Det här har jag gjort i dag:
- blivit rörd av alla vänliga kommentarer till inlägget nedanför. Tack snälla människor för omtanken!
- skrattat åt Basse
- skrattat åt Softy. Håller faktiskt på med det fortfarande.
- fotograferats för en bildserie om skönhet och skavanker! Blev väldigt förtjust i Catrins tanke bakom det hela och ser fram emot att få se hela slutresutatet.
- slutligen har jag funderat en hel del på det här med mentorer. Har du som läser detta en mentor? Typ en äldre kollega som ställer upp som bollplank och guru när man kört fast på jobbet och börjar tvivla på sig själv? Jag tänker mig också att hen nickar fundersamt, rynkar pannan och drar lärorika anekdoter från forna dar. Kom fram till att en mentor är precis vad jag behöver just nu. Ska försöka haffa en imorgon.
Nu ska jag krypa till sängs med Mr Darcy och Mr Frantz. Den ena är tyvärr bara i bokform, men det får duga.
Jag applåderar tanken på mentor(er). Äldre, yngre, kolleger, vänner... spelar inte så stor roll. Viktigare är att du får förtroende, utrymme och att du vid behov får både medhåll och mothugg.
SvaraRaderaSjälv har jag lyckan att ha ett par mentorer och vi byter roller efter behov.
En annan ypperlig möjlighet är arbetshandledning, om din arbetsgivare går med på att betala för det?
Där möter du ett bollplank som fokuserar på ditt mående i ditt arbete.
Vad bra! Det där med att också få en gnutta mothugg tror jag är viktigt. Medhåll och pajpaj får jag av mamma då det behövs :)
Raderajag har en sjukt bra mentor. raggade upp henne när det var jobbig stämning på Papper. Hin fungerar fortfarande bra.
SvaraRaderaFint! Jag ska ragga! Fast inte i dag för ju sitter jag här med en hes femåring. Hon är söt men hon duger inte.
RaderaMen hur får man en mentor? Ringer upp helt random någon person man beundrar? Eller ska det vara ngn man känner bra? Hur ofta träffar man sin mentor? Ska man betala för det eller ställer folk upp helt gratis?
SvaraRaderaDet fina med att jobba på en stor arbetsplats som Yle är att man har massvis med kolleger. Har några potentiella i tankarna, känner dem alla sen tidigare och tror att de har erfarenhet av sådant som jag just nu upplever som problematiskt.
RaderaJag tänkte att de skulle bli så hedrade att de ställer upp helt gratis, haha :) Eller kanske så att jag bjuder på kaffe om jag får bröla medan vi dricker det. Jag skulle själv gärna ställa upp som mentor om någon behövde mitt stöd.
Jag har suttit och försökt fundera ut lämpliga personer att ragga, men hittills har listan varit väldigt tunn och fylld med folk jag inte känner så bra... inte så lätt i frilanslandet.
RaderaMen kanske jag bara ska vara modig och ringa upp folk. Vad finns det att förlora.
RaderaGo for it! Fast jag är en sådan som mailar först och ringer sen. Så man kan tänka igenom sitt frieri ordentligt, liksom.
SvaraRaderaAlltså jag skulle så vara i behov av en mentor. Men skall få lite mer inskolning nu, två månader efter jag börjat på nya jobbet.
SvaraRaderaNu är jag ju inte (ännu) i arbetslivet, men vår studentförening har ett mentorprogram och jag var med i det ifjol. Jag upplevde det som jättenyttigt, dels för att forma en riktningen för framtida studier, men också för att få en konkretare bild av arbetslivet.
SvaraRaderaSen kan jag tipsa om att det är bra att skriva upp alla tankar som snurrar i huvudet efter varje mentor-träff. Jag har haft stor glädje av mitt lilla tanke-häfte.
Dessutom är det bra att på förhand bestämma ett tema för varje träff, så att ni båda kan tänka igenom och förbereda ämnet på förhand. Så blir det inte att man sitter och talar om vädret.