Tonsilleri tonsillera

Allt väl. T är hur kry som helst, verkar inte ens ha speciellt ont efter sin tonsilloperation. I dag har hon hängt här hemma med sin far, sin zsu zsu pet och en enorm hink indianpärlor medan jag har sänt Nöjesfredag.

Gårdagens operation gick alltså mycket smidigt, men sövningen tyckte jag var hemsk. Dessutom hade jag just sett klippet i Softys blogg där Jamie Oliver gasar ihjäl kycklingar :) Usel tajming. Jag höll ihop medan T andades in de olika gaserna tills hon tuppade av men det gjorde inte alla mammor som dök upp i heräämö efter oss, där sprutade tårarna. Hujedamig. Man vet ju liksom att det inte är nånting farligt alls, men samtidigt finns tanken "tänk om hon inte vaknar igen???" där nånstans hela tiden. HUR klarar föräldrar med sjuka barn av detta? När ungarna sövs ner för komplicerade ingrepp och oviss utgång. Jag blir blubbig av bara tanken. Världens största eloge till alla dem!

T var ganska komisk när hon kvicknade till och var helt drogad. "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?" sluddrade hon, lade sig ner en stund med huvet inborrat i dynan och baken upp i vädret, satte sig upp igen och sa "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?", bökade vidare, trasslade in sig i droppsladden och sa "Vad det slut nu? Jag e snurrig mamma. Var jag duktig?" osv. J var ett stort stöd, han stod tre meter bort och slog sig för knäna och skrattade så hela Hagalund darrade.