Inte på topp, precis

Hemma från jobbet i dag, mådde skumt på morgonen och tog det säkra för det osäkra. Men nu mår jag redan snäppet bättre och har haft en förhållandevis produktiv sjukdag. Skattedeklarerat, betalat räkningar, svarat på mail bl.a. Inte så dabbigt, egentligen.

Nästa vecka är det dags för mig att krypa in i Eurovisionsbubblan på allvar och inte krypa ut igen före drygt två veckor senare. Ifjol var jag magsjuk när vi var i Wien, det var som ni förstår ingen hit. Hoppas jag slipper dylika onödigheter i år.

Elva dagar i Stockholm är inte heller helt fel. Nu hinner man ju sällan turista så mycket under eurovisionsresorna, men Stockholm kan jag ju så jag kan målmedvetet åka till mina favoritställen när jag har någon timme fritid.

Ser dessutom kolossalt mycket fram emot att ta del av SVT:s arrangemang kring jippot. Eurovisionen i Malmö var otroligt välorganiserad och kul, nu verkar svenskarna vara måna om att överträffa sig själva. Jag går ju på nattklubb en gång om året, och så passar det väl bra att det blir en specialbyggd Euroclub strax nedanför slottet.

Världens bästa tidning Kalle Anka är ju som synes redan på hugget.

Vårtrötthet

Jösses. Våren. För mig är den årstidernas svar på PMS. Jag både äter, sover, tränar och försöker vara allmänt präktig, ändå känns det som att det tidvis skulle behövas domkraft för att mina ögon ska hållas öppna.

Jag sitter nästan och nickar till på jobbet också. Tur att jag delar rum med Julie och Hannah, om det inte var för det underhållande sällskapet skulle det bli ZZZ...

Men ja. Upplever som bäst en sällsam stund av pigghet, så nu bloggar jag lite. Jihuu. Med vad fasen ska jag skriva...

Träning! Det är sådant man kan blogga om! Min målsättning denna vår är att ta mig iväg på yoga två gånger varje vecka och springa tre gånger (två kortare halvtimmesrundor i veckan, en längre på söndag). Inget elitidrottarmål måhända, men tillräckligt för en liten förortsknubbis på väg in i medelåldern.

Och för att sporra mig har jag bestämt att varje vecka som jag följer detta program ska jag få en belöning på måndag. Bra va? Tack vare förra veckans bragder fick jag ett lyxigt Clinique-läppstift i måndags. Samma ton som på den här bilden (fast här var jag då tv-sminkad, sådana där ögon skulle jag inte lyckas smeta på mig själv.) Grape pop heter nyansen.

Nej hörni, nu får det bli en dusch och en whiskey, sedan ska morsan sova.

That's a first

Det här är en spännande vår! Jag har varit med om en hel rad grejer för första gången. Här ett urval.

Jag har:

- uttalat mig klokt i norsk press 

- fått bidrag av Kulturfonden

- fått en snuskigt sms av en tv-tittare som ville ha reda på min BH-storlek (hoppas han hade tänkt köpa några till mig, har lite skral ekonomi just nu. Förutom fondbidraget då, men det var tänkt till andra roligheter)

- citerats av SVT!

- druckit rödbetssprit.

Spännade, som sagt var! Vi får väl se om det fortsätter i samma stil. Jag känner mig både ivrig och neurotisk.

På lördag kan snsukhummern och alla andra se mig och mina boobs på tv igen. Jag är nog någorlunda påklädd, dessvärre. I tredubbla lager spanx, bland annat. YLE Fem kl 21. De Eurovisa.

Debutant (med betoning på tant)

Jag gillar det här med att vara debutant. Jag föreställer mig att en debutant ska ha vit klänning, rosig hy och vara en sisådär 16 jordsnurr. Fast en sådan debutant är ju inte jag, då. Jag debuterar inom bokvärlden. Men jag kan väl få ha vit klänning för det? 

Min bok Sommarön kommer i höst någon gång. Den existerar inte ännu, utan ska strax börja ombrytas och korrekturläsas. Men omslaget är färdigt. Så här kommer boken att se ut.

Tycker omslaget är så nedrans fint, får välbehagsrysningar varje gång jag ser det! Emma Strömberg har gjort det. Gräslök är numera min favoritblomma. 

Jag har poserat för ett författarporträtt också, minsann. Det var svårt, jag proffsfotas ju lite då och då i jobbet, men det är mycket lättare att fyra av Eurovisionsgrinet än att se gåtfull, intelligent och spännande ut. Som en som skriver böcker som man vill läsa. Men Helen Korpak kunde sin sak, instruerade tålmodigt och tydligt och mixtrade på med att få perfekt ljus. Så porträttet blev hur fint som helst.

 

Schildts & Söderströms höstkatalog publicerades i veckan, och nu känns det väldigt på riktigt, det hela. Redan nu vet jag att jag ska närvara vid två bokmässor och ett bokkalas i höst. Har blivit inbjuden till ett radioprogram om deckare (som gäst!)  och fått en förfrågan om att skriva en essä. 

Och jag måste medge: det börjat ju kännas skitnervöst nu! Först nu inser jag att folk på riktigt kommer att kunna läsa mina stackars lilla bok. Okej, det kunde jag ju kanske ha klurat ut redan tidigare men det är först nu det slår mig på allvar. 

Det är lite som när ens barn ska sjunga solo på julfesten och man håller på att kakka ner sig av nervositet och stolthet. Så har jag det mest hela tiden just nu. 

Nåjo. Den som blir nyfiken på Sommarön kan läsa lite mera här. Och den är på riktigt ganska bra.