här också. Uppfostrar jag härmed en utseendefixerad liten superkonsument? Usch, ingen aning. När hon sen kommer trippande ut ur provhytten och gör piruetter och åbäkar sig framför spegeln sitter jag där och försöker frenetiskt komma på andra adjektiv än "söt", "snygg" och "fin". 

"Eeeeh, oj, den var ju verkligen cool.... tuff... blå..."

Men ja, sådana här små shoppingextravaganser blir för vår del av en tre-fyra gånger per år så det är åtminstone inte fråga om något frekvent skadligt beteende. 

Smink får hon inte använda, utom om hon ska klä ut sig.  Lite har vi spexat till det med rouge och läppglans på hemmaplan, men det känns nog väldigt anspråkslöst om man jämför med Miss Lisibells youtube-kanal (som jag inte tänker förevisa för T). 

I dag skulle T på kalas. Hon hoppade i sin nya H&M-klänning (som hon köpt för egna pengar) och bad mig locka hennes hår. Det gjorde jag ju gärna, ska man vara uppklädd så ska man. Men lite hajade jag till när jag såg resultatet. För när i friden blev min snoriga kanonkula till bebis en sådan här brådmogen skönhet?

Men en del grejer måste man nog acceptera som förälder i dag. För det första måste man glömma sin egen uppväxt. Det att jag som sjuåring var helt nöjd i min enda My Little Pony-collegetröja och galonbyxor med hängslen spelar absolut ingen roll. Det är T som måste tackla sjuåringens verklighet just nu, och då får jag försöka hänga med så gott jag kan och ösa på med support och kärlek i varje vändning. 

Och klichéerna hjälper inte barnen ett dugg. 

"Barn borde få vara barn!" 

"Det är insidan som räknas" (eller baksidan för all del)

"Tids nog får du använda bh/ sminka dig/ ha högklackat, vänta bara!"

Ändå hör jag mig själv i desperation dra till med dem. Svårt att komma på nånting annat, liksom. Men ett idiotiskt mönster försöker jag arbeta bort och det är de dubbla budskapen. Man kan inte varannan gång förklara för sjuåringen att hon är för liten för grejer och sen varannan gång hävda att hon är för stor för Barbapapa/ nattlampa/ stödhjul. Det kanske är viktigt att få göra sig riktigt barnslig mellan varven, som en motvikt till tillvaron som uppkäftig stilmedveten pre-tweenie. 

Vi knogar vidare. T i den kittlande men förvirrande lågstadievärlden. Jag och J spänt väntande på nästa vuxenvärldsinfall. 

Misslyckad fé

Vi försöker fortfarande hålla fast vid storyn att det är tandfén som far iväg med mjölktänder och lämnar en slant vid sängen. Vet inte riktigt varför, vi är genomskådade för länge sedan. Och när T ikväll tappade sin åttonde tand viskade S, 4 år, förtroligt till mig "Mamma i natt kan jag gå och sätta dit pengen så får du och pappa sova".

Flipp-fé eller flopp-fé?

Ibland är man förresten så förbaskat fin i håret att man skjuter upp duschandet in i det sista. Då stinker man. Men vad gör det när man är tjusig?

Ingenting konstigt alls

Så här ser vi ut på jobbet varje dag. 

Aijo, igår satt jag och förberedde intervjun med Michael Mosley. Eftersom han är engelsman gällde det att aktivera näpnaste kökköengelskan, och för säkerhets skull skrev jag ner frågorna ordagrant på förhand (det gör jag sällan när jag ska intervjua, det låter naturligare om jag formulerar frågan i stunden). Flera frågor gällde ju det här med att fasta, "fasting". Och så ögnade jag då igenom mitt manuskript och kunde läsa följande kluriga skjutjärnsfrågor

- Is it a problem that farting has become trendy?

- Is it alright to do exercise on a farting day?

Ja du Michael, vad säger du?

Mr 5:2-diet och jag

Har ju lovat mig själv att inte haka på några nya trenddieter i höst. Inte ens 5:2-dieten. Och det var bra att jag fattat det beslutet på förhand, för annars hade jag nog lätt blivit övertygad av Michael Mosley när jag intervjuade honom i dag. 

Det blidde en artikel också, den kan ni gärna läsa här. Och vill ni veta vad den alltid lika klartänkta Anne anser om dieten i fråga ska ni läsa här också. 

För en vecka sedan

För en vecka sedan var vi i Köpenhamn. Shoppade, ölade och umgicks med J:s nationskompisar som spridit ut sig i världen men nu sammanstrålade i wonderful Copenhagen.

Det hela var mycket lyckat, men jag går i smyg och hoppas att Eurovisionen inte skulle ordnas i huvudstaden utan i någon annan stad. Är lite Köpenhamns-mätt, faktiskt. Borde säker bara hitta lite egna gömställen och kvarter, men Ströget och tivoli har jag sett nog av för de närmaste åren.