I 30 år har jag varit stolt över att vara finländare. Varje julafton har jag fått gåshud när gänget i Åbo klämmer i med nationalsången strax efter att julfreden kungjorts. Jag har tyckt att det är pampigt med vajande blåvita fanor på flaggdagar och varit nöjd med att den finska flaggan har fått förbli en högtidlig symbol (som man inte får använda som korsett a la Spice Girls-Geri och Union Jack, till exempel).
Jag har alltid respekterat dem som upplevde kriget, min mormor som kutade till skolan med ett lakan på huvudet, hennes syster som förlorade fästmannen vid fronten och levde ensam de återstående 60 åren av sitt liv. Shit, vilka uppoffringar det här folket har gjort!
Jag blev rasande när Berlusconi dissade finländsk matlagning i tiderna (fast han ju nog egentligen hade en point). Jag har jublat för Häkkinen, Lejon och Lordi. Jag har alltid troget köpt en Nokia fast de bara hållit tills garantitiden just gått ut. Jean Sibelius, Tove Jansson, Martti Ahtisaari, fyfan vad vi är bra! Jag har kanske inte själv känt igen mig i bilden av den stereotypa finnen som är saktmodig, lugn och pålitlig, men tyckt att bilden är ganska gemytlig. För att inte tala om det finska språket, det vackraste språket i världen! Vilka konsonanter, vilken melodi, vilka härliga ord man kan konstuera vid behov (syftar varken på jytky eller ilmaveivi, men nog är ju till exempel kännykkä ganska fint)! I tiderna var jag till och med stolt över att finländare kan dricka de flesta nationaliteter under bordet, fast det har jag kanske lagt av med nu på äldre och mera ansvarsfulla (läs: tråkigare) dar.
Nu orkar jag inte vara stolt längre. Det här landet suger. Vi är djur som super, bränner grannars flaggor, tycker det är naturligt att på spåran skälla ut och skrämma upp kläppar som ser utländska ut. Vi är förbannat nöjda med oss själva och markerar vår förträfflighet genom att klistra in symboler på våra facebookbilder. Pilutta dig jag är persu! Nejnej, pilutta tillbaka, jag är sidu finlandssvensk. Pärtar det? Braaa. För det går inte att bygga upp sitt eget självförtroende utan att bräda till nån annan.
Till och med vår vackra flagga fungerar som markör för vem som är inne och vem som är ute. Det här landet är för oss. Stick. Vad sa du? Är du född här? Stick i alla fall. Slår de ihjäl dig om du åker till ditt hemland? Talk to the hand. Me ollaan saaaankareiiita...
Jag får inte gåshud när nationalsången spelas längre. Jag mår pyton. Och jag mår pyton över att jag mår pyton. Mitt Finland finns inte mera.
Tack för ett bra inlägg. Håller så med.
SvaraRaderaBra att du tog upp det här! Jag har också kommit med en hel del funderingar och åsikter om firandet.
SvaraRaderaJag håller med dig i detta, men de invandrare jag talade med igår hade en olik synpunkt till allt firande och jublande. De var glada och upphetsade över det och konstaterade att sådant där är faktiskt helt vanligt i deras hemländer. Så tydligen upplevde de inte stämningen som så extremt nationalistisk.
SvaraRaderaFörstås var det säkert massvis med finländare, nyfinländare, finlandssvenskar osv. som hade jättekul och varken råkade ut för dålig stämning eller själva spred dålig stämning men tyvärr har jag hört flera historier om rasism och en upplevelse är en för mycket.
SvaraRaderaSkulle passa som ledare i våra ledande dagstidningar.
SvaraRaderaVid närmare eftertanke också kvällstidningarna, det är väl bara där den skulle nå sim målgrupp..
Nåja, allt som du skriver om är sant - på samma gång - det onda och det bra. Vi kan bara uppfostra sina egna barn bättre än att bete sig som "mullikat" - for want of a better word.
SvaraRaderaHar åxå lite börjat tappa suget för det här guldet, om jag ska vara helt ärlig. Det är ganska intressant med kommentarer i nyheterna av unga tjejjer som säger att "det här är det (finskatalande) folkets fest, ingen annan har med det här att skaffa", samtidigt som vår hjältar antingen spelar, spelat eller är på väg att spela utomlands. Stäng gränserna åt båda hållen i så fall. Men släpp ut mig först...
SvaraRaderaDet var bra skrivet! Jag håller med dej till 100%. Hoppas vi sku hitta vägen tillbaka snart. Det måste ju på något vis ha med ett otroligt dåligt självförtroende att göra. Så att man måste dissa alla andra för att själv kunna känna sig bra...men tråkigt (och skrämmande) är det.
SvaraRaderaMen vänta nu ett slag...
SvaraRaderaBara för att några knäppgökar inte (verkligen INTE) kan bete sig och rojvar vilt, bränner flaggor och säger idiotiska saker, så är väl alla festare inte och hör hemma i detta kast. Jag gläder mig iallafall över guldet, men tycker det är synd att ett FÅTAL idioter får så mycket utrymme i media ("örveltäjät"). Dylikt beteende skall kväsas i sin linda.
Att direktsända svineri är ju att uppmuntra till mera dylikt. Hade YLE haft ens lite spelöga hade dom filmat ur lite smartare vinklar...
Bra sagt Eva o bra sagt Anonym 18.5. 19:56. Varför måste medierna blåsa upp o visa röjandet? Kunde inte t.ex. Nurminens falll i trappan helt enkelt ha plockats bort från senare sändnnigar? O varför skrevs det o pratades det om ungdomarna i Torneå som åkte över till Haparanda, som om man borde vara stolt?! Visserligen visste de väl inte då att de skulle bränna flaggor. Jag förstod också senare att svenskarna i trakten brukade åka över till Finland då de vunnit, men de har väl (alltid?) kunnat bete sig lite bättre.
SvaraRaderaMen sen skall vi inte låta det här överrösta allt annat gott vi har här i landet. Det är ju ändå bara en liten del av folket som är rasistiska. Tråkigt förstås att det blivit mera rumsrent. O tråkigt att det tagit bort glädjen över guldet för så många.
Åsa
Å ena sidan håller jag med dig Eva, å andra inte alls. Du träffar mitt i prick med din beskrivning. Men det du beskriver är ett marginellt fenomen som stuckit upp sitt huvud, och plötligt fått all uppmärksamhet. Det är inte den fentedel som röstade på SF (de flesta av dem är bara besvikna och oroade över hur de ska få sin vardag att gå ihop, inte rasister eller ultranationalister). Inte är det hockeyfansen eller landslaget heller. Utan en liten del av dem som grupp, eller kanske snarare än liten del av personerna som metonymiskt lyfts upp för att representera helheten. Samma nu med finlandsbilden.
SvaraRaderaDen lilla marginella del som här lyfts upp som representabelt för Finland, är just det. En puttefluttig otrevlig del, som att döma människan efter finnen på näsan. Den må vara synlig, ful och ta ont. men den berättar ändå inget om personens karaktär.
På motsvarande vis så tror jag fortfarande på allt det goda i Finland. Det finns kvar som ryggraden här, men ignorera inte den biten till döds! Tvärtom, lyft upp den och var stolta över den. Hota inte att överge, flytta bort, sluta fira och vara stolta över hockeysegrar. Mata den goda vargen (http://outofmyhead.wordpress.com/2007/07/10/which-wolf-do-you-feed/), så att säga.