Huh huh. Ikväll var det föräldramöte i förskolan. Ett till stora delar viktigt och informativt sådant. Men det blev en ganska utdragen tillställning med vissa irritationsmoment. Varför tycker till exempel en del pedagoger att det är motiverat att prata med föräldrarna som om de också var sexåringar? Är det en yrkesskada? Umgås de så mycket med barn att de glömmer hur man kommunicera med jämnåriga? Det kan jag iofs förstå, men blir ändå lite konfys när nån talar T-Y-D-L-I-G-T till mig och väljer O-K-O-M-P-L-I-C-E-R-A-D-E uttryck.
Sen hettade det till lite när föräldrarna ville diskutera en dörr. En del anser att dörren borde stå öppen för att man kommer smidigare in från parkeringsplatsen. En del andra tyckte att den ska vara låst av säkerhetsskäl. Den ena sidan leddes av en irriterad mamma som pratade snabbt, den andra av en lugn pappa som pratade långsamt och klokt. Det var roligt! Fast jag hade så fullt upp med att analysera situationen ur Sigge Eklundskt perspektiv att jag glömde bort att fundera på var jag stod i dörrfrågan.
Sen fick vi klippa och rita och dricka saft. Det var också lite märkvärdigt, men rätt mysigt. Fast min blixt blev lite ful, mamman som satt bredvid kunde myky bättre. Villintvamed.
På hemvägen höll jag på att bli överkörd av nånting som såg ut som en korsning av Patsy Stone och Arvo Ylppö. I rosa velourjacka.
En märklig kväll på många sätt.
Hahahaha, hade nästan glömt Veckans barn!
SvaraRadera