Boktips: Utsatt av Markus Lutteman

Nu har jag stulit en bra bok av kulturredaktionen igen. Jag hade absolut inga förväntningar, tyckte väl nästan att det skulle bli lite boring att läsa en snyfthistoria om att det är kämpigt att vara adoptivbarn, men den kunde väl duga som bussbok. Men den var inte boring, inte det minsta. Jag sträckläste den.

Boken baserar sig på verkliga händelser, fast namn och orter är utbytta. Huvvudperson är Aster, som adopteras från Etiopien till Sverige under adoptionsboomen på 70-talet. I Sverige hamnar hon hos Birgitta och Sven som rakt döper om henne till Ester (close enough) och aktivt försöker försvenska henne och helt radera ut hennes etiopiska bakgrund. Och det är inte enbart deras eget påhitt, då det begav sig rekommenderade man att adopterade barn skulle göras så svenska som möjligt. I dag är det ju precis tvärtom, många adoptivföräldrar försöker sätta sig in i barnets ursprungliga kultur och hålla det kulturella arbet vid liv så gott det går.

Asters biologiska föräldrar då? Nå, Aster blir till efter en våldtäkt så pappan försvinner ur bilden. Och mammans familj skäms över sin gravida dotter och slänger ut henne. Hon tvingas flytta långt bort och försöka försörja sig själv. Och det innebär att hon temporärt placerar Ester på barnhem. Det ska vara tillfälligt, så fort mamman fått ihop pengar ska hon ta hem sin dotter. Men så blir det trassel i byråkratin och hipp som happ har Aster fraktats iväg till Sven och Birgitta i Sverige, blanketter tappas bort och det är omöjligt att reda ut vart hon tagit vägen. Etiopen krigar ju dessutom i olika repriser med både Somalia och Eritrea, vilket gör det helt hopplöst för mamman att spåra Aster.

Esters svenska familj är högreligiösa pingstvänner med två biologiska söner och en stor skara halvkriminella fosterbarn som kommer och går. Ester är bara lite på tio år när fostersönerna börjar utnyttja henne sexuellt, men adoptivförldrarna vägrar se detta. Ester drömmer konstant om sin biologiska mamma, som ska ta henne bort från allt detta som en räddande ängel. Och i kaoset i Etiopien går mamman och drömmer om sin dotter. Det är hjärtskärande, hemskt och otroligt fängslande. Lutteman har gjort diger research, själv intervjuat flera av dem som förekommer i handlingen, plöjt igenom alla undersökningar som gjorts om adoptivbarn sedan 70-talet och väver snyggt in en massa fakta i handlingen.

Det här är alltså en hemsk historia. Men hoppet finns hela tiden där. Aster/Ester är en fighter och när jag nådde slutet av boken satt jag och brölade på E-tåget. Och jag är vanligtvis ganska hårdkokt.