Gott nytt blogg-år!

Har insett att det är så det fungerar, bloggalan är nyårsafton för det finlandssvenska bloggåret.

Här sitter jag framför datorn och äter gröt, ganska oglammig men fortfarande fullständigt överväldigad av allt det som hände igår. Tusen tack för alla gratulationer!

Och så är jag nionde på bloggtoppen.fi. That's kind of ridikulöst. Måste ta ett screenshot fort som attan.

Nu ska jag summera mina intryck och sno bilder an efter att folk vaknar och lägger ut dylika.

Andrea förevigade mig och J i stunden då det slog oss att vi glömt att programmera digiboxen. Panik! Men med hjälp av Maxivision finns nu Anne&Hannah, 1790 och The Killing i tryggt förvar. J tyckte bloggfolket var lite suspekta. Det är vi ju. 

 Peppe var hygglig och förevigade baksidans baksida. Det var bra det. Det är en trevlig baksida. 

Årets finaste accessoar fanns på Softys huvud. Attans vad fin vintage-blomman (som hennes dreamyga make köpte) är.

Årets mest genialiska - Pajkvinnan. Sandra och jag har lite samma dilemma. Om klänningar sitter runt höfterna är de lösa runt bysten. Jag hör till det mera traditionella gardet så jag löste problemet med nål och tråd. Men Pajkvinnans metod är mycket smartare, hon fyllde helt enkelt övredelen med den konfetti som singlade ner från himlen när Kakkakaffe fick sitt pris. Och om Pajkvinnan hamnar i en intim situation med någon senare på kvällen hinner denna någon knappast bli besviken över att innehåller i behån var mindre än väntat - det sputar ju omkring konfetti! Tadaaa! Pajkvinnan är ett geni! (Bild x3m på facebook)

Årets sötaste var nog utan tvekan Nabaz. När någon blir så himlahejsantjosanhoppsanlycklig dras man ju bara med i glädjeruset. (Peppes bild)

Årets lookalike presenterade jag faktiskt redan igår. För visst är ju Cappuccino-Jannica och Leigthon Meester som två bär! Jannica är snyggare dock. Och väldigt trevlig! Hade kanske varit kul med en pilutta-vinst över någon riktigt bitchig figur, men Cappuccinobloggen kniper årets snyggaste blogg nästa år och då hejar jag ohämmat på henne. Mittiallt-Hanna fotade oss.

Årets mirakel var att jag alls kom iväg. Jag skrev inte ens om saken igår men jag mådde så inihelvedåligt hela dagen. Någon form av stressframkallad magkatarr som kulminerade när bloggalan närmade sig. Jag hann redan kontakta arrangörerna och varna dem för att jag kanske skulle vara tvungen att backa ur. Men efter många koppar te, ett halvt paket immodium (behöver inte gå på number two förrän i mellandagarna) och lite vila mådde jag plötsligt helt okej. Hasade mig försiktigt i festblåsan, unnade oss en taxi och åkte iväg. Och tur var ju det, hade känt mycket ledsamt att sitta vid datorn och höra sitt namn ropas ut.

Årets tips: Om ni blir nominerade: SKRIV TAL! När jag klev upp i podiet var huvudet precis som väntat tomt som en närbutikslokal i en 60-talsförort. Jag var evigt tacksam för min lilla lapp. Inte var det nu världshistoriens originellaste tacktal, men helt okej. Såg dock paniken i en del andra pristagares ögon då de skulle göra det samma. Nabaz var undantaget, han behöver ingen luntlapp. Kommer han av sig så dansar han lite. Men det är ganska få som klarar av det utan att det blir lite udda.

Glad och nöjd. J tittar på Tuntematon Sotilas. Jag ska studera mitt diplom en stund. Snart kommer Barna Hedenhös hem.