Hej hej Hittade din blogg häromdagen via en länk från Housewife (mobilhandskarna) och jag måste erkänna att jag lusläste din blogg samma kväll. Orsaken till mitt intresse är att även jag blivit diagnostiserad med alopecia. Hittills har jag 'bara' hela nacken kal, samt en stor fläck ovan ena örat. Lite trist leva i ovisshet hur det hela kommer utveckla sig, men har ändå tagit det hela med hyfsad ro. Jag vill passa på att ge dig ett stort tack för fin blogg och för att du så öppet berättat om sjukdomen. Hoppas att ditt hår fortsätter växa och hålls kvar!
vad roligt att du har hittat hit! Mindre roligt att du fått alopecia, men bra att du tar det med ro. En jäklig sjukdom är det ju, fast den inte är fysiskt smärtsam. Men prutthurtighets-alert: livet går vidare!
Jag här igen. Du verkar ha tappat ditt hår rätt under rätt kort period. Jag fick min diagnos tidigt i höstas. Håret minskar dock fortfarande sakta men säkert och hårfästet blir högre och högre i nacken. Hudläkaren på Pulssi sa det så bra; Nu ska du inte fundera så mycket på håret, utan gå hem och njuta av dina små barn istället. Och det gjorde jag, samtidigt som jag försökte svälja klumpen som fastnat i halsen efter beskedet om sjukdomen.
Jenny: Det är bra att försöka fokusera på att det mesta ju är precis som vanligt. Men jag tror nog man blir knäpp om man inte låter sig noja då och då. Det är hemskt när håret lossnar och man har hårstråntar överallt, jag vet.
Jag tappade precis allt hår på huvudet på bara någon månad! Inte fläckvis utan jämt över hela skalpen. Det är ganska ovanligt att alopecian slår till så aggressivt.
Tycker inte att det låter som att du har alopecia universalis på gång utan alopecia areata. Den varianten drabbar ganska många finländare i något skede av livet, för många kommer och går de skalliga fläckarna.
I bästa fall avtar ditt håravfall och så växer fläckarna igen. Och worst case scenariet... ja, det är ju jag det :) Går det så långt finns det massor av hjälpmedel. Och då står du inför en ganska jobbig psykisk process, men det går att ta sig igenom den också.
Ooooh! Najs! Jätte snyggt!
SvaraRaderaHej hej
SvaraRaderaHittade din blogg häromdagen via en länk från Housewife (mobilhandskarna) och jag måste erkänna att jag lusläste din blogg samma kväll. Orsaken till mitt intresse är att även jag blivit diagnostiserad med alopecia. Hittills har jag 'bara' hela nacken kal, samt en stor fläck ovan ena örat. Lite trist leva i ovisshet hur det hela kommer utveckla sig, men har ändå tagit det hela med hyfsad ro.
Jag vill passa på att ge dig ett stort tack för fin blogg och för att du så öppet berättat om sjukdomen. Hoppas att ditt hår fortsätter växa och hålls kvar!
Hej Jenny,
SvaraRaderavad roligt att du har hittat hit! Mindre roligt att du fått alopecia, men bra att du tar det med ro. En jäklig sjukdom är det ju, fast den inte är fysiskt smärtsam. Men prutthurtighets-alert: livet går vidare!
Jag här igen.
SvaraRaderaDu verkar ha tappat ditt hår rätt under rätt kort period. Jag fick min diagnos tidigt i höstas. Håret minskar dock fortfarande sakta men säkert och hårfästet blir högre och högre i nacken.
Hudläkaren på Pulssi sa det så bra; Nu ska du inte fundera så mycket på håret, utan gå hem och njuta av dina små barn istället.
Och det gjorde jag, samtidigt som jag försökte svälja klumpen som fastnat i halsen efter beskedet om sjukdomen.
Jenny: Det är bra att försöka fokusera på att det mesta ju är precis som vanligt. Men jag tror nog man blir knäpp om man inte låter sig noja då och då. Det är hemskt när håret lossnar och man har hårstråntar överallt, jag vet.
SvaraRaderaJag tappade precis allt hår på huvudet på bara någon månad! Inte fläckvis utan jämt över hela skalpen. Det är ganska ovanligt att alopecian slår till så aggressivt.
Tycker inte att det låter som att du har alopecia universalis på gång utan alopecia areata. Den varianten drabbar ganska många finländare i något skede av livet, för många kommer och går de skalliga fläckarna.
I bästa fall avtar ditt håravfall och så växer fläckarna igen. Och worst case scenariet... ja, det är ju jag det :) Går det så långt finns det massor av hjälpmedel. Och då står du inför en ganska jobbig psykisk process, men det går att ta sig igenom den också.
Kram på dig! Skriv gärna mera om du vill!