Korrektur-skräcken

Har i dag ägnat mig åt att läsa Sommarön, alltså boken jag själv har skrivit och som ska komma ut i september. Manuset har nu ombrutits till en jättebunt med papper som ser ut som sidorna i boken kommer att göra. Det är spännande att se sina skriverier i det formatet! Nu ska jag, min redaktör Myrika och en tredje person gå igenom alltsammans och försöka eliminera de sista stavfelen och konstigheterna.

Men framför allt var detta en lite skärrande upplevelse att slå sig ner med bunten och rödpennan. Skickade in Sommarön förra hösten, den blev antagen ganska raskt och efter det har jag bara gjort några pyttesmå justeringar i texten, rättat slagfel och sådant. Det är ett halvår sedan jag petat i manuset sist, därför var det med en viss nervositet jag började läsa igenom alltsammans en sista gång.

I det här skedet skulle det ju vara förfärligt att inse att boken suger. Att allt borde skrivas om. Att jag kommer att dö av skam den dag någon annan är jag själv och förlagsredaktörerna kommer att kunna läsa den. HUR kunde jag få för mig att jag skulle kunna skriva en frigging roman??? Har jag gjort bort mig nu?

Men till all lycka uteblev den känslan. Sommarön är en riktigt bra bok. Jag kände mig stolt och nöjd när jag läste. En del kommer förstås att såga den, men jag tror att en och annan kommer att tycka den är underhållande och spännande.

Framför allt känns den väldigt färdig. Råkade på några slagfel och klumpigheter i språket, men dem ska vi väl hinna justera.

Väldigt skönt.

Efter Eurovisionen

De senaste veckorna har jag tillbringat i ett överraskande somrigt Stockholm. Så värst mycket tid tillbringade jag dock inte utomhus eftersom det ju var fråga om en jobbresa. Det vill säga Eurovisionen, som jag refererade tillsammans med Johan Lindroos för sjätte gången.

Kommer inte att få ihop någon sammanhängande rapport, så det får bli en liten kameratömning istället.

 Oho. Här är jag på Euroclub och står och kramas med Serhat som kommer från Turkiet men representerade San Marino med tidernas retro-disco-dänga. Kitchfaktorn var hög, och jag skulle gärna ha sett den i finalen. Men så blev det ju inte.

 Egentid på hotellet. Löveli.

 Här ska jag på mottagning på ambassaden. Fint ska det va.

Det här lite oorganiserade gänget är snudd på alla svenska sångare som har vunnit ESC. Två Herreybröder, Carola i rosa. Måns Z, Loreen och ABBA-Björn. Charlotte Perrelli kunde inte komma.

Här står jag utanför tv-huset och är förlägen. Blev inbjuden som expertgäst till SVT:s finskspåkiga tv-nyheter och har nog aldrig hävt ur mig så köckig finska. Men som finlandssvensk radiojournalist tvingar man dagligen finskspråkiga att uttala sig på svenska fast de är nervösa, så det var riktigt hälsosamt. På vägen ut irrade jag rakt in i inspelningen av Labyrint. Tog några foton för att imponera på barnen men sedan blev jag rädd för att Taurus skulle dyka upp och sprang min väg.

Ajaj. I Stockholm får man god snabblunch. Det här är nån sorts nudel/kycklig/röd curry dröm i Moodgallerian.  För första gången känns det som att jag ätit hyfsat nyttigt under en ESC-resa, fast jag ofta slängt i mig någonting i all hast på vägen från hoteller till Globen.

Och bildebevis på att jag är en hurtig person. Ibland. Ja, jag gjorde alltså mera än stod på ett ben på tuppen, jag joggade runt längs med stränderna.

Tack Stockholm och SVT, det var lyckat från början till slut! Och folk får säga vad de vill, rätt låt vann. När Jamala högg i med den där röstakrobatkonsterna i slutet av sången kunde hon fast ha sjungit om en gammal stövel, jag hade ändå köpt det. Vilken otrolig sångerska!

Den här veckan är jag kompledig, ska dyka ner i korrekturet för Sommarön.