Louise som skriver bloggen Big-Ass Fashion avreagerade sig igår gällande klädstorlekar. Hon har också tidigare kritiserat bl.a. H&M som hänvisar samtliga XL-kunder till webben. Butikerna tar alltså inte in storleken XL fast det tillverkas dylika. Sen finns ju tjockisavdelningen, men det är en annan sak. Nu ska tydligen Lindex börja med samma princip, XL-kunder får webbshoppa. Hur månne man resonerar här? Att de feta ändå ser för jävliga ut så de behöver inte prova plagget på förhand?
Jag köper nästan alltid kläder i storlek XL. Det är helt enkelt den storleken som sitter bäst på mig. Lite mystiskt känns det ju, för jag uppfattar mig själv som relativt normalviktig. Mer stor än liten, jodå, men XL? Och om jag är XL, vad är då de många stiliga kvinnorna i min omgivning som är större än jag men inte på långa vägar tjocka?
Och visst är det underligt att H&M till sitt försvar hävdar att de tar in plagg i butikerna på basis av efterfrågan. Hur förklarar de då att det alltid finns kvar 20 plagg i storlek XS och S, någon enstaka M med deodorantstreck och inte en enda L?
Heder åt Gina Tricot och Indiska, där finns hela sortimentet i varierande storlekar.
Jo, int fattar jag hur dom tänker. Har ett bmi på 22,1 och får nästan alltid ta största storleken av byxor som finns, och det är inte ens alltid dom går på. Och vad är upp med att jeans i stl. 29-32 är gömda länst bak på en annan hylla i JC, medan byxor som skulle gå på min fyraåring är överst?
SvaraRaderaJag har inte varit medveten om det här utan bara stått och svurit i butiken då det inte funnits några XL. L fungerar ibland men inte i alla modeller. Och precis som du säger så finns det ju miljoner XS kvar, så stor efterfrågan kan det inte vara på dem?
SvaraRaderaOm de inte vill ha tjockiskläderna bland de andra kunde de väl åtminstone placera XL-plaggen i BiB-avdelningen så man hade en chans att prova dem?