Igår blev jag uppringd av en dam som inte gillade min insats i Godmorgon Huvudstadsregionen. Hon tyckte att jag är för flamsig, skrattar för mycket, spelar dålig musik (den väljer jag iofs inte själv) och att programmet var mycket bättre på 90-talet.
Det mystiska var att jag varken blev arg eller stött. Jag blev faktiskt ganska glad! Heder åt tanter som lyfter luren, presenterar sig och framför sina klagomål direkt till dem det gäller. Det kräver så mycket mera mod än att vara en anonym hater på nätet.
Dessutom fick jag ju tillfälle att tacka henne för den nyttiga responsen och klargöra att det är meningen att programmet numera ska låta annorlunda. Så vi diskuterade saken en stund, önskade uppriktigt varandra en god fortsättning på dagen och så tror jag vi båda var ganska nöjda.
Wow! Det var minsann en pantertant!
SvaraRaderaHon var riktigt gullig sen när hon framfört sin kritik. Mera sådana tanter!
RaderaKan man skratta för mycket?? Kanske problemet är att så många skrattar för lite...
SvaraRaderaMera flams och skratt behövs, så you go girl!
Rina
Yeah! Tack för peppningen!
RaderaOj, jag har ju själv framfört liknande klagomål av ungefär samma anledning mot x3m:s morgonteam då i tiderna, men jag var riktigt feg och jomade bara lite kryptiskt på min blogg. Och bytte radiokanal. Creds åt telefontanten! (Btw. så är du inte alls för skrattig och flamsig enligt mig, och jag är ju bevisligen ganska känslig för sånt.)
SvaraRaderaJee! Mitt primära mål här i livet är att få dig konverterad från pod-abbonnent till Vegalyssnare!
RaderaGo tan ten! Även om det jobbigt med jomare är det som sagt alltid modigare att säga rakt ut vad man tycker. Jag lyssnade på dig imorse och tyckte inte alls att du var någo flasmig eller vahonnusaa. Tvärtom - bara skönt med lite lösare tyglar på Vega!
SvaraRaderaTack! Vi ska möbla om ganska ordentligt i morgonprogrammet senare i vår. Ska bli kul.
Radera