I dag besökte jag urologiska kliniken. Var den enda kvinnan i väntrummet, kände på mig att herrarna satt och funderade på huruvida jag var en she-male eller inte.
Sen fick jag tala med en formidabel rysk kvinnlig läkare. Och hon kom med lugnande besked. Det som felas med min njure än nån sorts förträngning i urinledaren som går från njuren till urinblåsan. Det här gör att den ena njuren svällt upp en aning och att jag haft en märklig värk då och då. De goda nyheterna är att detta inte är farligt alls i detta skede. Alla mina ärden var normala och njurarna fungerar i övrigt snällt. De dåliga nyheterna är att jag antagligen måste opereras. Ett ganska litet ingrepp där man kapar av den tilltäppta delen och fogar ihop urinledaren på nytt. Så nu sätts jag i operationskö.
Fast det nu alltid är lite skrämmande med operationer blev jag på strålande humör av besöket. Jag och doktor Oksana har en plan. Jag är inne i rullorna på Hucs och det är inget allvarligt fel på mig. Jag får motionera också, så länge jag inte överanstränger mig allt för mycket.Var så uppspelt att jag skottade hela gården när jag kom hem. Igen.
Sidospår: En del människor klagar på attd e inte fattar nånting när de besöker utländska läkare. Jag som finlandssvensk föredrar nästan dylika, och nu vill jag inte generalisera utan baserar det här helt på mina egna erfarenheter. Läkare som vet att deras finska inte är felfri tenderar ofta vara lite övertydliga och vill verkligen försäkra sig om att patienten hänger med. Har varit med om massvis med finska läkare som sitter och mumlar in i sin dataskärm medan jag som patient febrilt försöker memorera det viktigaste (så att jag sa kunna googla det efteråt).
Den oliiiiidligt spännande njurföljetongen fortsätter alltså. Stay njured.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar