Fäsönreporter Frantz

 Det är rätt lustigt, fast jag har arbetat som journalist i nästan 14 år har jag aldrig varit på en presskonferens! Har inte arbetat med nyheter utan livsstils- och underhållningsjournalistik, och då blir det oftast så att man egenhändigt stämmer träff med intervjuobjekten eller lurar ut dem till studion i Böle.

Nåjo, bättre sent än aldrig. Imorgon öppnar Ivana Helsinkis 15-årsjubileumsutställning på Designmuseet och i dag fick pressen tjuvkika. En jättefin utställning, tror jag ska besöka den ett varv till för jag hann inte riktigt ta del av den med eftertanke.

Paola Suhonen är väl något av en idol, och det är alltid lite läskigt att intervjua sådana. Man är ju rädd för att bli besviken när det visar sig att hen är ett rötägg. Men ingen fara, Paola var rysligt trevlig. Ödmjuk men självsäker och genuint pirrig över att stå och se alla sina trettio (!) kollektioner på rad. Intervjun kan ni läsa här.

Sen fick man mousserande vin och kanapéer. I say! Kanske man borde ha satsat på en karriär som modereporter trots allt? Men rätt många på presskonferensen tycktes inte ha en tanke på att vare sig skriva artikel eller göra inslag. De tittade snorkigt på mig när jag kutade runt och gjorde mellanspeakar och bandade miljöljud. Jag ba: Ursäkta, inte stör väl mitt arbete ert lilla fäsönmingel?

Arga tanter är det bästa jag vet! Näst rabarberkräm.

Hurra, vilken fin insändare i dagens Hbl! "Dåliga programledare" var den rafflande rubriken, och det handlade om mig, lilla mig!

Fast tanten har rätt. Om jag fick lite högre lön kanske jag skulle bemöda mig att tala korrekt med riktigt vacker röst och slå upp i Bra Böckers lexikon varje gång jag börjar prata om nånting som jag inte kan bedöma.Hörde i Värvet att Adam Alsing får 1,8 miljoner kronor om året. Nånting i den kalibern skulle vara riktigt passligt, tack.

Ironi och musik

Har av förekommen anledning det senaste dygnet gått och funderat en del på det riskabla med ironi i popmusik. Det är inget nytt fenomen precis. Men det är ju oerhört subjektivt vad var och en av oss uppfattar som uppenbar ironi. På samma sätt som vi alla tycker vi har ypperlig smak och fantastisk humor. 

Madonna behärskade musik-ironi redan 1984. Tycker jag. Det var säkert någon som tolkade henne ordagrant, herregud vilken prylgalen människa!

 50 cent är inte så värst bra på ironi. Till hans försvar kan man ju säga att han knappast ens försöker. Man behöver inte ha särdeles ful fantasi för att klura ut vad det är för lollipop han mumlar om. Tycker jag. (och kisibrått tycks han ha också, stakin)

The Baseballs försöker däremot vara ironiska - och misslyckas. Deras prutthurtiga cover av Candy Shop hör till musikhistoriens slibbigaste låtar. Det blir bara fel och ännu värre än i 50 cents tappning. Tycker jag.

Vilka låtar tycker ni att är uppenbart ironiska? Vilka låtar hoppas ni är ironiska för annars är det tragiskt? Och vilka försöker vara ironiska men misslyckas? Låt höra!

Ding dong and carry on

Linnea med bloggen Häxbrygd har gjort en intressant analys av texten i Krista Siegfrids UMK-låt Marry me. Och Linnea har ju rätt, om man analyserar texten som en dikt är det ju ryslig läsning. Jaget vill bli gift till varje pris, och är beredd att uppoffra sig hur långt som helst för saken. Känns inte som ett fräscht kvinnoporträtt a la 2013, precis

Det här har dock inte besvärat mig, eftersom jag tycker hela Kristas show pyr av ironi och självironi. Jag har tolkat den som en glad parodi på nån sorts bridezilla-stereotyp, sådana har det ju vimlat av både i långfilmer och dokusåpor de senaste åren. Föreligger det verkligen nån risk för att unga kvinnor ska ta texten  bokstavligt och tro att det där med slave och master och walk of shame är ett ideal? I dunno.

Men började fundera lite på vad vinnarlåtarna i Eurovisionen har handlat om de senaste åren.

Ifjol var det ju då Loreen som var euforisk fast hon snarare såg miserabel ut. Hon och hennes älskade skulle vara euforiska intill tidens slut och så skulle de upp upp upp upp. Visst? Min analys: det handlar om hederligt fyllesex och ingendera vågar somna för då blir det morgon och båda har huvudvärk och dålig andedräkt.

Ell och Nikki med Running scared var så betuttade av varandra av de sprang och var rädda. Det var ju lite skumt. Vad är de rädda för? Nikis rika make som hittat en babyface-toyboy i garderoben?

Lenas Satellite var ju lite som en förstadium till Marry me. Här hade vi en böna som lackade tånaglar och köpte blå underkläder och ansträngde sig alldeles rysligt fastän föremålet för de stora känslorna ibland var riktigt elak. Äsch. Lena borde ju ha gjort allt detta för sin egen skull och varit fab och självständig! Eller var det kanske så att hon hade samma ironi-kort i ärmen som Krista?

Och Alexander Rybak hade satt sin barndomskärlek på en piedestal så hög att hon blev en sagofigur. Inte heller det en stabil bas för ett långvarigt förhållande.

Summamsummarum. Besynnerliga förhållanden och självuppffring går hem i Eurovisionen. Den som använder ESC-lyrik som relationshandledning är antagligen ganska ensam i nuläget.

Ding dong and carry on.

Den uppriktiga gentlemannen

På väg till Mediespråk-seminariet i Vasa. I toalettkön på tåget låter en herreman mig gå före med motiveringen "jag ska sitta lite längre, jag". Det var ju omtänksamt. Men liiite too much  information...

Slim och slät

Jag hakar ju alltid lydigt (och enfaldigt) på när nya hajpade fenomen dyker upp. När lönen klingade in på kontot häromdagen kutade jag iväg och köpte ett par Icebugs. Har spring i benen, men man ska ju verkligen vara mån om att bryta benen om man ger sig ut i denhär terrängen med vanliga skor. Buggarna verkar mycket bra, har inte sprungit i dem ännu men nog promenerat och det kändes mycket stabilt.

Köpte en sicken BB-kräm också, alltså en sådan där magisk underlagskräm som är osynlig men gör en underskön samtidigt. Inte helt övertygad där, tyckte det var som att smeta in mjölk med myslirester i ansiktet. Inte blev ja nämnvärt skönare heller.  Måste testa på nytt imorgon.

Man måste ju göra vad man kan här i vintermörkret. Ni ska se bara att jag är slank som en vinthund och slät som chiffong när majsol ler.

Vad jag gör när jag inte bloggar

Jag har privilegiet att intervjua intressanta och roliga människor dagligen, men jag kommer aldrig mig för att rapportera om saken här i bloggen. Det är ju dumt. Så här kommer nu ett urval.


Äventyraren Pata Degerman tyckte vi var fåniga när vi gnällde över temperaturen -16. Han har upplevt -60 i 42 sekundmeter på Antarktis. Och så lärde jag mig att det är skillnad på baklava och balaklava.

 
Coola Hannele Mikaela Taivassalo har skrivit en bok om en vampyr i Helsingfors! Jag blev lite nervös när jag hörde detta, oroade mig för en sidumojn-blodsugare. Men icke, har tjuv- och sträckläst boken och den var urbra! Och jag är kräsen när det gäller vampyrlitteratur! Recensionsdatumet har inte varit ännu så mera än så säger jag inte. Men läs den! Och lyssna på intervjun.


Jag är inte helt obegåvad då det gäller att dansa charleston, visade det sig! Skulle gärna delta i någon av Malin Grahns kurser. 


 De här välkammade gossebarnen är häften av gladpopbandet Satin Circus. De kommer att bli stora (berömmelsemässigt menar jag), tro mig. Och jessus så skönt med finländska killar som vågar vara glada och färggranna. Finns tillräckligt med dysterrockare. Ihku var ordet.


 Matprofessorn Johanna Mäkelä tycker att vi ska äta mindre kött. Och föreslår att vi börjar äta insekter istället! Har funderat på saken hela dagen. Varför tycker vi att kräftor är smarrigt men skalbaggar äckligt? Tror att Mäkelä är on to something...



Ja, och det här är det nya Morgonöppet-teamet! Karin Filén som jobbat på X3M sedan charleston var radikalt. Och Marcus "den vandrande uppslagsboken" Rosenlund. Och jag då. men jag är varken ny eller spännande. Skrynklig blus har jag också. Men glad är jag för det. 

(ledsen om de stora bilderna får sidan att spricka, ngt strul med blogspot så det går inte att förminska dem...)

Dinosauruskalas

I dag invaderades vår hem av en hög smådinosaurusar. S hade kompiskalas för första gången och jag är så evinnerligt glad att allting lyckades. Flickstackarn har haft en eländig otur med sina bemärkelsedagar, ifjol var hon sjuk över julhelgen (och hennes födelsedag är ju på juldagen så dubbel-äsch) och i år blev hon krasslig på sin födelsedag och fick en släng till av magsjukan samma dag som hon skulle firas på dagis.

Men i dag, anfäkta anamma, gick allt som smort. Här kommer bilder i mängder och massor.

 Förberedelser. Någon är ivrig. Girlander från Tiger.

Fick den fixa idén att bojkotta Hello Kitty och Disneyprinsessorna och ha dinosaurustema med hemgjorda partyhattar istället. Ingen dum idé, men när jag satt och limmade de sista strutjävlarna sent igår kväll ångrade jag mig lite. Men visst blev de fina?

Enkelt och kul, ett dinolandskap av lösgodis. Flickorna fick själva konstruera det. Gästerna var grymt imponerade.

Dukningen. Servietterna är Ivana Helsinki för Pirkka och duken Miina Äkkijyrkkä för Marimekko. Vem hade anat att det finns så mycket dinopotential i finsk design?

 Partyhattarna in action!

 Dinomuffins. Jag är urusel på muffins, de brukar kollapsa och bli aviga, men nu lyckades tilltaget riktigt bra.

 Lycklig jubilar.

Klassikern.

Vi hade inget annat program än mete, tiden rann iväg som utspilld hallonsaft i alla fall.Tror att budgeten för hela kalaset landade på 40 euro inklusive mat, dekorationer och metekrafs. Börjar mitt Martha Stewart-skryt vara irriterade nu? Ursäkta.

Nu ska jag ha en whiskey.

Groundhog blog

Ska berätta om hur mitt liv ser ut just nu. Varje vardag följer exakt samma mönster.

04.20 Väckning. Ounou. Klär på mig i badrummet och smetar lite smink i trynet.
05.00 Avfärd med taxi. Läser Hbl tills jag blir åksjuk. Plockar eventuellt upp kollega på vägen.
05.30 Ankomst till YLE. Kokar mikrogröt och snabbkaffe och äter oglamourös frukost framför datorn medan jag förbereder dagens sändning.
06.30 Sändningen börjar. Upptäcktsresande, fotomodeller, teaterregissörer och bröllopsplanerare kutar in och ut i studion. Adrenalinet gör mig superenergisk och intimiderande.
09.00 Sändningen slut. Äter ett kokt ägg innan jag tar itu med att skriva artikelversioner av morgonens intervjuer och förbereder morgondagens sändning.
11.00 Släpar mig utsvulten på lunch.
13.30 Springer till tåget.
14.20 Kommer hem.
15.00 Slocknar.
16.00 Väckning. Ounou. Promenerar till förskolan. Lyssnar på podcast.
16.40 Återförenas med barn nummer 1 på förskolan.
16.55 Återförenas med barn nummer 2 på dagis.
17.03 Missar 17.02-bussen.
17.20 Stiger på nästa buss.
17.35 Hemma! Börjar laga mat.
18.00 J kommer hem. Mat. Byk. Disk. Tjafs.
18.30 Tvagning av barn.
19.30 Nattning av barn.
20.00 Jumppa. Just nu mest inomhus, längtar efter ljus kvällar och bara trottoarer. Väljer kläder för nästa dag.
21.00 Tv-tittning och umgänge med make.
22.00 Läggdags.
22.15 Kan inte sova.
22.45 Vaken ännu.
23.15 Yup, ännu vaken. Helvete.
23.30 ...zzzzz...

Och så håller det på.

Simsimsim salabim

Igår började på T och S i simskola. Ett ypperligt arrangemang, de plaskade på i barnbassängen med simskolelärarna i en timme och under tiden passade jag och J på att paddla lite av och an i den stora bassängen.

J simmar snabbt och plumsade därför ner i banan för snabba simmare. Jag är däremot ganska långsam, men efter att ha studerat pensionärerna som flöt i banan för långsamma simmare bestämde jag mig för att vara en konditionssimmare istället.

Först verkade jag ha valt alldeles rätt, de andra konditionssimmarna var ungefär liks snabba som jag. Plums plums. Jämt takt. Bröstsim, ryggsim, vänta vid kanten om nån snäppet snabbare vill förbi. Peace, klor and understanding.

Men plötsligt dök det upp (ha ha) en snabbsimmare i vår bana. En kvinna som crawlade så aggressivt att svallvågorna nästan kastade oss konditionsbisamråttor upp på bassängkanten. Av och an, av och an flaxade hon. Hon tog bara pauser för att ge oss arga blickar om vi var i vägen för hennes framfart.

En stund var jag förbryllad över detta. Det var inte speciellt trångt i banan för snabba simmare, hon hade med fördel kunnat simma där med sina gelikar. Men så insåg jag vad poängen var. Sporten för henne var inte simmandet, utan blängandet! Det här med att få irritera sig på oss pråmar var det som gav hennes simning en extra krydda. Det hade hon ju gått miste om ifall hon simmat med de snabba, där kanske hon rent av hade blivit den som var i vägen då och då. Det är ju inget kul.

Själv skulle jag nog också önska nån liten krydda när jag simmar. Det går ju inte att lyssna på podcast! Jag kan inte motionera utan podcaster, det är ju så attans tråkigt. Kanske jag borde testa att terrorisera veteranerna i den långsamma banan nästa vecka? Undan ur vägen Ötzi, här kommer jag.

Ödebloggen kvicknar till

Beklagar min frånvaro, jag både lever och har hälsan men det är lite väl mycket på gång just nu. Roliga grejer förvisso, både Eurovisions-relaterat stuff och nya festliga kolleger på Morgonöppet, men tiden rusar iväg.

Söndagen blev en välkommen andhämtningspaus. Först brunch (=kolhydratöverdos) med med mina fina tjejkompisar på Crustum.

Sedan en sväng på Barnens stad med föräldrar och barn. Roligt ställe!

Resten av dagen har jag kämpat på med att skriva en barnbok. Det går trögt. Texten är klar sedan länge men jag skulle vilja göra ett utkast till illustrationerna själv. Så att alla detaljer som jag har i mitt huvud hamnar på pappret.

Jag är inte tillräckligt bra på att teckna för att illustrera boken själv, men när jag börjar tänka på att blanda in någon annan i projektet blir jag tveksam och självkritisk och så åker alltihopa ner i byrålådan igen.

Dumt va?

Bekännelselistan 2013

Hurrahurra, Linn har varit i pysseltagen!

Fast jag vet inte jag, tycker jag verkar ganska tråkig och förutsägbar. Oh well. Listan var stenkul!


Bekännelselistan 2013
[ ] Jag behärskar en snowboard
[x] Jag älskar Sigge & Alex podcast
[ ] Jag är ingen podcastlover – ännu
[x] Jag har medverkat i ett tv-program under min livstid
[ ] Jag har varit kär i Nick från Backstreet boys
[ ] Jag är kär i Nick från Backstreet boys
[ ] Jag känner att min blogg ska bli bättre än någonsin 2013
[ ] Jag tänker vinna ett bloggpris inom fem år
[ ] Jag är för bra för Bloggpriset 2013
[x] Jag finns på Instagram
[x] Jag älskar sushi
[ ] Jag hatar sushi
[ ] Jag ser på BUU-klubben varje dag
[x] Jag dricker mer rödvin än vad som anses hälsosamt
[ ] Jag älskar brieost och pepparkakor
[ ] Jag har en hund som kissar inne
[x] Jag vill aldrig i hela livet ha en hund
[ ] Jag har en tatuering
[ ] Jag har två tatueringar
[x] Jag gillade Palme-dokumentären
[x] Jag har haft tandställning
[ ] Jag känner mig positivt inställd till ett skönhetsingrepp
[ ] Jag äger en segelbåt
[x] Jag blir sjösjuk och hatar båtar
[ ] Jag älskar Swedish house maffia
[ ] Jag har sett The Hobbit och älskade den
[ ] Jag har sett The Hobbit och hatade den
[ ] Jag har fräknar
[x] Jag har åtminstone en svår fobi
[ ] Jag har rymt hemifrån
[ ] Jag drömmer om giftermål
[ ] Jag upplever att mina föräldrar är asjobbiga
[ ] Jag skulle döda för en flytt till en annan stad
[ ] Jag trivs i min stad
[x] Jag har ett barn (eller två eller hundra)
[ ] Jag har inga barn, men vill gärna ha
[ ] Jag studerar på daglig basis
[ ] Jag jobbar och jag hatar det
[ ] Jag är föräldraledig och jag lider
[ ] Jag är fullständigt tillfreds med min livssituation
[ ] Jag är underbar och omtyckt av alla (och på jobbet går det också JÄTTEBRA)
[x] Jag väntar mest på pensionen, tror jag
[ ] Jag har snattat i min ungdom
[ ] Jag har fått sparken
[ ] Jag har sagt ”lol” i en riktig diskussion
[ ] Jag har fullständigt skämt ut mig på julfest 2012
[ ] Jag har kissat på mej av skratt den senaste månaden
[x] Jag har fört konstiga grisljud när jag skrattat
[ ] Jag har inte skrattat på flera år
[x] Jag har frustat ut valfri dryck genom näsan
[x] Jag har ätit avocadopasta fler än en gång
[x] Jag har rört mig naken på offentlig plats
[x] Jag föddes med en sjukdom
[x] Jag har spytt på sjukhus
[x] Jag har aldrig brutit ett ben
[ ] Jag har fulgråtit i famnen på en doktor
[ ] Jag har uppsökt vård pga alkohol
[x] Jag har har svimmat pga förlossning
[ ] Jag har aldrig rört mig utanför landets gränser
[ ] Jag har emigrerat
[x] Jag har besökt Österbotten som turist
[x] Jag har bott i Nyland hela mitt liv
[ ] Jag har bott i Österbotten hela mitt liv
[ ] Jag har alltid hatat Stockholm
[ ] Jag föredrar skidsemester
[ ] Jag känner stor kärlek till Åbo
[ ] Jag vill bo i Åre
[ ] Jag vill bo i Afrika
[ ] Jag vill bo i Karis
[ ] ”It vild ja flykt från Vööro naa”
[ ] Jag cyklar oftast till jobbet
[ ] Jag ogillar min chef
[ ] Jag äter på McDonalds i smyg
[ ] Jag är vegetarian, men jag drömmer om knackkorv
[ ] Jag älskar lonkero
[ ] Jag spelar på spelautomater i K-affärer
[ ] Jag är en manisk LCHF:are
[ ] Jag har hoppat fallskärm från ett flygplan
[x] Jag irriterar mig alldeles vansinnigt på många finlandssvenska bloggerskor
[x] Jag är ohälsosamt besatt av bloggar (främst finlandssvenska)
[ ] Jag dricker mitt kaffe svart
[ ] Jag har krockat en bil
[ ] Jag är singel
[x] Jag har en partner som är snäll
[ ] Jag vill göra slut
[ ] Jag spelar svårflirtad
[ ] Jag har gått på blind date i år
[ ] Jag blir bara dumpad, dumpad och dumpad
[ ] Jag VILL vara ensam, för i helvete!
[ ] Jag bara dumpar, dumpar och dumpar
[ ] Jag har varit otrogen, sorry
[ ] Jag har skiljt mig, grattis mig!
[ ] Jag letar efter JUST DIG!
[ ] Jag har fuskat i ett sällskapsspel under julen 2012
[ ] Jag fick alldeles för många julklappar i år
[x] Jag fick alldeles för få julklappar i år
[ ] Jag struntar i julklappar
[ ] Jag firar inte jul
[x] Jag firar så mycket jul att jag börjar redan i september
[x] Jag älskar julpynt
[ ] Jag är jultomten
[ ] Jag fick en iphone till julklapp
[ ] Jag ska snart åka på solsemester
[x] Jag avundas alla som snart ska åka på solsemester
[ ] Jag älskar Radio x3m
[x] Jag föredrar Vega
[ ] Jag äger ingen TV
[ ] Jag älskar Twitter
[ ] Jag hatar högklackat
[x] Jag har en ohälsosam relation med min dator
[ ] JAG ÄLSKAR BLOGGLISTOR!

Då blundar jag och sjunger lalalaa

Det finns sekvenser i flera av mina favoritteveserier och -filmer som jag inte klarar av att titta på.


Ett exempel är när Debra Wingers lårben går av i Shadowlands, jag fixar bara inte det där knax-ljudet. Har problem med ljudeffekter i flera filmer, jag kan gärna se när någon hugger huvudet av någon annan på film men det där chomp-ljudet är för äckligt.

Och sådant som skrämt en tillräckligt en gång är läskigt för all framtid. Bilioteksspöket i Ghost Busters till exempel. Herregud. Tror min kompis Anninas mamma fick skura soffan efter den filmkvällen. Torde ha varit 1990 ungefär.
 

Annat? När den blivande kejsarinnan Sissis syster tror att hon ska få en mastig blombukett av sin potentielle fästman kejsaren och han struttar förbi och ger den till Sissi itället. Nooo. 


Värst av allt är ändå i Sex and the City när Mr Pussy äter en frukt, ett fikon eller vad det nu är. Jag vet inte för jag vågar inte titta. Euuuhhhgh.

Er tur! Har ni liknande hang-ups i filmer?

Palme

 

När jag var liten fanns det två gubbar som man skulle känna för att de var döda. Den ena hette Kekkonen. Den andra hette Palme. (Sen fanns det två levande gubbar också som hette Reagan och Koivisto och i mina ögon såg helt identiska ut)

Trots att jag skulle våga påstå mig vara en hyfsat allmänbildad människa har Olof Palme förblivit ett tomt blad för mig. Han mördades och det var det, liksom. Bilder av honom dök upp på SVT alltid nu som då när man kommit på att rafsa efter mordvapnet på något nytt ställe, och när den eventuelle mördaren Christer Pettersson gick ur tiden. När var det nu sen? Wikipaus. 2004.

Därför är jag mycket glad över att nu ha sett igenom den förlängda tv-versionen av dokumentären om Palme. Ligger ute på SVTPlay i någon månad till. Titta! 

Och blir man ivrig kan man ju leta reda på P3-dokumentären om mordnatten och utredningarna också. Den är bra den med.

Surt nytt år

Nyåret blev en flopp. Vi hade redan piffat upp oss i paljettkläder och åkt iväg till vänner då T fick magknip och blev blek som en vålnad. Så hon och jag tog taxi hem och så satte spysjukan igång. Fast det small ju så mycket överallt att den stackars kraken inte fick sömn trots att hon mådde spunk.

I dag har vi slängt ut år sketna julgran. Den barrade så att prydnaderna ramlade av och gick i kras. Jag hör till dem som gärna har pyntet framme till tjugondagen, men i år gick det inte. Dyr var granjäveln också.

Och så är jag irriterad på att sgs hela julledigheten har gått åt till olika sjukor. Två spysjukor, feber och öroninflammation. Mest synd är det förstås om barnen som mått illa, men jag skulle helst ha vilat mig lite också. Känner mig inte direkt taggad för att ta itu med arbetsvåren efter ett sådant här jullov.

Nog gnällt. En ilsken promenad i plasket med Alex & Sigge i öronen kanske hjälper.