Skulle intervjua Thomas di Leva. Jag var påläst och ivrig, tyckte jag hade många trevliga frågor att ställa honom. Tog min locktångs-bandspelare och struttade iväg.
Thomas di Leva är ju en lite flummig typ, mycket kosmos, rymdblommor och sånt. Men om man lyssnar på intervjun är det nog den andra rösten som är flummaren. Herregud, jag vet inte vad som hände. Jag fick totalt hjärnsläpp och kunde inte formulera en enda vettig fråga. "Jaa dedäran ööö, eduuu, ööö, intresserad av teknik, eller liksom jagmenar rymden och FST och Plura å Lill-Babs och öööö". Sådan där svada strömmade ur mig, medan di Leva vänligt och fundersamt stod och väntade på att nånting begripligt skulle dyka upp i nonsensforsen så att han skulle kunna svara också.
Nåjo. Thomas di Leva räddade det hela. Han var välartikulerad och skärpt. Om jag klipper bort mina frågor innan jag sänder intervjun kanske ingen får veta att jag är en idiot.
Det var en jättebra intervju! :-)
SvaraRadera... och du var proffsig!
Hittar den dock inte på nätet, men maila den gärna till oss på: spaceflower@telia.com
Vore kul att lägga upp den på bloggen på www.dileva.org
Allt Gott*
Sofie (Thomas flickvän)
Hej Sofie :) Skönt att höra att jag inte var så virrig som jag kände mig.
SvaraRadera